Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att detta brev kanske mer påminner mig om vilken väg jag ska gå.
Jag är inte ens säker på att det är ett avskedsbrev eller liknande.
Förmodligen har det skrivits långt innan hans död.

Kanske han avslutade relationen i detta brev?
Kanske han friade?
Kanske han bara ville skriva av sig och dela sitt liv?
Kanske är det något han ville att jag skulle veta?

Men jag fick en riktning. Jag ska ärligt erkänna att dom dagarna när
jag tänker på honom och hans bortgång, inte finns i mina tankar dagligen längre.
Jag förstår. Och jag förstår bättre nu 10 år senare hur han slet med sin ångest.
Jag förstår. Nu har jag upplevt samma ångest....

Det oöppnade brevet blev en påminnelse om hur helt åt helvete det kan gå,
för mig och för andra, om man fortsätter.

Brevet kommer nog få vara oöppnat. Jag kanske köper en fin ram och ramar in det.
Sätter det på väggen och känner hans närvaro och genom det blir jag påmind att
inte tappa fokus.

"Något" kanske ville visa mig en riktning igen
(det händer ofta att jag får dessa små vägvisare som förmodligen går andra förbi helt)
Som du skriver, innehållet spelar mindre roll nu 10 år senare.

Ha en fin dag du med :)

Och om du faller blir jag ledsen, om du klarar det... glad, – så klart!
Hur som helst kommer jag att fortsätta läsa det du skriver, fallen eller stående strong!

Man mår skit av alkohol
Man blir pank
Kroppen bryta ner ???
Glöm inte det när du blir törstig, så ska jag börja tänka
Det låter ju bra iaf ????

Är nykter nu och på jobbet.
Håller mig inne på kontoret själv idag ?
Sen får jag kriga ikväll, för att hålla mig borta från alkoholen..
Kommer klara det
Känner det på mig, idag har jag koll och kontroll.
Det lovar jag er och mig själv

Och när man inte dricker A kan man lägga pengarna på lite fina dyrare träningskläder.
Fina glada färger nu i vårsolen! Älskar att handla träningskläder.
Inget är bättre än träning vid A-stopp.
Kör hårt Emma <3

...genom minskad ångest. Har du tänkt på att ångest var det du beskrev som anledning till att du drack? Vad beroendehjärnan kan lura in oss i moment 22. Tänk dig den lilla beroendejäveln som sitter och smider planer någonstans i en skum vrå i hjärnan. "Jag framkallar lite ångest så ....vill dricka, sedan ger jag mer ångest så ....fortsätter dricka, he, he, listig plan..."
Som att gå till tandläkaren och laga några hål, och sedan ger tandläkaren dig en klubba att suga på

..den knäcken på självkänslan du ger dig själv snarare än de glas du tar. Besvikelsen dagen efter, tankarna på att du gick emot dina planer. Är det den känslan du behöver få tag på innan du häller upp, som en motkraft till berusningens lockelse.
Så lätt att tänka "ett par glas skadar inte, det blir jag inte bakis av". Nej, men den psykologiska baksmällan, kan du ta med den i beräkningarna också? Och om du ändå väljer att dricka, kan du redan innan fundera över nästa dag och vad du kan säga till dig själv att din anledning var. Antingen kommer du fram till "jag tog med alla konsekvenser, såväl psykiska och fysiska, och valde att dricka för att...." eller så kanske du landar i att "nu har jag vägt stundens belöning mot morgondagens betalning och funnit att priset var för högt". Oavsett hur ditt val blir kanske det kan hjälpa dig till större vänlighet och förståelse gentemot dig själv och även hjälpa dig göra valen mer medvetna.
Kram

Tänker på dig.

Jag har inte loggat in här på länge. Överlag har jag försökt minska min närvaro på ”nätet”, jag har känt att jag behöver det. Det verkliga livet kräver så mycket, på så många plan och jag har behövt vara närvarande. Internet blir så lätt en tillflykt som jag använder allt för frekvent när jag egentligen behöver göra (jobbiga eller för många) saker irl.

