Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen åter. Jag log när jag såg ditt namn, glad att se dig även om jag är ledsen för din skull.
Kram Sundare/Skamsen

angående vad du skriver i inlägg #34. Det här att gå och vara rädd i förväg för sug efter (och tankar på) alkohol. Jag har lärt mig att det är fel strategi. Det är oundvikligt att drabbas av sug och tankar om man utvecklat ett beroende av alkohol. Därför bör man mentalt förbereda sig i förväg på att man ska klara av dessa sug när de kommer. Då skaffar man sig ett övertag.
Jämför med en idrottsman (el. likn.) som ska vara med i en stor tävling. Rädsla och oro i förväg ger ett dåligt utgångsläge, och ofta sämre resultat än om det innan varit ett positivt peppningstänkande.

Egentligen handlar det om att det sunda förnuftet och de kloka tankarna ska ta tillbaka herraväldet över beroendehjärnan, som fått styra alldeles för mycket medans vi varit aktiva drinkare.

När man klarat av, och motstått de första sugen, stärks man och blir tryggare i nykterheten. Med tiden klingar sug och frestande tankar av mer och mer, för att till slut upphöra. Ökad trygghet i nykterheten innebär större frihet, och därmed att man kan njuta av nykterheten. Den blir till slut stabil.

Självklart är det också bra som du gör att planera så man inte hamnar i frestande situationer i början på sin nykterhet.

Fortsätt nu på den inslagna nyktra stigen. Kämpa och vinn frihet.

Tack Sisyfos för att du lyfter upp risken med fixering och vikten av att ha en fortsatt plan. Jag har så lätt vid att fixera vid olika saker. Dieter och annat tjafs går inte, förbud är omöjliga för då fixerar jag bara vid det jag inte får och försöker hitta anledningar till att det visst går bra. Det är likadant med alkoholen, detta ständiga förhandlade med mig själv om varför och varför inte driver mig nästan till vansinne. Jag började skriva här i februari och har försökt hålla mig ifrån alkoholen med ... blandat resultat. Vi är en vecka in i april som SKA vara min vita månad och jag kan inte säga att jag har haft en enda dag utan sug. Det är frustrerande! Varför? Varför är det så här?!

Halvvägs in måste jag börja planera för hur jag ska fortsätta, annars kommer glaset åka fram i samma stund klockan visar ny månad.

den tendensen, att bagatellisera och förminska problemet, "ok, jag drack nästan varje dag men ibland var det ju bara två glas vin" och "ja men de fanns ju vita dagar ibland och ett par folköl är ju inte så farligt" och så vidare. Sedan sitter man i skiten igen. Nej, dit vill jag verkligen inte!

Jag hoppas att samtalsstödet kommer hjälpa dig att hantera bagatelliserande och ge dig verktyg för att kunna bestämma över hur du vill hantera alkoholen i framtiden. Starkt av dig att gå dit och Grattis till de fina provsvaren!

Go with the flow - men håll garden högt. Som alkoholist kan man aldrig sänka den och koppla av. Så upplever jag det.
Jag känner mig ganska trygg i min nykterhet och njuter varenda minut men är på min vakt.
Vet att hjärna kan ta en avstickare när som helst. Det kommer jag få leva med och förmodligen går det aldrig över.

Trevlig nykter fredag

MM

"Nu är det helt ogörligt. Eller så är det fortfarande möjligt bara jag som inte orkar längre och inte heller riktigt kan hålla reda på alla nya som bara rasar in här" Jag håller absolut med dig. Känner precis samma sak. Man känner en maktlöshet att inte kunna hjälpa till hela tiden.
En del har jag följt sedan min dag 1 och er har jag koll på. Situation och historia.

Men det rasslar in nya hela tiden och det är svårt att hålla koll på alla. För mig blir det så att jag lägger fokus på den som skriker högst, den som akut behöver hjälp. Den som är på gång att ta sig ett återfall. Den som har tagit ett återfall. Men det är mycket frustration att inte kunna hjälpa alla. Och på något sätt ska man hålla sina egna sug och problematik i schack. Och den som är stark kanske får mindre stöd och pepp (men inte mindre uppmärksamhet) , jag vet dock att om jag skulle skriva att jag var på väg mot att rasa skulle jag ha en enorm back up. Mycket beror också på hur aktiv man är själv och tar del av andras sits.

Jag tror också att det blir så att man svarar där man känner igen sig. Jag är ju periodare och känner igen mig i periodarnas inlägg.
Brukar dock hålla ett öga på första inlägg i forumet och svara ibland bara kort på dessa så att man kommer ut i flödet.

