Senaste kommentarerna i forumet

Hej kämpar,

har inte varit inne på ett tag, ser många nya namn o inlägg, det är positivt.
Det som slår mig är att vi alla tydligen måste gå samma väg, nå botten, krascha ordentligt innan vi släpper taget..
Jag hade naiva förhoppningar i början när jag startade tråden att jag kanske kunde hjälpa någon hitta en genväg, bespara någon några år från tortyr. Men det går nog inte, och jag fattar varför. Jag var ju precis likadan själv.

"För vem vill ju erkänna ett nederlag". Alkoholist. Det var ju ett så sjuhelvetes laddat ord. Tonvis med stigma. Idag bryr jag mig noll. Man får kalla mig vad fan som helst. Bekommer mig inte. Jag är och lever nykter. Står bakom min dotter, sköter mitt jobb med klart huvud, tar hand om min hälsa, skrattar av lycka och gråter av sorg. Jag är på riktigt och jag är ärlig mot mig själv (och skatten är betald ;)
Så om det finns någon i min omgivning som vill kalla mig för alkoholist, Tjohoo, it's on the house..

Ville bara försöka förklara, eller förtydliga, att den ångest som jag satt med (som några av er sitter med) finns inte mer. Borta.
-Är jag ALKOHOLIST?? - borta.
-Vad ska alla säga?? - borta.
-Vad har jag gjort med mitt liv?? - borta.
-Tänk om jag springer på någon som känner igen mig på ett AA möte?? borta.
-Jag har druckit sönder min ekonomi!! - borta.
Jag har druckit sönder min hälsa!! - borta.
-Tänk allt jag sagt o gjort på fyllan - borta.
-Allt jag lovat men sen glömt.. - borta.

Det enda som riktigt tar på mig idag är när jag ser hur ni kämpar (utan att veta hur jävla bra livet blir till slut utan alkohol).
Snälla. Ge aldrig upp.
Kram

Mycket bra jobbat ???
Ja har också ofta kört att man slutar med allt rakt av och börjar käka supernyttigt och träna hårt . Men de ledde till krasch senast .

Smart Val att ta en sak i taget , siktar på samma här !

Nykter helg helg nu , o blir nyktert ett bra tag !

Det vart en H (ärligt ) AA-möte med flera karaffer med bubbel .... vatten ,
vet ju att ärligheten .. sanningen kan vara smärtsam , så näsdukar låg nära till hands i handväskan ..
reflektioner över livet och hur mycket Forumet och människorna här har betytt ..
Ja, som Ikaros säger så finns det nog en strimma hopp hos oss alla ...
den där onsdagen i oktober , när jag vart hemskickad från jobbet .. trött, bakis och kanske inte ens nykter ..
då kändes livet ganska hopplöst o slut .. men någonstans fanns hoppet ..
och vid vägskälet jag stod vid fanns nu bara en väg för mig .. Den Vita Vägen ..
Som jag verkligen inte har ångrat .. mitt liv ser idag helt annorlunda ut ..
Lycka att jag valde livet ..
Till alla er som kämpar där ute .. Stort Lycka Till ..det finns en väg ut ..
// Lerigen

TIll Hönapöna Har längre funderat på att söka hjälp någonstans, om så hos en läkare eller en psykolog. Men jag vill göra det så anonymt som möjligt så jag tänkte att jag försöker få hjälp här istället först, för jag skäms lite för att berätta det i verkligheten. Mina föräldrar vet att jag gjort dumma saker i alla fall 2-3 gånger och att jag haft några rejäla baksmällor, t.ex. spydde jag ner hela mig själv i en taxi så de fick betala 800kr till taxibolaget. Jag vet inte hur jag ska berätta för dem, för det känns som att de bör få veta hur det ligger till med mig.

Tack så jättemycket för din kommentar, blir rörd av att folk online bryr sig.

Till AlkoDHyperD Jag tror säkert att det stämmer, verkar fullt logiskt och inget att skoja om, jag bör ta tag i det för vad ska annars hända när jag är 20 och får gå på systemet? Jag tror också min överkonsumtion beror på brist på självförtroende och blygsamhet. Skulle inte säga att jag är super-introvert men jag har svårt för att skapa nya sociala kontakter om det inte görs berusad för när alkoholen kommer fram går alla tankar från hjärnan direkt till ord i min mun, jag är oftast mycket kärleksfull men jag blandar också in en del dumheter, stora som små. Kan inte minnas senast jag kände "Wow, igår var verkligen jättekul och jag vet att jag uppträdde på ett bra sätt och jag har ingen större baksmälla idag". Tror inte jag haft någon sådant ögonblick i alla fall sedan jag väl fyllde 18.

