Senaste kommentarerna i forumet

Att ni inte var där och jag är så oerhört tacksam att det inte blev ännu fler som hamnade under den bilen.
Mina tankar går till alla berörda, familjer som lever i tragedi och chock och stor sorg i dag.
I kväll tänder jag ett ljus för alla dem och oss i Sverige. Men tillsammans ska vi vara starka.

Men min egen kamp måste ju fortsätta så man kan hjälpa till och göra det man kan för en bättre värld. Blir så bedrövad av all olycka överallt i världen. Syrien, gårdagens attack, USAs sjuka president.

Fysiskt mår jag hur bra som helst nu. Tränat som en tok i morse.

Faktiskt inget sug alls trots lördag och middagsgäster. Kommer gå enkelt att avstå ikväll också.

Vet inte vad jag ska skriva, är bara så tacksam att du inte hamnade under hjulen på den bilen, någonstans har du
änglavakt, vill bara ge dig en stor kram och jag är så tacksam att inte detta tog ditt liv. Världen behöver sådana som dig.
Jag är nog i chock, min dotter satt fast på Arlanda, ringde henne och frågade om jag skulle hämta henne och mannen, jag har över 20 mil dit. Men vi skulle vänta ett tag och de kom på tåget hem. (Var så tacksam att jag var nykter)
De var ju inte i någon fara så, men ändå så blir det otroligt påtagligt att vi är så sårbara.
Men kärlek och omsorg om varandra är det enda som kan rädda världen.
Stor kram och ta hand om dig. <3

någon som kan ge mig en förklaring. Tack, Heueh än en gång!

Tack för boktipset Gladare-Trött. Hsp det är alltså det man är. Har aldrig hört begreppet förut. Visst är det oerhört jobbigt när man i ett rum med människor kan känna av nästan varje känsla. Speciellt känslor av sorg och ilska suger jag åt mej. Jag känner på långt håll om en person är arg eller irriterad utan att vederbörande har öppnat munnen. Är ju kanon om det finns strategier att hantera det! Var på provtagning i Torsdags. Får reda på resultaten på Onsdag då läkaren skall skriva intyg. Mår hyfsat idag. När jag mår som sämst tänker jag på Dan Anderssons rader "Jag lockas mitt i larmet till att bedja inför herran tag all jorden bort jag äga vill vad ingen ingen har" psykisk ohälsa är inget nytt och jag har också bett till Gud att han ska hjälpa mej fast jag inte ser mej som religiös. Ibland har det gett mej ett visst lugn. Det är väl vi som inte mår bra som måste ha något att tro på tänker jag. En fin Lördag önskar jag alla. Med tankar på offer och anhöriga i Stockholm

lastbilar har säkerhetsbälten och ibland till och med krockkuddar. Plus att med en tung lastbil och en relativt vek entré blir inbromsningen inte särskilt brutal, relativt sett.

men varför krossades inte hens mellangärde av krocken åtm? Hur kunde hen hoppa ur rel oskadd?

men det lär dröja innan jag får den stillad. Rent tekniskt kan man i alla fall säga att lastbilar är tämligen stabilt byggda medans t.ex. en butiksentré sällan är byggd för att klara en krock men något som är tyngre än en människokropp, så gärningsmannen var nog tämligen säker i sin hytt.

Ja det var skönt men ändå drack jag ur de 2 öl som fanns i kylen, 2 gin drinkar och 2 glas vin. Måttfullt antal enheter per sort ? Känslan då var att jag undrade vad jag höll på med, vilka gränser testar jag? Idag har jag inga vettiga svar heller.

Nej, vi klarade oss i sista minuten. Hade förlagt fredagsshoppingen till torsdagen. Klokt, visade det sig.
Kan inte låta bli att associera lastbil=alkohol... lika förödande verkan bägge kan det bli om det skenar iväg.

är det så. Men... rent konkret – vad hände eg? Är inte du också lite nyfiken?

Men så där är det ju egentligen hela tiden. Nu fick vi syn på det.

Usch vad otäckt. Det känns inte så bra när skillnaden mellan liv och död bara är en tillfällighet.

men jag tror bara tiden kan svara på alla frågor. En samhällsdebattör som normalt brukar vara snabb att dra slutsatser har manat till lugn och att avvakta, jag håller med. Det finns så mycket det kan vara; en sinnessjuk person, någon som var hög på PCP, eller en terrorist. Hur tragiskt det än är så är det inte första gången och säkerligen inte heller den sista som vårt samhälles ofullkomlighet leder till katastrof. Jag har lärt känna människor runt om i världen, av olika kulturer och livsåskådningar, och det som verkar förena oss alla är en önskan att få leva våra liv i lugn och ro, vi vill stilla simma runt i den ankdamm som så länge varit Sverige. Nu har omvärldens svallvågor korsat den barriär vi byggt och vare sig vi tycker om det eller inte får vi nog vänja oss vid en eller annan storm även här. Det är djupt beklagligt men en oundviklig konsekvens av den asynkrona utvecklingen i världen.

