Senaste kommentarerna i forumet

Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Sett det på nära håll i 3 år.
Folk som spelar bort hem hus och relationer...Det var riktigt mentalt tungt barjobb.
Och det är bevisat att de som arbetar i denna miljö (spelberoende)
trillar lättare dit på eget missbruk.

Sorry att jag snodde plats åt mitt inlägg i din tråd :)

nynykter så rekommenderar dom 90/90 d.v.s 90 möten på 90 dagar. Det låter logiskt att man behöver dessa 90 dagar för att komma ur träsket. Vet en del som har kört så. Jag brukar tänka att det är jobbigt att bo i Stockholm då det ligger ett systembolag i varje hörn (eller en bar). Jag vänder då på tanken och tänker - ja men visst ja, det ligger ju också fler mötesplatser för AA. Så vartannat hörn Systembolag/Bar och i det andra finns AA. Det är bara att välja.

Hej SkåneTösen!
Kul att höra din berättelse om mötet hos AA. Jag hade mitt första möte igår och instämmer helt i din upplevelse. Som jag har gruvat mig och som jag har darrat i nervositet över att gå till AA. I efterhand kan man konstatera att det var helt onödigt. Jag önskar att jag gått dit för länge sedan. Ingen dömer på AA, ingen ser ner på en, alla vill en väl och man är otroligt välkommen hos AA. Gemenskap och enad kamp tillsammans med de som har receptet till nykterhet är vad det handlar om.
Rekommenderas till alla kämpar där ute.

Hoppas du tänker som jag. Dvs att bli en frekvent deltagare i AA-möten. Lycka till!!

Skåne Tösen - du gjorde det fast det var trögt och jobbigt.
Hatten av för det!
<3

Första AA-mötet avklarat, och det verkar vara en bra AA-grupp. Det där gjorde du bra.
Nu har du ytterligare ett viktigt stöd för att återigen kunna leva nykter.

Kramar

Hej Höstlöven!
Satt här och läste din tråd. Initialt kändes det som att du nått din botten och kapitulerat för faktum. Då är möjligheterna som bäst för att resa sig. Du har även koll på det postakuta. Bra! Är man medveten så kan man tackla PAA bättre.
Sedan blir jag lite tveksam. Har du verkligen kommit till det läge där du är beredd att bryta med alkoholen?

I vilket fall som helst så tycker jag att du ska "spela hela filmen" när suget sätter in på middagar, konferenser, tjänsteresor etc. Dvs sug=>dricka=>vakna med ångest och bakfylla. Istället för filmens ingress så fokuserar du epilogen. Inte lika kul film nu va? Jag har kört det tricket några gånger med framgång. Dessutom valde jag som epilog mitt allra värsta "dagen efter" minne.

Bit ihop och kör hårt!

...om du förbereder dig genom att du själv vet vart du vill att de ska och varför.
Utan att veta vad det är för jobb du har eller vad det är för uppgift du har att hantera tar jag mig friheten att bidra med förslag på hur man kan kommunicera en avvikande åsikt utan att det behöver leda till konflikt.
Med ditt eget mål i bakhuvudet börjar du med att lyssna in hur de tänker och alla deras anledningar, vad de uppfattar som positivt med sina egna förslag (eller arbetssätt). Precis som när man ska jobba med motivation gällande beroende mm.
Att först utforska anledningen, det positiva, för att sedan ställa frågor till den andre om den kan se något negativt med sitt (förslag, arbetssätt, beteende osv) därefter fråga vilka problem eller negativa saker den andre kan se med ditt förslag. Lyssna, bekräfta och ställ frågor. Med ditt eget mål i bakhuvudet kan du sedan summera genom att fråga om det finns något positivt med det du föreslår och även lägga till hur du ser på saken. Oavsett om målet är kompromiss, konsensus eller att du ska peka med hela handen kommer upplevelsen av att ändå blivit lyssnad på göra motparten mindre försvarsinställd.

