Senaste kommentarerna i forumet

Mår du okej?

För mig fanns det inget alternativ jag var tvungen att berätta. Hade försökt att sluta på egen hand men klarade inte av det.
Det som gjorde att jag vågade var insikten om att jag bara måste sluta dricka, måste få slut på set helvetet som ett missbruk är.
Hade en fördel med att det var min läkare som jag känt sedan länge. Förstår att du känner nervös inför detta jag var själv jätte rädd och trodde att hela världen skulle rasa samman det är ju så mycket skam man känner. Hade ju jobbat sååå hårt för att dölja mitt drickande. Men det var inte så dramatiskt sa bara att jag dricker för mycket och inte kan sluta. Han ställde lite frågor om hur mycket och ofta jag drack och det var faktiskt jätteskönt att få berätta.
Tack vare hjälpen jag fick har jag nu varit nykter i 9 månader.
Så förändring är möjligt.
Tänk på allt skit alkoholen ställer till för dig. Du är inte ensam om detta och läkaren har garanterat mött flera missbrukare som bett om hjälp.
Lycka jag ska hålla tummarna för att det ska gå bra för dig på måndag.

Härligt att du inte ger upp. Vi har så många chanser vi ger oss. Det låter även som att du är beredd att ändra din målsättning vilket ofta kan vara avgörande. Din sons replik landade i dig oavsett hans intention. Du hörde något som gjorde skillnad för dig. Kanske den där berömda droppen som får bägaren att rinna över? Dag 2 idag och jag hoppas på att vi får följa dig alla 100!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen :)

Jag har en helt annan beroendeproblematik men det finns många andra
i din situation som har liknande problem. Det finns många trådar här inne
du kan känna igen dig i.

Jag dricker alltid tills jag stupar: Ja då det gör jag med, jag stupar
i 7-8 dagar och har varit nykter idag i 160 dagar så det går om man
vill förändra. Jag mår väldigt bra i min nykterhet.

Ville bara uppmärksamma dig och säga Hej!

//MM

Det har sagts förut men tåls att säga igen. Förändring tar tid. Och det kan ta tid att hitta sitt sätt. Du har nu beslutat dig för att leva alkoholfritt och du har stöd av din partner. Utifrån det du skriver så är en stark motivationsfaktor bilden av hur du vill vara en förälder. Fint. Det gläder mig att du vill berätta om dina erfarenheter här och jag hoppas din tråd tar fart.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

??
Du kanske läser vad du vill läsa ?
Autocorr, svenska och norska i en salig blandning.
Är norsk men bor i Sthlm, hoppas ni förstår mig skapligt trots det och allt ??

Jag skulle känna mig för med läkaren, hur mycket jag vill vika ut mig. Ta den hjälp han kan ge och som jag tycker verkar ok. Kanske berätta om skammen och att du inte fixar detta själv. Svårt! Fritt fall, kan det kännas som; jag vet. Därför är tilliten viktig.

Exemplet som komikern drog var anorexi. Hur en anorektiker som börjar äta blir ifrågasatt på samma sätt som en slutar dricka alkohol.
- Så du äter mat igen !?
Jmfr - Dricker du ingen alkohol alls längre?!
Jag var den som först applåderade till sketchen och först även den enda. Utbrast till och med högt; - Genialt!!
Det blev en oväntad aha-upplevelse som jag tar till mig i mitt tillfrisknande.
Igår fick jag ett starkt sug. Som från ingenstans. Lite irritationer o stress staplade på varandra, så triggern lurar i min vanligaste vardag.
Min alkoholterapeut pratar om disciplin, kanske inte ett särskilt lättsamt eller roligt ord men ack så viktigt. Detta med nykterhet är inget som kommer till oss utan hårt arbete.
En dag i taget.

Om man inte genomlevt vintern kan man inte till fullo njuta av våren.
Det måste även till mörka stunder emellanåt för att sedan kunna känna verklig livsglädje. Enkelt och självklart.

Tycker du behöver ett bra avslut på den här kontakten och att du kanske fortsätter jobba med dig själv kanske på annat håll. Den starka upplevelsen du har av att ev bli "utslängd" och dina känslor inför läkarens agerande är viktiga att ta på allvar. När det är dags att flyga ur boet vet du bäst själv.

