Senaste kommentarerna i forumet

tagit. Ringde vc som hänvisade mig till öppenvårdsmottagning, ringde dit o dom återkommer i morgon så jag får börja gå på samtal. Men vet inte om det passar mig känns som jag behöver medicinsk hjälp. Men får väl testa.

...för era tillrop. Denna gång ska det banne mig lyckas. Jag är så trött på att skämmas och må dåligt samt att inte kunna göra vad jag vill.
Jag känner dock en stor utmaning kring situationer som är starkt kopplade till att få dricka. Vilket i mitt fall är måååååånga situationer. T.ex en känsla som kom nu när det är vår. Hur ska det gå med grillningen, sittandet på bryggan, utflykten, surströmmingen......... Tips på tänk i denna fråga någon?

Jag sa adjö till min vän för 361 dagar sedan. Självklart saknar jag honom (?) ibland men ju mer jag lärt känna mig själv utan min vän så inser jag att det var en falsk, självisk och manipulativ djävul.
Klokt beslut NyaMagnus!
Kram Ellan!?

även jag har fattat ett beslut och jag tar nu över ratten i mitt liv från herr A som hela tiden velat sitta i förarsätet. Känns lite nervöst, men också hoppfullt. Vi ser nu till att herr A inte tillåts någon aktiv del i våra liv.

Hej Coco!
Jag har följt din tråd och känner igen massor i din beskrivning. Jag har hafta exakt samma svängningar och brottningsmatcher som du. Så kan det vara till en början. Jag lade nyss upp en ny tråd (att ta farväl av en vän) som du gärna får läsa och kommentera. Där står att läsa hur jag nu till sist kommit fram till en övertygelse om att nu är det slut.

Mitt tips, som jag testade i helgen, var att ta mod till mig att berätta för ett par vänner. De lyssnade länge på min berättelse och jag valde verkligen att berätta allt. Jag titulerade mig själv alkoholist vid flertalet tillfällen och de fortsatte att lyssna. Jag var livrädd för hur deras reaktion skulle bli. Efter jag berättat klart uppstod en kort tystnad varpå en av vännerna sade: "OK det hade jag inte förstått men nu undrar jag bara en sak, hur kan vi hjälpa till?" Han och hans hustru kommer nu regelbundet förbi och tar med mig på promenader, vi skruvar med gamla mopeder, åker skoter. Kort, vi gör aktiviteter tillsammans helt naturligt och han vill verkligen veta hur det känns att vara alkoholist samt lära sig hur han kan stötta.

Beslutet att berätta har således varit rätt. Jag vill inte göra honom eller mig själv besviken. Alltså större anledning att INTE stanna till på Apoteket röda näsan. Fortsatt lycka till!!

Jack London som namn på sin personifierade A-demon.

Bra berättelse från dig NyaMagnus, och välkommen hit till forumet

Stort steg du tar ikväll!
Bakfull på måndag är ingen höjdare... Talar av egen erfarenhet, men det går att förändra och nu är du på väg!
Ser fram mot dina rader ikväll.
/E

Bakfull måndag morgon och ångest. Nu måste jag få till en förändring! Och vill det, i alla fall just nu. Så ja jag skall börja med ett AA-möte ikväll. Usch så nervös jag är inför det!! Men samtidigt nyfiken också, hurdana människor kommer det att vara där? Tänk om det är någon jag känner?? Men jag klarar inte detta själv, och att gå till vården känns ännu för stort. Vill inte heller gå till min chef.
Har ju läst om andras berättelser och förstått att alla är välkomna på AA och att man inte behöver känna sig ensam. Ändå är jag riktigt nervös nu för vad jag kommer att möta. Skriver igen ikväll efter mötet.