Låter som du hittat ett sammanhang att återkomma till!
Tacka dig själv för att du tog mod till dig och gick dit fast du var så nervös ❤

Hooka två beroenden på en gång...yeah, nu ska vi se till att de super och spelar så de blir riktigt fast och kommer tillbaka...the american dream.
Snart kommer det väl finnas godisskålar i privattandläkarmottagningarnas väntrum. Allt för att säkra kundåterväxten ?

Jag glömde tacka dig för dina varma ord! Jag hoppas du hittar en väg till nykterhet. Förändring är absolut möjlig!

Den där (mar)drömmen ska du ta på allvar. Ditt inre talar om för dig hur du ska fortsätta.
Och tyvärr är det där den bistra sanningen som kan sluta i katastrof.
I värsta fall så kör man stressad och på fyllan och har ihjäl någon.
Hitta styrkan i den drömmen.

Jag drömde också väldigt mycket om alkohol första tiden.
De har försvunnit nu. På gott och på ont. Det är en jäkla bra reminder.
Ofta är det ju ångest med i drömmarna. En reminder hur den där förbannade ångesten känns.
Den vill man inte ha!

Jag var fruktansvärt nervös och kedjerökte en halvtimme innan jag gick dit. Det fanns inga skyltar men där stod en man och rökte utanför så jag frågade om det var rätt ställe och det var det.
Han önskade mig välkomnen.
In i en rätt liten lokal där det satt 12 pers, mest gubbar 2 kvinnor.
Där stod kaffetermosar och flera olika kaffebröd som jag var för nervös för att äta. Mötet började med att det lästes upp lite om vad AA var för något och sedan sa han som höll i det att vi skulle skicka en tanket till alla som fortfarande lider följd av en stunds tystnad. Det berörde mig.
Sen frågade han om det var någons första möte och jag sträckte upp min darrande hand.
Han sa att jag var ectra välkommen och alla nickade och tittade på mig med vänliga ögon.
Vågade knappt möta deras blickar.
Eftersom det var mitt första möte skulle man gå igenom första steget om acceptans.
Det gick bordet runt och alla berättade sin historia om sitt missbruk. Flera sa att jag var så välkommen, att det var bra att jag hittat dit och att dom hoppades att jag skulle komma tillbaka.
Deras historier var väldigt lika fast ändå olika. Parkbänkar, hemlöshet, våld blandat med högpresterande med fina jobb och fint hus. Han som höll i mötet hade en fruktansvärd historia och jag blev imponerad att han nu håller i möten, vilken resa!
Sist var det min tur och jag vågade faktiskt dela min historia. Fick varma blickar samt instämmande nickar. När mötet var slut fick jag en kram av en kvinna som uppmuntrade mig att komma tillbaka och återigen sa att jag var välkommen. Jag har aldrig hört ordet välkommen så många gånger i mitt liv. Var helt utmattad när jag kom hem.
Idag känner jag mig gladare än jag gjort sedan mitt åtetfall.

Att jag radiostyrt gick in köpte öl på systemet, drack på bussen hem. Fyllde på när familjen somnat. Vaknade försent, morgon blev kaos, var tvungen att köra full (gör jag aldrig ska tilläggas).

Tror det var en dröm som påminde mig om att jag ska fortsätta på vita spåret :)

Känner mig stark

Riktigt bra att du planerar in aktiviteter som ger dig energi!

Idag är det möten som får mig lite stressad. Jag ska leda ett nytt gäng människor åt ett håll de inte vill gå. Sådant stressar mig, jag gillar inte konflikter.
I normala fall hade jag lugnat mig med vin igår och känner redan att jag vill haverera med en Box vin när jag kommer hem.
Därför var jag på en fantastisk symfoniorkesterkonsert igår och idag har jag bokat Friskis-pass med grannen.
Det gäller att inte ge sig själv utrymme att falla. I morgon är första mötet på beroendemottagningen. Det rullar på nu...