Att det ska vara så jäkla stelbent! Förstår inte varför en läkare skulle vara mer kapabel att bedöma behov av ett par extra samtal än en psykolog. Om det är en finansieringsfråga kanske du kan betala de sista samtalen ur egen ficka, men det funkar säkert inte så?
Blir så irriterad!!! Du har helt rimliga anledningar att ta ett par samtal till. Sen tror jag inte att en annan läkare skulle bete sig som den första. Så respektlöst på nåt sätt. Borde bli omplacerad eftersom hen träffar människor i kris.
Kan heller inte råda dig hur du ska göra. Du behöver ha verktyg när du är låg. Har du det? Jag kör ju inga "fyllerace" när jag kör, men precis som du så tar jag återfall (oftare än du också). Jag är så säker innan, men plötsligt... jag funderar lite på vilka mekanismer som triggar igång det där och varför man inte är på sin vakt, men jag har ju inga svar. Ditt race förra året fick ju jättejobbiga konsekvenser med lögner och sjukskrivning. Tycker att du borde kunna få fler samtal. Man behöver kanske ta samtalen de perioder när man är låg.
Såg att du i augusti 2016 skulle läsa in dig på din egen berättelse, det är kanske en bra idé för att få lite perspektiv. Borde göra det själv förresten. Lycka till med beslutet!

Det här får bli min dagbok och större förståelse varför jag dricker vin. På min pappas sida har alla bröder alkoholproblem. En dog i alkoholism, hittades i sängen. Min pappa satte tidigt avstånd att det är ej tillåter att dricka på veckodagarna för att klara sitt jobb som snut, men helgerna söp han. Han älskade att supa våra respektive under bordet. Och själv ramlade han i trappen. En gång hämtade han mig på jobbet med blått ansikte, han sa att han råkat gå in i köksdörren, sedan skrattade han och sa att det var för mycket whisky i helgen och grannfrun (115 kg) hade trillat över honom, och han slog upp ansiktet i trallen. Han låg under hennes rumpa sa han och skrattade. Min morfar var alkoholist och satt på parkbänken.Han dog i alkohOlism. Kommer ihåg att mamma bjöd hem han en gång när vi var små och det slutade med att ambulansen hämtade honom och han ver nerpissad. Min mamma har aldrig druckit!!! Så jag har alkoholism i generna. Så det är därför jag är livrädd och tar hjälp innan det är försent. Brukar påminna brorsan om generna då han gärna slappnar av med whisky på veckodagarna. Han är stressad affärsman. Så det kanske inte är så konstigt att det är tungt att dra ner på A. Jag har i alla fall lyckats dra ner. Ska försöka som far att endast dricka på helgerna men då endast 1/2 flaska fre+ lör.

Man ska ju inte dra alla över en kam, men ibland kan det bli så att oanat mycket känslor dyker upp efter en tid. Då får man vara beredd när dom kommer. Eller möta dem oförberedd?

Gillar din stavning (har autocorren varit framme?) av "droppe"...: "dråpe"... javisst, för många droppar kan lätt bli till "dråp"...

Min impulsivitet gör den känslan till en fallgrop. Fint och stärkande att läsa om din reflektion. Tack

Gott jobbat och bra tänkt där, restart2017
Sista meningen såg ut som "ha en supar-dag alla"....??
(galghumor)

Glad och lycklig, 15 dagar utan en dråpe.
Nu får målet bli en månad, sen får,allt utvärderas.
Som jag ser och känner det just nu, så finns det inte plats för A i mitt liv överhuvudtaget någonsin.
Hoppas dom tankarna håller i sig....
Ha en super dag alla

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
Vilken tröst, evad som kommer på!
Allt ju vilar i min Moders händer,
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Hen som bär för mig en moders hjärta
Giver ju åt varje nyfödd dag
Dess beskärda del av fröjd och smärta,
Möda, vila och behag.

Ja, jag sitter här med mitt goda morgonkaffe och ler. Det är sååå gott utan dåligt samvete. Det var en tung kväll igår med mycket förhandlingar. Hade igår kväll bestämt mig att idag ska jag köpa 1/2 flaska till ikväll. Men det känns inte aktuellt idag. "Stark på morgonen och svag på kvällen". Ska gå ut och äta ikväll med barnen och ta bilen med mig ??Ha en jätte bra dag. Kram på dig!!!

