Senaste kommentarerna i forumet

Otroligt, du har snart gjort ett varv, ett år!!
Stort grattis (men en dag i taget ;)

Precis som du skriver är det OK att känna sorg. Skillnaden nu från innan är att jag vet att det går över. Innan, när jag kände sorg eller olust, var det som om att jag var tvungen att dricka bort ångesten eftersom jag hade en känsla att den kommit för att stanna. Idag vet jag att om jag mår lite dåligt, men lägger mig nykter, så kommer jag må bra när jag vaknar. Faktiskt, bara vetskapen om att saker blåser förbi gör det onda mindre ont.

Se upp med hjärnans försök att lura till sig anledningar till "ett glas". Jag vet att livet jävlas med en ibland. Jag har också haft släktingar o vänner som dött under min nykterhet. Blivit av med jobbet. Blivit hotad. Blivit besviken mm.. Men INGENTING blir bättre eller annorlunda av att dricka på det. Det vet du redan (men kanske finns någon annan som behöver läsa det). Mitt sista återfall för 2 år sedan gav mig precis ingenting. Inget fanns kvar av det jag minns från mina kära alkoholromantiska minnen från ungdomen. Det var bara ett stort "Jaha??" Ingen mysig känsla - jag gick direkt på ångesten..

Bara några få dagar kvar tills du stolt kan hämta upp ettårsmedaljen :D

Tips på annat konvent 06MAJ: http://aa.se/medlemmar/kalender/arosmotet-2017-vasteras

Kram

Just nu är man inte alls sugen på dricka . Man blir ju bara sämre så varför dricka ?
Hoppas de går bra för er andra , jag håller mig iaf på banan än så länge !

Hög igenkänningsfaktor med AA-mötet. Jag har själv varit på väg ett par gånger men vänt. Men en dag snart ska jag ta mig dit. Jag har försökt ändra mina alkoholvanor vid flera tillfällen men inte hittat rätt. Jag vet att vi är många som känner ambivalens inför att ändra vårt drickande, men viljan saknas verkligen inte. Har läst om din starka vilja och känner mig peppad nu. Hade själv en riktigt dålig helg. Halvt borta hela dagen igår och fortfarande nattsvettningar mot dagens morgon. Sur, trött och besviken tog jag mod till mig och ringde "Alkohollinjen". Efter att själv ha försökt ändra flera gånger och läst alla kloka inlägg här har jag äntligen förstått att jag inte reder ut detta på egen hand. Fick frågan på Alkohollinjen om jag ville delta i en forskningsstudie. Jag sa förstås ja direkt. Jag hoppas att det kan öka min motivation. Jag kommer att bli uppringd under veckan för besked och delar gärna med mig om jag blir antagen.

Jag hoppas på att kunna klara helgen utan alkohol. Det blir i så fall den första på många år. Men allt har, som du också skriver, blivit slentrian. Visst kan man unna sig en flaska vin mitt i veckan och ett par till under helgen. Men NEJ! Ibland känns det bara tragiskt att korka upp den där flaskan och sätta sig framför TV:n. Det måste finnas något annat!

Jag måste boka in något på fredag e. m. och lördag fram till 15 (Då bolaget stänger...).

Håller tummarna för dig Coco79!

Hur går det för dig ikväll? För mig går det sådär.. Drack iaf gott kaffe imorse. Får se hur det smakar imorgon... Fortsätt kämpa, det gör jag. Kraaaam!!!

Wow! Så himla tufft att "komma så långt iaf!!! Själv sitter jag hemma och läser och begrundar allt det ni delar med er av.... KÄMPAR är / gör vi allihopa iaf.
Kram!

...för mycket längre än jag minns men min första gången jag började kolla på nätet och göra undersökningar var nog under 2009 tror jag. Då lyckades jag finna stöd för att jag inte hade problem. Men jag sökte ju svar på frågan vilket egentligen är svar nog.

Jag känner mycket igen mig i din beskrivning. Kan nästan ta din txt och kopiera in i detta svar. Det är främst den fas du verkar vara inne i nu. Dvs är jag beredd att släppa? Jag har aldrig varit mer övertygad än denna gång. Nu ska jag inte vara kaxig efter endast tre dagar men skillnaden denna gång är att jag blev riktigt rädd efter fyra dygn utan minnen i stort sett. Jag har stängt flera bakdörrar genom att t.ex. Låta hustrun veta om och följa mig här i forumet. Jag har berättat för utvalda vänner och framför allt har jag en tydlig målbild där jag stiger upp 4 på morgonen till sommaren och går och flugfiskar. Något jag inte gjort på många år till följd av min "kompis".