Jag borde testa något sådant, att lägga en budget för kvällen och sedan få mina vänner att se till så att jag inte spenderar mer. Just nu är det raka motsatsen, kan ta ut 3 drinkar till mig själv bara för att jag inte orkar gå till baren 3 gånger. Det har också börjat sätta sina spår på min ekonomi, då jag oftast är extremt generös på klubb också och bjuder vänner och andra på gratis cigg och drinkar. Jag kan till och med börja nästan forcera folk att bli bjudna, vilket är helt absurt egentligen. Att lämna mobilen borde jag också, då det oftast slutar upp med pinsamheter där i SMS, facebookchatt och annat...

Måste absolut börja få ner mer vatten mellan, är bra på att dricka vatten dagen efter men dricker väldigt sällan vatten mellan den första ölen tills jag kommer hem och däckar, utan det blir först när jag vaknar igen.

Jag vill verkligen testa en vit utekväll, men det känns lite väl jobbigt och frestande. Tror ett säkrare sätt är bara att stanna hemma helt.

Tack så jättemycket verkligen för din kommentar, du förstår inte hur mycket det uppskattas!

Hur går det för dig, tuffar allt på som det ska?

Kram

Tack för att du delade med dig! Känns skönt att veta att det finns fler som tänker som jag. Det gör det inte lättare av att jag liksom du hjälper människor. Jag känner mig inte falsk utan jag är bra på mitt jobb. Känner mig dock ofta otillräcklig! Min dag blev hyfsad! Tränade 2 timmar och tittade på morden i midsomer. Skriv gärna igen om du vill?

Bra att du skrev här!

Även om det ingår att dricka mycket när man är ung så mår du ju uppenbart inte bra av det. Å det är ju det viktigaste. AlkoDHyperD hade några bra tips som du kanske kan prova.

Du kan ju också ringa din vårdcentral och ve om att få prata med en kurator om dina funderingar. Å skriva här förstås?

Ditt dryckesmönster oroar dig och den egna oron är något att ta på allvar!
Utan vetenskapliga belägg (eller så finns det såna) skulle jag vilja påstå att många som senare i livet får ett alkoholberoende var den där personen i ungdomen som alltid var fullast.
Du skulle ju kunna testa lite olika saker för att begränsa drickandet (vilket tyvärr är enda vägen till att inte bli full) när du är ute om du inte vill avstå helt. T ex lämna kontantkort och mobil (om du har swisch) hemma och bara ta med dig så mycket pengar som du tycker det är lagom att dricka för. Be kompisarna att vägra bjuda dig, eller låna ut pengar innan.
Varva mellan öl och vatten. Då orkar du inte få i dig lika mycket (och det är väldigt jobbigt att tillbringa en fest på toaletten för att man måste pissa var tionde minut)
Du kan också testa själv hur mycket du redan nu är "fast" genom att bestämma dig för en period då du inte dricker alls. Kan ju alltid låtsasdricka och spela påverkad om du inte vill att kompisarna ska undra. Det är faktiskt riktigt kul, har prövat det själv?

Att träffa läkare utan att man själv bett om det "bara för att det är så vi gör här" och utan att man själv upplever något behov av det är ju egentligen bara konstigt. Den läkarens tid är säkert eftertraktad också.
Om din oro är så stark inför detta "påtvingade" läkarbesök mår du nog bäst av att tacka nej.
Det finns väl inte så mycket mer att hämta av ett par terapisamtal till heller.
Personligen skulle jag ha mycket svårt att få tillbaka förtroendet till en terapeut om denna villkorat fortsatta samtal medenda motiveringen att "det är så vi gör här".
Du har fått en del verktyg, räcker långt, du slipar dem själv genom att använda dem!

