Senaste kommentarerna i forumet

Så är det

Det mesta känns futtigt i skuggan av det som hänt. Men ingenting blir bättre av att man dricker.

Familjen sover för länge sen, jag somnar tydligen inte lika lätt på fredagar utan vin. Ser fram emot träning imorgon utan att vara bakis.

Hej
Det är som du skriver oerhört viktigt att inte släta över när man börjar fundera på sin alkoholkonsumtion. Jag ignorerade varningsklockorna många gånger vilket ledde fram till min alkoholism. Om jag hade tänkt som du kanske jag sluppit mycket lidande. Lycka till med din insikt.
vänligen
Ikaros

Eller så kan det berott på (eller en blandning av allt) att jag ringde självmordslinjen som inte hade möjlighet att ta emot fler samtal som gjorde allt värre. Jag ringde därefter psykakuten och berättade om mina svarta tankar (eller skrek) men de hade också fullt upp och bad mig återkomma nästkommande dag. Jag hade ju redan panikångest och ringde för att jag egentligen inte vill skada mig och när jag då inte fick nån hjälp så blev ju ångesten ännu värre.

Ja det var att jag drack som gav mig ångest. Min man skällde ut mig vilket gjorde att jag fick panikångest. Jag var då själv och kunde inte hantera det.

Jo panikångest har jag fått några gånger. Jag har GAD (generaliserad ångest) så jag är väl en extra orolig person.

Har det förvärrats efter GBP? Finns en tråd om detta (längre bakåt i tiden).
Skriv gärna mer

Eller är den alkoholrelaterad? Om du vill förändra drickandet kanske det är en bra idé att skriva om detta här. Hur det är/har varit och hur du skulle vilja ha det.
Kram

Läste några av dina inlägg dagarna före det du nu skrev och funderade. Vad ledde fram till detta? Anar en del krav mellan raderna. Och skuldkänslor. Förståeligt. Ibland blir det för mycket av allt. Kan det ha varit så?
Att komma till insikt om att man inte kan dricka, att man har en beroendesjukdom. Att rannsaka sig själv. Att stå emot det kemiska suget (kanske postakut abstinens dessutom). Bryta vanor. Säga farväl till det som tidigare fungerat som lättnad och stressreducerare (om än bara för stunden). Att våga möta sig själv, analysera, läsa en bok som väcker skuldkänslor, att (uppleva sig?) behöva återvinna tillit inom sin egen familj - så mycket svårigheter på en gång.
Och någonstans fanns det en anledning till att du drack. Kanske finns den fortfarande kvar, nu utan bedövning...
Hoppas du kan se dig själv i ett icke-dömande helhetsperspektiv. Du är värd omsorg och återhämtning. Och du drack inte. Trots att du mådde så dåligt.❤

Låter skönt att vila. Tacka dig för det. "Tack själv för att jag väljer mig"

Visst, man blir inte beroende om man inte dricker, visst man är själv den som häller upp och häller i sig. Men. Det är väldigt starka krafter, kemiska processer i hjärnan, som påverkar den "viljan".
Dopamin ger välbefinnande. Alkohol höjer dessa nivåer, mer hos vissa (vilket kan bidra till att man väljer alkohol oftare likaså har en del personer lägre nivåer från början) och sedan sjunker dopaminet till en lägre nivå än tidigare. Obehag uppstår. Kroppen och hjärnan minns vad som hjälper. Beteendet att dricka är omedelbart belönande både genom att det ger direkt välbefinnande och - senare i processen - att man slipper obehag. Alla beteenden vidmakthålls på det viset. Genom positiv eller negativ förstärkning.
Och under stress eller hot (alkoholabstinens eller obalans i signalsubstanserna är ett slags inre hot) är kontakten med den logiska tänkande delen av hjärnan avstängd. Reptilhjärnan tar över. Den tolkar obehaget (suget, abstinensen) som fara och agerar för överlevnad = dricka för då försvinner obehaget.
Tankar om att man är misslyckad, skam och skuldkänslor, ökar stressen. Trygghet, förståelse och omsorg ger bättre tillgång till den tänkande hjärnan.
Försök se dig själv utifrån att du är en person som har det svårt och behöver stöd, trygghet och omsorg. För ingen väljer att lida.
Om du kan lugna dig själv med vänlighet är det lättare att göra långsiktigt bra val.❤

