Senaste kommentarerna i forumet

Tack Elias, ja jag är mer bestämd än nånsin känner jag. Lite värk i nacke och yrsel och väldig trötthet, svidande ögon nu på kvällen men kan vara stress/utmattning också kanske? Eller så är det abstinens? Känner ett större inre lugn nu.

Läser runt här inne och blir lite skrämd för att jag sökt hjälp. Är det så att man automatiskt blir av med körkortet och att det alltid går ut orosanmälan om barnen?
Jag kör inte bil om jag har druckit och jag vill inte oroa mina barn (som är tonåringar alla 3)
Har jag nu dragit igång något igen som bara gör saken värre? Att jag aldrig lär mig att skaffa mig tillräckligt med information innan jag drar igång med något...
Nu blir det en joggingtur för att minska ångesten....

....jag kör vidare. Bara trist att skriva utan respons.
Det är ok. Jag får engagera mig på andra trådar.

Dialoger uppstår sporadiskt i de flesta trådar. Många använder sina trådar som en slags dagbok för att dokumentera kampen, kanske för att hitta mönster vid ev. återfall eller sug. Att skriva i andras trådar kan vara till stor hjälp, både i dialogsyfte men också för att man på det sättet kan komma till insikter som man hade missat annars.

Hoppas du hittar ett sätt som fungerar för dig. Kämpa på!

Hej på er!
Det verkar svårt att få till en dialog med respons i denna tråd. Jag väljer därför att lägga ned den och följa andra istället.

Vitt is da shit!

Allt väl med dig???
/E

Allt väl med dig???
/E

Det känns i din ton att du är bestämd nu. Smart drag att blåsa i a-mätaren inför frun varje dag! Tänk på glädjen när du kan summera hela april som a-fri, det kommer att sporra dig!
Kämpa på och heja dig!!!

Ju längre du vandrar den vita vägen desto varmare blir ditt leende!
Kram
E

Tack för dina ord!
Jag visste inte själv att det skulle funka för mig, men du (med flera) har i mycket hög grad bidragit till den vinstlott jag känner att jag drog när jag bestämde mig vid årsskiftet.
Alla frukostar är nyktra och aptitfulla, önskar dig detsamma!
/E

Så skönt att allt är bra med dig! Nu stundar vår, värme och vit verklighet...
Sköt om dig!
/E

Det var skönt att vara pigg imorse men ändå kände jag av en liten håglöshet.
Det kommer vara mkt bättre imorgon.
Dag 4 brukar ett rejält sug sätta in så jag får helt enkelt stålsätta mig.
Tack för alla kommentarer! ☺

Tack för att du delar! Mycket av det du skriver har hög igenkänningsfaktor hos mig, ser fram emot att höra mer om din historia (missförstå mig inte)! Kämpa på ?

hjärnklar? Har ni kommit hem från fjällen?

och gick inte förbi systemet, hade inte ens en tanke på det. Kanske främst för att jag ska träna i kväll och då går det inte att dricka. Så jag ska nog boka in fler pass denna vecka.

Jag vet att jag måste fundera över hur min framtida alkoholkonsumtion ska se ut. För bara några månader sedan tedde sig en framtid helt utan alkohol som omöjlig, sedan kändes den mest bara svår och konstig och nu ... nu, i skrivandets stund, känner jag inte så mycket alls inför den tanken. Hur som helst måste jag låta beslutet ta tid och inte göra något förhastat. April ut har jag tänkt vara nykter, det har jag och maken pratat om och det känns bra, det är etablerat här hemma. Vad som händer därefter vet jag inte. Innan jag kan börja dricka normalt igen vill jag att den här fixeringen vid alkohol ska ha försvunnit. Tidigare har jag tänkt på alkoholen varje dag, flera gånger om dagen vilket tillslut ledde till att jag drack varje dag (även om det ”bara” var ett glas vissa dagar). Vad jag än tar mig för här hemma så är den aktiviteten förknippad med en alkoholhaltig dryck. Att hänga tvätt, att städa, att laga mat, att titta på en viss serie, att skriva rapport efter att barnen har lagt sig ... allt det är starkt förknippat med en ”belönande alkoholhaltig dryck”. Jag måste sluta förknippa de här vardagliga aktiviteterna med alkohol och innan jag gjort det vet jag inte om jag vågar dricka. I vart fall inte i de sammanhangen. Jag tror också att jag måste reda ut för mig själv varför jag skulle dricka, om jag börjar med det igen. Är det för att de är gott? Är det för berusningen? Är det någonting annat?