Jag kan verkligen skriva under på att mötet i torsdags var fantastiskt!
Inga skygglappar och vilseledande formuleringar, utan ärligt och rakt på sak. Ett givande samtal som aldrig ville ta slut. Mitt emot mig satt en Lerigen som verkligen levde upp till namnet, ett leende från hjärtat som till fullo förmedlade att en Vit Verklighet finns och är den största vinstlotten man kan dra. Mörker kan vändas till ljus!
Så, ge inte upp kampen - den tuffa resan kan vara helvetisk, men är värd varje millimeter man tar på vägen!!!

Toppen med ett livstecken från dig och att du inte gett upp!
Förstår att du ligger kvar i samma mönster som tidigare, men att din vilja att bryta det växer sig starkare hela tiden i takt med att du mår allt sämre i din situation. Du har verkligen försökt på egen hand, med det har inte fungerat så det faktum att du nu vill söka extern hjälp är ett stort och viktigt steg för dig.
Testa att gå på AA-mötet ikväll!
Allt tyder på att du nu blir fast anställd, vilket öppnar möjligheter.
Man kan tolka det du skriver som att du verkligen vill förändring och har en plan: AA-möte, kanske redan ikväll, samtal via stödnumret och därefter egen utvärdering. Nästa steg, om det behövs, ett samtal med din chef om dina problem - alla kort på bordet - och en handlingsplan.
Att fortsätta som nu innebär inget annat än att du ohjälpligt tar dig längre och längre ner i den negativa spiralen och konsekvensen kan till och med bli att du står där utan någon chef att ta upp dina problem med...
Jag har fått uppfattningen att du är högpresterande på jobbet och är van att på ett strukturerat sätt ta dig an dina uppgifter. Detta kan bli ditt kanske viktigaste projekt någonsin, så lägger du samma energi på dig själv kommer det gå vägen. Ett klart slutmål och mätbara delmål under resan passar dig nog bra. Och ju mer du börjar kravla dig uppåt i spiralen, desto mer taggad kommer du att bli.
Kunde jag, kan du!
I all välmening
Elias

.... att sund motion och träning är bättre än nervgiftet alla dagar i veckan, blev förmodligen lite syftningsfel på meningen där i början.... ;-). Det jag (och du) tror jag försöker förmedla är att hitta en tränings-/motionsform som känns rolig och att inte gå ut för hårt. Tror många som hållit uppe med träning eller inte har för vana att träna går ut alldeles för hårt och gör för mycket prestation av det hela. Och kanske av den anledningen slutar. Efter ett tag har man ju vant in kroppen med att motion är vad den behöver och man gör det några gånger i veckan för att man vill. Disciplinen/framgångsvanan tror jag man har mycket nytta av också när man bestämt sig för att lägga ner a också. Idag blir det en härligt löprunda i 17 plusgrader och fågelkvitter :-)

Om jag hade varit hos dig nu, hade du kanske låtit mig öppna det och läsa, så hade du av mina mina anletsdrag...kanske utläst något lagom mycket

tar till mig dina fina ord, blir helt rörd. Men ja, jag kämpar!!

jag följer dina steg och gläds med dig. Så stark och övertygad du känns!
Jag förstår din tvekan att öppna det röda kuvertet, förunderligt att det kom i din hand just nu.
Hälsningar till dig denna vackra vårdag!

Underbar berättelse du delger oss, nykterist likväl som alkoholist. Det ligger så mycket kraft i orden och hur vil lägger fram dem. Tänker ofta just nu på en rad som jag bär med mig från ett inlägg av MM; "Sobriety is a journey, it´s not a destination."
Vägen är målet brukar man ju säga och detta stämmer då så väldigt bra. Mitt framtida mål är att kunna se tillbaka och prata om mitt alkoholbeteende i imperfekt, något jag gjorde under ett par mörka år av mitt liv. Vägen dit är nykter.
Hälsningar till dig denna fantastiska vårdag

Jag vet ej om jag vågar öppna det. Detta övergår mitt förstånd. Det är för mig ett "spökbrev"