Det är grymt skönt tycker jag att ha detta forum fullt av folk som förstår våra problem. Det gör ingen som inte upplevt skiten själv.

Nu kör vi! Låt oss hjälpa varandra i detta!

Grattis till dag tre! Hittills i år har jag som mest klarat fyra nyktra dagar i rad, och var riktigt nöjd då när jag hade gjort det! Men sen ramlade jag av banan igen. Vill försöka få en längre period nu.

När jag läser din historia verkar det som att du haft en lång vänskap med din kompis A. Hur länge har du druckit för mycket tror du? Själv har jag gjort det sedan hösten 2014, men det har bara blivit värre, detta år värre än nånsin. De nyktra dagarna kan ju nästan bara räknas på en hand. Vad jag menar med värre är att jag druckit både oftare och större mängder vid varje tillfälle. För att få känna berusningen helt enkelt.

Jag känner såå igen mig att du saknar ölen, och jo, min tolkning är att det är det som är suget. Åtminstone är det så för mig, men med vin istället. Jag kan sakna vin nästan när som helst på dygnet, okej aldrig på natten, men redan på förmiddagen kan jag börja tänka på vin. Vad jag skall göra efter arbetsdagen och hur trevligt det skulle vara att dricka medan jag lagar mat, medan jag hänger upp tvätt, medan jag betalar räkningar, när jag kopplar av framför tv:n. Ja jag har verkligen druckit till alla vardagssysslor. Och tycker just nu att det känns såååå himla tråkigt att tänka att jag inte får göra det.

Jag vet inte heller hur jag skall kunna njuta av sommaren och grillning och semester utan vin. Är det möjligt? Och kommer det att kännas bättre att vara utan vin eller är det bara en kamp. Jag vet inte just nu, men frågorna och tankarna är många. Vi får hjälpas åt att bolla :)

Hej också NyaMagnus! Roligt att du läst vad jag skrivit. Jag har också läst din tråd, skall kommentera åt dig där.

Mitt möte ikväll ja...huhuh, blev inte som jag planerat. Jag åkte dit, var på plats en halv timme innan det skulle börja. Parkerade bilen så jag kunde se och iaktta vem som gick in i porten. Var så otroligt nervös! Jag visste inte om jag skulle våga eller inte. Satt och observerade i 20 minuter, och på den tiden kom det bara män, i olika åldrar, men de flesta äldre än mig gissar jag (jag är 37). Min rädsla var ju att eftersom jag bor i en mindre stad så är tröskeln att gå på ett möte högre, i alla fall för mig. Skulle jag bo kvar i huvudstaden som jag gjorde tidigare så skulle det vara enklare att smälta in som vem som helst. Här på 'landet' upplever jag att folk iakttar en mer och jag gillar inte den känslan.

Nåväl. Jag vågade mig fram till dörren, klev in och noterade att mötet var en trappa ner i källaren. Dörren dit var öppen och det doftade kaffe och hördes en massa skratt. Jag hörde bara mansröster (gubbar :)). Sen hörde jag den man som jag tror var ledaren, han frågade vad klockan var och om mötet kunde börja. Det var fem minuter kvar. Då vände jag och gick. Jag VÅGADE INTE!

Men det gör ingenting. Jag har ändå varit nykter idag. Åkte via en butik (inte bolaget!) och pratade därefter med en kompis i en timme. Hon är min bästa vän och jobbar som sjuksköterska inom psykiatrin, ändå har jag inte berättat något åt henne om mina problem (ännu). Kanske är det som du skriver Magnus klokt att göra det, för att få stöd från någon. Jag skall fundera på det.

Jag skall ändå ha som mål att gå på ett AA-möte snart. Trots att jag bor i den här mindre staden så finns det möten varje vardagkväll samt lördag förmiddag. Och på måndagar, av någon anledning, är det möte på två olika ställen, ett i centrum och ett några km utanför centrum. Jag hade idag tänkt gå på det i centrum, men kanske det var fel plats för mig. Kanske det finns några kvinnor på det andra stället? Jag skall gå och spana där någon dag också och kanske våga delta då. Hur har andra gjort med sitt första AA-möte och framför allt vågat?

...firas härmed. Även om det bara är dag tre så känns det som att det går framåt.
Det svåraste är när situationer uppstår i vardagen som är starkt förknippat med alkoholen. T.ex tänkte jag ta en bastu idag. Hur eldar man i bastun utan öl och än värre, hur bastar man utan öl? Är det detta som kalla sug när man saknar ölen? Någon med mer erfarenhet som kan hjälpa mig att bolla lite och att hantera detta?

