Senaste kommentarerna i forumet

Jodå, nu har jag inte druckit sedan i fredags. Hällde dock i mig en BiB torsdag och fredag. Ingenting lördag och söndag. Babysteps. Ångesten skakar, river, skär i bröstet. Är så rastlös så det nästan spritter i kroppen, ändå kan jag inte ta mig för att göra något. Spelat spel med familjen. Druckit mängder med kaffe och rökt en sjuhelsikes massa cigaretter. Men inte druckit.
Tur att det är söndag, annars hade jag säkerligen besökt bolaget i eftermiddags. Vad som helst för att kunna slappna av. Tankarna spelar pingpong i skallen och som vanligt får jag ligga och räkna mina andetag när jag ska somna för att kunna få hjärnan att koppla av, koppla ner och sluta gå på högvarv.
Sa jag att jag står i kö för ADHD/ADD-utredning?

Knaprar Sobril och försöker få lagret att räcka tills nästa gång jag kan be om att få utskrivet. Står emot impulsen att ta alltför många på samma gång för att få ett rus. Den där underbara känslan av lugn. Lugn och ro i knopp och själ.
Har massvis med skolarbete som behöver göras, massvis med böcker som behöver läsas. Försöker stå emot frestelsen att intala mig själv att jag klarar ännu en tenta utan att knappt ha öppnat böckerna.
"Du som har sån kapacitet", har jag alltid fått höra. Men hur i hela friden ska jag gå till väga för att kanalisera den där påstådda kapaciteten? Hur ska jag kunna finna lugn i stunder, ha ro att sätta mig ner och bara finnas i nuet utan att miljoner tankar och impulser får mig att tappa fokus, om jag inte får dricka.
"Får dricka". Som om jag inte "får". Inte "vill inte". Inte "kan inte för att då kan jag inte sluta". Måste försöka ändra det där tänket. För jag "får". Men jag vill inte, inte innerst inne. Orkar inte leva konstant bakis. Konstant arg, konstant irriterad. Konstant rädd för att någon ska känna att jag luktar alkohol, eller ser på mig hur rödspräng och svullen jag är. Jag VILL faktiskt inte mer.

Så, det återstår att se hur veckan går. Hur jag ska tänka bort den där lille jävlen i huvudet som kommer intala mig att jag minsann är värd någon eller några flaskor vin, nu när jag har hålla uppe så många dagar. Den där jävlen som tycker att man måste få unna sig en (läs 8) öl för att solen skiner, Den där som kommer glorifiera alkohol, och få mig att glömma all skit som kommer med den.

Ska till psyk i veckan. Kommer säkert säga att allt är tipptopp, som jag altid gör. Bara berätta allt positivt, och inte det negativa. Funderar på att börja med anti-depressiva igen. Har hittills testat sertralin och Voxra. Voxra fungerade jättebra, men kan troligtvis inte ta den pga mitt drickande, då man riskerar krampanfall efter långvarigt alkoholbruk. Har även fått Prozac (minns inte vad den svenska versionen heter, men det är samma sak), men har inte vågat testa.
Någon som har erfarenhet?

Tack alla för era fina svar, att ni delar med er av era erfarenheter och peppar! <3

Genom att bestämma redan nu var du istället ska svänga in någonstans. Ett mål att ta sikte på om tankarna bråkar med dig. Typ, ok, nu fick jag en impuls, men först ska jag....Gymmet kanske? En vän? Andra ärenden? Bestämma möte med någon?

I morgon ska jag träna. Tack för din kommentar. Nu känns det bättre och i morgon kommer jag vakna utan baksmälla. Det är fantastiskt. Planen för i morgon är en ickeplan, att inte svänga förbi systemet :-)

Har kört mycket bil. Fått gjort jättemycket här hemma. Gårdagens kalas hos vänner var en utmaning. Inte så mycket att stå emot utan mer att hantera sen kvällen och när alla kommit i rus stämmning. Min partner var glad och berusad men vi fanns just då inte på samma samtalsfrekvens när vi kom hem, inte att vi var ovänner men bara konstaterade att vi inte var på samma samtalsfrekvens ? och det är helt ok. En sak som jag funderat på ganska mycket är mitt behov just nu av att det skall vara ordning runt om kring mig i hemmet. Oerhört frustrerande när det börjar bli rörigt. Mycket möjligt att det inte stört mig så mycket då jag tagit min pilsner.

