Senaste kommentarerna i forumet

Skickar en varm Styrkekram till dig.

Och skönt att du känner stöttning från familjen. Det är en tuff resa du har påbörjat men om du är beredd på att verkligen stå kvar när det stormar och vara lyhörd så går det att bli av med skiten. Att allt ska vara som vanligt minus alkoholen går sällan men det är oxå en del av det fina. Att hitta nya vägar, nya tankesätt och finna nya möjligheter. För mig hjälper AA-möten mycket. Jag behöver träffa andra, med samma problem för att vara kvar på banan. Här på forumet finns det många som har hittat sin väg ut ur vansinnet och har du villigheten och gör vad som är bäst för just dig i detta så tror jag att du kan finna din.
Kram Ellan!

Det blir bra till slut. För er alla. Alla har ansvar för sitt eget liv, något annat funkar inte i längden. Ensamhet i tvåsamhet kväver alla känslor, tankar, handlingskraft, lust, vilja, empati, respekt - ja, allt som gör oss till medmänniskor.

Jag är nykter. Det var svårt att säga till honom att det är över nu. Vi har hängt ihop i 29 år. Han har hängt upp hela sin existens på mig, lever genom mig. Nu är han helt förlamad.
Och ändå är det inte stor skillnad mot innan. Även då låg han i soffan, även då var han avstängd.
Mitt samvete äter upp mig inifrån. Jag är nu inte längre den som håller honom flytande. Jag är den som slutligen lagt den sten som sänkt honom, gett dödsstöten. Jag känner mig som en bödel.
Men hur skulle jag kunnat göra annorlunda. I så många år har jag burit, dragit, varit motor, stöttat, peppat, curlat, balanserat och vägt upp. Mitt samvete är rent och ändå känner jag mig skyldig.
Jag var tvungen att göra detta. Annars skulle jag och barnen sjunkit med honom. Jag offrar honom för oss, för ingenting jag gjort har ändå hjälpt. Kanske kan krisen även vara början för honom, att tvingas bli självständig. Jag hoppas det, för vi är trots allt tätt sammanbundna efter än ett halvt liv tillsammans.
Veckorna framöver kommer att bli tuffa för oss alla, men just nu har jag aldrig varit mer säker på fortsatt nykterhet. Att lyssna inåt och lossgöra mig från ensamheten i tvåsamheten gör jag för att bevara nykterheten och få sinnesro.

Hej
Utomordentligt klokt att börja skriva här. Mig har det hjälpt rejält. Läsandet också förstås. Hoppas att få läsa en hel del av dig framöver.
vänligen
Ikaros

Hoppas du lärt dig något! Vila och slicka såren och kom igen. Aldrig ge upp.

Hej
Starkt av dig att bryta innan det gick för långt. Ett återfall är något som vi alla har varit med om. Alltså broder, nya tag och du är inte sjuk i huvudet. Hjärnan är bara illa programmerad för alkohol.
vänligen
Ikaros

Visst var det så.....-det var återfall på gång. Jag tog ett. Vill bara säga att det blev så. 5 dagar med mellanöl och insomningstabletter. Min älskade pappa, snart 80, körde hit - 3 timmar för att "ta hand om mig". Jag drack den sista ölen sent tisdagskvällen. Snart har det alltså gått 3 dygn. Jag är tilltufsad - men har varit betydligt värre. Gråtit idag och undrar om jag är sjuk i huvudet. Nu tar det nog ett par dagar innan jag skriver igen - ville bara skicka en hälsning. Man skall lyssna till de kloka när de talar till en.......

Har du själv någon erfarenhet av produkten Dionysa, dela gärna med dig?
Jasså? Vad för liknande lösningar? Är gärna ute efter något som man kan koppla till vård och inte en simpel alkomätare, tycker metoden verkar seriös !

Har du själv någon erfarenhet av produkten Dionysa, dela gärna med dig?
Jasså? Vad för liknande lösningar? Är gärna ute efter något som man kan koppla till vård och inte en simpel alkomätare, tycker metoden verkar seriös !

13 dagar är jättebra! Jag känner också lite "sug" nu när alla andra ska dricka.. När det är långledigt och allt. Men någon alkohol blir det inte för min del, vet ju dock att det är bäst så.
Glad påsk på dig med och lycka till!

Beroende i beteendet iallafall! Dricker vi så "händer det ju nåt ändå ".
Jag har också tråkigt just nu. Surfar runt här på forumet, spelar lite spel i mobilen. Undviker att laga mat, men ska tvinga in mig i köket för nu efter ett par dagars undvikande av matlagning är det min tur.