Ibland tänker jag att det också är ett sätt att hålla sig kvar i det psykiska beroendet. Innan jag tagit återfall har jag märkt av att tankarna börjat kretsa kring alkohol och att jag även pratat mer om det. Kanske är även uttalandet och skrivandet en trigger för mig på något sätt. Egentligen skulle jag vilja glömma det helt och hållet och koncentrera mig på all annat i livet.
Samtidigt vet jag ju att jag provat den varianten i tjugo års tid, med viss framgång. Men bortträngningen lämnade mig försvarslös när det blev skarpt läge. De tre senaste återfallen har nog tyvärr tagit mig tillbaka till där jag var innan, så om det är klokt eller inte att påminna mig själv hela tiden vet jag inte. Hur som helst är jag ju nykter idag, imorgon, nästa vecka och troligtvis resten av sommaren. Sedan jag gick med i forumet har åtminstone inte suget ökat. Tankarna på hur missbruket såg ut i ungdomen och att det förmodligen är ett livslångt beroende är kanske nödvändiga.

..igenkänningsfaktor. Kanske lite av en sport också, förutom ruset. Kontrollerad kontrollförlust. Gjorde själv nåt liknande. Räknade ut "lagom" mängd och en tidpunkt för stopp (vilket ofta innebar inom någon timme) så det mesta var ute innan läggdags. Lyckades rätt bra de första dagarna, men tenderade att tänjas rejält mot slutet. Ingen baksmälla och ingen (upplevd) kontrollförlust - alltså inget problem...
Ris ligger där det ligger. Hann du inte köra alltihop kan du ju göra det nästa vår ?

Oj, blev dubbelt inlägg...

Var det att du drack som gav dig sån ångest? Panikångest? Har du haft det förut?
Finns bra hjälp mot det. Be om det om det är möjligt

Hemskheter i Stockholm. Så vidrigt. Känns nästan fel att skriva om sina egna små problem här. Men varning när tankarna går dels till uppskattning av att alla nära är ok men även några sjuka som "världen är ju störd, kan lilka gärna dricka vin medan man lever".

Ska inte dricka en droppe i helgen.

Hej Sundare
Får du en vård som hjälper dig tycker du? Att vara inlagd kan ge det tidsutrymme som krävs för att en förändring skall kunna påbörjas. Hur är det med alla dina "måsten"? Klarar du att inse att nu får andra ta hand om dem? Jag hoppas verkligen att du får effektiv hjälp mot depressionen.
Som du förstår känner jag mig oroad för dig varför det är bra om du skriver några rader när du orkar., Ingen press, enbart när du orkar och när det kan vara bra för dig-
vänligen
Ikaros

har följt din resa på avstånd, tänker på dig, styrkekramar

Jag är trött! Har dammsugit och tvättat. Kurar i soffan och ska sova en stund. Avbokat träffen med maken. Känns bra att lyssna inåt.

Ta sikte på en livsstil eller hur du vill vara som person utifrån dina grundläggande värderingar. Istället för ett mål utifrån ett datum kan du då istället använda dina värderingar och din bild av dig som den du vill vara och sätta upp små "milstolpar" eller färdriktningsvisare längs vägen. En riktning har inget bestämt slut, medan de små milstolparna finns för att du ska hitta rätt.
Låt oss säga att du värderar "att leva hälsosamt", "vara en trygg och förutsägbar mamma", "ärlighet mot mig själv och andra"
(här är det ju dina egna värderingar som gäller, jag skrev bara några exempel)
Milstolparna som ska tala om för dig att du går i din valda riktning skulle isåfall kunna vara "en vit april - för att....." eller "aldrig mer än två glas per tillfälle eller fyra glas i veckan - för att....."
I vardagsvalen behöver du då bara ställa dig själv frågan, Tar det här mig ett litet steg i min värderade riktning eller tar det mig ett steg ifrån?
Ibland kan valet vara svårt eller resultera i att två viktiga värden konkurrerar med varandra, då behöver man väga för och emot och kanske sätta "prislapp" på alternativen. Ibland är ett steg i rätt riktning för svårt att motivera sig till och då kan det bästa vara att bara stå still.

