Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket! Kände för att skriva nått positivt här oxå! :) jo men eller hur är det svårt och tufft att inte börja igen! Man måste hitta sina knep på nått sätt! Bra jobbat där med rökningen!

Det jag skriver här rekommenderar jag ingen annan. I helgen valde jag att ta några pilsner på kvällen. Egentligen utan skuld på något sätt. En av anledningarna var att utmana mig själv då jag inte idag förstår vad mitt mål är med nykterheten, sluta helt, måttligt drickande. Jag fick dagen efter den responsen jag ville ha. En kropp och hjärna i fullständig obalans i relation till sista tidens nykterhet. Mycket obekvämt, ångestladdat. Och en kamp med alkoholrummet i min hjärna som direkt startar en stor planeringskonferens om hur jag skall dricka dagen efter. . Lämnade denna konferens och skall försöka hålla mig utanför, det där nyktra rummet i hjärnan är så mycket behagligare ? i det senaste rummet fick jag rådet att hälla ut det jag hade i alkohol vilket verkställdes ?. Har en go söndag go forum vänner.

Finner mig själv åter finkamma nätet efter bevis på att alkoholism är livslång, att man kan vara beroende trots långa perioder utan önskan om att dricka, att varje återfall kommer att vara värre än det senaste. Varför gör jag så?
Om det nu, tvärt emot all logik, skulle visa sig att min ungdoms svåra alkoholism kan "läka ut", att mina tre långa och tunga återfall de sista två åren bara varit uttryck för min allt-eller-inget peronlighet. Vad skulle jag göra med den kunskapen?
Ta ett nytt aterfall? Knappast en lockande tanke. Eller, är den det?
Är jag så jävla korkad att jag redan nu planerar att supa skallen av mig så fort sommaren är över? Eller ännu tidigare? Redan efter träningslägret om två veckor? En liten helgfylla för att passa på innan hegerna är uppbokade med tävlingar. Fan tro't. Jag kan faktiskt se mig själv göra det och sedan strunta i allt annat och bara fortsätta. Sabba allt.
Och det jävligaste med den tanken är att jag MÅR SÅ BRA NU!
Ok. Säger till mig själv här och nu, du behöver inga mer bevis. Under tio års tid var du i sista stadiet av alkoholism enligt alla "modeller". Spelar ingen roll om det varit en platå med hyfsad kontroll i tjugo år. För jag ramlade tillbaka igen även om det tog tid och nu har mönstret ändrats, jag kan inte backa bandet och radera de sista två åren. Det är allvar. Att söka bevis på motsatsen är bara ytterligare ett bevis på ett redan vedertaget faktum. Behöver du sätta in dig själv i ett fack, ok, gör så. Beroende, kronisk, svårtighetsgrad hög, periodisk.
Det positiva är iallafql att jag aldrig lurar mig själv att tro jag kan ta ett glas vin, för det vwrken kan eller vill jag göra.
Synd att man inte kan bli portad från systembolaget. Då skulle jag i dessa stunder av klarsynthet kunna göra det och sedan, när fan far i mig, kunna bli hindrad genom ett högt larm så,fort jag går över tröskeln till gröna skylten.
Idag vill jag inte. Inte imorgon heller. Inte nästa vecka. Jag är nykter och ska så förbli

Det går väl sådär kan man väl säga, jag har börjat fuska med att dricka folköl på helgerna, blir ju inte direkt berusad av det men jag måste bryta detta nu innan jag faller tillbaka i gamla spår.
Jag har ju även slarvat med att inte vara närvarande här sista tiden och det är nog viktigt.
Tack för att ni bryr er, och jag hoppas allt är bra med er ?