Tung vecka förra veckan men jag utsattes för en livssituation för en nära anhörig där man egentligen krisar ordentligt, veckan var inte vit men ändå begränsad. Jag valde bort alkohol i situationer där jag annars tillåtit mig konsumera mycket, fritt och ledigt. Nu ser jag framför mig att hålla mig ifrån några dagar och redan börjat. Det absolut viktigaste för mig är att hitta känslan av att vara nöjd. Inte skuldbelägga mig själv och likväl som jag kan nästan bli manisk i tankarna kring alkoholkonsumtionen då jag dricker vill jag inte bli manisk med känslan och tillståndet av det nyktra. Med det menar jag att ta en dag i taget och inte fundera så mycket på vilket tillstånd jag kommer vara i nästa vecka om jag lyckas eller inte. Sådana tankar får mig ofta att fundera på om jag skall dricka eller inte och då brukar jag dricka. Dricker jag då glömmer jag ofta detta jag exempelvis skrivit här, med rejäl ångest dagen efter.

Jag har de senaste dagarna gått tillbaka till ett inlägg från AlkoDhyperD att spela hela filmen till slutet och inte dela upp filmen i ett nyktert och ett rus kapitel (så valde jag att tolka det). Det hjälper mig att argumentera med mig själv när jag vacklar.

En sak som funkar för mig är om jag har riktigt kall dryck i kylen vatten eller saft (gärna syrligt av citron) tar detta och om jag skulle ha ett sug och det känns lättare. En annan viktig del är att bli fysiskt trött för att somna.

Det är underligt hur kroppen redan efter ett par dagar snabbt reagerar om och drar tillbaka ångesten, ökar aptiten och ser till att jag sover annorlunda.

Idag skriver jag detta, handlar inte så mycket om jag är rätt på det eller fel på det utan snarare att jag kan backa tillbaka till dessa tankar när jag behöver det och det vet jag att jag kommer behöva. Jag är övertygad om att jag är en beroendemänniska, frågan är vad jag skall vara beroende av framöver?

Heja! Är i ungefär samma läge.... Vi kämpar på nu!

Pi, tusen tack! Och på forumet finns de mest ödmjuka fantastiska människor jag nånsin har haft privilegiet att få lära känna. Ni är oerhört betydelse fulla. Hade aldrig kommit såhär långt utan ert stöd. Jag är så tacksam! ❤️

på de mest besynnerliga sätt och ställen ibland. Självklart finns det en naturlig förklaring, men den kanske man aldrig kommer på.

Om du funderar på att öppna och läsa brevet, och det gör du förmodligen, så vänta tills du har en dag då du känner dig stark, lugn och trygg. Ja, kanske du kan be någon nära vän finnas i närheten om du behöver stöd.

Värme och stöd har du delat med dig av i stora mängder här på forumet MondayM. Hoppas du kan känna att vi är många som vill ge dig värme och stöd tillbaka. Du är en bra människa!

Kramar!

Tack!

Tack, nej tyvärr inte o på öppenvården finns det ingen läkare inkopplad

hamnade bland mina gamla konfirmationskort som togs på stenåldern någon gång.

Åh jag älskar havet. Tar emot lite stänk. Snart är jag också där. Ute på havet.

Kram MT!

Jag är imponerad av din historia! Starkt av dig att dela med dig. Det låter som det är allt eller inget principen som gäller för dig. Jag kan känna igen mig i delar av det du skriver. Tränar jag så är allt fokus på det och festar jag så är det fokus på det. Men det låter som om du behöver vara mer rädd om dig. Du kan råka riktigt illa ut både att andra gör något mot dig och att din kropp inte orkar hur mycket som helst. Det goda är att du kan vara utan alkohol om du avstår helt. Ta hjälp och återgå till dina goda vanor som du bevisligen klarar. Skriv och ta stöd från oss här! Kram

och tror - eller känner mig övertygad om - att du tänker och handlar klokt! Kan föreställa mig att brevet ändå bränner...
Skickar vårvindshälsningar med lilaskimmer i björkarna och små stänk av havsluft... långt-ifrån visserligen men ändå:) / mt

Bra Runa!

Hm ja beror på vad som står i brevet.
Vågar inte öppna det. Inte än. Inte redo. Vet ej min egen reaktion så jag vågar inte.
This could be heaven :) this could be hell :(

Ni och era livsberättelser berör mig. Bara det ville jag säga, ni betyder.... / mt

/ mt

Kan du tänka att det är ett "änglabrev" i stället? Jag har stor respekt för din tvekan!
Kram / mt

I rätt riktning!
Det finns inte någon beroendemottagning i din stad? Det är många som får hjälp via dem.
Kram!?

Vad bra! Då kan vi helt enkelt skita i det både du och jag så vi slipper oroa oss för varandra...
:)