Senaste kommentarerna i forumet

Men idag var det tankar på vin, men jag lyckades hålla mig borta från systemtet. Känns bra nu.

Jo det går bra. Känner dock att jag kickat igång suget i och med att jag drack men det är hanterbart.
Jag har inte varit på fler möten men tänkte gå på ett i veckan nu. Det är lite dumt för det mötet jag var på förra tisdagen krockar med en aktivitet jag har på min mötesplats så nu får jag gå till ett annat AA ställe så det blir ju nästan som första gången igen!
Men nu vet jag ju hur det går till så det ska nog bli bra. Är vid gott mod trots återfall. Har ändå varit jätteduktig som en vän till mig sa.
Återfall är fullt normalt och inget att låta sig nedslås av. Jag blickar framåt med ambition att hålla mig nykter.

Hur går det och hur mår du?
Har du varit på fler AA-möten?

Sköt om dig. Kramar!

Jag använder vin som en kompis när jag känner mig ensam. Just då när jag dricker känns d ju faktiskt ganska bra, men oftast blir d för mkt o då kommer d dåliga samvetet. Att inte ha vin hemma är nog d enda som funkar för mig. Har konstigt nog inte problem m annan alkohol. Tar mig inte en drink ensam nuförtiden. Har varit perioder tidigare då jag gjort d. Till o m köpt öl på Hemköp, så eftersom allt är relativt så ska jag väl vara positiv o tänka att d går uppåt o framåt.

Ett steg i taget. Det kommer bättre dagar. Du skriver här, det är bra.
Vi kämpar på tillsammans bra och dåliga dagar.

Jag använder vin som en kompis när jag känner mig ensam. Just då när jag dricker känns d ju faktiskt ganska bra, men oftast blir d för mkt o då kommer d dåliga samvetet. Att inte ha vin hemma är nog d enda som funkar för mig. Har konstigt nog inte problem m annan alkohol. Tar mig inte en drink ensam nuförtiden. Har varit perioder tidigare då jag gjort d. Till o m köpt öl på Hemköp, så eftersom allt är relativt så ska jag väl vara positiv o tänka att d går uppåt o framåt.

Ja det var ett bra förslag! Att vänta in och känna efter! Ge det en kvart innan man fyller på! Så klokt! Det ska jag verkligen försöka anamma! Varannan vatten! Hur svårt ska det va liksom? Ett annat tips kan vara att läsa runt här, kolla efter inspiration på nätet med temat träning och kanske sätta upp en målbild? Hur vill jag vara? Hur vill jag att andra ska se på mig? Och tänka på det när tankarna på vinet kommer... konstigt att just vinet har den effekten? Jag kan dricka en öl och vara nöjd men vin? Nä, det är väldigt svårt att stoppa vid ett glas!

Styrkekram !!

Ja sinnitus, är nog bra att jag kör vidare på forumet. Var precis nära igen att ta ett glas vin. Fattar inte varför? Läst lite om postakut abstinens. Kanske är det därför jag brukar svaja såhär efter typ två veckor varje gång om det är en släng av sånt?

Glad att du skriver redan nu, innan hjärnan dragit iväg. Kan du utveckla lite till. Vad är det som skapar behovet av ett lugnande rus?
Finns det något annat du kan få lugn av?
Och, kanske är det just nu du behöver vara vaksam på om du tvekar inför ett enda antabusintag!
För visst är det så med dig, som med mig, att om tanken fastnat slutar vi söka hjälp, slutar förebygga och ser till att hitta anledningar, planera för hur återfallet ska kunna möjliggöras istället för att planera för hur sugen ska hanteras och nykterheten räddas.
Med öppna ögon, utan rädsla för konsekvenser och målmedvetet gå raka vägen in i självdestruktiviteten.
Snälla, skriv så fort du anar en tendens åt det hållet!❤