Vad kul att höra av dig. Psykisk ohälsa är läskigt, jag har haft det runt om kring mig som barn. Tror att det var det som också grundlade HSP. Har du lyssnat på boken hur långt har du kommit?. Det jag framförallt tagit till mig av strategierna är just det där att jag är HSP och i olika situationer när jag kännt in så har jag skalat av 50 procent utan alkohol. Tidigare med alkohol precis som känsligheten kvittade efter ett par pilsner. Jag bad även min hustru läsa boken och hon kan nu hjälp mig att ställa frågan är det HSP som känner eller något annat. Jag har hållt mig neutral i min skrivning vad det gäller kön i dessa trådar. Men vill berätta att jag är make, fader, man anledning till det är för att lyfta ett perspektiv till att vara högkänslig och man, det är utmanande då samhällets normer i de situationer jag möter utgår ifrån att vi inte skall vara känsliga. Diskuterar gärna mer efterhand som du sätter dig in HSP om du vill. En annan sak jag lärt mig är att min känslighet också är förstärkt när jag betraktar mig själv i mitt inre. Alldeles för stora och negativa analyser som sällan har med sanningen att göra.

Dan Andersson tar upp många spännande tolkningar av livet sittande vid sin mila. I mellanstadiet blev vi programmerade med dessa alster kryddat med Fröding ? Tror att vi alla emellanåt funderar ditåt när det svårt, det mörka rummet. Jag försöker intala mig att det inte är farligt att tänka i det rummet men att jag vill ut så snart som möjligt, misstänker att vid psykisk ohälsa är det svårt att ta sig ur det rummet. . Den starkaste drivkraften i mitt liv är min hustru och döttrar. Det är också därför jag försöker ta mig ur "alkoholrummet" särskillt efter frågan från min hustru då hon sa -varför vill du inte bli gammal med mig?

Bara nyfiken vilken låt skulle du egentligen vilja lyssna på som beskriver när du mår som bäst.

Skriv gärna om det här med alkolås praktiskt. Funderar ibland på om jag skulle ha något sådant preventivt.

Fått nog, välkommen som stark sköring. Tänk på att det är en fantastisk tillgång du har. Vi hörs

Att inte ha något hemma, kartlägga svåra situationer och kanske för en period undvika sådana. Om impulsen eller suget komer eller du märker att du börjar förhandla med dig själv finns det någon du kan ta akut hjälp av då?
Har du bestämt dig för något tidsmässigt delmål i den vita perioden?
Tror det är bra att inte ens försöka dricka måttligt ett tag. Ha det gott

Jag hade tänkt drick typ 2 glas i går. Redan där ett feltänkt. Jag behöver en paus och jag behöver att inte dricka alls. Jag tänker bara notera detta att jag inte kan sluta när jag börjat.
Ingen annan drack mer än Max 2 glas igår men jag forstsätter och då ingen annan pratar så blir det bara jag som håller låda hela kvällen...
Nya tag alltså ... Nu är det helvitt som gäller...

har magiska egenskaper. De trotsar alla naturlagar genom att de verkar bli både tyngre och klumpigare allt eftersom man tömmer dom. På dagens morgonpromenad räknade jag till fem tomburkar och ett antal godispapper längs den lilla skogsväg vi gick. Det här är mitt ute på landet för guds skull! Vad får en människa att släpa med sig diverse proviant ut i skogen för att sedan bara dumpa skräpet innan hemfärden? Jag har många gånger undrat över mig själv; hur jag kan vara både smart och ändå så urbota korkad samtidigt men skyllt det på min alkoholism. Nu måste jag ställa mig frågan om inte det här är en egenskap som ligger inbyggd i våra gener. När jag bodde i Den Stora Staden vadade jag i drivor av skräp varje morgon, eftersom jag anträdde min morgonpromenad innan stadens städare hann ut. Och ändå var den smockfull med papperskorgar; de stod överallt, vid ett tillfälle räknade jag ut att var man än gick så var det aldrig mer än femtio meter till närmsta, ofta tomma, skräpuppsamlingskärl, för att använda den tekniska termen.

