Senaste kommentarerna i forumet

Det är klart att det är bra om man har ett jobb och en arbetsledning som är villig att hjälpa en när det gäller alkoholproblem, att man får vara öppen med det. Samtidigt gäller det att känna sig för: även om det finns en lagstadgad skyldighet från arbetsgivaren att hjälpa sin fastanställde (iofs är alla anställningar tillsvidareanställningar...!), så är det inte alltid så det funkar i praktiken. Ag kan alltid slinka undan, skylla på något annat för att på olika innovativa sätt göra sig av med en kostsam, eller på annat sätt oönskad anställd. Tråkigt om jag skräms, men det är nog tyvärr en realitet att räkna med.

Bra att du får mig att tänka! Nu kommer jag nog att klara mig några timmar till! Skall på bostadsföreningens årsmöte så blir ett litet avbrott från att bara vara hemma ikväll. Sen efter det vet jag inte hur det går. Bolaget kanske hinner stänga innan mötet är klart...

Och tack för gratulationen! Bra med fast anställning, även om jag ju måste medge att jag inte direkt brinner för det jag gör, men något måste jag ju jobba med och för tillfället vet jag inget alternativ. Men har de senaste månaderna börjat fundera i olika banor angående jobbet också, kanske ännu gå nån annan utbildning och hinna byta bransch helt. Tror jag skulle må bättre av något sånt också. Helst skulle jag vilja jobba med djur, istället för med deadlines och mest via datorn som jag gör nu.

Att du handlat alkoholfritt! Samma här. Nu ska det funka! Det finns inga andra alternativ.

En grym huvudvärk
Lite ångest för natten, ska det bli svårt att sova nykter ?
Är iaf hemma, har inte köpt något med alkohol i.
Endast morotsjuice och chips ??

....att gratulera till jobbet! Hurra för fast anställning! Ytterligare en anledning att hoppa "gröna skylten" :-)

Fundera inte bara över hur gott och skönt det skulle vara och dricka bubbel. Fundera hela vägen. Dvs. låt säga att du köper flaskan, dricker den och mår (?) bra. Men hur mår du imorgon? Förmodligen dåligt med ångest och illamående smat en massa skuld mot dig själv.

Känns det lika bra efter denna tanke? Förmodligen inte. Tag en promenad istället.

Håll ut nu! Skriv igen om det blir outhärdligt så hjälps vi åt.

Så har det inte handlat särskilt mycket om sug efter alkohol som det var förr. Nu blir det att man dricker "bara för att". Så onödigt. Förut gillade jag ju inte att vara nykter och då kändes det mer förståeligt att man drack. Måste verkligen skärpa mig nu och sluta med alkoholen, måste inse att även om jag tagit steg framåt så är det inte bra som det är nu.

Vi är många som har det problemet att vi inte kan sluta när vi väl börjat. Jag vill också kunna ha förtroende från mina nära, just nu känns det som att jag väljer alkoholen framför dom vilket jag inte alls egentligen vill. Dom betyder allt, utan dom är inte livet värt att leva. Vi kämpar på, det kommer gå bra! Nu visar vi både och själva och våra nära att vi kan. Önskar dig ett stort lycka till!

Efter den första vita dagen så börjar nu suget infinna sig redan såhär tidigt på eftermiddagen på dag två. Jag visste det, för det har alltid varit så. När jag nu ätit en sen lunch så börjar tankarna...inte så många timmar kvar att jobba, och hej, jag firar ju idag att jag fått fast anställning efter en 6 mån prövotid!!
Skriver här bara för att få det sagt och få några till minuter att gå, sen skall jag jobba lite igen.
Jag tänker också att oj vad jag skulle vara värd en flaska mousserande vin nu (eller champagne?!), det är ju bara ca 11% och en flaska är ju inte så mycket. Många andra kvällar har jag druckit två. Om jag skulle åka och köpa bara en flaska.
Alltså vad sjukt!! En flaska för mig som kvinna vid samma tillfälle är ju mer än för mycket! Men så allvarligt har mitt beroende blivit.