Hej
I er situation tycker jag att du eller ändå bättre ni söker professionell hjälp. Alla puzzelbitar tycks föreligga för att det kan gå riktigt illa. Kommunerna brukar ha alkoholrådgivning men bättre är nog en beroendeklinik och bäst är nog att börja på AA och Alanon i ert fall. Det här forumet är också utmärkt. Läs och skriv.
vänligen
Ikaros

Och då kommer tanken, ett glas vin kanske för att lätta på tristessen? Nu tror jag iofs inte bara att mitt vindrickande handlar om tristess, utom ett beroende.

alltså en alkomätare som kommunicerar via en app trådlöst via Bluetooth. Testresultatet skickas till vårdgivaren som kan följa patientens nykterhet dag för dag. Även anhöriga kan följa patientens tillstånd. Och arbetsgivare, etc. Produkten har köpts upp av några kommuner på prov. Det finns liknande lösningar där man kommit längre än Triple A (som även beskyllts för varumärkesintrång).

ihop med en person som har otrygg anknytningsmönster och adhd, alkoholism och kanske lite till ;) är känslomässigt svårt. Man har inte så många val, så många möjligheter. Förstå mig rätt: det är absolut ingenting emot dig. Jag gillar din personlighet, älskar din inställning till livet.
Men jag skulle aldrig klara av att var gift varken med dig eller med mig själv, ha ha. Fast med mig själv måste jag stå ut så länge ;)
Jag menar att din man är ihop med dig. Han dras med dina känslomässiga stormar, energi sprutar, du är uppe, nere, ibland även i mitten, din personlighet är stark, färgglad, tydlig, du är överallt, det är inte en ström, en älv, du är en vattenfall.
Ja, hur länge en lagom normal människa klarar av det? Om han älskar dig vet jag inte, men antagligen det ända sättet för honom att överleva, klara sig och inte drunkna var att stänga av känslor. För att jag misstänker, att det är nu som du är klokare än förut, inte tidigare :)
Dvs. kanske förut var det inte möjligt att prata med dig lika enkelt som idag. Du var kanske en aning mer kaotisk.
Och du behöver en stabil, men känslomässigt öppen person, som vill spegla, lyssna, krama, finnas med, som har möjlighet att känna samma som du, men istället för att stänga av känslor för att skydda sig själv, kan öppna dem och lära dig att reglera känslorna. De är inte många, men de finns.

"Och reaktionen från honom kommer att vara fullkomlig tystnad och tillbakadragande. Där har jag svaret på min känsla. Han kommer inte ge respons ens när jag släpper bomben." : Jag ser: ambivalent anknytningsmönster. Kan vara sant. Behöver inte vara sant. Han mår kanske för dåligt för att kämpa om dig, det är absolut inte någons fel. Allt kretsar kring "ambivalenta" barnets känslor, vi är små, egocentriska varelser. Samtidigt som vi försöker ge oss själva till andra så att vi tappar andan. Samtidigt som vi känner dåligt samvete att vi inte ger tillräckligt mycket. Var ligger sanningen? Finns det en sanning?

Dag 13 och påskafton i morgon med allt vad det innebär. Stor fest på söndag och jag ska försöka klara av detta utan A. Jag var en sväng ute i växthuset innan jobbet idag och där fanns liksom ingen glädje i det längre för det känns nästan som ett tvång att gå dit ut och kolla läget. Stundtals känns allt toppen och nästa sekund är jag som i en gråzon eller transportsträcka för att må bättre och slippa detta sug. Det känns så skönt att ha klarat dessa dagarna, men det värsta av allt är att jag saknar A och känslan det gav mig innan jag blev för berusad. Skulle jag trilla tillbaka, vilket jag kanske gör med ett brak så vill jag inte uppleva de första dagarna utan A igen. Jag har haft ont i precis hela kroppen och då menar jag bokstavligen från topp till tå, svullen som en ballong, svårt att röra mig, svettig och äcklig plus att jag inte har känt igen mig riktigt i spegeln. Det var först för 2, 3 dagar sedan som jag såg en förändring i min spegelbild. Ansiktet kändes fräschare, fastare och ögonen klarare. Det känns bra, men svetsningarna och det onda i krpppen undrar jag när det ska försvinna. Jag längtar även efter en riktigt perfekt och djup nattsömn. Nu är det mycket gnällande på mig, men jag är så stolt och nöjd med vad jag har åstadkommit hittills.

Jag undrar hur ni som har skrivit om er kamp mår idag? Hur har ni det, mår. I bra?

Glad Påsk på er därute

...att du inte tycker det passar sig riktigt att vara en tjurig barnunge vid 72 års ålder ☺
Vilken tur då att kvantfysik finns och menar att tiden är parallell, eller hur det nu förklaras!
Det jag menar är att det är helt okej att tjura ihop oavsett ålder, men som vuxen förväntas vi kunna reflektera över våra reaktioner och det verkar du fixa.
Du är alltså en väldigt klok och försigkommen barnunge i en tjurig vuxen kropp ❤
Så härligt! Brygg en extra god kopp kaffe till sambon, glad påsk!