....är något jag avskytt under nästan alla år. Jag har tvingat mig stegvis utanför min egen komfortzon för att kunna utföra dessa övningar. (Måste i mitt jobb). Idag har jag inga problem att genomföra en sån dragning som du beskriver men det är fortfarande inget jag jublar över. Tips: Förutom det självklara att alkoholen inte har någon plats varken före, under eller efter dragningen, är att läsa in sig i ämnet så att man är helt införstådd ger en säkerhet i presentationen. Viktigt att ha bilder att visa då det känns bra att åhörarna vilar blicken på bilderna snarare än på presentatören.

Viktigast är att släppa synen på att det är "höjdare" som ska lyssna. Du kan mycket mer om din uppgift än åhörarna oavsett deras titlar. Och som andra har nämnt, lägg in lite humor om/när avvikelser dyker upp.

Det kommer att gå bra för det viktigaste är redan klart. Du är vaken bakis eller påverkad :-)

Kör hårt och låt oss veta hur det gick!

...för era svar.
Vaniljsmak: Jag måste säga att jag är orolig över hur lätt det går att vara nykter. Jag begriper ju från allas inlägg här att det kommer bakslag och jag är rädd varje dag för när det ska komma och hur jag ska tackla det. Det var också en stor anledning till att jag uppsökte AA igår. Jag ville ha ett nätverk klart när dagen kommer. Men svaret på din fråga är att jag mår oerhört bra. Jag sover som en stock på nätterna, jag får så mycket gjort och jag kan tänka på jobbet.
Jag ser fram emot helgen då jag ska hugga ved och njuta av våren snarare än att dricka och jag har kommit fram till ett läge där jag kan berätta om min kamp för fler och fler i min omgivning. Alla jag berättat för har reagerat positivt. Den enda nersidan jag kan se nu är att jag blir otroligt trött på kvällarna och hamnar ofta i soffan istället för att göra något vettigt. Men å andra sidan sover jag gott så.....

Ellan: Helt rätt! Problemet med dylika känslor ligger hos mig själv. Även det en bra insikt :-) Jag är ju inte bättre själv. Jag skriver ju inte på allas trådar. Ska skärpa mig även jag :-)

Tack för er repons. Det betyder mycket!

Hej Tantflickan!
Jag är nynykter och har genom åren dragit på mig ett antal kännedomar om alkoholism. Själv har jag försökt att sluta ett antal gånger men aldrig av rätt anledning. Dvs. för min egen skull. Det har alltid varit för min omgivning och förvisso med insikt om min hälsa. Jag har dock aldrig haft en genuin vilja att släppa min kompis alkoholen (det är så jag har sett på alkoholen). Efter alla lärdomar jag dragit så är den största att det är ingen idé att kämpa om man inte kapitulerat för maktlösheten och genuint känner sig beredd att släppa alkoholen. Är man inte det så är det i stort sett omöjligt. kan hända har någon lyckats men det är i alla fall mycket svårare.
Processen fungerar så att först ska du ur den akuta abstinensen. Det är klart inom ca två veckor. Här gäller det att stålsätta sig, planera dagen med aktiviteter och att se till att man helt enkelt inte kommer över någon alkohol. Efter denna period så kommer många av oss in i fasen PostAkut Abstinens (PAA) Här börjar vår hjärna att läka och återställa sig till normalt läge utan stimulanssubstans. Denna fas kan kantas av en rad symtom såsom nedstämdhet, bristande koncentration, mm. Denna fas kan sitta i 3-6 månader. Det är under denna fas som återfall är vanligast.

Är man dock medveten om vad PAA innebär och att det är undefär som att vänta på att ett brutet ben ska läka, så kan man hantera det bättre.

Jag skulle rekommendera dig en bok som heter "Tack, det är bra". Den är skriven av Cecilia Svensson som är alkoholist. Hon beskriver allt detta mycket bra och delger sina tips till ett nyktert liv. Du hittar boken på: http://vaja.se/

All lycka till nu!

