Senaste kommentarerna i forumet

Jag har valt den nyktra vägen men det är efter att ha provat alla möjliga alternativ. Jag var fast helt enkelt. Personligen tror jag att det är svårt och energikrävande att lära sig dricka med måtta MEN det beror nog på hur långt det har gått. Varför inte testa en period utan alkohol för att sedan se hur du mår? Du har bara allt att vinna.?

... jag hade ett par mindre bra dagar i slutet på förra veckan. Denna vecka har varit härlig och skön på många sätt och vis. Bra kost, mycket motion och vågen visar 3 mindre kilon på 6 dagar, hur skönt som helst. Man mår ju så mycket bättre utan a. För min del har det en tendens att slinka ner skräpmat och typ en ostkrokspåse när man druckit några öl. Haft 1:a möte på en Riddarg 1 här i Sthlm, kändes bra att vara på g med detta också. Blir intressant att se vad man kan hitta för strategier och verktyg. Ser fram emot en skön och hälsosam period som förhoppningsvis blir livslång.

Tack! Befrielsen är helt underbar. Det är så skönt att inte ha klorna om sig längre.
Det kom runt 4 månader. Jag vaknade upp en morgon och kände att -
Fasiken vad skönt, jag slipper dricka. Det kändes som en sten kastades ut.

.2 första veckorna var skitjobbiga med abstinens.
som följdes av ca 4 månaders resonerande med mig själv.
Har haft 3-4 dalar med ca 2-3 veckors mellan rum av galet
sug och då har jag velat dricka.

Har inte haft detta sen 2 månader tillbaks så det kanske stämmer
att hjärnan behöver ett par månader att ställa om sig.

Nu skulle inte vilda hästar kunna få mig att dricka. Det är SÅ skönt att inte hela tiden parera
även om jag aldrig kan koppla av det helt. Men jag börjar lita mer och mer på min egen hjärna.

Kram

MM

Låter som ett bra beslut. Klart du ska gå på den magkänslan. Blir ff lite irriterad på att de kräver ett läkarbesök, och då måste det ju vara en finansieringsfråga, det är därför jag menar att du kan fråga om du kan betala för ett besök, det blir väl dyrare än ett remitterat. Jag menade inte riktigt ett besök vid sidan av. Och ironiskt nog skulle du nog behöva ännu fler samtal för att bearbeta känslan av att du går emot dina känslor, fogar dig och gör nåt du absolut inte har någon nytta av om du skulle gå. ?. Nej, stå på dig Anders43, det finns kanske andra samtalskontakter du kan ta. Jag funderar också på vilken typ av kontakt som skulle vars bäst för mig. Det är ju nån typ av nödbroms som behövs.

Hej på dig, jag vet exakt hur du menar med att det känns moget, jag känner likadant när jag sitter där skitfräck med min redbull vodka på klubben, som sedan kan bli 6-7 stycken efter någon timme. Ser ett par möjligheter och alternativ att fundera över.

1. Testa alkoholfritt vin, kan nog ge dig samma lyxkänsla utan att du blir berusad.

2. Sätt en regel att du endast får dricka vin i samband med mat, t.ex. till middagen. Då minskar risken för berusning eftersom du fyller magen med mat samtidigt som du får i dig ett glas vin eller två. Det blir då jobbigare för vinet att sprida en berusningskänsla i dig.

3. Om du är intresserad av träning så tänk på hur onyttigt alkohol är överlag. Du kommer inte få din "drömkropp" eller liknande av att fylla dig med vin.

Kämpa på, var envis och få folk i din närhet att hjälpa dig, t.ex. din sambo! Ni måste hjälpa varandra att överkomma det, var stränga mot varandra om alkoholen.

Till Hönapöna, tack för tipset! Ska helt klart kolla upp det.

Till AlkoDHyperD, det låter inte alls skoj och det är modigt av dig att dela med dig av din historia så detaljerat. På så sätt kan du varna och hjälpa andra människor, eloge till dig! Blir faktiskt riktigt motiverad att lägga av med drickandet eller skära ner på det drastiskt. Ska nog kunna klura ut en taktik.

Till vet ej vem, tusen tack för ditt stöd! Det hade varit skönt, jag ska undersöka det.