...att du håller ihop MM!
Kram från H!

Finns nog inte RÄTT sätt att säga att jag vill skiljas, så jag tycker inte du ska lägga så mycket mera krut på att fundera över det.
Att han är uppgiven och avstängd, av sig själv, vet du också. Du längtar efter reaktion från honom men förväntar att det blir noll. Och? Du verkar ju redan att han inte visar reaktioner som respondenter med dig. Det är bland annat därför du vill lämna. Allt det där vet du redan, du sörjer och kommer till beslut. Du behöver INTE alkohol för att fixa det här, det är som du försöker lura dig själv! Tänk ut praktiska lösningar nu istället, har jag förstått det rätt så är det ändå på dig den bördan kommer att falla.
Vem ska bo var och hur ska barnen bo, ekonomi och så vidare? Klura på det nu och presentera sen paketet för mannen. Svart humor vore väl att skriva ner allt och lägga pappret i ett påskägg som han får imorgon?
Nä ADHD, kära du ❤kick it on!! Det blir bara svammel och galet om du blandar upp den här situationen med sprit. Använd dina tillgångar smart nu, var logisk när du löser hjärtats bekymmer! Jag tycker du är strong som lyssnar inåt och tar hand om det som kommer fram. Du använder uttrycket självmedkänsla, var nu snäll, varm och klok med dig själv!
Stor kram från H ?

En upplevelse av att inte bli förstådd, inte få kontakt, missförstås för att vilja illa och den självpåtagna skulden. En hög sensitivitet för stämning, det outtalade missnöjet, tankar om att det måste vara mitt fel när någon signalerar negativa känslor.
Jag tvingades utveckla känselspröt för stämningsläge och snabb analytisk förmåga för att kunna bete mig rätt, göra rätt, röra mig rätt, ha rätt minspel, säga rätt saker. Min mamma var oförutsägbar till humöret och verkligheten blev ofta väldigt bisarr. Som barn lägger man skulden på sig själv. Förvirring och rädsla. Känslor sprungna ur oförutsägbarheten.
I min nuvarande så kallade relation retraumatiseras jag gång på gång genom tystnaden och bristen på känslomässig kontakt. Allt jag gör och säger kan tolkas som anklagelser hos en person vars upplevelser av värdelöshet och misslyckande är cementerade.
Jag förstår att roten till min alkoholism är samma som triggern till återfall. "To hell with it! Ingenting jag gör når fram ingenting förändras och jag är låst, isolerad genom bristen på adekvat spegling."
I helgen ska jag tala om för honom att jag vill skiljas. Plötsligt märker jag obehaget i kroppen. Jag vet inte hur jag ska närma mig ämnet, jag vet inte hur jsg ska säga det RÄTT. Och reaktionen från honom kommer att vara fullkomlig tystnad och tillbakadragande. Där har jag svaret på min känsla. Han kommer inte ge respons ens när jag släpper bomben. Och min tolkning är att jag är så oviktig för honom att jag inte ens är värd att strida för. Vet stt sanningen snarare är hans totala brist på handlingskraft och hans uppgivenhet. Men ändå. Obehag i kroppen och direkt en tanke - jsg måste tala om stt jag vill skiljas, för jag kommar fortsätta dricka så länge jsg lever i tystnaden. Och för stt klara av det måste jag ha sprit! Fan. Nej! Jo!
Det är värt ett återfall för att komma ur det här. Nej, ingenting är värt ett återfall.

Om du tvekar inför att uppsöka vård, kan det vara bra för oss här om du skriver hur drickandet sett ut senaste veckan, för att kunna ge så bra råd som möjligt.

Liten stor!
Grymt att vakna nykter idag, ett mirakel måste jag säga.
Ikväll ska jag hämta dottern på flygplatsen och sonen kommer strax. Så idag blir det lätt, hoppas du och alla andra får en lika lätt match idag.
Glad påsk

Ha en fin långfredag!

Precis, skammen är en stor barriär för många beroende skulle jag tro. Som anhörig efter många års missbruk av alkohol har jag sett gång på gång att man lovar att bli nykter men inte håller det. AA eller terapi funkar ett tag, ger ett tillfälligt ljus, men stoppar inte möjligheten att smygdricka på kvällar och ljuga. Att kunna ha kontakt och göra kontroller(anonymt) skulle ge ett lugn till familjen och den beroende.
Skulle gärna vilja ha lite mer kött på benen om produkten TripleA