Senaste kommentarerna i forumet

Så bra att du sökte hjälp, mina tankar till dig. Kram ❤

Jag kan nog delvis förstå dilemmat med din make, jag hade nog inte heller stått ut med det där kontrollbehovet, även om han antagligen menar väl. Men jag har varit 'singel i många år, så jag har inte mycket att jämföra med. Men för ca 1 år sen berättade jag för mina syskon och några nära vänner om mitt problem med alkoholen (de blev inte så förvånade). Och det kändes så bra. Det blev på nåt sätt även tydligare för mej själv, efter att jag berättat om det. Jag tror att det är bättre och lättare på lång sikt, om man kan prata öppet om sitt alkoholproblem men det är inte så lätt i början. Men varför ska det vara så svårt och 'skambelagt!? Om man t ex säjer att man har svårt att sluta äta godis eller kakor, så är det inte många som reagerar alls (eller bara håller med om att det är gott?). Hoppas du mår bättre idag. Nu tar vi nya tag! Kram ?

Du kommer att vakna pigg och alert imorgon. Att vakna utan bakfylla och ångest är också en fin känsla! Lycka till med cyklingen! Nu kämpar vi vidare ?

Bra jobbat!?. Nu fortsätter vi så!

Hej!
Tack för omtanken! Kaffet har smakat gott måndag och tisdag och kommer göra det imorgon också. I söndags var det surt. Ja, vi tar nya tag. Kämpa på!
Kram!

Jag tog en sk selfie när jag mådde skit plus att jag har resultatet på mina levervärden på en liten lapp i telefonen. Bär med mig en liten påminnelse om hur det såg ut... om jag nu skulle glömma.
Kram!

Vill skicka en styrkekram till dig Sundare.

Du tog rätt beslut för dig själv. Härligt!?
Vissa dagar behöver vi ta fler kloka beslut än andra för att hålla rätt kurs. Det är därför vi behöver vara på vår vakt och inte bara rusa på. Att stanna upp och fråga sig själv; är detta bra för min nykterhet? "Spela hela filmen" är oxå ett klokt verktyg. Hur slutar egentligen vårt lilla romantiserade mys med lite vin... i mitt fall i kaos med sårade anhöriga, ångest, skam, självförakt mm mm.
Bra där!?

Du har såklart rätt!
Godnatt ❤

I Hjärnklars tråd, Fruhoppfull. Sådant är mitt sätt och var menat att väcka tankar men absolut inte såra.
Egentligen handlar det mer om den allmänna skammen och rädslan för att prata om våra problem som därmed blir självgenererande. Om alla bara visar upp den snygga och präktiga fasaden kommer ingen våga visa smärtan, skavankerna och såren inuti. Och då ökar fördomarna. Den där genomskinliga plastpåsen, som någon skrev om, vet inte om det var här på forumet eller någon annan stans jag läste det, men frasen tog jag till mig.
"Om alla människor bar sina problem i en genomskinlig plastpåse skulle ingen vilja byta med någon" och jag tänker också att då skulle ingen heller kunna döma.
Men detta är en utopi och en enda person kan inte förändra ett helt samhälle. Fast ni ska veta att jag anstränger mig så mycket jag kan ?

Men passar på att skriva, njut av ditt beslut och njut av vilan nu ikväll istället för puben! Gonatt

Påskhelgen är alldeles för lång. Det är ju en jätterisk att ens tänka alkohol för om det vill sig illa har man ju fyra dagar på sig att utveckla ett ordentligt återfall!
Nu har jag ju ett helt annat mönster där högtider, grillkvällar och sociala sammanhang inte alls är någon trigger. Men för den som förknippar dessa tillfällen med alkohol, låt bli!
Tänk så här istället. När systemet stänger på torsdag är jag fri från valet och kvalet hela fredagen och sedan behöver jag bara hitta på något som tar upp min tid och mina tankar under lördag förmiddag för att vara fri resten av helgen. Vad skönt med många röda dagar...