Morgondag, hur ska jag läsa det??
Att det är mångdubbelt bättre eller de flesta gånger bättre? Först när jag såg meningen tänkte jag på den senare tolkningen och skrockade lite, nja, det är väl a-l-d-r-i-g bättre med a än träning. Men att träning är mångdubbelt bättre skriver jag gärna under på!
Har räddat mig i snart tjugo år. Inte alla gånger, det har förekommit fyllor och perioder, men i det stora hela.
Just nu är jag inne i en härlig formtopp där de flesta träningspass går över förväntan. Ju starkare kroppen känns desto mindre tänker jag på alkohol och desto längre ifrån ett återfall är jag. Kontrasten blir så stor mellan dagen-efter-segheten och känslan efter en tids nykterhet med högkvalitetsträning. Vill inte dit igen!
Överträning och endorfinberoende är småsaker jämfört med alkoholberoende.
Jag skulle råda dig, emma73, att börja träna på den nivå du vill och kan redan idag. Är det jogging som du hade tänkt dig, eller gym? Eller något annat? Gör upp en plan. Skriv in i kalendern. Börja i liten skala. Komma igång kan kännas tungt, all förändring kräver energi, men man måste inte börja där man var sist (om du tränat förr och haft ett långt uppehåll) Låt kroppen vänja sig.
Jag brukar coacha vänner som har svårt att komma igång genom att först kartlägga vilja och möjlighet. Vad vill du träna, hur ofta, vad tror du kommer att utgöra hinder.
Exemplet löpning, kan vara att bestämma tidpunkt och längd på passen först. Låt oss säga att man skulle vilja springa tre gånger i veckan, en halvtimme åt gången. Boka in dessa tider. Förbered genom att ha utrustning tillgänglig, involvera andra i planen (så det finns tid, eller varför inte sällskap?) Tiden ute är viktigare än tempo. Är du ovan kan du varva två minuter lätt jogg med en minut promenad. Klockan hjälper dig om du tycker det känns tråkigt. Tio sådana "intervaller" så har du gjort ditt pass!
När konditionen blir bättre och rutinen sitter kan du prova att förlänga antingen passet eller antal minuter löpning mellan gångpauserna.
Nu vet jag ju inte vilken nivå du är på eller om du ens gillar att springa, men exemplet kan ju översättas till andra träningsformer. På gymmet kan du bestämma ett träningsprogram eller boka in en PT, sedan utöka succesivt i repetitioner, övningar eller motstånd.
Hur som helst. Komma igång på en nivå som är rimlig för dig och få in rutiner är viktigast.
Lycka till!

Du får väl skaffa sådana där resårband man hade förr i tiden som drog upp skjortärmarna en bit, fick dem att sluta lagom långt ned på handen?

.... är många gånger bättre än a. Minskar stress, ökar koncentrationen, sover bättre, håller vikt bättre, minskar oro, hjärnan utvecklad. Listan kan göras längre. Ta det lugnt i början och öka successivt Hitta glädjen och släpp prestationen. Effekten kommer snabbt. Våra kroppar /hjärnor är gjorda för rörelse. Dessutom får man inte några bieffekter, som man får med cancerframkallande nervgiftet alkohol. Lycka till!

Det är vad gäller från och med nu. Igår tvättade jag mina långärmade skjortor och hängde undan dom längst bak i garderoben. Ett vårtecken så gott som något, och en stor lättnad. Jag har alltid haft svårt att hitta skjortor som passar, det verkar som om tillverkare av kläder anser att om man är lång så ska man också vara byggd som en tyngdlyftare, gärna med ölmage. Om jag köper en skjorta som har rätt ärmlängd så hänger den som ett slarvigt uppsatt militärtält. Vad gäller midjemåttet har jag så att säga växt in i standarden numer, men armarna har bara blivit spinkigare med åren så när skjortan stramar runt magen så korvar den sig runt armarna. Kortärmat är bättre; då kan jag köpa något som passar min kroppsform och glömma armarna. Om jag dessutom handlar i USA är det jätteenkelt, där finns skjortor som är sydda på samma sätt runt midjan som kvinnoblusar är sydda i bröstpartiet: med lite extra utrymme.

