Senaste kommentarerna i forumet

Jag laddade kaffebryggaren som vanligt men filtret vek sig på något sätt och kaffet blev vattnigt. Jag hann ta några klunkar innan jag insåg problemet och hällde ut innehållet i muggen. Det där rubbade mina cirklar och även om jag gjorde nytt, drickbart kaffe så hade jag tappat rytmen; trots att jag såg att det hade snöat under natten så tog jag inte på dubbarna så jag fick gå med försiktigheten hos en konståkningsdomare. Jag kortade ner promenaden för att undvika en hal backe så hunden gjorde inte ifrån sig som vanligt. Och nu sitter jag här med en vag obehagskänsla i maggropen. Lankigt kaffe har den effekten på mig; magen kommer i uppror. Inte bara kaffe förresten, jag har aldrig kunnat dricka folköl, inte ens i mina mest desperata ögonblick, den lilla gnutta alkohol den innehåller har inte en chans att överrösta hur sjuk jag blir. Det är märkligt hur en liten sak som svagt kaffe kan ge mig en dålig start på dagen.

Igår stod jag bra länge och höll upp knoppen till spolningen på toaletten. Jag har en spindel som tycker om att sitta på toastolen, det är en jaktspindel så jag antar att han sitter där och spanar efter potentiella byten, ungefär som en jägare i ett jakttorn. När jag spolade så passade han på att krypa intill stången till mekanismen, så jag kunde ju inte bara släppa knoppen i huvudet på honom. Jag försökte valla undan honom med fingret, men då kröp han bara ihop så nära stången han kunde. Badrumsskåpet sitter en bit från toaletten så det blev lite gymnastiska övningar innan jag fick tag i en tandpetare som var bättre lämpad som vallningsverktyg. Spindlar är välkomna i mitt hus, framförallt de som inte spinner nät överallt. Jag minns min barndom då vi hade en inneboende spindel som hette Rudolf. Han var skapligt stor och hade för vana att korsa golvet framför våra fötter när vi satt och tittade på Aktuellt på kvällarna. Kanske var han på väg till jobbet, kanske ville han bara visa oss att han hade situationen under kontroll. Trevligt var det i alla fall, vi visste att vi var i goda händer när det gällde andra, långt obehagligare kryp.

Idag får jag besök av den gamla damens son, han vill hämta några minnessaker efter sin mor. Förra gången han var här och hämtade sina grejor levde hon fortfarande och han sade att han hade tagit allt han behövde och att jag kunde slänga resten om jag inte ville ha det själv. Det är lustigt det där; jag hade samma reaktion när mina föräldrar dog. Så länge dom lever tänker man inte så mycket på det, men när dom är borta så dyker plötsligt vissa föremål upp i minnet, saker som man starkt förknippar med dom, saker som man vill ha kvar eftersom dom väcker ljusa minnen till liv. För min egen del är det mössor; en lila luddig sak som min mor alltid hade på sig när hon gick ut och en gammal brun basker som var min fars ständiga huvudbonad. Så jag har lovat att han får gå igenom hela huset och ta vad han vill ha, jag hoppas att han hittar något som ger honom lite tröst.

Ha en skön fredag allihop!

Jag är tacksam för sju timmars obruten sömn och att jag valde god samvaro med alla fyra barn var och en för sig i går kväll. Monopolspel med yngsta, läsning med nästyngsta, bra snack sent på kvällen med näst äldsta och småprat med äldsta sonen. Även oerhört tacksam för äldsta sonen bjuder lillebror på fotbollsmatch imorgon och har lovat köra sin lillasyster till ett viktigt möte i eftermiddag när jag jobbar - hur sjutton lyckades jag uppfostra denne unge man till att bli så fantastisk ?
Har börjat tänka på hur tacksam jag är över att få en känsla av glädje och förväntan innan jag kliver in på jobbet varje morgon.
Vad härligt att ditt morgonkaffe smakade gott. ❤

din kväll var helt ok. Som att du har haft någonting att göra och det är nog bra, det avleder tankarna lite.