Magnus - tack för din kommentar som arbetsgivare. Jag har tyvärr inte så bra kontakt med min chef (hon är väldigt frånvarande) så drar mig för att söka hjälp via jobbet, även om det kanske skulle vara den bästa lösningen och ge mig den bästa hjälpen. Däremot har jag jättebra kontakt med den person som är ledare för det projekt jag jobbar med, men hon är inte min kollega utan vår kund, så jag känner att jag inte kan gå via henne heller.

Först ; Vaniljsmak - Så glad om jag kan lämna lite styrka till någon annan. Hoppas du får en fin och vit tisdag och flera vita dagar efter denna. En dag i taget vet du, en dag i taget.
Jag håller på att läsa en bok som min alkoholterapeut lånat mig; Snälla mamma sluta dricka! av Britta Berggren Ericson. Långt ifrån den bästa bok jag läst rent stilistiskt och språkligt sett men innehållet får mig att backa och skaka på huvudet - nej, det där vill jag inte ska bli min resa! Läsandet fyller mig med ett så starkt obehag, kan känna igen mig i en hel del av vad Britta berättar om, i annat inte alls. Boken verkar rent avskräckande på mig, jag mår illa över vad jag hållit på med och ser hur en fortsättning skulle kunna se ut. Vill inte, vill inte, vill inte! Bara jag skriver detta så infinner sig ett slags illamående i halsgropen, lite ångest - och så skam, min gamla följeslagare. Vad har jag gjort?! Vad är det vi gör mot oss själva, vi som utvecklat ett beroende. Så illa vi gör oss själva och våra närmaste.
Jag vet ju nu att jag inte kan dricka alkohol, jag vet att jag tappar spärren efter första glaset, kanske första klunken till och med. Ett glas räcker inte varför jag inte ska ta det där första glaset - inte alls!
Nu är ju "faran" långt ifrån över, fortsatt en dag i taget, en liten bit i sänder. Det har gått en mycket kort tid, resan som är min nykterhet är fortfarande i sin linda. Men jag har identifierat vad jag INTE vill och det är vad som exempelvis nu Britta berättar om i sin bok. Nej, så vill jag inte ha det. Vill inte! Och så vill jag återvinna förtroendet från mina barn och min familj och inser att det kommer ta tid, lång, lång tid innan faran är över för dem.
Puh, måste nog ut och andas lite frisk luft och få lite solsken i ansiktet. Får lite ångest av att skriva om detta.

Kom själv just hem från familjerådgivningen – nervöst var det, men gick bra!
Hör av dig med rapporter om du vill!

Första läkarmötet för utredning av min ryckiga skalle! Jag gillar inte läget ? Obehag ? O-mysigt ställe. Inte alls som Riddargatan. Åh för sent att hitta en utväg. Lite panic room ?

Härlig känsla! Att veta att man är nykter och inte har något som hindrar en från en bra och härlig dag!

Hej! Jag har nu klarat 5 vita veckor och påbörjat nu min 6:e vecka. Och ja, det går! På er fråga om hur man gör alla dessa saker utan alkohol så kan jag svara att man bara gör dessa saker utan alkohol?

Fokusera på andra saker. Som hur bra kroppen mår, fokusera på sömnen.

Jag har älskat ruset sen jag hade min alkoholdebut i tidiga tonåren (är idag 41år). Började dricka mer och oftare 2005. Nu innan jag slutade så drack jag ca 2 liter 12,5% vin ca 6-7 dagar i veckan. Jag sökte hjälp första gången 2008 så jag har hållet på ett tag. Men det går att sluta!!!

Det avgörande för mig har absolut varit att jag har varit öppen om mitt problem för alla jag tycker behöver veta det. Min man, barnen, föräldrar, syskon, kollegor och min chef. Jag går också på behandling.

Kämpa på! Alla vita dagar räknas och de svarta får man dra lärdom av ❤

Tack Magnus för återkopplingen! Jag är på dag två igen nu och jag tror absolut det är en bra idé att tänka tillbaka på de stunder man mått dåligt av alkoholen. Jag vill ju må bra, vilket jag gör när jag är nykter. Anledningen att jag föll dit nu senast var att jag fick en flaska champagne i present av en vän, det gick då inte att låta bli att dricka. Hade jag stoppat där efter den flaskan hade det varit lugnt men det var precis det jag inte lyckades med. Kan dagarna bara gå nu så jag får må bra igen?

