Senaste kommentarerna i forumet

Du har börjat skriva här och det är ett stort steg på vägen mot ett bättre mående. Att läsa och skriva på forumet kan ge ett otroligt stöd. Du är inte ensam beroendeproblematiken! Kram

behandlande läkare för A-problematiken inte skulle tveka att skicka en ny remiss om jag inte känner tillit och trygghet dit han har remitterat mig. Vårt mål, mitt och hans, är 100% nykterhet. Det finns i min vårdplan som vi har upprättat tillsammans. Han skulle inte låta mig äventyra detta om jag talar om att jag känner som jag gör.

Men jag ska ge det en chans till :)

på egen begäran men av min behandlande läkare på Riddargatan 1. Jag ska träffa en sköterska den 10/4 och får jag inte ett bra bemötande då så ringer jag min läkare på R1 och ber som skicka en ny remiss till en annan klinik. Tydligen har Magnus Huss-kliniken kortast väntetid. Och jag tror jag förstår varför.... ;(

vill såklart inte att bästa fyllekompisen är nykter. Det har jag själv känt av när jag drack. En nykter hade ju stenkoll på allt och alla. Det var ju inte bra att vara full när barn var med. Var alla lite fulla så brydde man sig inte så mycket. Jag umgås bara med nyktra personer numera. Jag har ingen lust med fulla personer. Dom är faktiskt jobbiga. Svamlar, ältar, vill öppna sig, säger dumma saker utan att filtrera något. Fint att du Sisukas klarat 3 veckor!! Bra jobbat.. Kram

Hej MM
Jag tycker du skall skriva ett brev och begära en annan läkare. För att en behandling skall kunna bli bra krävs ett ömsesidigt förtroende.
vänligen Ikaros

Om man nedvärderar missbrukare och människor som har psykisk sjukdom, varför väljer man då att bli psykiater? Varför inte ortoped eller veterinär istället?
Om jag nedvärderade mina patienter skulle det ju kännas rätt meningslöst att gå till jobbet.
Det är ju som att vara vegan och jobba på slakteri, eller en bagare som är strikt LCHF-anhängare. Det går inte ihop helt enkelt.
Och ändå. Du har ju rätt. Kanske är det själv maktpositionen som en del mönniskor inte kan hantera.

Antar att du fått komma dit efter en remiss skriven av någon, eller egenremiss?
Oavsett vilket har vi ju fritt vårdval, så du skulle ju kunna byta. Trots skinn på näsan och självförtroende är man som patient i beroendeställning. Om utredningen kommer fram till en diagnos och eventuell medicin blir aktuell kommer ju psykiatern i värsta fall bli din läkare under lång tid. Ett eller två sådana möten klarar man, men en långvarig kontakt kräver tilltro och ömsesidig respekt. Att bli förnedrad är ingenting någon av oss behöver. Det kan komma stunder då du verkligen behöver en läkarkontakt som ger stöd och trygghet.
Jag kan ta min läkare på öppenpsyk som ett exempel. Varje gång vi träffats har jag gått därifrån med en känsla av trygghet. Därför kan jag vara ärlig om hur jag mår, diskutera mediciner utan att bli missförstådd för att bara vilja ha knark utskrivet. Jag bad om en akuttid veckan efter mitt återfall. Sa visserligen inte att jag druckit såna mängder redan, men att jag behövde hjälp för att jag var rädd att återgå till mitt gamla missbruk. Han förstår nog mer än han säger, men visar det på ett snyggt sätt, genom att hitta lindring och lösningar utan att anklaga. Innan det besöket hade jag inte bestämt mig för om jag skulle fortsätta supa eller inte. Efteråt gav jag nykterheten en chans och där är jag fortfarande. Det finns bra läkare och det finns bra psykiatriska mottagningar.
Finns det en möjlighet att byta så ska du inte finna dig i att bli bemött så som du blivit.