Är så besviken och trött på mej själv. Igårkväll drack jag 4 folköl, blev inte "bara en till maten" som jag tänkt. Samma mönster som förra fredagen.. Om det hade varit för ett år sen hade jag nog inte ens reflekterat eller tyckt att jag druckit för mycket - tvärtom. Men en folköl är ju som ett glas vin (litet?). Och det är inte sunt att hälla i sej 4 öl på mindre än två timmar.. Nej nu är det skärpning som gäller för mej. Provar ett alkoholfritt rosevin ikväll (dock 0,5% ). Smakar tyvärr mest socker så det blir bara ett glas till..

Önska er alla en fin dag !

Vaknade med ångest pga av mardrömmarna. Men suget var ju borta vilket var en enorm lättnad.
Vi hade en kompis på besök så det blev både god mat och bastu. Efter bastun satt jag go och mjuk i kroppen och tittade på solnedgången. Känner mig nöjd och stolt att jag stod emot suget för då hade denna dag sett annorlunda ut.
Jag tror att suget har med att det blivit att det blivit vår för det var samma sak när det skiftade till höst och sedan vinter. Det kan vara så att årstids skiftningar är en trigger för mig. Och sedan är det ju detta med mardrömmarna som sliter på mig mentalt.
Konstaterar ännu en gång vilken fördel jag har som bor ute i spenaten långt ifrån bolag. Ni som bor i städer där det vimlar av bolag ska ha fet respekt när ni motstår erat sug!

Vad kul att höra Pi att du också närmar dig 300 dagar, klart vi ska nå dit!
Och tack Manda för dina varma ord. Vi kämpar vidare!

En bra idé Anders! Värmer verkligen hjärtat såhär en lördagskväll efter ytterligare en karatefylla igår att det finns folk där ute som faktiskt bryr sig. Då jag och mina kompisar är ungdomar anses det av många väldigt konstigt att prata om psykisk hälsa eller liknande, även om jag kan bli väldigt pratglad om det i taxin hem med dem ibland... Jag vill inte försätta dem i en obekväm situation. Dessutom är ungdomars inställning till det oftast "det händer oss alla ibland" och "det tillhör". För vissa gör det kanske det, och har själv tänkt att det tillhör. Och det händer alltid för mig och inte ibland. Jag blir bara mer deprimerad av att spärra in mina tankar, så därför tänkte jag att det nu är dags att försöka komma ut ur det här innan något allvarligt händer mig. Igår var jag nog inte långt ifrån att få en smocka av någon och jag kan nästan känna att min lever värkar. Tack Anders, trevlig, förhoppningsvis nykter, lördag på dig!

Hej, nästa gång du vill göra som du gör så tänk på hur du har mått de andra gångerna som du tagit upp dunken och låt det avskräcka dig. Du kan också försöka att låsa in din alkohol om du inte kan kontrollera dig eller inte röra dig i närheten av var Systemet är så du inte går in och spontanköper med dig hem. Prata med någon, släkting, vän eller en hjälplinje eller en läkare. Kämpa på, även om det är i motvind!

Wow, du har ju startat en egen tråd - efter att ha läst härinne. Bra jobbat! Du reflekterar över ditt drickande - och det är ju jättebra. Fortsätt att skriva och läsa härinne - det kan faktiskt vara en bra hjälp! Om du skapar en "dagbok"/skriver vad du har gjort så kan du faktiskt gå tillbaks och läsa - och begrunda. Här på forumet så finns många kloka själar i alla åldrar - som i varierande grad upplever att man har problem att hantera alkohol..... Svårt att ge dig något konkret råd - men åter igen: Du har hittat hit - och det är en jäkla bra början. Häng kvar här ett tag........:-)

... att starta med målsättningen kontrollerat drickande, så får man se. Är själv där och det fungerar bra, dvs jag dricker allt mindre! Men det är en balansgång, inte helt lätt.