Och ändå, konstigt nog, har det blivit bättre med tiden. Många är de historier jag har läst om hur det var i våra städer för några hundra år sedan, på den tiden var det inte tomma förpackningar man vadade i; det var allt från matrester till, med dåtidens språk, träck. Det sägs till exempel om Versailles att eftersom det inte fanns några toaletter och kåken var tämligen stor så gjorde folk helt enkelt sina behov i korridorerna. När stanken blev för besvärande stängde man av den delen av slottet och flyttade medans de livegna städade upp. Vi här i Sverige har faktiskt länge varit världsledande på hygien, redan Gripsholms slott hade en rudimentär toalett i form av en liten utbyggnad på andra våningen med en sits med ett hål i, fritt fall ner till marken under. För att inte tala om vikingarna, det sägs att de var populära bland damerna nere på kontinenten eftersom dom faktiskt badade en gång emellanåt. Konklusionen måste tyvärr ändå bli, att även om det är bättre här ute på landet så beror det inte på att folk här är bättre på att plocka upp efter sig, det beror på att det är färre människor här.

Idag kommer sonen upp för att hjälpa mig lite. Dels är det dags att plocka bort snöplogen från min lilla traktor och sätta dit klippaggregatet i stället, dels ska jag slänga sängar. Den gamla damen måste inte bara ha haft ett stort umgänge, de måste också ha haft för vana att natta över: här står fem gästsängar plus en bäddsoffa. Hon har haft ett eget sovrum, ett litet kök och ett vardagsrum; resten av huset har varit reserverat för gäster. Den livsstilen ligger mycket långt från min verklighet, så sängarna åker ut. Enklaste sättet är att slänga ut dom från balkongen men den här gången ska vi se till att de landar på magen så att de inte splittras i tusen bitar vid nedslaget. Än idag har jag tydliga minnen från den gången för länge sedan då vi fick för oss att slänga ner en gammal tv från tredje våningen till en släpkärra som skulle till tippen. Vi missade kärran och tillbringade flera timmar med att plocka glassplitter och elektronikdelar från gården.

Ha en skön söndag allihop!

AlkoDHyperD, tack för ditt inlägg. Jag kommer fortsätta träna var så säker. Jag kommer nog alltid träna hårt också för det är det skönaste av känsla efteråt och då kan jag varva ner och vara mig själv efteråt. Planerar dock nästan alltid in nästa pass under tiden jag tränar och det är lite stressande att ha svårt att vara här och nu. Fast så är det ju med allt missbruk kan jag tänka, man planerar framåt hela tiden för att inte riskera bli utan?
Prestationen håller jag nog långsamt på att försöka få bort. Allt runt mig är prestation.
Mitt jobb är väldigt pressande just nu och jag är mer eller mindre helt ensam om ett jätteprojekt som ska landa om ett par veckor.
Att det finns en hel del skräck för att misslyckas är solklart, även om jag nästan vet att det kommer bli bra på de flesta vis. Har missbrukat mycket mer under denna period med månader ute på fältet långt ifrån familjen, ensam på ett hotellrum där närheten till A alltid finns tillgänglig.
Jag är en glad sprallig skit som oftast dricker för att förstärka allt jag upplever. Oftast är det i medgång som jag super till det för att förstärka de positiva känslorna jag upplever just då. Någon som känner igen sig?
Ja, stressreduktion och hård träning låter som ett recept jag ska försöka fortsätta med.
Stressreduktionen inombords vet jag inte hur jag ska hantera eller få ned. Måste prova nya saker i alla fall för detta livet jag lever nu går inte bra.
Kram!