Jag skriver mina små inlägg väldigt mycket för min egen del. För att kunna gå tillbaks och se hur jag mådde, se ett mönster.
Det är svårt att räcka till helt enkelt....

gör det jobbigt att gå till beroende mottagningen. Det här är min hemlighet och så känner troligen alla som går dit. Idag satt det någon jag kände igen i väntrummet. Våra barn känner varandra och normalt skulle vi hälsat. Det gjorde vi inte idag...
Jag träffade läkare och fick ta del av mina provresultat som var bra. Levervärdena var bra. Helt fantastiskt ju att jag inte förstört min lever. Jag valde att inte ta någon medicin mot alkoholproblemen men gå vidare med samtalsstöd. Jag vet inte heller riktigt vad jag vill. Sluta helt verkar så tråkigt.
Som så många här skriver så kanske inte mitt problem är lika stort som alla andras.
Just här i har vi mitt problem, nu vill jag bagatellisera det och så är jag tillbaka där jag började inom några veckor.
Dit ska jag inte den här gången. Det är ett problem att dricka dagligen, hur stort problemet är i förhållande till andras problem är irrelevant.

kan verkligen vara en bov i dramat. Inte orsaken, men en viktig faktor att granska

Tack för era båda svar
Ska ta med mig detta o lyssna på mig själv o inte släta över detta som ingenting ?

Så härligt att höra! Mitt kaffe smakade också fantastiskt idag. Behöver bara tänka på hur jag mådde igår så "ska jag aldrig må igen". Så härligt att vakna pigg och alert. Någon/ några har skrivit om att man ska spela upp HELA filmen. Det gjorde jag igår MÅNGA gånger. Inser mer och mer att mitt drickande nuförtiden får konsekvenser, OCH att jag väljer bort mycket annat i livet för att få dricka. Inte ok. Ser fram emot en vit helg. Önskar alla en trevlig helg. TACKAR för att ni finns därute alla fina kloka människor. Läser det mesta, och lär mig något nytt varje dag.
Kram❤

Nyamagnus, känner igen mig en hel del. Även om jag just nu är sjukt glad och nöjd efter vit vecka och som du beskriver typ är berusad på nykterheten (jag brukar falla efter två vita veckor) smyger sig ändå tankar på hur fortsatta livet ska bli med kommande grillsäsong, kvällar med bastu och bad, konsertbesök, listan på tillfällen förknippade med a är helt enkelt för lång och det gör mig orolig. Både ett liv helt utan och ett liv där alla dessa risker finns framöver.

Mitt kaffe har aldrig smakat så gott denna morgon. Jag tänker på om jag ist hade druckit vin igår och suttit här och mått illa, ångest, dåligt samvete och vatit trött, "jag ryser av tanken". Jag njuter idag av att känna mig pigg, utvilad och mår toppen efter att ha slarvat fre, lör, sön, mån, ons... Ha en jätte trevlig helg alla underbara, peppande vänner!!! Låt oss få må såhär bra!!! Kram

Mitt tips är att ta en helt vit månad och bromsa hårt direkt som första delmål för att se hur du mår då. Jag var där du beskriver situationen för några år sen, sen smög det sig liksom på och jag märkte inte hur det till slut blev en medicin för att må "normalt" och inte vara en njutningshöjare. Jag har ju fortfarande problem med situationen och har försökt ändra vanor långe men när jag lyckats med längre vita perioder mår jag så mycket bättre än vad jag trodde var möjligt i de mörkare perioderna.

Lycka till och hoppas du lyckas hitta din väg!

Hej och välkommen till forumet!
Det är riktigt bra att du funderar över dina vanor. Klokt att reagera i tid.
Din situation som du beskriver tror jag vi alla i forumet känner igen. Jag säger inte att du har ett beroende men jag säger med säkerhet att du kommer att få ett beroende om du inte är mycket vaksam.
Vi som är alkoholister har alla gått ifrån ett "normalt" drickande till riskdrickande till överkonsumtion och senare ett beroende. Alkoholen har en otrevlig egenskap att locka oss stegvis (ofta omärkt) in i fördärvet.

Att du vänder dig till detta forum betyder att du någonstans inom dig funderar över om din relation till alkoholen tagit för stor del av ditt liv. Det är en kraftig varningssignal som du ska lyssna till. Att du inte kan ta en vit månad trots att du vill är nästa varning.

Du uttrycker att du har vissa hälsoproblem. Det finns inga fördelar med alkohol när det gäller hälsa.
Mitt råd till dig blir att fundera över hur din relation till alkohol ska se ut och sedan sätta upp en plan för att nå till målen.

Själv brukar jag ibland tänka att två glas vin är väl inte så farligt? Nä, det kanske det inte är men å andrasidan vad gör de för nytta? Gott? Ja, men även fruktsoda är gott :-)

Kan verkligen rekommendera att ändra vanor NU direkt om du kommit så långt att du är på det här forumet. Faran är nog inte alls över för mig då jag brukar få bakslag efter 14 vita dagar. Men har ju tagit riktiga åtgärder denna gången så känner mig bättre än någonsin.