Det är en farlig tid för mig nu när jag uppnått 6 månaders nykterhet. Jag har nått en gräns där omgivningen börjar lita på mig och alkoholångesten börjar bli otydlig i kanterna. Inte sällan har jag tidigare vid den här tiden så smått börjat förbereda nästa period. Till en början med att inte ha högprioritet på alkoholismen och sedan har tankarna på ett lugnande rus börjat komma. Ett lugnande rus som bara är en illusion, verkligheten har istället varit ett försök att uppnå nirvana ackompanjerat av plötsliga uppvaknanden med en ångest som krävt påfyllning av alkohol. Genom att skriva de här raderna försöker jag "mota Olle i grind" genom att beskriva förloppet för er. När jag tydliggör problemet på det här sättet för er hjälper ni mig att hålla mig nykter.
Till dig som är inne på de första nyktra dagarna vill jag också säga att du och jag står lika nära ett återfall. Tiden man varit nykter är ingen garantil Däremot är det skönt att under sex månader ha sluppit att dricka med allt vad det innebär. Livet är definitivt lättare att leva utan alkohol.
Ikaros

Inge bra för mig nu.
Men jag jobbat på det ?

16 dagar helt utan alkohol. En gång har jag känt sug men resterande dagar har gått galant utan tankar på att vilja dricka något. Tror och hoppas att det fortsätter så.

Jag planerade och stålsatte mig under en tid.
Jag trappade ner på folköl, men jag vet att många tycker det är svårt.
Se till och ha goda A-fria drycker hemma när du väl bestämt dig. Godis sötdricka och annat skräp är alltid till en hjälp.
Motionera i den mängd eller tempo som gör dig ansträngd, då frigör du lite endorfiner som kan hjälpa dig lite på traven.
Efter 4 dagar kommer du fråga dig själv varför du inte gjort detta tidigare. Efter tio dagar kommer du hylla dig själv.
Du kommer att stöta på motstånd från din hjärna och kropp, men alkohol kommer inte vara botemedlet, hur mycket du än vill det..??
Kör hårt??

att stanna kvar på forumet tror jag.
Även om det blir mycket a fokus så är risken att annars ha för lite fokus stor.
Skönt att du fick sova ordentligt, då finns förutsättningarna för en bra dag!

Sovit 10 timmar. Inga drömmar om a.
Var nära att ta en öl igårkväll men gjorde det inte. Fortfarande oroskänslor.

Skulle ju ta en paus från forumet men tror kanske det är en dum idé, nästan som jag undermedvetet skulle slippa skriva in att jag tog en öl om jag skulle göra det.

AlkoDHyperD, den var bra! Jag läser dina kloka rader om och om igen. Det finns så mycket bra och tänkvärt i det du skriver. Just det här med att man/jag inte vet vad man känner? Hade ånyo en sömnlös natt i natt, lade mig rätt trött runt 23.00 och somnade men drömde obehagligt och vaknade 00:30. sedan var det kört för den natten. I och för sig somnade jag till vid 06:00 strax innan klockan ringde. Är så uppjagad i mina tankar och min hjärna slappnar aldrig av. Ligger jag där och försöker somna ändå och klockan är tre så kommer det alltid något i skallen som gör att jag hoppar upp sätter på datorn för att lösa problemet som uppstått i huvudet omedelbart, kan inte vänta till morgondagen, får ingen ro annars, nå det får jag ju ändå inte.
Just nu ska sägas att jag är inne i en sjukt intensiv och viktigt period i jobbet som absolut inte får misslyckas.

Jag tar så mycket personligt och upplever mig vara ytterst ansvarig om saker går åt helvete. Det är jag kanske också för jag har noll stöd och support från min arbetsgivare. De tar bara för givet att jag är en Duracell kanin som ständigt slår med sina cymbaler. Snart är det slut på det för batteriet början nog få liten energibrist snart. Jag är ju dålig på att be om hjälp och kan själv, oftast. Allt går tills det kraschar, fast oftast gör det ju inte det ändå. Hyper är ju rätt ord på mig också. Ser just nu fram emot att komma hem och träna långa sköna pass för att dämpa min stress och vardags ångest.