Alltid lika skönt att höra från dig Tjalle, vi kämpar på men sladdar ofta ner i diket på något vis. Jag har alltid trott på dig oavsett vad som hänt eller händer runt omkring. Vi båda är ju alltid fast beslutna att lyckas och det gör vi väl till slut men är det inte dags att lyckas på riktigt nu?
Håller så helt med dig om att inte orka mer och ständigt tänka runt alkoholen eller dess effekter. Jag har inte heller många chanser kvar då jag ständigt gör bort mig på ett eller annat vis. Jag sitter uppe på nätterna och går inte o lägger mig förrän jag ramlar av stolen typ.
Vet hur jobbigt det är att börja få krämpor Tjalle och lider med dig och din rygg som jag läst om tidigare.
Magen är inte heller spännande att ha problem med, tro mig jag har haft stora problem i många år och jag kopplar det också till alkoholen.
Träna kommer jag fortsätta med för det är min räddning. Jobbigt dock när kroppen går sönder och man inte kan göra det som är bra för en.
Ha nu en skön avkopplande resa så kommer allt ordna sig till slut Tjalle.
Jag innbillar mig inte att det kommer gå lätt för egen del men nu har jag kommit så långt ner i spiralen så jag måste upp igen och stanna där uppe på kanten för gott.
Det ser jag fram emot, att börja klättra upp igen och det började jag med i går.
Sköt om dig nu Tjalle så lyckas vi tillsammans.
LP

Att jag hittade den här sajten. Och tack heueh för dina inlägg. Du skriver både poetiskt och sakligt och har hjälpt mig i att våga träda fram här. Är som namnet en ensamvarg och har sökt hjälp länge från vården utan resultat. Det är först här som jag känner att jag skulle våga visa mitt rätta jag...

Var inga problem att avstå trots att alla omkring mig drack. Noterar att dom flesta slutar dricka efter middagen. Själv hade jag antagligen druckit vidare och fyllt på...
Kändes verkligen inte som jag "missade" något.

Skönt med ännu en vit lördag.

vad vill jag egentligen? Jag söker hjälp, jag skriver här, men jag dricker typ 8 glas vin på en fest och jag tänker att det är ok.
Är det ok?

Hamnade mitt i kaoset igår. Både jag och mina närmsta klarade oss precis. Är så otroligt tacksam över det. Livet är skört och inte värt att slösa bort på alkohol. Nykter dag 13 med mina nära och kära i min närhet. Ta hand om er allihopa. Kärlek ❤

Jaa du Lill-Per.... Då är vi två i alla fall som varit medlemmar i över fyra år. Vi har ju båda två försökt så otroligt många gånger att sluta dricka. Efter fyra vita månader förra vintern/våren har det varit si och så med intaget. Tagit tag i mig själv stundtals för att återigen falla igenom. Min fysik, som jag alltid har litat på till 100% har "svikit"mig. Förra våren fick jag svåra ryggproblem. De har jag med hjälp av idog sjukgymnastik kraftigt förbättrat men sedan två och en halv månad har jag istället fått problem med magen. Smärtor som gör att jag vaknar på nätterna. Jag har ju inte direkt "skämt bort" min mage och kropp genom åren så nu har jag i alla fall vidtagit ganska rejäla åtgärder.

Jag slutade snusa sensommaren 2016 (surt för magen). Trodde att det skulle räcka men stora kvantiteter vin, öl och kaffe gör inte direkt underverk heller. Nu är jag trött på att "må dåligt" och handen på hjärtat kan jag nog säga att nästan alla problem leder tillbaka till alkoholkonsumtionen.

Efter en "katatstrofhelg" förra helgen inser jag att jag inte har många chanser kvar. Är inne på mitt 6:e nyktra dygn, har dragit ned på kaffet, fortfarande snusfri och försöker att äta lite mer vettigt. Idag är första dagen på två och en halv månad som jag känner att jag är på rätt väg. På måndag åker jag iväg en vecka söderöver. Jag är till 100% inställd att inte röra så mycket som en öl. Jag orkar inte längre......Jag vill ha lite lugn och ro på "gamla dar". Orkar inte kämpa i motvind, ständigt fundera över om tillräcklig ranson finns hemma etc etc.