Så skönt och inspirerande att läsa din text. Och just idag behöver jag den som mest. Idag räknar jag till 360 dagar som nykter och fri. För precis som du skriver behöver jag inte dricka längre. Kan få känslan av att allt är möjligt emellanåt. För mig tar det dock lite tid att hitta mitt riktiga jag, men det kommer. Har upptäckt ett nytt intresse, blommor ochväxter. Och DET är så otippat. Jag försöker leva för dagen.
Påminnelserna om hur jag var och hur det såg ut för ett år sedan sitter dock djupt rotat. Så jag känner sorg just nu. Vill dock inte dricka på det utan det får vara så. En nära anhörig är oxå svårt sjuk vilket är extremt tufft. Jag är ju van att fly bort från smärtor men nu står jag kvar i det. Jag vill inte tillbaka till det mörka och ångestfyllda fängelse jag satt fast i, så jag står kvar i sorgen. Accepterar det jag inte kan förändra. Tack för att du delar med dig och nu förstår jag ännu mer varför möten med andra alkoholister är så viktiga för mitt tillfrisknande. Fortsätt på din resa!
Jag har bokat en belöning, konvent i Visby. 1-års belöningen blir att fylla på mitt armband med en berlock. Just sitter det styrka, tillit, oändlighet och en katt på det. Katten står för kärlek och hemmet för mig.
Ha en fin söndag.
Kram Ellen ❤

Har sen jag skrev sist försökt reflektera mer över mitt drickande. Var ute förra helgen med en bestämd mängd öl som jag höll mig till - det gick bra, jag hade lyckats dricka med måtta.
Men nu igår fick jag ett rejält snedsteg tillbaka till gamla mönster. Jag blev svinfull och följde med en dam hem. Idag mår jag ändå bättre än sist detta hände för jag har intalat mig att snedsteg kan hända den bästa. Finns det någon chans att någonsin lära sig dricka med måtta eller ska jag försöka lägga av helt?

För mig har det varit en befrielse att inte behöva dricka. Jag satt verkligen fast i en besatthet. Det var så sjukt. Så jag förstår din känsla. Att vara helt ärlig med sitt problem och inte bara nöja sig med medicinering är ett stort steg. Att komma underfund med "varför". Önskar dig en fin söndag.❤

Idag, ser framemot att sluta dricka. Ska åka iväg om 1 timme med mina söner på 65 års uppvaktning. Det är en bit att åka så vi brukar ha fika med. Har stekt ägg till mackorna. Ska ringa vc imorgon, hoppas jag får hjälp

Shit vad bra deppdrickare att du redan nu börjat fundera över dina dryckesvanor! Jag jobbar själv på en ungdomshälsa, kanske skulle det vara klokt att ta kontakt med en sådan för att få en samtalskontakt? Inget att skämmas för, vi har många som kommer med liknande problem.

Stor kram

?

Bra jobbat! För mig är även denna dag en bakis dag. Var hos några grannar och kommer inte ihåg ett skvatt. Vanligtvis dricker jag bara ensam hemma och brukar aldrig bli full när någon dag
annan än familjen ser men jag tog det visst ett steg till igår. Känns sådär idag...

Det suger!
Håller med dig heueh.
Ja, ja. Att det nu är vår på riktigt är däremot underbart!
När jag läser dina inlägg ler jag av igenkänningsfaktorn. De är måhända inte så att du också kan ha ADHD? Spelar ingen roll, så länge livet funkar och man kan skratta åt tokigheterna.
Hjälmtvång vid hundpromenader kanske? Själv skulle jag ha hjälm när jag plockar ur diskmaskinen, för skåpluckan till övre skåpet sitter alltid lägligt när den är öppen. Efter hundra elaka smällar i huvudet av kanten på luckan ör det fortfarande omöjligt att komma ihåg. Maken brukar passa på mig och ropa "akta huvet" när han ser att jag plockar disk..?