Jag kan få samma känsla efter sista tävlingen på hösten. Något man laddat för länge, hög spänning inför, urladdning - och sedan....
En känsla av sog och tomhet infinner sig. Målet är uppnått. Vad driver nu? Jag tror sårbarheten även ökar på grund av den enorma energi jag lagt ner. Fysisk trötthet blandat med saknad. En rekyl efter kicken. Lite som baksmälla, återställarbehov och kick-abstinens. Precis som dopaminet går ner till lägre nivå än ursprunget när alkoholen går ur kroppen.
Jag skriver tävlingsrapporter. Tar hand om överbelastningsskador med rehab och alternativ träning. Arrangerar swimrun i skogarna där jag bor. Planerar in tävlingar inför året därpå. Men allt sker i ett relativt grådask i jämförelse med den sprakande energin jag är van vid. Självklart är det trötthet och inte alls konstigt.
Vi behöver träna på att återhämta oss och vila i resultatet av uppnådda mål. Ligga mätta under träden på savannen, smälta födan efter lyckad jakt. Förnöjsamhet.
När badrummet nu är färdigt. Kan du beskåda ditt verk. Ta in resultatet, känna förnöjsamhet och unna dig en stund av vila efter avslutat projekt. Tillåta dig vara i varandet.
Vill du skriva här sedan, hur det kändes, vad du tänkte, vad du såg för din inre syn, precis där och då, i ditt egenhändigt nyrenoverade badrum?

Skönt att höra ifrån dig igen och skönt att det går bra!!!

Jag är också trött men det är jag varje år vid den här tiden. Du kanske också lider av vårtrötthet? Kram

Hej Sundare
Bara en enkel hälsning med förhoppningen att du snart börjar skönja ljuset igen.
vänligen
Ikaros

Hej AlkoDHyperD
Det känns bra att du tar min oro på allvar. Du undrar om jag vet vad det är som skapar oron/rastlösheten som kan vara början på en negativ tankespiral. Exakt vad det är vet jag inte men väl när det händer. Oftast är det efter att jag avslutat eller är på väg att avsluta något större projekt. Just nu är jag snart klar med en omfattande badrumsrenovering där jag gjort allt. Bortrivning av gipsväggar, flyttning av golvbrunnar, rör och elinstallationer samt montering av gips, tätskikt samt läggning av klinker och sättning av kakel. Efter något sådant infinner sig en tomhetskänsla som övergår i oro.
Vad jag kan göra för att känna ett lugn kan vara träning och/eller ett nytt projekt. Ibland också läsa eller skriva.
Ja, nu har jag väl fördjupat det hela något och javisst är jag som du när tanken fastnat. Då är det kört. Men jag är långtifrån detta nu. Då hade jag som du säkert förstår inte skrivit som jag gjort.
vänligen
Ikaros

Nya tag och nya möjligheter, nu ska jag lyckas.
Känner mig faktisk mer bestämt nu, förbannad nästan.
Vill inte leva livet full eller bakis, jämt och ständigt!
Nu räcker det ????

Läste i din tråd och våra bekymmer ser så lika ut! Nickade igenkännande om 1 vinflaska som blir 2 av olika färg. För några helger sen var maken rättvis och köpte 2 av varje. När jag är sugen och tänker till (Hej bara) blir det 2 röda och 1 vit. ..
Idag känns det okej på alkoholfronten. Piggare än igår, dvs "vanlig" trötthet och ej bakisseg. Funderar kring påsk och a. Igår tänkte jag att det inte ska handlas hem. Ikväll märker jag en längtan efter att kunna dricka öl till grillat. Men hanterar tanken, det är en tanke och godast till mat är vanligt kranvatten. Men trollen lurar bakom öronen, redo att kapa hjärnan.
Hur tänker du/ni hemma kring a och påskhelgen?

Hade tankar idag på att köpa vin och ta några öl och njuta av känslan av eufori. Bestämde mig dock på vägen hem att avstå! Känner mig nöjd med det men det skulle inte behövas mycket för att gå till puben och ta en öl! Inte idag!!

bara tanken på hur jag ser ut där får mig att vilja avstå. Det gäller bara att ingen annan får tag i mobilen och strider klippet på youtube.

Jag spelade in mig själv på mobilen när jag mådde som sämst! Det har jag spelat upp när jag känt suget och tyckt att jag förtjänat " ett " glas vin! Hemskt men nyttigt! Det gäller bara att titta innan man bestämmer sig för att dricka! Vet inte om det funkar för dig men jag ska försöka använda det! Du kan förändra!

