Senaste kommentarerna i forumet

Tack Emma73 och Tombor för uppmuntran och stöd. Detta forum ger så otroligt mycke. Det känns mycket bättre idag. Jag ser hoppfullt på framtiden, men tar en dag i taget..

Hej
Jag känner också så när det gäller Dig.
vänligen
Ikaros

Testa ett möte! Ett steg på vägen.?

För 10 år sedan så dejtade jag en man i ca 2 år. Han var nykter alkoholist och gick på AA-möten.
Han bodde på annan ort och vi beslöt att vi skulle bryta upp då det inte fanns någon möjlighet att
leva ihop på samma ställe p.g.a av våra barn.
Under denna tid drack jag men inte alls när vi sågs men väl när vi inte sågs.

Ca 6 månader efter vi bröt upp så började han dricka igen.
En Fredagnatt körde körde han bil till Stockholm från orten där han bodde (ca 15 mil)
med 3 promille i kroppen och vid Karlberg så kvaddade han bilen, sin egen + 8 bilar till.
och hamnade självklart hos polisen.

På Söndagen ringer mannens syster till mig och frågar om jag vet var XX är.
Jag svarade att jag inte hade pratat med honom på några veckor och att jag
inte hade en aning om vart han var.

På Måndagen gick polis in i hans lgh men den var tom.
På Onsdagen hittade dom honom och han hade valt att avsluta sitt liv genom att hänga sig.
Det fanns inget brev eller förklaring till men jag förstår.
Hans ångest hade tagit för stort grepp.
Och han valde den enkla vägen ut.

Idag så rensade jag mitt vindskontor med anledning att jag ska flytta inom kort.
Jag bläddrar igenom gamla foton och privata minnessaker.
En kartong jag inte har rört på ca 15 år. Sitter på golvet med min kaffe ...
Så får jag syn på ett rött oöppnat A6-kuvert med XX's (mannens) handstil på.
Det står med hans skrivstil: Till min älskade XX. Kuvertet är aldrig öppnat.
Jag har aldrig sett det förut.
Jag vet inte heller hur kuvertet har hamnat bland mina gamla saker.

I skrivande stund så har jag brevet framför mig.
Oöppnat och jag känner mig minst sagt förvirrad.
Ett oöppnat brev från en ängel som drack ihjäl sig......

Det är väl ingen av oss som blir smartare av att dricka! Kan känna igen mig i mycket du skriver. Jag tycker du ska börja med vårdcentralen. Då kan du få läkemedel om du behöver men framförallt få en samtalskontakt. Det är en superbra början!

Tack för uppmuntran! Vi behöver nog många av oss här lära oss att berömma oss själva! Bara att inse att alkoholen inte hjälper oss med grundproblemet dvs vi duger som vi är. Vi stöttar varandra! Då har vi större chans att klara oss!

i morgon är det ny vecka, ta nya tag!

Kloka ord från er båda.. Ska försöka mig på en vitmånad till att börja med nu.. Känns som att jag kan det här med att må som en idiot

Jag är inte nykter när jag skriver detta, har varit på min fasters 70-års middag och det var vin till middagen, om än bara 2 glas för mig, bor på gångavstånd från henne... men, jag hade vin hemma så har fortsatt dricka nu. Samtidigt har jag surfat på AA-grupper i min stad och stödtelefon nummer osv... tror jag skall ringa imorgon. Och kanske gå på mitt första möte imorgon kväll. Vågar jag det?! Usch vad jobbigt detta beroende!

Vilken förrädisk effekt alkohol har! Det som börjar med att "oj, vad det är gott med vin" kan lätt sluta med att hur skall jag klara av vardagen och livets alla problem utan hjälp av berusningens effekt? Så mycket välbefinnande det finns att finna i alkoholen, precis som du beskriver! Men fan vad mycket skam och ångest som lätt kommer på köpet.... Vad är det för fel på mig? Vad är det för fel på oss? Som inte förstår nackdelarna utan endast letar fördelarna. Är vårt sökande efter berusningens effekt egentligen ett sökande efter frälsning, efter en gud som kan tala om för oss att vi duger som vi är? Det vore skönt, men jag tror att en gång en sökare är alltid en sökare. Att söka är för mig positivt, men om sökandet innefattar drogande blir det hela så självdestruktivt....

Att få känna sig stolt räcker otroligt långt! Så långt är jag med.
I fredags hoppade jag över alkoholen och det berodde mest på att jag var så otroligt trött och så otroligt sömning! Längtan efter sömn och vila var så mycket större än längtan efter alkohol. Att i det läget avstå alkoholen var alls inte särskilt svårt - allt jag ville var att få sova och förhoppningsvis vakna pigg en lördag morgon! Sjukt stolt? Nä inte alls. Bara lättad över att tröttheten var större än mitt sug efter alkohol.