Under den här tiden har det gått upp och ner. Jag har minskat på mitt drickande rätt rejält och med det sagt inser man att jag inte slutat dricka helt. Det blir några nyktra dagar följt av några dagar där jag konsumerar ett par- tre glas. Det ligger alltså på den nivån. Jag blir inte full, inte FULL-full, men påverkad och framförallt känner jag av att jag druckit dagen efter. Jag är inte bakfull med dunkande huvudvärk men kroppen är öm och jag känner av ett obehag. Det kan tyckas vara ett litet problem, vissa skulle till och med säga att det inte är ett problem över huvud taget, men jag ser mönstret. Jag ser att tanken på att ta ett glas om kvällen är självklar och att jag kan tänka ”idag ska jag inte dricka” och ändå sitta där med glaset i handen på kvällen. Dagen efter är jag besviken på mig själv. Det skulle ju inte bli såhär. Inte igen!

Jag vill ta tag i det här innan det hinner blir ett större (?) problem och jag tror att det här forumet är ett av mina viktigaste verktyg för det. Här kan jag sätta ord på alla de tankar jag tänker men sällan ger mig själv tid att reflektera över. Här finns andra i liknande situationer och här finns inspiration att hämta då det blir tungt.

....att höra att det är så långt som 4-6 veckor innan det släpper men kul att därmed kunna sätta ett nytt delmål.

Måste också få bjuda på lite galghumor: lustigt hur instinkten slog till såhär på fjärde nyktra morgonen. Upp ur sängen fort fram till Drägern för att blåsa. Måste kolla hur det ser ut medan frugan är ute med hunden. Vilken lögn för att inte köra bil kan jag ta fram..... Efter denna spontana tanke började jag skratta. Jag behöver inte blåsa längre :-) den känslan tar jag med mig och lägger på pluskontot.

Ha en fin vit dag mina vänner!

att det inte var något allvarligt fel på levern.
Förta dig inte nu med alla projekt. Njut lite av våren och tillvaron också.

Fortsätt så ???

Ibland väldigt hårt. Vissa kanske inte kommer tillbaka. Det gör du, restart2017, genom att fortsätta skriva här på forumet, genom att fortsätta vilja, genom att resa dig upp!
Hade det varit lätt skulle ingen av oss vara beroende, ingen av oss behöva arveta med våra tankar och beteenden, ingen av oss behöva stöd här på forumet.
Vill du skriva och berätta hur det gick till, vad hände?
Så till din undran. Hur gör man? Vad fungerar?
Jag tänker ofta "just nu skulle jag vilja ta ett rejält glas" kan känna smaken och uppleva domningen i kroppen. Sedan tänker jag "inte idag!" och målar upp morgondagens känsla i kroppen. Det planerade träningspasset, skillnaden mellan en svag och darrig kropp och den starka, friska. Föreställer mig nattningen av barnen, skillnaden mellan att behöva vara vaksam så de inte känner lukten av andedräkten, ansträngningarna för att se texten i boken jag läser för sonen och hur jag nu avslappnat kan ligga och mysa nära innan de somnar.
Jag avstår att dricka idag för min kropp är stark och mitt sinne har ro. Jag kan vila genom att andas och se mina val i vardagen med tankar om att jag gör så gott jag kan med de kort jag har, för det mesta är det gott nog och jag är nöjd med mig själv. Känner jag den bekanta uppgivenheten, vilket händer då och då, låter jag den finnas.
Så klarar jag just nu av att hålla nykterheten. Jag lovar ingenting för framtiden, fortfarande en bit kvar innan jag med säkerhet kan säga att jag kommer att leva resten av mitt liv som nykter alkoholist. Fortfarande tänker jag att återfallen kanske var perioder och nykterheten däremellan transportsträckor, att jag fortfarande är "praktiserande" alkoholist, men den nu nyktra perioden ska bli tillräckligt lång för att jag ska hitta acceptansen och kunna säga farväl till alkoholen för alltid.
Jag är inte duktigare än du, Restart2017, jag har just nu bara lättare för att hålla mig till planen av olika anledningar. Alla har svaga punkter och luckor i strategierna som ännu inte är tilltäppta. Det handlar inte om styrka eller karaktär, för då skulle vi inte haft några problem. Du är modig som cågar se dig själv just nu, och modig som vågar skriva om din dikeskörning.
Har du brutit nu? Om inte, vad behöver du för att bryta?
Kram