Jag är snart 50 och har ett förflutet med tungt alkoholmissbruk som började redan i sextonårsåldern (första fyllan när jag var runt 14 och första gången jag drack sprit var jag 12-13) Anledningarna till mitt drickande är annorlunda än dina, men det gemensamma är psykisk ohälsa som grundproblem. Redan under gymnasietiden fick jag oroliga kommentarer av kompisar. Jag blev alltid fullast, drack mest och fortast, hade blackouts i princip varje helg, drack även vardagar och i ensamhet. Köpte sprit av alkisar eller äldre syskon till kompisar, stal ur mina föräldrars barskåp, stal mellanöl i affären. När jag var 16-17 bodde jag utomlands ett år där gränsen för att handla sprit i affären var 18. Jag förfalskade passet genom att ändra en siffra i det så jag kunde handla sprit när jag ville.
Kom hem som fullfjädrad alkoholist redan vid 17 års ålder. Gömde spritflaskor i elevskåpet i skolan, kom bakfull till lektionerna, drack under skoltid. Konstigt nog gick jag ut med toppbetyg men låg på gränsen till för hög frånvaro=underkänt i alla ämnen.
Istället för att läsa vidare som jag hade tänkt (hade förutsättningar för vilken utbildning som helst) tog jag skitjobb efter studenten - för att finansiera mina missbruk.
Det slutade med att jag drack nästan varje dag, även på jobbet, hamnade i lägenheter med gamla alkisar drickandes hembränt, kraschade bilar på fyllan, åtal för grov rattfylla, avgiftning på sjukhus i omgångar, självmordsförsök, koma i tre dagar pga sprit och tabletter (4.1 promille när jag medvetslös kom till sjukhus) delirium tremens, ep-anfall och behandlingshem innan jag fyllt 25.
Jag minns nästan ingenting av min bröllopsresa (var 26 då). Redan på flyget var jag helt borta av alkohol blandat med tabletter. Var packad konstant hela vistelsen, knappt något minne alls mer än att jag fick ett spel och kastade ut möbler från hotellrummet. Bra start på livet, eller hur?
Tog mig ur missbruket på egen hand och började plugga när jag var 28. Fick första barnet året efter och sedan tre till.
Varje gång jag drack åren därpå blev jag stupfull. Det var inte ofta, men destruktivt. Slutade med sprit och det blev lugnare. Började träna för femton år sedan och har med tiden börjat tro att beroendet läkt ut. Visst drack jag aldrig mindre än tre glas, men alltid öl eller vin och hade aldrig mer än så hemma.
För två år sedan drack jag sprit igen. Väckte den slumrande missbrukarhjärnan. Några helger var det hyfsat kontrollerat. Sedan en hel vecka då jag tog ledigt och drack ca 5 helflaskor whisky. Missbrukarhjärnan är väckt nu. Istället för enstaka helger eller tillfällen med några glas vin är jag helt nykter långa perioder, men när jag druckit är det ren sprit, fort, i smyg och nästan dagligen under flera veckor. Tre tillfällen på två år. Varje gång längre period,och mer varje dag. Senast körde jag bil med närmare tre promille flera gånger och höll i ett kvällsmöte efter att ha halsat nästan en kvarting vodka.
Det här skriver jag som ett varningsscenario om vad du kan ha framför dig om du inte tar din oro på allvar inför 20-årsdagen och möjligheter att själv gå på bolaget.
Det behöver så klart inte bli så illa för dig. Jag har en massa andra saker som bidragit till mitt missbruk. Men att hela livet behöva tampas med en beroendehjärna är ingenting man önskar.
Jag var inte lika klok och insiktsfull som du när jag var i din ålder. Du reflekterar och söker hjälp, vilket talar för att du kommer att fixa detta och slippa gå den långa vägen via helvetet innan det vänder
Ha det gott!

Waow Lerigen..
Stort, stort grattis!
Jag blir innerligt glad över att läsa att du känner så. Känner tacksamhet. För att några av mina ord nått fram.
Hoppas att du fortsätter på den inslagna vägen och samlar på dig all bonus som kommer ;)

Bara att leva på med öppet sinne och reflektera över allt underligt som händer. Det blir dessutom bättre hela tiden. Saker man trodde var omöjligt blir plötsligt möjligt. Det frigörs en enorm energi i att inte vara fast, inlåst och tvingad till glaset. Ut o träna, andas, se folk i ögonen och tänk "Jag är stolt över mig själv, jag är mitt i en spännande resa och jag ska se vart den bär".