vaknade jag till plusgrader. När jag kollade prognosen igår så lovade den snö under natten men ack så fel den hade. Inte en vit flinga någonstans, snön som kom häromdagen har nästan smält bort helt och hållet och marken var mjuk på sina ställen. Det är en härlig tid som väntar, det är naturligtvis fortfarande inte för sent för bakslag, men jordaxelns lutning är inte förhandlingsbar; våren kommer som den alltid gjort. Det är fascinerande det där; att en liten vinkel hos den axel vår jord snurrar runt kan påverka oss i så hög grad. Jag är faktiskt glad att jag bor här uppe, där årstiderna är så tydliga. Visst, som så många andra har jag lekt med tanken att flytta till sydligare nejder, men när jag rannsakar mig själv så vill jag inte. Hur ska man kunna njuta av våren fullt ut om man inte har genomlevt en vinter? Kommer sommaren att kännas som sommar om den bara är ett par grader varmare än vintern? Nej, för mig är detta idealet och just i år har vintern varit nära nog perfekt; lagom kallt utan töperioder, ett konstant snötäcke och många spektakulära stjärnhimlar. Jag känner det som om naturen har önskat mig välkommen här uppe.

Allt är inte solsken och ulliga molntussar på en klarblå himmel dock. Jag har rent generellt en positiv syn på livet, men ibland tappar jag balansen och kraschar. Det hände härom dagen, jag drabbades av vad jag närmast kan beskriva som en mini-depression. Mini avser då dess varaktighet; den var djup nog för att vara besvärlig. Jag åker på dom där ibland, helt utan någon rimlig förklaring mörknar min värld och allt verkar hopplöst, jag tappar lusten att göra någonting och går omkring med hängande huvud, som en mänsklig Ior ser jag bara det negativa i allt omkring mig. Min framtidstro bleknar bort och min omgivning blir ett kargt, ogästvänligt landskap utan stigar, utan horisont. Solen lyser inte, atmosfären är grå och trist, det är kallt, så kallt att jag känner det ända in i märgen och en isande vind blåser rakt igenom mig.

Jag har varit igenom många sådana här så jag borde veta hur jag ska handskas med dom, men jag har aldrig riktigt kommit på något universellt sätt att ta mig igenom och ut på andra sidan. Det verkar som om det är en sådan där grej som jag bara måste ta och försöka stå ut så gott det går, vid det här laget vet jag ju att det inte varar länge; sällan mer än en dag, så jag hukar och håller andan och väntar. Så gjorde jag även denna gång men något kändes annorlunda och nu, ett par dagar senare kommer jag på vad: jag hade inga sug, inga tankar på att svänga förbi bolaget, ingen önskan att medicinera mig igenom det. Vilken befriande känsla det är; kanske är jag på väg att lära mig att leva på riktigt.

Ha en bra dag!

Tänker på dig nu när jag sitter med mitt morgonkaffe och njuter.
Tänker att du sitter någon annanstans och njuter med ditt morgonkaffe.
Ha en bra dag!
Kram!

Förlåt ,men hela inlägget osar förtäckt reklam. Tacksam grupp att utnyttja här. Glad att forumet inte tillåter sånt!

Hej Ler
Hur mår du?
Kram

Lyteskomik och sanning på samma gång ?
Jag har så härliga kompisar IRL. Inga tabubelagda ämnen, inga skämt kan vara för grova. Inget tåtassande. Grabbarna jag tränar med t ex är underbart och okunnigt naiva. Typ, en dunk i ryggen = ett halvårs terapi.
Förra året när jag uppgivet berättade om att jag haft en suparperiod för en av dem svarade han "inte så konstigt, du är ju sån, allt är ju extremt" och fortsatte "äh, skit i whiskyn nu o drick folköl som oss andra gamla gubbar" så jävla skönt. Bara sådär, liksom.
Brännvinsskämten kommer lite då och då. Det är liksom ingen issue.
Men när jag visar att det är allvar, eller behöver stöd, är det empati och uppbackning till 100%. Uteblir jag från kvällsträning en längre tid kommer meddelanden med frågor om hur det är.
Idrottsvärlden, så som jag känner den. Raka puckar och ärlighet. Ickedömande och livsbejakande.
Den där t-shirten skulle gjort succé om jag hade på mig den i det gänget, MM!?

Ja det bli nog svårt att saluföra det här på det viset som du vill hjälpa till med funktion och dosering osv.
Det blir ju fel i ett forum av Socialdepartementet...
Men det är ju bra att du får testa och att det verkar fungera för dig.

Ska dock tillägga att om man har svår abstinens så ska man inte vara rädd att söka hjälp
hos läkare. Eller som för många av oss, behöver stöd. Ofta ligger det ju en djupare problematik
bakom ett missbruk.

Tack iaf att du tog dig tid. Ska följa hur det går för dig :)