Ångrar så att jag inte tog i det hårdare direkt i augusti när jag trevande började här som jag varit inne på fler gånger. Bra att notera här för det är ju över ett halvår sen!!! Mår illa när jag tänker på hur många liter jag hällt i kroppen under det halvåret.

Slogs av att jag blir glad "på riktigt" av små saker denna morgon, som att se skotten på buskarna vara på väg att slå ut. Finns så mycket vackert i livet som suddas ut när man är full.

Ja vad som fick mig att välja återfall är nog en blandning av flera saker. Men den genomgripande röda tråden heter "vana". Jag är ju van att hantera känslor genom att dricka. Det kan vara i princip vilka känslor som helst. Men så var det också så att jag blev själv hemma vilket gjorde att jag "passade på".

Det var anledningen första dagen. Andra dagen var det för att bota ångesten som första dagen gav.

Men, det botade inga känslor alls. Mådde dåligt från första till sista glas. Anledningen till att jag inte kunde njuta av att bli berusad beror nog på att jag har bestämt mig för att sluta, det kändes bara fel. Lite som att äta stulet godis, smakar inte bra medan man äter det och ger en bitter eftersmak...

Skrivandet är det enda beroende jag själv tillåter fullt ut. Det skadar ingen. Jag hade en gång en skrivlärare som sa: "om du inte kan låta bli att skriva: skriv! Om du kan låta bli att skriva: låt bli! Att dessutom skriva om alkohol tror jag är att bra sätt att hålla a fysiskt borta. Viss funkar det så?!

@Sisyfos: Tack för förstående trots lite utlackning tidigare. Vi alla behöver pepp ibland oavset det flyter på bra eller om man varit och nosat i diket lite. Inser också problematiken att skriva i alla trådar som poppar upp hur än gärna man vill. Tror dock att vi alla behöver fokusera i synnerhet de som kommer helt nya till forumet. Vi skriver ju om allt fantastiskt stöd som finns på forumet och det är viktigt att nya känner det från början och snabbt blir en del av gemenskapen.

För egen del är jag inne i en konstig fas som jag har svårt att beskriva. Det går helt enkelt för lätt. Jag är inne på dag 14 utan en droppe. Jag saknar inte alkoholen alls, jag sover som en stock, jag är pigg, får allt gjort som krävs av mig, jag är gladare och trevligare på jobbet (folk undrar vad som hänt), jag känner mig berusad av nykterheten om ni kan förstå hur jag menar. Allt är kanon.

Men jag kan inte riktigt njuta av det. Varför? Jag är konstant rädd för att ett massivt sug eller annan situation ska infalla där jag inte kan stå emot. Jag är konstant på min vakt. Orolig över att falla i träsket trors att jag inte har något sug efter att dricka. Jag är stolt över 14 dagar men kan inte glädjas riktig då jag tycker att det är alldeles för kort tid för att vara stolt....

Helgen som kommer innebär firande av kollega ikväll. Jag kör bil och är inte ett dugg orolig. Lördag är det baluns med en förening där jag är medlem. Jag kör bil de ca 10 milen och är inte orolig. Känner mig trygg i att det blir inget dricka denna helg heller men likt förbannat så kan jag inte riktigt njuta av mitt nya nyktra liv.

Är det någon som känner igen sig?

Nu får jag fått en ny synonym för ordet "gå": "paddla". Hi-hi-hi! I mina barndomstrakter färdades man mycket till fots, det var innan bilen kom och vägarna var långa. Man "striindade", lufsade, "valkade", "pilkade"... ja, det är dialektalt det mesta, men ändå. Nu har jag alltså fått ett nytt ord till samlingen. "Paddlade." Tack, Heueh!
Förresten, apropå riset, jag brukar lägga det bakom uthusen där det får får murkna och återgå till moder natur i lugn och ro, Kretsloppet, du vet. Samtidigt som det utgör ett utmärkt skydd för en del djur – som igelkottar – och erbjuder material till skatorna att bygga bon av.

Era vägar och hoppas det går bra för er
Känner mig motiverad att avstå själv när jag läser er kämparglöd

Mvh S

Det är både lätt och inte lätt att vara på forumet, att tala med människor man inte känner, men ändå tycker sig känna. Strippad på alla sociala markörer, som ålder, ibland kön, yrke, och inte minst – utseende –, kommer man varandra väldigt nära, väldigt snabbt.
Kanske beroende på att vi har en stark ”vän” och fiende gemensam. Mr/Ms Alkohol. Genom honom, dvs hen… kan vi tala, oavsett om vi lever med en sk alkoholist, eller om vi själv är en, eller både och. Ett slags vänskap uppstår via A. A som socialt kitt, ja, har det inte alltid varit så med oss nordbor? Vi super eller icke-super, dansar med A som runt en "majstång".