Sätt upp nya mål för dig själv. För nykterheten (när jag har tagit 1 år skall jag köpa en resa till...). För träningen (när jag väger..kan träna..kan springa.. så ska jag köpa nya kläder..). För ditt jobb (när jag lyckats med.. så ska jag unna mig..). För din personliga utveckling (jag ska lära mig allt om beroendesjukdomar..lära mig spanska..börja måla..prova på att.. så att jag kan åka till en plats och använda det jag lärt mig..) Osv osv..

Visa Världen vad du går för. Nu åker vi ;)

Kram

Akta dig så inte handen kommer farande i efterhand... när du håller på och sågar så där!

Jag är ingen vän av den här seden vi har utvecklat. Som morgonmänniska tycker jag inte om att återigen vakna i mörker, nu när det äntligen har börjat bli lite ljusare. Jag är heller inte särskilt förtjust i att försöka somna i dagsljus. Jag vet, det spelar egentligen inte så stor roll, snart är det ljust så länge att jag kommer att både vakna och somna i solsken. Det får mig att undra varför man införde den här besvärliga ritualen överhuvudtaget? För besvärligt är det, telefonen ställer ju om sig automatiskt, datorn likaså men alla de andra klockorna får jag springa runt och ställa om manuellt. Jag har en mikrovågsugn som jag åt mig till. Det var ett av de stora djupfryst-mat-företagen som hade en kampanj för kanske femton år sedan, man skulle äta deras mat och samla streckkoder så fick man en. Jag åt värmd frysmat i ett år och kunde så småningom inhösta priset. Bruksanvisningen är försvunnen sedan länge och det är samma frustration varje år jag ska ställa om klockan. Jag minns att det var något med att trycka på en knapp samtidigt som man öppnar luckan, sedan trycka på ytterligare en knapp och sedan...

Min yngsta son har en annan metod; han struntar i att ställa om sina klockor och det gör mig vansinnig. Trots att jag numer inte är särskilt beroende av att passa tider sitter det i ryggmärgen, jag kollar tiden regelbundet. Att då ha klockor som visar fel tid får det att klia i fingrarna på mig men jag får inte, han vill ha det så. Värst är det när jag åker med honom i hans bil, jag skulle kunna vara codriver i en rallytävling och ändå vara mindre stressad. Ibland undrar jag om han inte gör det där för att reta mig, åtminstone kan det ha varit så det började en gång i tiden, och det har definitivt avsedd effekt. Varje år, så även detta, tänker jag att nu ska jag strunta i vad klockan säger, jag ska leva efter den dygnsrytm som passar mig; låta min kropp bestämma. Kanske lyckas jag denna gång, det känns i alla fall lite lyxigt att ha tagit sovmorgon fast jag egentligen inte gjort det.

Jag har haft ett självskadebeteende på sistone. Inte i dess kliniska mening, mer som ett resultat av min medfödda enfald parad med klumpighet. Det började med att jag sågade ner en gren, en liten en, men från tre meters fallhöjd var den potent nog att ge mig ett blödande sår i pannan. Jag har en hjälm men det var lite för besvärligt att gå och hämta den för bara en ynka gren. Därefter sågade jag mig i fingret. Jag vet ju mycket väl att när man sågar ska man hålla fingrarna borta från den väg sågen kommer att ta men den kunskapen dyker ofta bara upp i efterhand, så ock denna gång. Vänster pekfinger verkar inte särskilt användbart, men när man har det bandagerat inser man hur ofta man faktiskt tar det i bruk. Slutligen, igår eftermiddag gick jag ut med hunden och så fort vi kom utanför dörren fick han syn på något; räven kanske, eller en ekorre, och drog iväg som en hundrameterslöpare. Jag var inte beredd men höll ett stadigt tag i kopplet, med följd att jag med fart och fermitet kraschade in i den pelare som håller entrétaket uppe. Ny bula i pannan. Hoppas att jag är färdig nu, för denna gång i alla fall.