En annan sak jag funderar på är den ryckiga natt sömnen. Vaknar flera gånger per natt. Något jag inte gjorde lika frekvent när jag drack. Har Legrigan hemma och de hjälper vid insomnandet. Men å andra sidan har jag varit fruktansvärt trött på dagarna så jag somnat till. Då jag är en "beroendemänniska​" är jag rädd för att fråga om mediciner.

Bävar lite för veckan som kommer, bortrest nästan hela veckan. Möten,. Föreläsningar och hotellnätter. Ogillar kraftigt hotell med minibar på rummet.

Go forum vänner,. Ha ett gott avslut på denna söndag och försök njuta av nästa vecka.

Och mer frågor, har du någon plan eller strategi för hur du ska förhålla dig till helgerna?
Fint att du skriver. Här finns massor av ku skapmatt hämta.

Kan inte det bli en vana? Och ensamheten kanske känns bättre efter en stund ute i naturen, eller någon fysisk aktivitet?
Gillar också ensamhet, men avskyr den känslomässiga ensamheten i min relation. Igår var alla barnen på annat håll och bara vi två hemma. Jag gick in på sonens rum och satte på hög musik, läste en bok och skrev här, i självvald ensamhet. Trivs bättre med mig själv än med någon som suger sll energi ur rummet med sin dysterhet och tystnad.

Är väldigt bra. Kämpa för det. Det tar ett tag för hjärnan att ställa om sig. Så om du kör på nu så kommer du ha många bra vita veckor och då tänker hjärnan klarare. Så tar du nya beslut då.

Dagen har varit vit! Så skönt.
Satsar på samma imorgon såklart!

Tack för pepp, ja min fru vet om men jag tror inte hon riktigt förstår hur illa det är mellan varven. Är ju svårt ibland att skilja stress/ångest/alkohol. Men även när jag pratat om det och bett om hjälp tror jag inte hon riktigt förstår hur det är att behöva a bara för att känns sig normal. känns ändå som en lite ensam kamp, men det är ju bara jag som kan göra förändringen. Tror jag lyckats dölja sjukt mycket av hur ofta och hur mkt det varit mellan varven (utan att direkt behöva ljugit). Har ju på något sätt varit (fortfarande är?) en högpresterande alkoholist.

Har känts annorlunda förr men har samma sorts beslutsamhet i mig som de gånger jag lyckats ha två vita veckor. Tror faktiskt jag komma klara hela april vitt.

Har snabbläst din tråd och det verkar vara fällor hela tiden. Och A i hemmet. Inte lätt.
Vet din fru om dina problem?

Jag led också med den skakande mannen och det är tyvärr ditåt det går om man inte slutar. Så kämpa på. Det är värt varje sekund.
Det är kämpigt första två veckorna. Men det blir bättre. Jag kan skriva under på det. Kram

Jag har tittat på den flera gånger under min nyktra tid. Det var så otroligt bra fångat, många har ju tanken att för att vara alkoholist ser man ut på ett visst sätt. Typ parkbänksalkoholisten. Den visar att även partypinglan, 2 barns mamman, vem som helst kan bli alkoholister. Jag led mycket med hans son, han som var och hälsade på sin pappa..... Uhu jag får gåshud men inser att jag är precis likadan. Det där är jag. Som somnar ifrån min dotter. Fy fan..

Ja samma sak hände mig. Har varit alla delar av karaktärerna.

Tankarna på vin dök ändå upp nu till söndagsmatlagningen, tänkte på slutscenen och hur den mannen var så sönderdrucken. Tror jag ska ha den minnesbilden som sköld mot suget.

Lite förvånansvärt lite abstinensbesvär såhär när dag 2 lider mot sitt slut (drack ganska mycket dagligen sista veckorna).

Bra beslut och grattis till 2 dagar

Andra dagen utan alkohol! Känns super super bra! Peppar peppar!

Just helgerna är värst, alltid ensam, eller inte alltid, men oftast. Då är vinet min vän. Ingen bra vän dock. Längtar till vardagarna, då jag kan jobba och träffa kollegor. Alltid varit rätt ensam, och jag trivs med det stundtals, men ibland känns det så svårt. Som idag, har inget vin hemma så det går inte att dricka.