Hur känns det idag? För mig är helgerna svåra men för tillfället känns nykterheten självklar. Jag ska försöka göra upp lite planer som förhindrar eventuella a-intag.

baksmälla. Det sa jag om gårdagen också men när jag skrev det var jag nog fortfarande lite påverkad då hela eftermiddagen spenderades med huvudvärk och illamående. Det är så skönt att de är över nu! Jag tycker fortfarande jag ser sliten ut i ansiktet men de kan lika gärna vara för att jag vaknat nyligt. Hur som helst så känns det bättre i kroppen och jag ska in till jobbet. Sedan kan jag ta helg med gott samvete!

Idag är det fredag och det brukar väl vara en av de svårare dagarna för mig. Helger är starkt förknippat med a men just nu känns nykterheten självklar. Jag antar att den känslan kan ändras allteftersom dagen går och kvällen närmar dig. Då litar jag på att min man inte köpt hem något och efter att bolaget stänger kan jag känna mig relativt säker. Kanske att jag går på bio med barnen, det är premiär för en film jag tror de skulle gilla. När suget sätter in får jag anamma ”en timme i taget” tänket.

AlkoDHyperD: Jag ska försöka hitta saker att vara tacksam över idag. Just nu är jag tacksam för att morgonkaffet smakar gott (till skillnad från igår då det mest kändes uttorkande) och att jag vill äta frukost för att orka med förmiddagen.

... borde hon få faktiskt. Jag blir alldeles kall när jag läser din beskrivning av besöket. Hade nog inte spelat någon roll om hon läst journalen eller inte. Kanske hade hon läst ändå, men har svårt att ta in andemeningen i skriven text, för om hon fattat någonting av människor med ADHD, så är väl första steget ändå att kanske göra ett besöksrum så lämpligt som möjligt. Patientperspektiv! Eller kan det vara en taktik från hennes sida att försöka trigga alla punkter samtidigt som stressar? Jag har nog inte ADHD, men kanske skulle bli bedömd att sakna impulskontroll för jag vet inte om jag skulle ha kunnat hålla mig så lugn som du i det där läget. Särskilt inte när hon sa att "hon bestämmer" fortsättningen..,,
All min beundran till dig! Funderar på att hon faktiskt sa att du måste vara nykter 4 ggr... undrar hur många av hennes patienter som måste styrka sig med en rejäl slurk för att klara mötet.
Hon känns klart olämplig faktiskt! Tur att du är lugn, stabil och nykter! Och att det inte är henne du träffar sen. ?

Jag hade samtal med kurator för länge sedan. Tyckte inte det gav mej något då. Jag är väldigt introvert som person och har svårt att öppna mej. Kanske hade fungerat bättre nu, vad vet jag? Har istället tagit antidepressiva i perioder. Min fysiska status är mycket bra. Ingen övervikt bra blodtryck,blod och levervärden. Hyfsad kondition. Enda jag kan klaga på är lite förslitningsskador i ryggen. Jobbar heltid och har en fin familj. Egentligen är jag ju väldigt lyckligt lottad. Ändå mår jag inte bra.

Pratade med en arbetskamrat som också håller på med en ADHD-utredning. Hon tycker det går väldigt fort. Tror hon har gjort sammanlagt 4 besök sen kommer resultatet. Tur att du är en stark tjej som vet vad du vill, när du träffar på sjukvårdspersonal som saknar ödmjukhet. Tyvärr så finns det överallt. Som tur är finns det väldigt många duktiga också, som vet vad ett bra bemötande innebär... Ännu mer styrka och kraft till dig... Kram..

Ja egentligen så är jag ju där för Adhd-utredningen och inte för min A.-problematik.
Det är jag glad för. Hade jag kommit dit som nynykter och ledsen, ångestfylld hade det
inte blivit bra. Då hade jag inte gått tillbaks. Glad att jag hamnade på R1, det har fungerat
klockrent med både min terapeut och läkare.