Tack snälla alina och visst ska vi stötta varandra längs vägen. Tycker det är konstigt hur något som kan ge en så mycket ångest samtidigt får en att känna sig deppad för att man inte får dricka eländet?? För mig är vinet min guldkant i livet. När jag lagar mat, när jag äter, när jag målar naglarna, efter ett långt löppass (?!) osv.... för mig är det en lyx i tillvaron som skänker stor njutning o tillfredställelse (för stunden) men som ofta utmynnar i att jag tappar kontrollen och det blir för mycket. I andra sammanhang har jag behov av kontroll, som tex att hemmet ska vara städat när gäster kommer, maten, barnen och deras välbefinnande osv. Kanske jag har för mycket kontrollbehov? Man analyserar liksom sönder sig själv! Jag är en väldigt energisk person som håller igång från morgon till kväll och får saker gjorda. Tränar, fixar, städar, lagar mat ibland flera maträtter och badar barnen... svårt att sista och "göra ingenting". Min man brukar bli stressad av min energi! Kanske vinet blir mitt "att göra ingenting"? Och som sagt- vi är inte ensamma! Lycka till med en dag i taget! Så ska jag också tänka ? Kram!

har kommit ur återfallet SkåneTösen. Bra att du planerar och styr upp, så det minskar risken för fler återfall.
Det kommer att gå bra det här. Du fixar det.
En dag i taget, AA, gravida katten, samt detta forum där vi är många som stöttar dig SkåneTösen.

Kramar och pepp!

Vi är så många som är i samma sits, utåt sett så märks det inte. Man sköter sitt jobb och barn och allt verkar helt under kontroll. Är även jag i samma ålder, arbetar och sköter allt hyfsat:) Tränar och tänker hela tiden på det som jag äter och hur jag ser ut, men jag är fruktansvärt dålig på det jag dricker. Jag brukar tänka att jag är ju en "helgalkolist", det tar upp oändligt mycket av tiden på helgen. Jag börjar känna att det tar på mej, jag blir trött och hängig (håglös). Är vanligtvis en väldigt glad och sprallig tjej, men när jag dricker så blir jag håglös. Ångesten är också fruktansvärt, i helgen var vi utbjudna till en tillställning där det var mycket folk och även folk från min arbetsplats. När jag vaknade på söndagen så går jag igen hela kvällen och analyserar så ingen kan upptäcka min hemlighet. Visst folk ser mej med något glas vin, men det är ju bara en bråkdel av det som jag hällt i mej innan. Man blir ju väldigt självkritisk och dömmande. Jag kan inte säga att jag har ett begär av själva vinet utan mer av känslan, tycker egentligen inte det är gott. Sedan så tror jag att det i grund och botten är att jag inte trivs så bra i min relation, och på så sett så dricker jag för att stå ut med det och jag på så sett kopplar bort det.
Jag har under lång tid varit duktig med träning men den senaste tiden så märker jag att jag inte orkar lika mycket, så det blir att ta tag i. Tyckte om att läsa om din historia Lillamy77 och jag hoppas vi kan följas åt på vår resa, och med flera som skriver här. Man tror ofta att det bara är jag som har det så här, men i detta forum så märker man att vi är många. Man känner sig många gånger ensam med sin hemlighet. Jag tänker inte gå in på dag 1 etc...det har jag misslyckats så många gånger med, utan jag skall tänka på EN DAG I TAGET!