Ha en härlig söndag!

att söka hjälp för alkoholproblemet kan du kanske försöka få samtalskontakt rörande dina sociala svårigheter. Det kan säkert hjälpa dig att avstå drickande för att våga vara social och känna dig mer bekväm även nykter. Kanske är det klokt att ta ett uppehåll i utelivet just nu för att få distans och kunna bryta den negativa trenden. I det långsiktiga perspektivet behöver du hitta sätt att umgås nykter och kanske andra sammanhang än krogmiljön. Det finns så mycket annat i livet som både kan ge kickar och upplevelser.
Om du ändå völjer att gå ut nykter vid något tillfälle - där folk runt dig dricker - kommer du att märka hur ytligt och onaturligt den typen av uteliv är egentligen.
Vad har du för andra intressen? Vilka ör dina framtidsvisioner? Skulle du vilja skriva om det här?

Nu kanske jag, som saknar förmåga att vara eller tänka lagom, inte är rätt person att bedöma lagomnivå. Två flaskor vin = tio standardglas per vecka fördelat på fyra tillfällen låter ganska ok. Men...
Frågan är vad du vill uppnå när du dricker.
I ditt första inlägg beskrev du de senaste årens konsumtion och att du använde alkohol som stresshantering men ofta fortsatte bortom den gräns där effekten infinner sig (tänker ett-två glas vin ger avslappning, men en flaska ensam i soffan leder till baksmälla och ökad ångest)
Du gillar smaken av vin och skumpa, låter rimligt, samtidigt som jag tänker mig att det inte handlar om smak längre efter första eller andra glaset.
Planen har varit måttligt och kontrollerat drickande vilket tycks funka för det mesta men du beskriver också kontrollförlust då du plötsligt sänker 1-2 flaskor när de andra gått och lagt sig.
Suget under den vita perioden kan vittna om ett psykologiskt beroende. Och du kan ha en genetisk predisposition för beroende med tanke på din pappa.
Det jag skrev ovan är varningstecken.
Ambivalensen är förståelig. Det kan ju vara så att du behöver ge dig själv ytterligare en prövotid för att kunna bestämma dig om det är helnykterhet eller måttlighet som gäller för dig. Kunskap och insikt är grunderna till förändring. Ingen annan än du själv kan motivera eller besluta om hur förändringen ska se ut.
Kunskap får du genom fakta. Vad är de allmänna råden gällande riskbruk? Hur ser de allmänna kriterierna för beroende ut? Vilka varningstecken bör man uppmärksamma? Vad händer i hjärnan under lång tids överkonsumtion?
Insikt handlar om kunskap om mig själv och mina egna beteenden. Utifrån kunskaper om riskbruk/missbruk/beroende, hur ser det ut för mig själv? Vilka konsekvenser har jag upplevt och vilka ännu inte upplevda konsekvenser befarar jag?
En övning jag brukar använda mig av med patienter för att göra processen visuell när det gäller beteenden man ser problem med men har en ambivalens inför är det så kallade "ambivalenskorset".
Enkel beskrivning av denna övning som du kan göra på egen hand utifrån tveksamheterna mellan att dricka måttligt eller vara helnykter:
1. Skriv ner allt positivt, alla fördelar, du kan komma på med att fortsätta dricka då och då.
2. Skriv ner allt negativt, alla nackdelar, du kan komma på med måttlighetsspåret.
3. Skriv ner allt negativt, alla nackdelar, du kan komma på med helnykterhet.
4. Skriv ner allt positivt, alla fördelar, du kan komma på med helnykterhet.
När du får sorterat och skrivit ner så det blir visuellt och tydligt kan det bli en hjälp för dig att fortsätta reflektera. Man kan använda den här modellen även som ett levande dokument där du fyller på under de olika punkterna allt eftersom du gör erfarenheter i egna vardagen.
En viktig utgångspunkt oavsett om du vill använda dig av ambivalenskorset eller inte är att definiera vad måttligt drickande är för dig.
Hur mycket är rimligt och ok att konsumera vid ett och samma tillfälle?
Hur många tillfällen per vecka?
Finns det andra regler du vill sätta upp gällande situationer eller tidpunkter?
Kan du redan nu se framtida fallgropar utifrån tidigare erfarenheter? Vad kan du göra för att förebygga dessa?
Ha en go söndag. Ser fram emot att läsa uppdateringar och ska försöka hålla kontinuitet för egen del när det gäller forumet. Åtta veckor helnykterhet för mig idag. Sist höll jag nollan i ett år. Nu jobbar jag på att förankra vetskapen om att en enda suparperiod för egen del mycket väl kan leda till döden eller mycket allvarliga konsekvenser och att ett enda glas kan leda till en sådan period. Så jag vet att måttlighet inte finns som ett alternativ för egen del, vilket heller inte är vad jag önskar. När jag dricker är det alltid för att döva och slutar alltid förr eller senare i destruktivitet.
Kram