Ja exakt så känner jag idag! Ingen morgonångest trots tuff jobbdag framför mig. Gott kaffe och har craving på olika juicer, känns som kroppen skriker efter vitaminer kanske? Hy börjar se betydligt fräschare ut igen. Ska sluta räkna dagar utan bara avstå helt, minst april som sagt för att ha ett delmål men har en känsla av att det blir mycket längre.

En till dröm om alkohol dock, drömde att jag "råkade" dricka vin istället för juice till frukost och var tvungen att sova i bakluckan på bilen tills jag nyktrat till för att kunna köra till jobbet. Så sjukt.

Sov trots drömmen ändå bra.

Nu startar min vita vecka. Natten har varit lite jobbig, jag har vaknat av och till men ändå sovit rätt så gott.
Men när man är van att sova med alkohol så blir det lite svårt utan, men jag vet ju att jag kommer att sova desto bättre då
alkoholen går ur kroppen.
Skönt att vara här igen och detta är min livlina för att komma ur detta helvete igen.
Värst är ju att jag tagit upp smygandet igen, jag kom ju ur detta och pratade lite med min man om mitt alkohol användande.
Jag har ju problem med att han är så kontrollerande som jag har skrivit om förut, då han kontrolerar mig på många olika sätt, som
han gjort i alla år vi varit tillsammans. Jag har bett honom att inte göra det, för mig blir det att jag slår bakut.
Jag skyller inte mitt drickande på honom, det är bara jag som kan göra nått åt det och det är jag som ställer till det för mig.
Men nu är det en ny dag en nykter morgon. Mitt motto var "En dag i taget" det mottot kommer jag att åter igen ha som mitt motto.
Det blir en nykter fredag, det är länge sen sist.
Ha en bra dag alla.

Hej!
Trist att det blev en dikeskörning men som föregående talare säger så är det bara till att hoppa upp på vägen och köra vidare. Att gräma sig över det som inte går att göra ogjort är ingen idé.

Nyfiken fråga: vet du vad som fick dig att välja återfall? Vill gärna lära mig om fallgropar som ligger framför mig.

att säga att jag har en tid att passa idag, ändå är det på sätt och vis så. Jag hyrde en släpkärra igår, idag ska jag köra ris till tippen och den stänger vid lunch. Jag lastade släpet fullt igår redan, så jag kan vara där när dom öppnar idag och då, först då, insåg jag hur mycket ris det är och hur lite som ryms i en kärra. Det kommer att bli minst fem resor under förmiddagen så tidsramen är snäv och självklart valde jag att just denna vackra morgon sova lite extra länge. Jag har gjort så flera gånger på sistone, jag vet inte om det beror på att jag trivs så bra här att jag drar mig för att lämna stället eller om det bara är en slump. Hursomhelst har jag bestämt mig för att skylla på hunden, morgonväckningen är hans jobb.

Det där var ett ok när jag drack. Självklart drack jag ända till sista ögonblicket om jag skulle iväg någonstans; jag har ett program på datorn som räknar på det där, jag matar in kön och vikt och andra data och ut kommer resultatet i form av hur många timmar som måste förlöpa innan jag kan köra igen. Så kvällen innan körde jag mina beräkningar, sedan ställde jag upp maximal mängd alkohol på soffbordet, satte klockan på stopptiden och så bar det iväg in i dimman. Livet som alkoholist var bra komplicerat, det är inte undra på att man har problem med rastlöshet och leda; helt plötsligt har jag ju en förskräcklig massa tid över, tid som jag lade på att dricka och framförallt på procedurerna kring drickandet. Jag har fortfarande efter all denna tid lite problem med det där: jag får dåligt samvete av att bara sitta ner och njuta.

Hunden har förstått konceptet med turochretur-promenader nu och inte nog med det; han har lärt sig utnyttja det till att maximera upplevelsen. Vi har hittills inte hittat någon väg att vandra som tillåter oss att gå i en slinga som för oss tillbaka till huset, så det blir att gå fram och tillbaka på samma väg. Nu har hunden klurat ut att vändpunkten bestäms mer av tid än sträcka, så på utvägen paddlar han på, raskt och målmedvetet, utan att titta varken till vänster eller höger. När jag sedan sätter stopp och det bär av hemåt igen så ska han undersöka varenda tuva, varenda grässtrå, varenda spår han kan hitta. Dum är han inte, det lilla livet.

Ha en fin fredag allihop!