Låt oss ta ett krafttag, Lill-Per. Undrens tid är inte förbi. Kanske är det vår tur nu........
Allt gott/Tjalle

Jag tror att uthålligheten är svårast. Så är det med alla missbruk. Rätt så lätt att sluta, svårare att inte börja igen. Själv började jag röka 14 år gammal. Vid 18 års ålder började jag sluta röka. Slutade varje måndag, började varje onsdag. Lyckades sluta helt först vid 30 års ålder.

Fortsätt träna. Träning har räddat mitt liv. Ersatte alkoholmissbruk med träningsmissbruk för tjugo år sedan och även om kroppen blir sliten är det hundra gånger bättre! (överträning går inte att jämföra med det slitage alkoholen ger)
Men skippa prestationsdelen. Välj udda eller utmanande grejer istället. Sånt som inte behöver mätas för att kännas som en seger. Lär dig en ny sport. Du nämner yoga, ja varför inte? Om man går på ett yogapass med instruktör och följer det spelar det ingen roll om du brukar vara rastlös. Nya övningar är svåra och koncentrationen gör att du aldrig hinner bli uttråkad. Jag har haft obehandlad ADHD med svår hyperaktivitet och ändå kunnat delta i yoga flera gånger, dessutom tyckt om det, för man blir lugnare i hela kroppen utan att behöva åstadkomma det själv.
För dig, liksom mig själv, är nog stressreduktion kombinerat med hård fysisk aktivitet ett måste om nykterheten ska kunna hållas.
Kram

Gör jag också. När maken kommer in i rummet kan jag känna hur klumpen i magen växer och vill matas med sprit. Han är deprimerad och har alltid varit tungsint/avstängd, medan jag har livsglädje och energi för två. Men när jag känner dysterheten så tydligt i luften smittas jag. Ensamhet är det nog också på grund av hans avstängdhet. Nu har jag gått ut på kvällspromenader eller åkt och tränat med kompisar för att inte drabbas av sug av ensamhetskänslan.

Fruhoppfull, (ursäkta att jag använder din tråd Hjärnklar, men det gäller egentligen oss alla som behandlar andra människor) en burdus fråga från en annan socionom och alkoholist.
Om du föraktar dig själv för ditt missbruk, hur kan du då genuint möta människor i liknande situation förutsättningslöst och ickedömande? Menar du att någon av dina klienter borde skämmas inför arbetsgivare och kollegor?
Vad är det som gör att du ska mätas med annan måttstock än dem?
Jag är faktiskt tacksam över att ha kollegor med både yrkesmässiga kunskaper och egna erfarenheter av psykiskt lidande. Att ha ärr och skavanker gör oss bara vackrare.
Sträck på dig. Du har inte valt din sjukdom. Lika lite som man väljer diabetes eller högt blodtryck. Man kan bara sköta sin egenvård, dvs avstå från att dricka.
Hjärnklar, hade du planerat dricka ensam istället för mötet med maken igår, eller hur gick det till?

Hej Ellan, tack för du ser mig!
Ja, hur gjorde jag då? Det växte typ fram genom att jag gjort bort mig inför familjen och det blev ultimatum ställda. Fast många gånger har jag slutat utan ultimatum och bara gjort det. Ständigt en prestation som måste uppfyllas annars duger jag inte. Ständigt vara lite orolig och nervös om jag inte tränar stenhårt.
Duger inte om jag inte tränar. Därför är det min enda ventil just nu. Måste finna något mer, tänker på Yoga och meditation men är allt för rastlös att få till det. Jag är en orolig själ.
Dricker jag kan jag inte träna.
Har sprungit ett marathon bakis. Sitter på kvällen före loppet och dricker och tänker på hur kul det ska bli att komma i mål!
Detta med konsekvenstänk?
Jag är utåt en man med allt ordnat, precis som du beskrev dig själv. Det är egentligen helt ointressant för inombords brinner det.
Inte alltid men ofta. Att inte landa i sig själv och känna harmoni är så otroligt svårt och tungt. Nu är jag i alla fall tillbaka och vet att jag kommer förstöra precis allt om jag inte slutar nu.
Det har jag precis gjort, igen.
Tack för ditt stöd!