Nej det här vill jag inte vara med om igen. Det var jävligt dumt gjort.
Men gjort är gjort. Ja ångesten kommer nog sitta i ett par dagar. Har ångestdämpande medicin att ta vid behov försöker ta dom så sällan som möjligt. Men om det blir för jobbigt ska jag ta.

Annars är ju de där oväntade små "presenterna" i form av förslag från någon annan väldigt luriga. Lätt att nappa och tänka att det var ju inte min idé, då gills det inte...
Men den parerade du ju riktigt snyggt. Ha en fortsatt fin helg!

Du har använt det förut. Och ligg där. Andas. Känn. Låt det du känner få kännas. Utforska känslan. Bara ligg så en stund.
Du kan behöva vilan, så det du gör när du lägger dig under täcket är att låta kroppen få det den behöver. Och du gör inte någonting värre genom att ligga där under täcket.

Fantastiskt att du hällde ut! Du skrev faktiskt att du inte var så stark, men sen.., Tror inte att jag hade lyckats med det. Dags att köra vidare, en dag i taget och plötsligt har det gått 9 mån.

Det går inte alls bra det här.Jag kan inte hitta den den riktigt sanna viljan, styrkan, kraften. Jag blir så trött och besviken på mig själv. Jag vet ju att jag KAN låta bli, och mår så mycket bättre när jag gör det, men nu - så fort djävulen knackar på och lockar med vinflaskan så släpper jag in honom och tar emot. Fan att det ska vara så svårt!
Och nu väntar en helg med födelsedagsfirande, huset fullt av folk, mat som ska lagas och till det alkoholhaltiga drycker så klart.Jag vill bara vara ifred och dra ett täcke över huvet. Åhhh.........!

Klart din kropp är i ett bra skick nuförtiden. Den har ju fått vila i 9 hela månader.
Att du svettas är bra, tecken på att din kropp försöker göra sig av med något den inte vill ha.
Den har vant sig vid att vara utan. Jajamen kroppen läker.

Bra att du hällde ut det sista.
Bara på med pansarrustningen och härda ut.
Du kommer vara nykter och förmodligen ha en del ångest imorgon. Men det går ju över. Rid ut skiten så är det borta sen.
Förhoppningsvis kommer du fram till att "den där skiten vill jag inte vara med om igen"
och då går du ur med ytterligare en insikt.
Att det är inte värt det.

Ta hand om dig själv. Gå ut och ta luft. Andas och fokusera tankarna.

akuta våndor. Svettats floder. Det sista vinet typ 1 ochven halv liter hällde jag faktiskt ut.har lyckats äta en del. Fick ta lite trealen mot ångsten. Får säga att med hur mycket jag druckit så måe jag förvånansvärt bra. Alltså fysiskt.
Antar att kroppen är bättre rustad efter en lång tid nyckter. Har såklart ångest men det är hanterbart. Nu ska jag ta det lugnt i helgen så ska jag kolla om möte nästa vecka.

Vad skönt att det här forumet finns och jag kan se att fler än jag brottas med dåligt ölsinne. Trodde ett tag att jag var unik i att tappa spärren . Har nu varit vit i tre veckor och blir förundrad över att så mycket i mitt liv kretsar runt A . Märker att kompisar i riskzonen tycker att det är jobbigt med mig just nu. Jag tror de föredrar att jag dricker, faktiskt

Det här med galna psykiatriker och motsvarande: kul, jag menar "kul"... att höra din beskrivning! Jag har tyvärr stött på motsvarande alltför många gånger, både som yrkesverksam inom branschen och som "kund". Varför är det så? Kanske för att psyke och missbrukarsektorn är så nedvärderad?

Ja och dessbättre så krävs det lite mer än en galen psykiatriker för att fälla mig just nu.
Just nu är det så. Men...
En annan dag när man är mindre stark kan det räcka att någon försöker sätta sig på en så är det kört...