....om en bra bok och en bra webbplats. Av en slump hittade jag Cecilia Svensson på nätet. Hon är alkoholist och har lyckats ta sig ur eländet. Idag skriver hon om sin resa och håller föreläsningar i ämnet. Jag köpte hennes bok "Tack, det är bra" och sträckläste den från start till slut. Mycket bra skrivet förklarar hon sin resa. Man känner igen sig i historien och därmed blir hennes tips och berättelse om tillfrisknande så otroligt givande.
(viss text redigerad av admi då vi vill undvika reklam eller försäljning) Kul ordlek av Cecilia: Vaja = Ren-ko. Hon betrakar sig idag som alkoholren. Alltså en ren-ko :-)

häromdagen och jag vann: hela trettio kronor. Självklart bytte jag den mot en ny lott, jag tror det är hela vitsen med de där små vinsterna, dom kan ösa ut hur många sådana som helst och får ändå tillbaka pengarna eftersom man hela tiden köper nya lotter, tills pengarna är slut i alla fall. Spelbranschen är en ganska cynisk verksamhet, man tjänar stora pengar på människors svaghet och längtan efter ett bättre, rikare liv. Monetärt rikare i alla fall. Det skulle inte förvåna mig om det har lagts mer pengar på forskning kring hur man tjänar pengar på spel än det har på att utforska hur man hjälper människor att undvika att förlora hus och hem vid spelborden. Och i bakgrunden står pappa staten och gnuggar händerna. Nu har det lagts fram ett förslag att privatisera spelindustrin, tanken är att man inte kan få stopp på online-spelandet i alla fall; så man kan lika gärna tjäna lite skattepengar på det hela. Cyniskt, som sagt.

Jag har varit i alla de stora spelmetropolerna; Las Vegas, Reno, Atlantic City, Monte Carlo, Macao men jag har aldrig förlorat skjortan. Jag är ju väl medveten om min beroendepersonlighet så jag har aldrig haft något kreditkort med mig ner i spelhålorna, jag brukade ta med en summa kontanter som jag är beredd att förlora och när slantarna är slut så är kvällens nöjen slut. Att spela på de enarmade banditerna är faktiskt ett billigt nöje; sett till kostnad per timme i alla fall. De där maskinerna är programmerade att hålla penningförlusten per tidsenhet på en lagom nivå; precis när man har förlorat under en stund och börjar tröttna så vinner man lite lagom mycket, tillräckligt för att vilja fortsätta. Sedan har ju de amerikanska spelföretagen för vana att bjuda på drinkar, så länge man spelar är drickat gratis. Det där är himmelriket för en alkis, det är billigare att sitta och spela bort någon hundralapp vid en av de spelautomater som står på varenda bardisk är att betala för fyllan vid en vanlig bar.

Min son och jag fällde det där trädet i söndags, när det var omkull och uppsågat i kutsar åkte jag iväg på min resa och sonen lovade att ta hand om resterna. När jag inspekterade igår såg jag att han hade kört upp kutsarna (och bucklat till min nya fina skottkärra av bara farten) men riset låg kvar. Så jag frågade honom om det och fick en glasklar förklaring: hunden hade tröttnat och ville in och mysa framför tv'n. Självklart var det så. Hunden ville inte vara ute längre, jovisst. Nu råkar det ju förhålla sig så att sonen har ingen tv medans jag har en stor och fin en och en förskräcklig massa dvd'er så jag misstänker ändå att kanske, bara kanske, var det inte hunden som ville in och sitta framför tv'n. Men det är honom väl unt; han jobbar hårt och har inte mycket tid över för sig själv, så jag får väl se mellan fingrarna med att han stjäl sig en eftermiddag i lugn och ro en gång emellanåt.

Ha en fin dag!