Min hund är synnerligen intresserad av djurlivet häromkring, och han har svårt att förstå varför jag inte delar denna hans passion, men eftersom detta djurliv har en annan dygnsrytm än jag har så finner jag det snarast irriterande när han kommer och vill visa mig något. Som nu i natt till exempel, han hade hört ett rådjur traska omkring på tomten, efter att ha stått och spanat ut genom ett fönster en stund fick han syn på det och självklart ville han dela med sig av denna upplevelse. Efter många om och men var jag klarvaken och röksugen så jag tog med honom ut på balkongen och försökte upptäcka vad det var han ville visa mig. Jag såg det aldrig men kunde höra det tydligt där det gick bland buskarna och prasslade. Hunden har tyvärr inte förstått meningen med att vara tyst, han är mer åt drevkarls-hållet; föra så mycket oväsen som möjligt, så jag fick nöja mig med att höra det försvinna in i skogen.

Jag börjar förstå nu varför folk på landet har sina hundar i hundgårdar med ett eget litet hus, väl åtskilt från bostaden. Om man ska upp och jobba på morgonen är den här typen av nattspaning inte optimal, med ett par väggar och femtio meter tomt mellan sig och hundarna är det kanske lättare att få en god natts sömn. För min egen del är en sådan lösning otänkbar, min hund är min kompis och jag skulle inte få en blund i ögonen om han inte fanns någonstans i närheten. Så jag får väl vänja mig vid att dela upp mina nätter i mindre segment och hoppas på att hunden så småningom tröttnar på nattsuddandet, han också.

Ha en bra dag allihop!

berätta vidare!!

Med tanke på konsekvenserna och kontrollförlusten bör du nog inte sikta på att dra ner eller "måttlighetsdricka" utan låta bli helt.
Att du är nykter på vardagarna är ju ett bra utgångsläge. Skulle det vara möjligt att på egen hand motivera dig till att låta bli första glaset/ölen även vid de tillfällen du annars skulle druckit? Helnykterhet, låt oss säga en månad till stt börja med, och se om du klarar av det? Spela upp hela filmen när hjärnan försöker övertyga dig om att ett par öl är väl inte så farligt. Läs din egen rubrik här till exempel.
Svårt att inte kunna vända sig till vården i ett sånt här läge. Kanske är det så att dina kollegor skulle förstå, kanske har de redan förstått genom att du bor i ett litet samhälle och bara skulle rycka du var klok som tog tag i det, men din egen upplevelse ör viktig och känner du dig inte trygg med att blotta dina problem just nu är det fullt förståeligt.
Bra att du vill förändra!

Jag är en "sökare" och en "grubblande" människa. Jag har löst alla mina problem med vin. Det blir svårt att lösa dem utsn vin. Måste hitta nya vägar. Måste koncentrera sig på nackdelarna vin ger som ångest, skam etc. Jag vet att träning ger mycket bra resultat ist. Det är bara så svårt att komma igång. Men jag ska byta ut alkohol mot träning. Igår sönd tänkte jag på vin från kl 15-22. Hade det funnits vin hemma hade jag tagit. Sådan OTROLIGT stor saknad. Jag har alltid livat upp tråkiga söndagar med vin och god middag. "Måste lära om hjärnan". Vi kämpar ihop. Kram?

"Kollegor"? Jobbar dom inom vården? Du också? Då kanske du kan föra ett informellt kollegialt samtal med dem om den här typen av problem?

Hej! Önskar jag kunde det men tyvärr skulle det innebära att kontakta mina kollegor och alla skulle få veta hur illa till jag var :(