Hej Svartvit!
Nu ska jag direkt erkänna att jag är inne på fjärde dagen av mitt försök. (Har iofs gjort många innan) Denna gång har jag gjort två saker. Dels har jag valt att personifiera alkoholen för att lättare kunna hata den. (Läs min tråd "Att ta farväl av en kär vän" här) Dels har jag valt att memorera ett av de hemskaste tillfällena där jag mått som sämst av alkoholen. Det tillfället går jag nu igenom varje dag och minns hur jag INTE vill må. Jag har även tagit till mig ett tips om att spela hela filmen när ett ev sug kommer. Dvs följ scenariot från sug till drickande till ångest och illamående. Det funkar för mig.

Jag mår så J******la BRA just nu. Ser hurframtiden ljusnar timme för timme och låter mig lagra dessa bilder i minnet.

Se ett återfall för vad det är. Dvs ett snesteg på resan. Du kan inte göra något åt det annat än att dra lärdom och gå vidare. Så upp ur sängen nu och ta en nypa luft!

All lycka till dig!

Jag vet att jag gjort framsteg, att jag dricker betydligt mindre nu än förut. Men nu ligger jag här och är bakis och har världens ångest. Jag blir så ledsen på mig själv. Även om jag dricker betydligt mer sällan så funkar det ändå inte att jag då och då dricker alldeles för mycket. Konsekvenstänket när jag blivit berusad existerar inte, jag bara fortsätter dricka. Kan hälla i mig allt möjligtvis som jag egentligen tycker är jätteäckligt. Ja ångesten kommer försvinna inom ett par dagar, men sen då? Jag faller ju gång på gång. Jag beter mig så dåligt. Jag skäms så fruktansvärt. Jag kan INTE dricka!! Hur kan jag sluta helt?
Hälsningar från en mycket ledsen Svartvit..

Ja 4-6 veckor känns länge också för mig. Men kanske det går, med en dag i taget. Jag skulle vilja uppleva en dag då jag skulle ha 'glömt' att tänka på vin. Är det möjligt för oss med beroende? Ens någon gång framöver?
Liksom dig Emma har jag problem med vinet kopplat till att jag dricker hemma. Eftersom jag dessutom jobbar hemifrån och är själv största delen av dagen så kopplar jag hemmet med att dricka. Otroligt jobbigt! De kvällar jag när jag aktiverat mig med något och kommit hem efter att bolaget stängt och jag inte haft något vin hemma har det känts extra tråkigt. Men efter nån timme så ganska skönt, att det blev en nykter kväll. Måste tänka tillbaka på den känslan.

Magnus - jag skrattade också när jag läste ditt sista inlägg!! :-) vilken vinst för dig nu att du inte behöver rusa upp på morgonen för att blåsa!
Vi skall alla hjälpa varandra i vår kamp här! Så bra att detta forum finns! En fin vit dag till alla!

...kan jag meddela att det är lagstadgat att vi måste hjälpa personal med alkoholproblem. Du kan inte förlora jobbet för att du försöker fixa till ditt liv. Genom att tala med din chef, som troligen gärna vill hjälpa dig, så har du öppnat dörren för att få hjälp och samtidigt stängt en av dörrarna till att falla tillbaka. Win-win läge alltså.

Dessutom kommer du då igång med processen att berätta om ditt problem för din omgivning. Varje gång du involverar någon så stänger du ytterligare en dörr för farbror alkohol.

Kör hårt!

Att jag har utlovat nykterhet i kväll
Det känna bra med lite präss på sig, så det ska gå bra
Jag kommer rapportera status
??