tog upp ett ämne igår som berörde mig djupt. Det brev hon hittade kan naturligtvis vara vad som helst, men mina tankar gick ändå i en bestämd riktning. Det är snart trettio år sedan min hustru tog livet av sig och hon lämnade inget brev, ingen hastigt nedklottrad lapp, ingenting. Jag ägnade flera dagar åt att vända huset ut och in, jag bläddrade igenom böcker, jag letade igenom kläder, jag lyfte på locken till kastruller. Det var en desperat jakt på en förklaring till något jag bara inte kunde förstå. Numer har jag en bättre insikt i det där, är man i en depression kan man ärligt och uppriktigt anse att omgivningen kommer att få det bättre om man själv är borta. Jag har ju själv känt så ibland, när ångesten har varit som värst efter ett återfall. MM's berättelse fick mig att tänka på hur jag själv hade påverkats om jag hade hittat ett avskedsbrev, då eller senare.

Kanske var hon klok min hustru, som inte skrev något, kanske var hon så djupt nere i sin depression att hon bara inte orkade. Ett sådant brev, föreställer jag mig, kan tänkas innehålla en förklaring till hur hennes tankegångar gick inför den sista handling hon utförde, kanske en ursäkt, kanske till och med en välgångsönskning. Frågan är vad det hade gjort med mig? Jag kan tänka mig två saker; att hon med sina ord fick mig att förstå hur djup hennes förtvivlan var, vilket hade lämnat mig med en känsla av att jag kanske hade kunnat göra något för att hindra henne, alternativt hade jag inte förstått något alls utan bara känt mig övergiven, lämnad med en mängd obesvarade frågor. Så här i efterhand vill jag nog säga att det var lika gott som det var, eller lika illa är väl mer korrekt. I en sådan situation finns det ingenting som kan få en att må bättre, man bara försöker överleva efter bästa förmåga.

Samtidigt har jag ju inget att jämföra med, jag är i den situation jag är, men vad hade jag kunnat göra med ett brev? Hon var ju borta, det är inte som om jag hade kunnat ställa följdfrågor eller argumentera för min och våra barns sak. Jag har ingen aning om hur vårt liv hade utvecklats om hon hade levt, kanske hade vi varit separerade nu, kanske hade jag ändå blivit alkoholist, kanske hade vi levt ett gott liv. Hur meningslöst det än är kan jag inte låta bli att spekulera i det där ibland. Hade jag hittat ett brev då; omedelbart efter hennes bortgång, hade jag självklart läst det, men hade jag hittat något idag är jag inte lika säker på hur jag hade gjort. Jag hade väl inte kunnat förmå mig att slänga bort det, men det hade krävt en hel del styrka att åter besöka den där tiden. Vad jag vill komma fram till är att jag kan inte föreställa mig ett enda scenario där ett sådant brev hade kunnat göra någon nytta, varken för mig eller för barnen, varken då eller senare.

Ha en fin dag!

Här rullar allting på....
Fick svaret idag, det var inget allvarligt med min lever, bara vätskefyllda och ofarliga blåsor, fallet avslutat.
Blåsor i levern, fickor i tarmen, vad är nästa, en påse på magen?
Jaja, förfallet är oundvikligt, bara att hänga med, vinka och le, vinka och le....

Helgen har varit helt galen, men ändå bra, ja mycket bra till och med.
Dop på lördagen med tid över för förberedelse till matlagning och båda barnen med sina gemål till middagsbordet.
Älskar att vara nära mina kära, det skapar gemytlighet och värme, ser hur mina barn sakta växer in i sina vuxenroller och hur "vuxet" samtalsämnena bildas vid matbordet, hur slår skatten man betalat in för mycket med sin lön ut?
Då går samtalsämnena in på deklarationen och skatteåterbäring eller kvarskatt.
Så det spelar ingen roll att grabbens polare bara betalar ca 20% på sin lön, det kommer straffa sig senare, typ nästa år...
Inte lätt att veta, men viktigt att få diskutera fritt och utan att man dumförklara dem.