Igår kväll ville jag ha av alkoläsken vi/maken köpte i helgen. Jag drack snabbt 2 stycken men när jag frågade maken om han ville ha mer, för det ville jag, sa han nej!! "De där är jag lite snål med och vill ha några kvar till helgen".
Så snopet, det hade jag inte räknat med. Tog en kvällsmacka som landade väldigt väl. Analysen i efterhand är att jag kände mig lite uppvarvad, var hungrig och törstig. Och då var lösningen alltså drinkar. Korkat!
Nu har jag oreflekterat tackat ja till att möta maken på lokal och ta ett glas vin.
Ingen slump att jag skriver nu, försöker förstå mig på mig själv. Nå, behöver inte välja alkohol. Finns annat ☺

Ja det är nog så. Det läskiga är som sagt att det kan komma extremt starkt från ingenstans.
Idag är det dag 12 som nykter och alkoholfri. Jag mår bra. Ingen ångest, pigg och glad. Det är ju såhär det ska vara, och nu är jag ledig fram till måndag. Blir skönt att vila upp sig lite innan ny jobbvecka.
Hoppas ni andra har det fint också, kämpa på. Det blir bättre!

Åh skämskudden!
Känner så väl igen mig (och mitt ex). Också en duktig flicka, som tidigare föraktat beteenden som mina.
Min hobbyanalys är att jag/vi väljer att inte lyckas, för vi tror inte vi förtjänar att vara framgångsrika och må bra.
Det blir liksom en självuppfyllande profetia att inte kunna låta bli, i mitt fall, godis, mera mat, mycket mera vin.
Även när jag inte är sugen på något av det, så faller jag och säger nästan högt: "Jag förstod det, jag är helt värdelös som inte klarar av att
låta bli!" Har alla förutsättningar och insikter om vad som får mig att må bra (samma som du), men sen är det som med Pavlovs hundar när man hör en kork dras ur en flaska och det härligt lovande ljudet av kluckande vin som hälls upp i ett vackert glas, känner det ljuvliga lugn och välbefinnande som infinner sig efter de första två djupa klunkarna. Och DÄR, vill jag kunna stanna. Naturligtvis blir det aldrig så (se, jag har redan bestämt mig för att jag är misslyckad) och sedan jag separerade är det INGEN annan vuxen som sätter några gränser. Jag jämställer det med ett självskadebeteende av den typ den här duktiga flickan är expert på: mat, vin, sex, gränslöshet som blir rent farlig...Det dövar en ångest som jag aldrig lärt mig hantera, älskar verklighetsflykten och hur det får mig att känna mig i stunden och visst har det varit mycket roligt också. Men baksmällan börjar bli mer eller mindre konstant, så att säga.

Det jag framförallt vill skicka med dig är det här med barn: Ha absolut inte en förestående graviditet och kommande föräldraskap som lösning på drickandet!
Det är en oändligt stor börda att lägga på ett ofött barn. Det kan gå bra, men tar man inte tag i själva alkoholproblematiken innan man utökar familjen, är det löjligt lätt att hamna där igen, fortare än man anade. Bittert vis av den erfarenheten.

Hur som haver, ville både tacka för dina inlägg, de berör mig djupt, samt skriva av mig lite ångest eftersom jag drack för mycket igår.
Önskar dig all lycka till och följer dig gärna här!

Tack så mycket för era tillrop och ovärderliga tips! Bra att få just denna input på hur man kan njuta av sin nykterhet samtidigt som man har en strategi klar då suget kommer.
Jag ska försöka unna mig att bara må bra när jag gör det och njuta mer av nykterheten. Jag har ju numer telefonen full med AA-vänner som jag kan ringa om det blir akut problem. Annars funkar ju 24-timmars regeln säkert också bra.

Jag kom nyss från AA Lunchmöte. Det var mitt andra AA-möte men definitivt inte mitt sista. Där kan jag verkligen slappna av, där är det omöjligt att drabbas av sug och eller att utsättas för faror. Bara så skönt och avslappnande. Sedan är det ju lärorikt att lyssna till alla som kommit betydligt längre på sin resa.

Trevlig helg till er alla!

Nej jag mår inte bra. Trodde jag nått botten men det fanns ett plan till.
La in mig på psyk o har kapitulerat totalt. Min kroniska depression o min förvärvade nu kroniska beroendesjukdom.
Har aldrig mått sämre, aldrig varit mer rädd, aldrig känt mig mera utelämnad. Såg din fråga o ville svara. Ärlighet har jag alltid försökt att ge dig.
Mvh S