Du ska verkligen vara nöjd med dina framsteg. Trevlig fortsatt söndag! Kram ?

Tänker på ett gammalt uttryck; "för att kunna hjälpa andra att må bra, måste man må bra själv". Jag jobbar också inom vården (dock ej som socionom), men känner igen mej i känslan av otillräcklighet, stress och ibland konflikt I hjärnan (när jag har druckit för mycket). Nu tar vi nya tag och kämpar vidare för ett bättre mående! ?

Hej igen, då var det söndag och den värsta baksmällan har lagt sig, just nu är jag bara typ trött och hängig. Överväger fortfarande om jag ska sjukanmäla mig imorgon, en dag kanske räcker denna gången... Jag har nu bestämt mig för en månads uppehåll för att börja med, för att sedan förhoppningsvis fortsätta på den. Jag ska fokusera på träningen och datorspel på helgerna för att hålla mig sysselsatt. Har även bläddrat runt på Ungdomsmottagningen och andra sidor för att försöka få hjälp. Jag tror jag ska besöka en kurator på Umo men de flesta tider är uppbokade i min närhet så får vänta lite med det, då jag inte har pengar till en riktig psykolog eller liknande. Egentligen tror jag att jag kommer kunna hantera mina alkoholvanor i slutändan och att jag inte behöver bli full nykterist, men jag måste börja starkt och strängt för min egen del tror jag och därför inte röra en droppe eller gå in på en klubb på en hel månad. Skammen och ångesten har lagt sig något, som den oftast gör dagen efter dagen efter. Men för säkerhets skull vill jag vara hemma imorgon så inte man får någon kommentar i skolan som kan väcka ångestspöket till liv igen utan istället reflektera och reda ut över min egna situation i lugn och ro hemma imorgon, så jag är redo att bemöta kompisar och bekanta i skolan och "öva" in scenarion som jag kan ställas inför i skolan. Må vara någon övernoja men bättre att vara på den säkra sidan och vara redo psykiskt om det skulle dyka upp på rasten.

Jag känner mig nöjd efter denna vecka. Endast druckit 1,5 flaska vin denna vecka, istället för 3 flaskor/vecka. Hade inte klarat detta utan er och detta forum ❤️. Har fått så mycket nya strategier att lyckas skära ner. Mitt mål är endast 1 flaska vin/ vecka. Målet är ju att dra ner och inte sluta helt!!! Kämpar vidare...
Kraaaaam

Tack för era frågor och omtanke! Tyvärr går det inget vidare för mig och jag mår inte alls bra. Har inte lyckats med något längre stopp ännu, och om jag rannsakar mig själv så beror det väl på att den rätta viljan inte heller funnits. Därför har jag inte heller varit här på forumet på ett tag. Funderar ännu från och till när/om jag skall be om hjälp.... att det skall kännas så svårt att göra det! Men jag tror inte jag klarar detta själv.
På tisdag går min 6 månaders prövotid på nya jobbet ut så om inget allvarligt inträffar räknar jag med fast tjänst från och med då. Min chef är dessutom på semester hela nästa vecka så hon har inte ens bokat in något utvärderingssamtal med mig. Känns lite konstigt tycker jag. Men så länge inga nyheter tolkar jag det som goda nyheter, dvs att jag får behålla jobbet. Kanske det efter det då är dags att ta itu med mina problem.

På Tisdag ska jag till Magnus Huss kliniken och där påbörja ADHD-utredningen.
Kanske får jag den (den sista?) pusselbiten varför min hjärna får total brist på
impulskontroll mellan varven...
Den impulskontrollen som brister och gör att jag dricker?

Ni vet ju att jag har tagit mina återfall när hjärna, kropp och själ mår som bäst.
När alla känslor är på topp och jag bara fullkomligen spricker av glädjekänslor.
Ja då jävlar ska det supas.

Kan det vara så att alla dessa känslor som kommer som ett virrvarr i huvudet på
mig måste dämpas? Det blir det ju E4:an i skallen, förvisso bra positiva känslor
men tro mig, att även detta bli jobbigt för min lilla skalle....

Målet för mig är att landa på en lagom nivå med känslor och impulser.

C är mycket klok. Tacka henne för de orden från mig.
"Alkoholen är något annat för dig. Det är ett gift" - så sant.

Du är den som skulle smärta mig mest om du
fick för dig att ta ett återfall. Varför vet jag inte.
Du är så nära mig i mitt hjärta.