Tack det ska nog gå bra ;) tur att jag är stark just nu annars hade hon nog kunnat
få mig att känna mig mindre värd....

Hej Elias
Redan vid dina första inlägg anade jag att det skulle gå bra för dig. Det var något i tonen. Jag önskar dig en fin vår med många nyktra frukostar.
vänligen
Ikaros

Hej MM
Ryktet om Magnus Huss är alltså inte helt fel. De var den första kliniken i Sverige som tillämpade en konfrontativ variant av Minnesotamodellen. Johan Liljenberg hette chefen där då.
Egendomligt av en psykiatriker att uttala sig negativt om läkare. Är hon psykiatriker är hon också läkare.

Bra att du håller på din integritet. Lycka till med utredningen.
vänligen Ikaros

Men jäklar vilken träningsvärk man får om man inte tränat på ett år.
Ikväll har jag kokt sylt och druckit kvällste, livet känns lite lättare.

Av det lilla jag såg så kan jag konstatera att jag är glad att jag inte har behövt göra mina första månader som nykter där.

Läkaren var minst sagt udda och påpekade 4 ggr att jag inte fick komma dit onykter. Hon hade inte läst remissen
från R1, utan jag fick dra hela min historia igen. Vilket var jobbigt och påfrestande.

När jag ifrågasatte detta, varför hon inte läst min journal, så svarade hon:
Jag är psykiatriker.
På R1 är dom bara läkare. Jag läser inte det läkare skriver.
Hoppsan tänkte jag och tog på mig extra mycket skinn på näsan.
Vässade klorna.

Fyra gånger hon sa: Du får absolut INTE komma hit onykter!
Jag svarade -Nej såklart inte och förklarade att jag höll mig på den nyktra vägen och att det går bra.
Tydligt och klart. Lugnt och sansat. 3 ggr.

Fjärde gången så blev jag lite uttröttad och kände att jag inte hade nått fram till tanten.
Då ifrågasatte jag - Vad exakt det var hon inte förstod med min nyktra resa.
Vilken mening hon inte kunde ta in. Nykter! Ganska högt sa jag det.

Jag blev fruktansvärt irriterad. Hennes besöksrum var dessutom i kaos/stökigt.
Vilket min hjärna inte gillar. Jag har svårt att hålla mig fokuserad om det är stökigt.

Det sista hon sa var: Och när utredningen är över så bestämmer JAG vad
som ska hända, terapi eller medicinering.

Jag stirrade henne i ögonen och svarade (väste gjorde jag nog)
Nej det gör du inte.
Det är jag som bestämmer det!

Kändes lite som "one flew over the coconest"

Nu är det en sköterska och jag som ska göra själva ADHD-utredningen.
Så jag kanske inte behöver umgås så mycket med henne, Den Välutbildade Psykiatrikern.

Fortsättning följer.

Tack för att du undrade :)

Ja, gårdagen var trevlig men kollegan är törstig och varannan kväll. Ska jag verkligen börja umgås med henne när jag förstår att det förmodligen också alltid blir flera glas. Det tål att tänka på för mig.

inte slå på mig själv för hårt. Jag klarade fan över 9 månader. Kan klara 9 till...
Efter detta är det AA som gäller.
Ska styra upp skutan. Alkohol är inte ett alternativ.
Ska kolla upp när nästa möte är, gå dit och säga som det är:
"Hej jag heter SkåneTösen och jag är alkholist."