Söndagen ja, ja herregisses..
Ni kanske kommer ihåg att jag berättade om femtonspelet med att flytta runt i rummen här hemma.
Garderoben som blev bautastor svalde tre ordinarie garderober, men inte att flytta in skiten ifrån den gamla utan att sortera bort skräpet.
Hon (min fru) hade varit lite optimistisk i sin planering och tänkt att den även skulle svälja en del av förrådet under trappen, Hujedamig.
Det gjorde den ju inte, jo om man sållar riktigt hårt, och det gjorde vi, även en snutt av det som rymdes under köksoffan som ska avyttras, alltså vårat vardagsrum såg ut som om det aldrig skulle bli ett vardagsrum igen, grejer precis överallt.
Dotter och svärson var här så det vimlade av folk och hundar, alla slet och plockade, det fanns mycket för jyckarna att gnaga på.
Hon behövde nya konsoler till hyllplanen i förrådet, jag struttade ut i garaget, men Jesus som där såg ut...
Efter två renoveringar och ett externt kök under vintern så låg det grejer huller om buller, jag kom inte åt hyllorna längst bak.
En plågsam plöjning där vinterförvaringen av utegrejer åkte ut på baksidan det var ju ändå snart dags för dem.
Sågar, koben, hyvel, fogsvans, skruvdragare allt i en enda röra, jag fick plocka i ordning igen och fick till slut en två kvadratmeter frilagd golvyta så nu kunde man t.o.m öppna frysen., jo jag dammsög upp de sista skruvarna och brickorna.
Men några konsoler fanns det inga, det var några Ikeavarianter som inte passade med den vanliga väggskenan.
Vill minnas att det åkte på sopen i förra vinterns stora rensning, men det var värt ett försök i alla fall.
I garaget stod det några toalettmöbler som dottern och hennes kille hade rensat ut i höstas ur sin lägenhet men som var för fina att kasta och en av våra handfat var ju sprucket, Hmmm sa frugan.
Hur svårt kan det vara utmanar min svärson mig, och han vet hur set triggar mig.
Fram med tumstocken och mäta, det funkar precis med 1 cm tillgodo på precis alla tre ställena.
En kommod med 1 cm mellan toastolen och badkaret.
Ett högskåp med 1 cm kvar till vinkeltaket, ett spegelskåp med 1 cm kvar mellan högskåpet och dörrkarmen, jo det funkar.
En sväng förbi byggvaruhuset för de sadister till rörmokare som aldrig kan komma överens om samma dimensioner.
Vattenavstångning och såga av rör, bara det brukar vara en utmaning som alltid slutar med enstaka droppar i en evighet.
Men det funkade, allting, dessutom fixade jag till söndagsmiddagen mitt i alltihopa.
Blodspillan?, jorå en tumme med ett schysst jack i som satte Berras bokmärken på allt han rörde vid, och vet ni det löjliga?
Inte på något manligt som en kniv, en såg eller något annat vasst, utan på en glasskartong när jag fyllde släpet med sopor.
En kartong!, så jädrans nedrigt...
Så söndagen bjöd alltså på ett röj som involverade, ett gästrum, en garderob, förrådet under trappen, en köksoffa, en hall, ett vardagsrum, ett kök, ett badrum, uteplats och ett garage, fyra man och tolv timmar.
Inte undra på att man somnade ovaggad på kvällen, och inte heller undra på varför det inte blev en söndagskrönika.

Jag var helt enkelt slutkörd, med fyllda blåsor, fickor och blodbrist.
Nu återstår krokar i taket, koppla eluttagen med skarvsladdar och grenuttag, hänga tavlor på väggarna, små j..la värmeljuslyktor mattor och dukar, gardiner och annat smått och gott.

...och en vacker dag ska jag bara lägga mig på sängen i gästrummet och njuta av.....att inte göra någonting...
In your dreams Berra, in your fu...ng dreams...
Om några veckor öppnar vi stugan, och vi har ett jätteprojekt att påbörja som kommer att ta en hel del av sommaren...