Jag är så glad att du har "C" i ditt liv
Det ger också mig trygghet.

//MM

Måste säga att jag blir glad över att läsa att du har nått självinsikt. Det kommer att hjälpa dig att ändra ditt förhållande till alkohol. Tror du är på rätt väg!

Det är otroligt lätt att glömma det jobbiga med alkoholen. Sitter man väl där med öl och längtar efter att fly! Jag har aldrig kunnat dricka två dagar på raken och det är jag glad för. Jag vill inte att du dömer dig själv. Vi får hjälpas åt att ta en dag i taget! Det kan vi.... Men det kommer så klart att bli tufft när det närmare helg! Då kommer tankarna " Det är väl inte så farligt med några öl " Vi är värda mer!!

Kan bara lyfta på hatten! Det svåra är att minnas känslan som gör att man dricker igen! Blir inspirerad av dina ord! Önskar dig lycka till! Ge inte upp!

Söndagen 26 mars
I dag har C och jag njutit av den tidiga våren på den inglasade terrassen. Eftersom vi hade en värmefläkt på var det skönt. Där från andra våningen har vi god utsikt och kan studera människor när de rör sig på gatan. När vårvärmen kommer får de ett friare sätt att röra sig. Filip, vår hund, låg med huvudet nedtryckt så han kunde se genom öppningen mellan altangolvet och blomsterlådan. Vi satt i varsin vilstol med en filt över knäna och firade övergången till sommartid.
”Jag har funderat”, sade C, ”här i Sverige gör man så stor sak av alkoholen. Är det någon fest är alkoholen i centrum och däruppe i Dalarna, där jag bodde alltför länge, var det alltid sprit. Inte sällan hembränt. När jag hade varit med på sådana fester några gånger ville jag inte vara med längre.”
Hon såg eftertänksamt på ett gäng ungdomar, som kom från MacDonalds med sina hamburgare i handen, innan hon fortsatte:
”Nej, tänkte jag. Sådant här vill jag inte vara med om längre. Jag slutade gå på fester eller så gick jag hem innan det började urarta. Men jag kan tycka om ett glas vin ibland. Det är något annat.”
”Och sedan träffade du mig!”
”Du dricker inte på det sättet. Jag har aldrig sett dig försöka dricka socialt. Alkoholen är något annat för dig. Det är ett gift. Nej, det jag talar om är något annat, en fyllekultur. Jag tycker det är obehagligt när människor tappar ansiktet och blir plumpa. Jag skäms för deras skull.”
Jag förstod henne.
”Jag vet att du mår dåligt när du dricker. Säg inte emot mig, för det vet jag. Du gråter och är ledsen när du är berusad. Du kommer inte ihåg det efteråt. Men du gör det. Det egendomliga är att jag respekterar det mer än de som är fulla och kletiga på en fest. ”
”Så, jag behöver inte skämmas alltså?”
”Nej det behöver du inte. Har du till exempel tänkt på att du är med och föder en storindustri. Du och andra alkoholister är de som betalar mest. Många, alltför många, lever på ert slit med flaskan. Tror du att de vill att någon finner lösningen på alkoholismens gåta? Nej! Det finns för mycket pengar att hämta där.”
”Jag tycker inte om att se mig som ett offer.”
C vände på huvudet och såg på mig. Hon log. Hennes söta unga ansikte såg på mig. Inte en rynka hade hon trots dryga sextio.
”Jag vet det” svarade hon ”men när det gäller alkohol får du nog acceptera det och släppa taget. Sluta kämpa. Du är offer för en dryckeskultur som kräver sin tribut. Precis som trafiken gör det. Inget konstigt med det.”
Hon tystnade när några vårystra motorcyklar drog förbi på gatan.
”Förresten varför kallar du dig för alkoholist och inte för nykterist? Du är ju ibland nykter mycket länge.”
Det var något att tänka på.

Ikaros

Hej MM
Det du beskriver påminner mig om min vän Åke. Han var periodare som vi med ibland långa uppehåll. Men sedan en dag var han befriad. Han beskrev det som att han kommit ut ur ett fängelse. Efter det var han nykter i hela sitt liv utan någon egentlig kamp. Han var bara nykter och alkoholen var försvunnen i fjärran.
Önskar, som du vet, dig all lycka och att din befrielse är för evigt.
Ikaros

Kämpa på! Lägg inte för stor skuld på dig själv. Du har slutat med bag in box. Se på dina stora framsteg istället. De är väldigt STORA framsteg!!!!!!!!!

och kolla noga vad som händer inom och omkring dig. Det blir en resa värd besväret för nu kan du ju det där med att göra bort sig, ha ångest, etc.