Hej alla! Så glad över era kommentarer.
M66 - meddela gärna vad du får för återkopping från Alkohollinjen! Det är något jag inte tänkt på, att det går att ringa dit. Vad är deras funktion? Att få prata av sig eller hjälper dom en vidare till nån behandling? Då kan man väl inte vara anonym?
Jag har klarat en helg utan alkohol under detta år, så förstår verkligen ditt dilemma.
Jag kommer att möta flera utmaningar denna vecka men börjar nu idag med en till vit dag. Känns okej just nu även om jag inte känner mig så utvilad. Första natten efter en vit dag sover jag alltid oroligt. Känns som att sömnen är bättre när jag druckit men det är väl bara något jag lurar mig själv med. Hoppas sömnen som nykter blir bättre med tiden.

Elias - hur fungerar det med företagshälsovården på ditt företag? Jag menar, om jag vänder mig till företagshälsovården så kommer min chef då att bli underrättad om mina problem? Jag skulle ju önska att det var sekretess där, men företaget måste ju betala så får de också reda på vad de betalar för?? Jag menar om jag t.ex skulle få gå i nån terapi. Jag drar mig för att ringa och fråga.

Slumpen är ingen tillfällighet.
"Är det en ren tillfällighet, eller är det en "synkronicitet", en meningsfull slump som på något sätt har med ditt liv att göra?"

Detta som beskrivs i boken, händer mig gång på gång.
Hela tiden! Det är en wow upplevelse varje gång
Som att jag vågar glida med livet och det visar mig vart jag ska.

Puss MM (som ska börja på ADHD utredning idag och är nervös)

Jag fixade inte det den här gången heller. Jag startade om. Tillbaka på 3-4 glas vin per dag. Tillbaka till nattångest, trötthet och uppgivenhet, så jag bestämde mig för att jag behöver hjälp. Jag ringde vårdcentralen som gav mig ett nummer till vuxenpsyk. Därifrån slussade de mig vidare till beroendecentrum som skulle ringa upp mig sen.
Får se vart det leder. Kanske får jag hjälp om inte så ska jag iallafall göra ett tappert försök till. Det är patetiskt att jag har så svårt att låta bli... Jag hoppas att jag får hjälp nu och att jag lyckas sluta...

Vi samtalar just nu på forumet om hur handskas med brev från de döda. Jag kommer då genast att tänka på en mycket djup, långvarig relation jag en gång hade med en man, och som slutade med att han dog plötsligt och under mystiska om ständigheter. På något sätt hade jag starka föraningar om att något skulle ske, trots att han var, frisk, stark, framgångsrik, hade en fantastisk familj så vitt jag kunde förstå, gott ställt, massor med intressen, etc, etc. Vår kontakt var underbar. Jag kunde tala med honom om vad som helst, han förstod nästan alltid, kom med nya värdefulla tankegångar. Han skrev böcker vid sidan av sitt jobb, och när han gick i pension tänkte jag att nu får han tid att skriva mer; frågade vad nästa bok skulle handla om. Då svarade han att det nog inte skulle bli någon mer. Bok. Jag kände mig starkt olustig inför den repliken. Veckan innan han dog hade jag en dröm, en sk klardröm. Han satt och körde ett tåg och föll plötsligt ihop över spakarna. I drömmen rusade jag fram och försökte ta över tåget, rädda människoliv. När jag vaknade hade jag en kuslig känsla av att något otäckt höll på att hända.
Det fanns en fråga jag hela tiden ville och ibland försökte ställa till honom om en mycket allvarlig händelse i våra liv (nu blir jag osäker om jag vill berätta mer om just det). Han svarade undvikande. Jag fick aldrig något svar. För några veckor sedan kom jag av en slump över en artikel han skrivit i en internationell tidskrift ett par år innan sin död, den var på engelska, mycket teoretiskt hållen, men intressant att försöka läsa. Hans "brev" till mig kom det att bli. Jag tror jag närmar mig gåtans lösning. Annars hade frågan fortsatt ringa inom mig, "varför, varför...."

Eller är det läge att hälsa god förmiddag? Hur som helst ville jag bara lämna några rader här hos dig. Jag är in och läser på forumet ibland. Skriver till och från. Den här platsen hjälper så mycket när jag trampar fel och jag känner att jag kan hämta styrka från din tråd idag.

Ha det fint!