..in your dreams Berra

Fem dagar med A
?
I morgon börjar jag nya tag
Hur kan det va så himla svårt?
Hur gör ni duktiga?
Tack för stöd

Har gjort klart en kasse med träningskläder i hallen. Varit på zumbapass och det är så roligt och svettigt med galet hög musik så man vaknar till liv. Har också powerwalkat, ska komma igång med detta då detta funkat tidigare. Har bara varit så omotiverad sista åren och hela tiden prioriterat vin och god mat. Hälsosam mat har jag inte gett upp. Bytt ut rött kött mot fisk, kyckling, vegetsriskt samt massa grönsaker och nyttiga smootie. Det är bara motionen som fattas.

Nu blir jag ännu mer motiverad med träning. Behöver komma igång. Var på zumba pass och powerwalk. Ska försöka med det flera ggr/ veckan. Ska också ta och läsa boken hjärnstark ??

Jag behöver också tips. Tänker bara på vin samt allt jag gör kopplas till vin. Allt blir så tråkigt utan vin. Men det sägs att det går över. Tror de sagt på forumet att det tar ca 4-6 v om jag inte minns fel. Man måste hålla sig aktiv till sådant som inte kopplas till vin. För mig funkar det bäst att hålla mig hemifrån. Så fort jag är på väg hem, kliver in genom dörrn vill jag ha vin...

Hoppas allt är bra med dig? Var ett tag sedan du skrev något...
/E

Allt väl, hoppas jag? Snart 50 dagar för dig om jag räknat rätt...
Må gott!
/E

Hej pinalina! Jag har druckit gott morgonkaffe och kommer göra det imorgon också ?. Det enda jobbiga är att jag tänker hela tiden på vin. Men det finns inget hemma, kommer heller inte köpa något. Jobbigt bara att det tar upp så mycket tid och saknad, men det går väl över. Kämpa på pinalina...Kraaaam

Åh vad bra att du tog dig dit, även fast du vände. Har också funderat på AA möte för att få ännu mer push. Men jag tittar på möten i andra städer, just för jag vill känna mig säker och anonym...
Kram

Dopaminfrisättning ska öka drivet och är belöningen för prestation, utforskande, jagande efter föda, sökande efter partner mm. Vi har tre olika motivstionssystem som alla behövs för vår överlevnad men kan vara ojämnt fördelade. Om man ofta befinner sig i det ovan nämnda, utforskande, har man också lättare för att fastna i olika beroenden. Särskilt om motivationssystemet för hot; som ger signaler om att fly, slåss, vara vaksam, försvara sig eller frysa till is; är lätttriggat. Ett sätt att minska beroendebeteenden kan vara att öka sitt trygghetssystem, det motivationssystem som står för återhämtning, förnöjsamhet, omsorg, relationsskapande och omvårdnad. Hur ökar man då det?
Livet innehåller många områden inom vilka man har egna personliga viktiga värden.
Vad värderar du högt, vad är vilktigt för dig? Måla upp bilder av dina värden, eller skriv ner dem.
Områden som: socialt liv, familjeliv, fritid, självförverkligande, hälsa, ideologi/andlighet, arbete/utbildning mm
Fundera över vad som är värdefullt för dig, vilka är dina värderingar, vilks livsområden är viktigast för dig?
Tanken är inte att sätta upp mål och nå dem - då är du i motivationssystemet för prestation - utan att träna upp förmågan att ge dig trygghet och sinnesro i dig själv genom att dina val i vardagen baseras på de värderingar du har och att ett val som tar dig i riktning mot dina värden, eller är i samklang med dina värderingar. Ju större ditt trygghetssystem är desto mindre behov av beteenden eller substanser som ger kickar och kan skapa beroenden.
Eller så rekommenderar jag träning om det nu måste finnas ett beroende ?

Att du tog dig till lokalen är ju en seger i sig, din vilja är bevisligen närvarande. Och dagen nykter, en bra början på veckan även om du var bakfyllesvajig i morse...
När du ändå kommit så långt kanske du skulle prova att ringa Alkohollinjen som M66 gjorde. Det är anonymt, som jag förstår det.
Kan tyvärr inte dela med mig av erfarenheter av AA-möten, har aldrig kommit iväg på något.
Kämpa på nu, vi är många som tror på dig och håller både tummar och tår!!!