Snesteg ingår i förändringen!!!! Du har ju inte druckit så mycket idag. Vad bra gjort att bryta så att det inte blev för mycket ikväll!!! Kämpa på nu och sov gott

Tack Magnus & Elias för att ni tänker på mig!
Men idag gjorde jag ändå ett snedsteg. Det var såå bra att må bra imorse när jag skulle köra men den tidiga väckningen knäckte mig (jaja nåt att skylla på). När jag kom fram var det intensivt jobb i 7 timmar, sen till hotellet. Och nu har jag 'unnat' mig 3 glas vin, ett glas på rummet innan middag o till middagen två glas. Jag är inte full som tur. Men inget bra ändå. Nu en snabbdusch o sen sängen. Är såå trött! Lite skuldkänslor att jag inte klarar att inte dricka när jag bor på hotell, men bara lite just nu. 3 glas är ju måttligt men ändå, jag vill ju vara vit. Suck.

Men ändå är det svårt att hålla sig ifrån vinet.

Åh vad duktig du är som cyklar. Heja!!!
Jag smuttade på vin också i tisdags ?, var ledig i ons. Men har inte dåligt samvete, då det inte blev så mycket. Tänker på hur mycket jag har dragit ner på drickandet. Behöver ha delmål! För mig skulle det bli mer laddat om jag avstod helt från vin. Vill ju kunna ha ett normalt förhållande till A. Morgonkaffet har varit utsökt hela veckan ??☺️ Kram och vi kämpar vidare!

Känner mig också frächare o blir mer motiverad med förändring efter träning!!! Kram

Tack för tipset! Ska gå in på 1177
Kram

Vet precis hur du känner!!!Ingen ide att vänta på motivationen. Brukar tänka ist att jag har inget annat val. Måste dra ner på vin och träna för hälsans skull och det finns inget annat val. Men det är INTE lätt. Det bästa med detta forum är att vi är många som har samma problem, och tänker exakt likadant. Kämpa på och skriv här. Kram

Den kan du inte leta efter. Du kan locka fram den genom att göra sådant som tidigare intresserat dig, men hur du upplever är något som man inte kan bestämma, bara underlätta genom att ge det en förutsättningslös chans. Det är precis som med känslor. Sannolikheten ökar visserligen för att man ska känna på ett visst sätt om man gör samma sak som tidigare gett en viss känsla. Men exakt hur det kommer att kännas kan du inte veta, ej heller döma.
Om du är trött eller stressad finns det mindre energi för passion. Låt det få vara så. Att bedöma sitt mående eller sina känslor innebär ofta att man blir besviken eftersom idealbilden inte alltid stämmer med verkligheten.
Lycka, passion eller vad man nu kallar det, är inte ett normaltillstånd, det kommer i små glimtar nör man minst anar det.
Vila i nuet. Försök hitta någonting du är tacksam över. Uppmärksamma de små korta stunderna av glädje, behåll dem i hjärtat som små diamanter.
Idag är jag tacksam för att min äldsta dotter och jag fick fin kontakt. Jag är tacksam över det lilla hjärtat hon skickade mig imorse, kycklingwoktuggan hon matade mig med i bilen medan jag körde (som jag nästan sölade ner mig med under fnissande) och att jag fick dela hörlurar med henne för hon ville att jag skulle lyssna på en låt hon gillade.
Jag är tacksam över att kroppen fungerar så bra att jag kan springa flera varv i motionsspåret, simma i bassängen och ligga och njuta i bastun. Jag är tacksam lver stt min äldste som bjuder sin lillebror på fotbollsmatch i helgen. Jag är framför allt tacksam över att jag inte känner minsta längtan efter alkohol
❤

Bra att du kommit igång med pass på Friskis. Regelbundna rutiner för träning/aktiviteter har hjälpt mej många gånger, till att avstå från alkoholen. Nu kämpar vi vidare! ?

Såklart att du ska! Och imorgon när vinet är slut. Slå inte så hårt på dig själv.
Återfall drabbar ju väldigt många (alla?) som slutar dricka.
Det bästa är att bryta så fort som möjligt och bara fortsätta på rätt väg.
Det vet vi här inne att du kan.

Nyktra till, res dig och kämpa vidare på nytt.
Du har ju verktygen och vet vad som gäller.