Jag har klurat och sovit på saken - och ventilerat det hela med ett par nära vänner. Jag kommer inte att träffa denna "nya" doktor! Jag står inte ut med KÄNSLAN av att jag skall "granskas" igen (även om det säkert inte är så). För många läkare har jag träffat sedan i juni förra året - alla på något sätt i samband med min sjukskrivning och mitt alkoholberoende och min fortsättning inom beroendevården. Jag vet att jag inte kommer att kunna slappna av en sekund innan detta läkarbesök - om nästan en månad. Därför så kommer jag att avstå, tacka nej. Jag har funderat rejält - men kommit fram till att detta är det rätta. Jag kommer att kontakta min psykolog/pratkontakt och förklara. Igen! Hon hade ju tänkt avsluta efter vårt sista samtal - men lät mig få ett par samtal till, om jag träffar en läkare...... Jag tänker fråga om det finns möjlighet att få 1 till samtal inom ramen för den förra kontakten med (tok)läkaren? Kanske kan jag får det - och i så fall kunna avsluta/avrunda våra samtal på ett bättre sätt än som det nu blev! Konstigt nog så känner jag mig såååå lättad efter att jag tagit detta beslut - hoppas att det är rätt?! Har ofta haft svårt att gå på min "magkänsla" - men den här gången så har jag gjort det - och inget annat. Det känns så bra. Motsatsen: Att jag om drygt en månad sitter i ett väntrum och väntar på att få träffa denna nya läkare. Jag får fortfarande stark oro när jag tänker på det. Mitt intellekt säger mig att denna läkare bara finns där för att hjälpa - men magen berättar något annat för mig.

Hursomhelst - om jag nu ändå skulle träffa denna läkare så skulle det ändå vara för att få "några" samtal till med terapeuten. Sen skulle jag iaf vara "on my own" - och det känns faktiskt bra. Jag skall ev. göra som du föreslår Sisyfos - fråga om vi kan avsluta/fortsätta några gånger till om jag betalar själv......-vet ju inte om hon kör så, på sidan av. Men kanske värt att fråga. Eller så kan jag fortsätta att sträcka på mig - och inse att jag faktiskt har fått erfarenheter och verktyg för att faktiskt förhindra att jag hamnar där igen - där jag var förra sommaren - och faktiskt sommaren innan det också. Det talar ju både FÖR och EMOT mig. Just nu känner jag mig stärkt av allting - så jag väljer att tänka att framtiden talar FÖR mig. Jorå!

Lördagkväll - antagligen tufft för några av oss härinne. Kämpa på, försök att avstå. Om inte det lyckas - så är det ändå inte ett misslyckande - bara upp på hästen igen. Kämpa vidare. Slå inte på dig själv i onödan.........

Ja det stämmer det. Konsekvenserna tar jag fullt ut och tyvärr min familj också. Barn som inte kan skjutsas till olika aktiviteter totalt kollapsad ekonomi med mera. Nej det kommer inte ske igen! Varför? Jo för att jag inte måste dricka. Varför jag drack och körde? Tanklöshet dumhet? Javisst! Skall ta en vit period på obestämd tid och se om jag mår bättre. Om inte så kommer jag dricka under kontrollerade former. Må gott alla här!

Vilken resa du gjort och så bra beskrivet. Jag blev väldigt berörd. Tack för att du delar med dej. Nu fortsätter vi kämpa!
Styrkekram

..... förvärrar ångest och depression i långa loppet, som bekant. Rattfyllan har hänt, nu gäller det att ta konsekvenserna och se till att det inte sker igen, eller hur?

Tack för omtanken. Javisst behöver jag hjälp. Men då främst med mitt psykiska mående. Det är det som gör att jag dricker. Har inte druckit en droppe på en vecka nu ,så fysiskt beroende är jag nog inte.Har fyra flak med starköl hemma men det lockar inte idag. Rattfyllan mår jag fortfarande väldigt dåligt över men jag måste gå vidare. Min ångest och de långa depressiva perioderna är nog inte först och främst relaterade till alkoholen. Jag dricker för att jag mår dåligt. Inte tvärtom. Hade jag varit genuint lycklig är jag ganska övertygad om att jag inte hade känt något behov av att medicinera mej med alkohol. Förresten lycklig blev ett för stort ord. Tillfreds med tillvaron räcker gott! Allt väl önskar jag

Saknar mina gamla vänner då a tagit över

Jag är oxå ny här o kunde inte motstå bolaget idag. Vaknade o planerade för en långpromenad som naturligtvis gick förbi bolaget. Om du känner för att börja gå på AA så gör det, att ditt ex är där betyder väl att han oxå har problem.

Kanske börja med läkarkontakt? Medicin? Behandling för att bl.a. kunna stå emot alkohol när väninnorna vill ha med dig på krogen. Man KAN ju faktiskt gå ut på krogen och dricka alkoholfritt. Finns flera bra alternativ ju?