Återigen, finns det inga kul projekt med resor, husbyggen, utmaningar finner jag livet tämligen meningslöst. Det måste väl finnas ro och trygghet i vardagen?

Nu ska tilläggas att jag inte ofta dricker för att bedöva dåliga känslor, eller det kanske det är? Utan främst för att förstärka de goda känslorna efter att jag presterat bra eller avslutat något, eller helt enkelt mår bra inför helgen.
Kan då inte få nog av den förstärkning som alkoholen ger utan dricker tills jag kraschar!
Dagen efter?
Ja, är det lördag kan man ju snart fortsätta förstärka sig framåt em.
Söndag?
Fy fan, ångest från helvetet. Så där snurrar det på sedan åratal med vita månader emmellanåt. Under de vita månaderna kommer alltid funderingarna vad ska jag göra nu för att allt inte ska kännas meningslöst?
Då blir det ju först och främst en anmälan till något extremt lopp eller tävling fastän jag inte är tränad för det. Men det hinner jag ju bli.
Ofta faller det och i min ambivalens ångrar jag mig senare. Sedan dagen efter ska jag ändå köra, på kvällen nja kanske inte. Sådär håller det på.
Sedan tar jag många beslut också, ganska stora omvälvande sådana som de flesta andra aldrig någonsin ens skulle våga eller tänka på.

Ok, ni har säkert hört detta från mig förut och jag kan ju inte hålla mig kort så ni får ta det för vad det är.
Dag 4 idag i alla fall och inga planer att dricka.

LP

Tror det är som du skriver. Den där på och av knappen är slitigt som tusan. Jag tror en strategi för mig att planera aktiviteter som jag ofta försakat tidigare. Men känns bättre idag ? Ha det gott polarn

...att du hållit dig på din inslagna väg! Trodde väl det...
/E

Skönt att du verkar ha bestämt dig om a. Annars är det ju ett ypperligt tillfälle för den lilla jäveln att säga att det är i sin ordning just nu. Det sa han till mig i fredags och jag var inte ens där. Tror att man behöver prata, prata och skriva om det när man varit så nära som du.,, eller när man haft sina kära i närheten. Jag och flera jag känner är också nedstämda. Vi var längre ifrån. Våra nära var inte i omedelbar närhet, men det kryper ändå tätt inpå när det är i närområdet, där man rör sig, där människor man känner rör sig. Där människor man känner varit nära, nära. Så ut med det: trakassera människor i närheten.., trakassera oss härinne.... skriv, gråt, vråla. Passa på att ha sönder lite gammalt porslin. Åk till återvinningen och gå lös.., Hon finns därinne MM och inte kommer hon ut med a i alla fall, det vet vi. Kramar

och det har kommit en del bakslag, men å andra sidan går det faktiskt framåt och jag ser till hur det såg ut förut. Idag är jag trött, men iallfall inte bakis. Idag ska jag ha en nykter dag. Att inte ha vin hemma är enklare än att låta bli att dricka när man har vin hemma.

Tråkigt att du hade ångest i helgen. Tror som du att det beror på att du inte har bestämt dej hur du vill ha det med drickandet. Själv har jag bestämt mej för att framöver bara dricka på helgerna,och då maximalt 12 öl (små burkar)fördelat över helgen. Klarar jag inte det utan får ångest eller andra problem så är det totalstopp som gäller. Ha det bra kompis.