Så underligt vad vanans makt kan göra med en. Fredag och jag har försökt sysselsätta mig så gott jag kan för att inte ingå mitt vanliga mönster med att planera och inhandla helgens drycker. Visst bubblar det i mig. Partnern har varit iväg hela veckan och blev hämtad av mig vid lunch. Säger till mig idag skall jag ta ett stort glas vin efter en intensiv vecka. Jag kör vidare och funderar på vad jag skall säga på det. Till saken hör att min respektive inte visste om det beslutet jag kommit fram till och som jag hållt till nu. Efter ett par minuter säger jag gör gärna det men helst att inte jag är hemma. Att se glädjen glimma upp i partnerns ögon och säger direkt vad underbart, vad bra! men också att jag behöver inte heller dricka. Det var dagens självmedicinering. Nu har jag satt igång grillen. Släkt törsten med lite citronvatten och känner att detta kommer bli en fin kväll. Känner dock att dealen kvarstår med min partner drick gärna men inte när jag är hemma. Känner inte för att bära partnerns dryckesvanor som hanteras mycket väl för att jag inte just nu fixar alkoholkonsumtionen just nu och säkert framöver. Har en skön helg!

Bra att du tänker gå på AA-möte. Där kan du få ytterligare stöd och råd, förutom här på forumet.

Värme och kramar

Hon låter galen och empatilös. Totalt fel människa på den platsen. Bra att du står på dig!

Vi hade en tråd tidigare som Hillary skrev om att hon hade ringt till beroende mottagningen och då hade dessa gjort en orosanmälan direkt. Jag höll lugnet i mig själv, jag tänkte om jag ställer till en scen så kommer väl soc och knackar på dörren. Det vill jag inte. R1 har inte gjort någon så jag antar att ingen oro finns.

Hon fick mig att känna mig korkad. Som att jag inte fattar själv att jag ska ta mig en fylla om jag ska dit.
Sen sa hon: Så du vet så kommer du få kissa för kontroll när du kommer hit.
Vet ej varför, jag är där av fri vilja och utredningen är på mitt eget intiativ.
Jag är ju heller inte där för A-problemen.

Ja ja vi får se hur det går. Skriver mer om det senare.

Tack för stöd o Kram

Ja det sa hon med. Typ 4 veckor. Ödmjukhet kan hon inte ens stava till den damen. Min läkare på R1 ringde upp mig långt efter stängning, då min terapeut berättat för honom att jag har upplevt kraftig A-sug (för några månader sedan när jag klippte sönder kreditkortet) Han tog sig tid och ringde kl 20.00 på kvällen för att kolla hur jag mådde. Det är en bra läkare. Han bryr sig genuint om mig.

Nu är jag utskriven från R1 men jag kan ringa min terapeut eller läkare där precis när jag vill om jag behöver.

på mig nästa gång. Är hon uppkäftig spänner jag bara ut bröstet mot henne.
Kraftmätning! Ice Ice Baby!

Jag är fortfarande förkyld men mår lite bättre. Blir ingen whisky eller annat ikväll heller.. nu har Systembolaget stängt och det känns bra. Fick ett anfall av sug på öl och whisky i eftermiddag men det gick över efter ett tag. Orkar inte åka iväg och handla folköl heller, de kan jag vara utan (ej gångavstånd till affären). Jag fortsätter med mitt te-drickande.. Ha en trevlig helg alla, nu kämpar vi vidare! ?

Så varför blev det såhär?
För att vissa av oss har beroendehjärnor....

Och denna hjärna kan vi inte förändra.
Men vi kan förändra våran livsstil och lära oss att leva med det.

En del (som jag själv) har gjort en helomvändning från dag 1, nykter.
En del tar mer tid på sig att göra sin livsstilsförändring.

Så vi har alla gjort på olika sätt men det vi har gemensamt är
att vi vill förändra våra liv.

Och det kan du också göra. Man har bara allt att vinna på att leva
nykter om man har gått över gränsen och utvecklat det till ett destruktivt
beteende.