God morgon.
Ja nu är det min andra nyktra morgon på länge och en nykter fredagkväll. Suget i går var jobbigt, men jag stod emot. Nu blir det en nykter lördag kväll.
Sundare, härligt att du ändrat ditt namn det kanske är bättre att se att man är sundare än att man är skamsen. Vi är
bra människor fast vi har detta problem, men vi kommer att klara det "basta"
Tack alla ni andra som gett mig styrka.
Nu ska jag läsa och styrkas av era berättelser, få stöd och kanske även stötta.
Världen är upp och ner, livet blev inte lik sig eftergårdagens händelser. Hoppas att ingen här blev drabbade.
Ha en så bra lördag som bara går. En dag i taget.

att ha ett jobb att gå till. Man får vila i det.

men jag blir stärkt i vad jag tror på när jag blir hotad av idioter. Jag låter mig inte "dumknullas" som min vän uttrycker saken.

Jag ska åka o jobba ett par timmar idag. Hoppas det skingrar tankarna lite.
Det där var skräckfyllt. En mardröm.

Mitt uppe i kaoset, och så nära att du hade drabbats.
Ta väl hand om dig i dag.

Kramar

Jag vill ge dig en varm filt nu MM. Känner du den omsluta din lilla kropp?

Jag gick 14.45 från Wallingatan. Gick över Olof Palmes gata. Går Drottninggatan fram.
Viker in på Åhlens genom stora ingången, var stressad och ville hem.
Pratar med min dotter 14.52.Tar rulltrappan ner inne på Åhlens, då det smäller 14.53.
Jag har haft denna lastbil i ryggen ca 30 meter bort.
Med hörlurar på hade jag inte haft en chans att höra varningar och skrik.

Brandlarmet går och vi blir utsläppta Mäster Samuelsgatan.
Jag tittar upp mot Drottninggatan och ser människorna som ligger,
jag ser bilen, jag känner lukten, jag hör långt borta sirener.
Jag har aldrig varit så rädd så otrygg så jävla panikslagen.

Hade jag valt att gå på toaletten på salongen som jag besökte
hade denna minut gått och jag hade vart i nålens öga.
Vilket jag tänkte men det var kö till toa så jag struntade i det.
Det har förmodligen räddat mitt liv.

...du som säkert är tekniskt ...och annars... smart: fattar du hur lastbilsföraren både kunde ramma Åhléns i hög fart och undkomma rel oskadd själv?
Och... - rör det sig verkligen om ett terrorbrott i gängse mening?! (Snillen spekulerar nu...) Luktar Palmemordet som också blev suspekt.

Det känns som en våldtäkt. Man är maktlös? Nej, tillsammans är vi starka.

nej,... men snälla – då hade vi inte kunnat läsa och du inte kunnat skriva, leva, som du nu gör! Din hund förresten, – märkligt! han verkar ju med sitt gummifår kunna symbolisera som bara mycket intelligenta varelser kan. Får=hund? Sådan herre sådan hund.

Eller perplex. Jag har gått och rannsakat mitt sinne efter ord som bäst beskriver den känsla som hunden lyfte till ytan hos mig igår. Jag har tidigare skrivit om hans gummifår, det har på sistone blivit hans ständiga följeslagare. Det har tillbringat vintern i en snödriva alldeles utanför huset men nu har det fått komma in, och till yttermera visso befordrats till kompis. När jag var på resa sist och sonen hade hunden med på jobbet så följde fåret med, ibland tar han det med på promenader och nätterna tillbringar det bredvid hans säng, alltid stående på sina fyra knubbiga ben, det är han noga med. Jag har också nämnt att jag har för vana att stå ute på balkongen och röka i tid och otid, vid de tillfällena är hunden alltid med; ibland ligger han i ett hörn och slöar, ibland står han bredvid mig med framtassarna på räcket och spanar ut över nejden, men han är alltid, säger alltid, med.

Igår blev det en jäktig förmiddag men vi hann få iväg allt ris till priset av genomsvettiga kläder och värkande muskler. Hunden var med hela tiden och hjälpte till efter bästa förmåga även om han inte riktigt förstod vitsen med att lägga pinnarna i släpkärran när det fanns så många andra bra ställen runt om i trädgården. Efter lunch var vi båda tämligen trötta så jag satte mig och läste medans hunden snusade i sin säng. När jag så gick ut för att röka dröjde hunden, men efter ett tag kom han med fåret i munnen, ställde försiktigt ner det på balkonggolvet och gick in till sin säng igen. Hela eftermiddagen var det sedan bara jag och fåret på balkongen, hunden kom inte ut en enda gång. Senare, framåt kvällen, kom han ut och hämtade fåret, bar in det och ställde det bredvid sin säng och därefter var han med mig på balkongen igen, varje gång. Jag kan bara tolka det som omtanke, han hade inte lust själv men ville inte att jag skulle vara ensam där ute.

Det här är en egenskap som vi människor brukar tillskriva oss själva som något som skiljer oss från andra djurarter men uppenbarligen är det fel. Frågan är om det kanske inte är så att vi är sämre på det där området än andra djurarter. Kanske skulle vi välja andra egenskaper som definierar oss gentemot de där andra som vi så gärna betraktar som lägre stående; illvilja, bakslughet, avund, elakhet, missunnsamhet, det finns många att välja bland. Ibland undrar jag om inte vi människor är ett av naturens största misstag, i filmen Matrix jämför en av karaktärerna oss med ett virus; vi breder ut oss ohämmat och konsumerar alla tillgängliga resurser tills vi dödar vår värdorganism och därmed också oss själva. Kanske är dessa våra mindre tilltalande egenskaper ett naturens försvar, ett sätt att friskna till från en farlig sjukdom. Ska man vara cynisk så kan man nog konstatera att världen vore en bättre plats om evolutionen hade satt stopp vid aporna.

Ha en härlig vårdag allihop!