Jag hänger mycket på det här forumet just nu och inspireras och känner mig mindre ensam med mitt problem...
Manda är du inte orolig för vad du ska göra när en 2 veckors period tar slut?
Jag är rädd att jag skulle "fira" att jag fixat en 2 veckors period alternativt se den som ett bevis på att jag inte har något problem och där efter sakta men säkert återgå till gamla vanor. Samtidigt känns oändligheten framför mig lång... Jag känner att jag inom mig tänker att det här ska vara fram till midsommar vilket verkar vara en osedvanligt illa vald tidpunkt att släppa fokus...
Samtalsstödet varannan vecka ger en naturlig uppdelning i tiden. Just nu är planen att klara mig vit fram till första träffen nästa vecka.

Nu har jag mycket att läsa?

lyste så starkt i morse att den bländade. Ändå vaknade jag inte av att den lyste mig i ögonen så som har varit brukligt under den vinter som gått. Jag sov för första gången på fyra månader i min egen säng, under hela denna tid har den stått lutad mot väggen i vardagsrummet och jag har gått och sneglat längtansfullt på den varenda gång jag har satt mig ner framför tv'n. Men nu, saliga ögonblick, har jag slängt ut alla de sängar som belamrat vart och vartannat rum i detta hus och släpat upp den till sin rätta plats i ett sovrum på östra sidan av huset. Eller sovalkov vore kanske en bättre benämning, jag kan inte förmå mig att reservera ett helt rum bara för en säng som jag ändå bara sover i, så jag har installerat den i något som kanske bäst kan definieras som en utbuktning i korridoren på övervåningen. Där finns plats för sängen, ett pyttelitet sängbord och min herrbetjänt. Allt jag behöver.

Och jag har sovit uruselt i natt. Fyra månader har jag bott här nu, jag har så svårt att tro att det är sant att jag gick och räknade på fingrarna i morse, men fyra hela månader är det faktiskt. I en av den gamla damens kvarlämnade sängar. Den har väl varit ok men den är fortfarande inte min säng; den har aldrig lyckats höja sig över sin status som gästsäng, ändå kommer det nog att ta en tid innan jag vänjer mig vid de här nya förhållandena. Tidigare har jag aldrig haft några sådana problem, jag har rest så mycket att det har blivit rutin att sova i en ny och annorlunda säng varje natt, men nu har jag förvandlats till en stugsittare och det är gott så. Jag trivs här och jag trivs med mitt liv så jag är fullt beredd att förvandlas till ett inventarium, den där gubben som folk ser vandra omkring med sin hund varenda dag och som dom kan ställa klockan efter. Fasta rutiner och fixerade vanor behöver inte vara något negativt även om det känns lite tråkigt ibland, det ligger en trygghet i att veta att det enda oförutsägbara i mitt liv just nu är vädret.

Nykterheten spelar en väldigt stor roll i detta, självklart. Min förra lägenhet dränkte jag i alkohol det första halvåret, och även under några kortare perioder senare, men faktum är att jag var nykter under mer än två tredjedelar av den tid jag bodde där, så jag hade faktiskt möjlighet att njuta av livet även i de trakterna. Ändå låg minnena tunga, de där märkena i golvet som jag inte har en aning om hur de kom till, den trasiga garderobsdörren, den mystiska fläcken på tapeten i sovrummet. Det är märkligt vilken destruktiv kraft alkoholen har, även när man inte dricker längre. Det är anledningen till att jag har deklarerat det här huset som en alkoholfri zon, över denna tröskel kommer inga brända och destillerade drycker. Jag har ibland tänkt att om jag någon gång skulle ta ett återfall så ska det i alla fall inte ske här, men det är farliga tankar det där. För det första öppnar det för möjligheten att än en gång låta mig falla ner i avgrunden, för det andra skulle alla förbehåll och goda föresatser vara borta med vinden i samma ögonblick som den första tåren rinner ner i min strupe. Jag har faktiskt inget val, det är bara att acceptera, jag har inga som helst tankar på att återigen bli den där mannen jag körde om igår, som cyklade längs vägkanten med en kasse på styret och fem kilometer längtansfylld uppförsbacken framför sig, som pressar sin kropp bortom gränserna för att må uselt ytterligare några dagar.

Ha en bra dag allihop!