Jag gillade också den. Jag kan känna igen mig i alla de personer som är med. Väldigt modigt att våga ställa upp i en dokumentär på det viset och våga visa upp den alkoholiserade baksidan. När jag såg den så var min tanke flera gånger: Men stackars människor som har det på det där viset. Men det där är ju jag som är med. Jag är den festliga tjejen, den föräldern som somnar och den som skakar i händerna efter mer....

Det är bara du som vet. Ta kontakt med din magkänsla, önska vilt! Det där med kollektivavtal och annat tror jag du kan glömma. Det har så lite betydelse när det blir allvar av. Säger jag, luttrat.

....på mycket länge firades denna helg. Trots att hela helgen spenderades på camping med flertalet som drack i min omgivning så kände jag inte behovet av att dricka. Blev till och med bjuden på whiskey men tackade nej. En mäktig känsla att vakna pigg när andra i sällskapet kanske ville borsta tänderna en extra gång :-)

Full fart mot kommande vita arbetsvecka!

Ha det gött alla!

Och sedan ångrar mig igen...
Jag antar att det här inte är alkoholrelaterat men är inte helt säker. Jag sökte ett nytt jobb och fick det, tackade nej för att villkoren var något sämre än de jag har men sedan ångrade jag mig och nu har jag tackat ja iallafall. Min ångest just nu är att gå till ett mindre företag utan kollektivavtal. Om jag blir sjuk (inte fixar det här med alkoholen själv) kommer jag inte alls kunna få samma hjälp som jag kan där jag jobbar nu. Min nuvarande arbetsplats har också erbjudit mig ett nytt jobb som inte alls skulle vara lika ensamt som det jag har idag. Kan man ångra sig, skriva på papper och sedan ångra sig igen? Troligen inte och detta får mig nu att hamna i en icke övergående ångest. Tänk om jag inte klarar nya jobbet och dessutom inte kan få hjälp om jag faller in i ett missbruk(inte lyckas ta mig ur ett befintligt missbruk)

Jag har svårt att bedömma hur berget lutar för att återkoppla till AlkoDHyperDs kloka liknelse ungefär som när man åker skidor och snön gör det svårt att avgöra lutningen. Jag känner att jag glider nerför och hoppas att jag inte kommer komma ut för något stup eller dra med mig en lavin...
Jag ska ringa beroendekliniken igen i morgon.
Vad tror ni kloka människor här. Kan man ångra sig och sedan ångra sig igen? Ska jag ta hjälp av mitt nuvarande jobb i det här. Ska jag rycka i nödbromsen och inte byta jobb. Se till att bli av med det här problemet först? Jag inser ju att jag aldrig kommer att få jobb på stället jag fått jobb på nu igen men det kanske inte är det viktigaste...
Vet inte om det här blev något sammanhängande som går att förstå. En vit helg har det blivit i vilket fall som helst och det är ju bra i sig.

Jag har inte riktigt lyckats ändra mitt beteende och mitt första inlägg var i augusti. Mitt tips är att inte lura dig själv och ta tag i det nu på en gång!!! Jag ångrar att jag inte tog i hårdare direkt. Det jag TROR hjälper mig denna gång är att jag bett min fru om hjälp. Första mål hela april vitt och bett min fru be mig blåsa i alkomätaren dagligen. Hitta ditt sätt att röja undan alla smygmöjligheter. Vet inte hur ditt missbruk ser ut men har du skrivit här var det nog dags att egentligen ta tag i det för ett år sen? Lycka till! Hejar på dig

Vi har börjat gå på familjerådgivning. Där har dom strikt tystnadsplikt och inga journaler. Hos prästen är det fö.övr total sekretess. Ifall man behöver prata av sig. Rekommenderas!

Du är en krydda i mitt liv och jag var länge osäker på om du var man eller kvinna. Du är alltså en man! Kul! Jag brukar själv ställa till det på det viset att folk inte vet vad jag är. Något slags mellanting, antagligen.

Såg i någon tråd tipset om den dokumentären på HBO. Den var bra för mig att se. Känner igen mycket av situationerna och vill inte vara dom personerna som porträtteras. Varit ensam hemma större delen av dagen men inte druckit. Blir en till vit dag. Känns jättebra att ha brutit den svarta trenden.

Är i samma sits, jättetufft verkligen så jag förstår dig! Tvekar också att söka hjälp med tanke på journaler etc. För mig har det här forumet varit till stor hjälp!