passa på att gratulera dig till snart ett halvår MondayM.
Jag hoppas att du snart, om du inte redan gjort det, kommer in i den där fasen/tillståndet av befrielse, som du kände i din förra nykterhet.
Själv uppnådde jag detta befrielsetillstånd efter c:a ett år förra gången, och nu känner jag att jag är en bra bit på väg över i detta stabilare och tryggare tillstånd, eller tillvaro. En härlig känsla, och belöningen för att man kämpat sig loss.

Vill också passa på att önska dig en fin, varm och solig vårdag i dag som de utlovar. Kanske blir det lite blåsigt, så du får hålla dig i lä, eller, blåsa tillbaka MondayM :)

Sköt om dig!

Jag förstår precis vad du menar.
Berättade precis för sambon att jag har varit här på forumet och läst ii sex månader och att jag vill ha en förändring..
Jag frågar honom vad han tycker..han vet inte..tror att allt kommer lösa sig när man får barn...jag vill inte skaffa barn om jag inte själv mår bra...
Jag älskar min sambo, vi är så bra på "riktig". Men vi är likadana med alkohol, för lika, ingen som bromsar. Jag vet att om jag hade haft någon som bromsade mig hade jag inte haft några problem. Men om man är med någon som accepterar "fyllan" så känner jag att jag är normal... Jag vill och vet att det kan blir bra med min sambo för att vi värderar samma saker Vi måste bara komma ur den onda cirkeln..

Tack för att du frågar. Jo, det är ok. Jag dricker, det gör jag. Men just nu ( i detta nu ) så ligger det på hanterbar nivå. Drack en halv flaska i onsdags. Skruvade sedan på och tog resten i fredags. Idag, lördag, lite mer. Innan kvällen är över kommer det gått åt en flaska. Vilket är inom hanterbara gränser.

Ambivalent. Det är väl det ord som sitter bra i munnen just nu. Jag tror att jag sköt för högt i början på året i att helt sluta. Jag tror att jag ligger i exakt rätt forum; "Förändra sitt drickande".

Mitt nya mål är att kunna kontrollera mitt drickande.

INTE
bli den fullaste på festen
låta alkoholen förstöra vardgsåtaganden
bli elak under alkoholen (som min far var)

MEN
kunna ta ett glas till maten (och stanna där)
kunna njuta av ett glas vin

Och framför allt, av dom rätta anledningarna. Inte som en ventil utan som en belöning. Inte som en flykt utan som en förstärkare. Inte med mål att bli berusad utan med mål att njuta.

Jag vill försöka på det spåret. Kanske kommer jag faila och trilla dit igen. Eller så lyckas jag. Vet inte.

En sak lovar jag, och detta är speciellt riktat till AlkoDHyperD. Jag kommer uppdatera den tråden löpande. Det får bli min miniblogg.

Checkar in snart igen.

Till skillnad från förra gången, säger jag nu,

På återhörande!

Vill bara säga Stort Tack till dig .. Äntligen Fri .. för allt du delar med dig i din tråd .. har läst den under hela min långa och krokiga resa och hur den har hjälpt och inspirerat mig ..
Jag fastnade för orden i din tråd :
Idag har jag 600 dagar som nykter. Det är faktiskt inget märkvärdigt. För det är ingen kamp längre. Jag vill helt enkelt inte dricka. Inte ens när livet känns pissigt, och det gör det naturligtvis ibland. Jag har fått så sjukt mycket mer i nykterheten än vad jag räknade med. Jag förväntade mig iofs ett tråkigt liv utan alkohol, men fick något helt annat ..
Och tänkte att dit vill jag också komma ..så vill jag känna ..
Nu är jag här .. Känns som om jag också är ... Äntligen fri ..
Tack igen o stor kram till dig .. Lerigen

Men du kan ju alltid ringa alkohollinjen om du behöver prata med någon "riktig" människa. Tror det är gratis och att du kan vara helt anonym.