Fast vi är olika. Det blir nog bra. Det finns ett möte imorgon som jag ska gå på. Måste styra upp nu så att det inte blir fler återfall.
Nu är jag på väg till min mötesplats, har sovit dåligt med sjuka drömmar och hade egentligen ingen lust men måste handla mat. Har levt på smörgåsar. Ska ladda upp med vitaminrik mat samt lite godsaker att tröstäta. Tänker göra en stor fruktsallad att äta med yougurt till frukost. Slarvar lätt med frukosten.
Sedan ska jag köpa mat till min underbara katt som är på smällen!
Så får se till att hon får rejält med näring nu ger henne kyckling lever och tonfisk.

Tack för kloka ord Ellan! ?

Tänk så här, alla är där pga samma sak inprincip så det finns inte så mycket att vara nervös för egentligen. Fast jag förstår känslan , jag va själv där! Det är som att lära sig cykla, jätte läskigt i början sen känslan när du kan är obeskrivlig lättnad. Konstig gämnförelse kanske men du förstår nog hehe! :) somsagt skönt att bara sitt och lyssna på folks historier och hur dom mår idag! Alla är så olika ! Tycker du är jätte duktig som tar första steget!

Jobbiga och svåra val du haft, men nu är du igång. Bara att fortsätta och rulla med...
kram

Det finns ju en massa olika sätt att tänka när det gäller hur man ska förhålla sig till nykterhet. Livslång, dag för dag, vita månader mm.
Anledningarna till att man vill sluta och hur problemet ser ut är lika många. Vad som passar en person kanske inte passar en annan.
Jag tänker på det du skrivit och utifrån din beskrivning och hur problemet ser ut och hur du önskar att det vore.
En periodsupare som jag måste kanske arbeta med insikten om livslång nykterhet eftersom återfallen blir så brutala. Blir en sådan tanke för överväldigande är ju en dag i taget ett sätt att hantera det. Hade jag t ex satt upp som mål att ha en viss period nykter skulle jag bara fortsatt leva som jag gör och dessutom planera ett återfall med råge på måldatumet. Alltså ingen bra idé.
Oavsett hur du rubricerar ditt drickande förstår jag det som att din önskan inte är att sluta helt men att du vill bromsa och gärna ha en längre vit period för att kunna starta om. Låter rimligt tycker jag. men, det blir också väldigt många besvärliga val i vardagen. ska jag, ska jag inte...och mycket energi tycks gå åt för att planera eller förhindra.
Så, kanske skulle du vara hjälpt av att sätta upp en bestämd helvit period. Inga valmöjligheter, inget förhandlande, ingen ambivalens. Du kan ju själv komma fram till hur du vill att det ska se ut.
En variant är också att schemalägga drickandet och även mängden. Typ, lördag varannan vecka (det och det datumet fram till ....) ska jag dricka en halvflaska vin.
Tror att i ditt fall, med din önskade målsättning och dryckesprofil, att ett sånt upplägg kunde vara värt att prova.
Vad tror du?

Välkommen till forumet och grattis till en viktig insikt. Jag känner igen mig i din beskrivning men det var tyvärr många år sedan. Jag bromsade inte och det slutade med sårade och svikna vänner, sårad man och förtvivlade barn. Självkänslan var i botten och det har krävts en enorm villighet från min sida för att vända detta. Utåtsett syntes inte mitt missbruk. Karriärkvinna i 40-års åldern med idrottsbakgrund, mamma och ett bra socialt liv. Inuti var det kaos och jag mådde fördjäkligt.
Inget kändes roligt utan vinet.
Det går dock att stoppa men det krävs förändring och jag tror att det sitter djupare än själva drickandet. Drickandet blir ett symptom och slutar vi "bara" dricka så finns grundproblemet kvar. Då riskerar vi att använda någonting annat. I mitt fall är det arbete, träning och socker. Att våga stå kvar i en jobbig känsla är inte enkelt på egen hand. Skriv på forumet, dela dina tankar med någon proffesionell eller gå på AA. Och var ärlig mot dig själv och dina nära.
Det går att må gott och njuta av livet utan alkohol. Leva livet på livets villkor. Inte springa ifrån och fly så fort ett obehag dyker upp. Stå kvar i det och känna efter vad det egentligen är som händer.
Du har insikten och den är viktig frågan är vad du gör med den.
Kramar!❤