Hur smakar kaffet? Hur går det för dig? Blev det en vit helg? Jag hade ingen vit helg :-(, men kaffet smakade gott i morse och kommer att göra det i morgon bitti. Jag tar nya tag.

Tack Ellan, Tombor och LillPer. Era rader betyder mer än vad ni kan förstå :).
Min man dricker också för mycket. Vi triggar igång varandra. Vi pratar om det och är överens om att det gått helt överstyr, att det varit överstyr i flera år.

Mina kollegor var på en temadag om missbruk häromveckan. En känd norsk läkare föreläste och pratade om hur alkoholen påverkar barns uppväxt och hur tecknen finns där men att förskola och skola drar sig för att anmäla. Tänker på de gånger jag lämnat på förskolan bakfull och jäklig, men lyckats se någorlunda fräsch ut. Hur annorlunda skulle mitt och min familjs liv ha sett ut om mitt beteende kommit fram i ljuset redan då tro? Tänker på alla gånger jag legat på soffan och varit trött när mina söner velat leka. Grinig. Arg. Ynklig. Tänker på de otaliga gånger jag varit berusad i deras närhet. Aldrig arg som full, men larvig och ouppmärksam kan jag tänka mig. Vågar tänka tankarna utan att krypa ihop av ångest. Vill komma ihåg men inte förtäras av ånger. Allt för att orka fortsätta välja nykterhet.

Det pratades om påsk och vindrickande på jobbet idag. Jag tänker vara nykter. Måla ägg, pyssla i trädgården och älska min familj.

Jag har försökt dricka måttligt eller vid färre tillfällen tidigare. Som alkoDhyperD skriver så är det ungefär när jag har slappnat av eller tänkt "nu har jag ju varit duktig...jag klarar mig ju utan" som jag börjat dricka igen. Först med intentionen att det ska vara sådär lagom, dela på en flaska vin med maken liksom. Går kanske bra första helgen. Andra helgen tänker jag "jag vill ha vitt och maken gillar rött... jag köper två" osv.. Slutar med att jag snart är tillbaka där jag bälgar i mig en BiB över en helg. Orkar inte hitta på något på min lediga tid och halva helgerna går åt till att låtsas må bra. Hur känns det idag, Hjärnklar?

Jag funderar på det där med icke-värderande och på just alkoDhyperD skrev här ett par inlägg tidigare, som svar på mitt inlägg om skam och oro för vad som händer om jag skulle söka hjälp. Inlägget skrevs i min mörkaste ångest där jag kände mig som en lort. Jag tänker att det i grund och botten handlar om självbild. Jag har alltid, alltid, alltid varit väldigt känslig för skam. Jag älskar mitt arbete och är bra på det jag gör. Har inga problem med att erkänna för mig själv att jag själv lika gärna kan vara klienten/föräldern jag möter. Är det i många sammanhang, jag har också tagit för hårt i mina barn och har stundtals säkert skrämt dem när jag varit riktigt arg. Däremot vill jag inte att andra på mitt jobb ska se på mig på ett annat sätt än vad de gör idag. Inte i nuläget iaf. Det kanske kommer en dag, förhoppningsvis, när jag vågar stå för mitt alkoholproblem och kan känna att det inte spelar någon roll om någon ser ner på mig för det. Men jag vet att det tyvärr finns de bland mina kollegor som fortfarande har en nedvärderande attityd till klienter och deras problem. Som tänker att det aldrig skulle kunna vara samma sak för dem. De ska kanske inte arbeta med människor i olika sorters kris, men det är en annan femma. Ville förklara mig, då jag blev lite tagen på sängkanten av inlägget. Å ena sidan var det bra eftersom jag var tvungen att fundera några varv till om jag av någon anledning dömde klienterna efter en annan måttstock än mig själv, men å andra sidan blev jag lite ledsen eftersom det var så långt ifrån min mening med inlägget :). Svårt att uttrycka sig med alla nyanser i skrift ibland.

Jag hoppas att du har njutit av gott kaffe och även så i morgon.