Ångesten finns i ambivalensen. Första inlägget i min tråd med samma rubrik beskriver vad jag menar.
När det finns ett val, när det bara är den egna viljan som det hänger på och möjliheten är en realitet, då kommer ambivalensen, velandet, förhandlandet. Och det tar kraft!
-Jag är fri att välja en sväng via systemet - förhandling, för/emot...diskussionen i huvudet som upptar tid och flyttar fokus från annat
-Jag är fri att välja om jag ska dricka ikväll eller inte, för det finns vin hemme, eller systemet är fortfarande öppet och jag kan åka dit - ny förhandling och stress dessutom eftersom beslutet måste fattas innan det är för sent....
-Jag har inte bestämt med all tydlighet inför mig själv eller omgivningen hur dagen eller veckan ska se ut när det gäller a-intag utan lämnar det åt dagsform och tillfälle - friläge för a-jäveln som kommer att bosätta sig i huvudet med olika skäl till varför det skulle vara ett bra tillfälle just nu...och kampen fortsätter mellan förnuft och beroende
Träning och tillfällen till ro låter bra. Behöver du även göra upp en icke förhandlingsbar deal med dig själv carje morgon, eller varje vecka? Säkra upp den genom att ta hjälp av en utomstående "portvakt" eller skriva ner planen och hur du bestämt dig här?
Valet klart redan innan frågan uppstår, vilket kanske till och med gör att förhandlandet uteblir.
Tänk dig en situation när det är helt omöjligt att dricka. Eller att tillgången är helt strypt. Typ den där öde ön som MM skrev om. Vad skulle du tänka på istället? Hur skulle det påverka frestande tankar?

Presentationen är ju en baggis jämfört med gårdagseftermiddagens prestation. Så klart a-jäveln använder sig av nervositetskortet. Men du synade och spelade upp hela filmen. Tänk vilken skillnad i självkänsla idag, att ställa sig där framför alla utan bakfylle-looken och med viljestyrkan i ryggen från igår. Sitter själv med avbetalning på gårdagens snedsteg i träningsberoendet i form av känning av skada i baksida lår. Surt, men man kan ju inte vara ståndaktig på alla plan ?

Hej, välkommen!
Det där är du ju definitivt inte ensam om. Tror inte någon av oss slutat en enda gång och sedan varit klar. Det är därför vi är här.
Har du en ledig period framför dig nu?
Bra att du redan har långa nyktra perioder (som jag tolkar det) genom att du jobbar. Då är det ledigheterna du behöver koncentrera dig på och kan ju dela upp i delmål, en ledighet i taget.
Har du möjlighet att involvera någon på hemmaplan?
Läs trådarna här så får du massor av tips på strategier.
Lycka till!

Kul att du hittat hit! Här finns en hel del inspiration, tankar, kloka människor, stöd, värme och omtanke. Vi är många som blir hjälpta av att skriva och läsa här. Du drack igår, hur mår du idag? Har du kvar alkohol hemma och har du stöd från dina närmaste, från din man och/eller dina barn?

Angående din fråga: Man kan sluta precis lika många gånger som man börjar! Man har inte misslyckats om man inte ger upp.

efter att jag skrivit här. Jag förväntade mig att suget skulle smyga på mot eftermiddagen/kvällen igen men det gjorde det inte. Trodde min hjärna försökte lura mig med ursäkter om nervositet men se den gick jag inte på! Haha!

Att rör på sig hjälper mot så mycket! Jag har inte hårdtränat den här veckan då jag lämnat blod nyligt men jag har sett till att röra på mig och få ihop en massa steg (kul med stegräknare på mobilen). Nu börjar jag känna mig i form efter donationen och ska förhoppningsvis kunna riva av ett pass i eftermiddag, efter mötet. Angående mötet så känner jag mig egentligen inte orolig. Jag vet vad det är jag håller på med och jag vet att de inte är där för att lyssna på mig, egentligen. Jag är inte ”huvudattraktionen”, hade jag varit det hade jag behövt mer tid på mig för förberedelse och i slutändan är de bara människor som ska lyssna, precis som du säger AlkoDHyperD!