Hej,
När insikten slår ner och vi inte vill mer då är det stopp. I alla fall för nu. Jag känner igen presteraren med högt tempo, deadlines, dålig sömn och sårad familj.
Min första tanke; när du lyckats hålla dig vit hur gjorde du då? Och eftersom det inte riktigt höll i längden hur tänker du nu? Kan du få hjälp från arbetsgivaren?
Stressen är livsfarlig för oss alkoholister.
Ta hand om dig, var du än är.?
Kram Ellan!

Du har kommit till insikt och det är toppen. Jag har kommit till insikt 1000 gånger men lyckas ändå inte vända mitt negativa sätt mot alkoholen.
Jag accepterar att jag är alkoholist och bedövar mig själv med väldigt mycket dricka på helgerna, aldrig veckorna om jag inte är ute och reser i andra länder. Jag har också börjat gå till psykolog igen och det tänker jag fortsätta med fast det har blivit väldigt länge sedan nu. Kan komma på mig själv att jag inte säger hela sanningen till psykologen. Jag tror du har allt att vinna på att knalla iväg på ett möte där du kan berätta om saker du bär på.
Det är precis som Ellan beskriver det, vi är alkoholister och dricker för mycket, utan konsekvenstänk just för att vi är alkoholberoende.
Vi tar rygg på varandra nu Tombor och lyckas med detta tillsammans!
Kram!
LP

Vilken otäck upplevelse. Så bra att du får hjälp att bearbeta. Varmaste kramen ❤ / mt

Jag ska klara detta nu!
Ligger här på andra sidan jorden och tänker på alla sjuka situationer och hur mycket ångest jag skapat för mig själv och mina kära.
Jag har så svårt att förstå mig själv. För några månader sedan då jag återigen misslyckats och gråtande kramar min grabb och ber honom tro på mig en sista gång att jag ska klara det, och givetvis gör han det!
Efter bara 30 dagar dricker jag igen, lite grann och givetvis så han ser det.
Alltså hur sjukt märklig och svag kan man vara?
Det är så äckligt starka krafter som gör att man tror man kan dricka igen. Så otroligt märkligt hur man snabbt kan glömma?
Jag är verkligen inne på upploppet av min alkoholism och slutar jag inte nu kommer jag definitvt inte springa genom målsnöret.
Allt bara eskalerar och blir märkligare och märkligare. Nu är jag mitt uppe i en hemsk jobbsituation där jag gått på högvarv i månader och ser nu slutet framför mig fast det återstår minst en månad med stor psykisk press och stor rädsla för att misslyckas. Tänker mycket på att säga upp mig och gå till annat jobb. Måste först o främst ta tag i mitt alkoholberoende.
Det har jag gjort här och nu, hoppas min fru fortsatt kan tro mig ännu en gång och stannar kvar hos mig för henne älskar jag så mycket.
Kan bara genom handling och färre ord visa att jag kan och ska denna gång.
LP

Så kallade min terapeut det. Dvs vi kan sitta på enorm kunskap kring allt detta men innan det landar rent känslomässigt och innan vi har förmågan att acceptera sjukdomen. Det tar förstås olika lång tid. Jag fastnade där ett tag. Jag hade läst på under en längre tid och var medveten om mycket men hade svårt att acceptera att just jag var sjuk. Insikten kom efter någon vecka (var i behandling på internat). Det är en sak att sluta dricka men att ta hand om allt inom oss. Tankar, attityder och beteenden... det slog ned hårt. Jag bestämde mig där och då att det var dags att börja gräva inuti mig själv. Och det hjälpte mig enormt.
Jag skulle vilja säga, gå på möte och skit i om du träffar någon du känner eller en klient. Det visar ju bara att du är människa och du tar ansvar för ditt tillfrisknande. Det finns olika vägar att gå och vi behöver själva vilja gå den vägen vi tar. ?
Kram!