Senaste kommentarerna i forumet

OKej nej 75 cl sprit har jag bara druckit vid festtillfällena . Förmodligen mer då också . Därimot har jag andvänt alkoholen för förhindra min panikångest , ( väldigt dumt jag vet ). Men har inte kunna tänkt klart . Altså ingen alkoholfri Dag sen i somras .

Jag har också adhd , Förmodligen gad sen jag var liten . Vilken antidepressiva äter du ? Och har du nå biverkningar av den .

Vid alkoholabstinens tas anamnes för att utreda risk för delirium och behov av sjukvård.
Riskfaktorer anges som: haft delirium förut, alkoholkonsumtion mer än 75 cl sprit per dag i minst tre veckor, andra somatiska sjukdomar såsom pneumeni, tidigare kramper mm
Lindrig abstinens - den vi ofta kallar baksmälla - behandlas med B-vitamintillskott
Skriver inte detta för att förminska dina upplevelser utan för att om möjligt hjälpa dig att resonera med dig själv när ångesten kommer.
Du har en plan och följer den, det är det viktigaste. Och en plan när det gäller att ta tag i grundproblemen ångest och depression också. Det låter bra! Och att ha en plan fungerar lugnande vid ångest.
Fint att du orkar göra och tänka på annat nu. Ha det gott!

Tänkvärda ord! Javisst är det så att en ordentlig bakfylla förstärker allt jobbigt. Ska föröka dra ner på konsumtionen i första hand.Om inte det går måste jag sluta helt. Har som mål att max dricka 6 öl på fredag och lördag. Gick bra den här helgen iallafall. Drack 4 på fredagen och 3 på lördagen. Ska lämna leverprover pga körkort inom kort,så jag har ju det som morot? Piska? Önskar dej en bra dag!

Mannen som skalv, rekommenderas.
"På söndagen vaknade jag i en främmande lägenhet. Jag var kraftigt bakfull, hade ångest och svettades ymnigt. Jag hade pengar så det räckte till några öl och begav mig ut på stan på jakt efter ett ställe med morgonöppet. Richards pub tog emot från klockan nio och halv tio var jag där i detta obeskrivliga sällskap av pratsamma medelålders män med små röda simmiga ögon. Pilkastningen var i full gång och öl och porter flödade."...

Jag mådde inte så dåligt förutom att jag var väldigt trött. Lite yr också men ingen fara riktigt. Fick ju vara observant på farliga abstinenssymptom förstås?

Ångest har ja inte känt av men det kanske beror på att jag äter antidepressiva sen 9 år tillbaka. Jag har, förutom adhd även GAD (generaliserande ångest) men tror inte att jag skulle uppfylla kriterierna för den diagnosen längre om jag skulle sluta med antidepressiva. Jag har exponerat mig för så många saker vilket lett fram till att min ångest har minskat radikalt.

OJ 2 liter vin är ju 60-70 cl ren sprit per kväll beroende på procent .

Hur mådde du dag 1-5 då ?

Själv har jag andvänt alkohol bara för ens ta mig till affären :(
Vågar inte chansa , fick rekommendation lägga In mig men ville inte få mer trubbel .

Också hört bra historier om. Folk som klarar sluta rakt av men de är tydligen inget att rekommerndera .

Kommer ej öka intag är inte ute efter känna rus , är inte ute efter fly längre .
Alkoholen har varit en flykt från väldigt stora negativa händelser som kom under kort tid för mig .

Men har missbrukat alkohol förr i livet . Har grundläggande ångest och depressions problem .

Ska lösa de på annat sätt nu !

Och tack för din support ?

Nyligen läst Krister Sjögrens nya bok och dessutom Kjell Olof Feldt bok där de beskriver sina dilemma och beteende kring alkoholen vilket berikade mig.

Skam är en destruktiv känsla som är jobbig. Det kan ju bli en ond cirkel också. Man känner sig värdelös, dricker alkohol och känner en form av glädje eller rus. Efteråt när bakfyllan kommer så känns skammen och skulden etter värre. Kanske känner sig värdelös som förälder, som partner ja, som människa helt enkelt. Slår på sig själv om alkoholberoendet också. Det bästa är att om vi slutar med alkoholen, så känner man sig piggare och fräschare med tiden. Ja, jag klarade faktiskt att sluta med ett beroende. Jag är inte värdelös. Det finns hopp för oss alla. Den dagen vi slutar försöka förändra till det bättre, då först är vi körda...

Oki. Ja det var bara råd som du förstod? Jag förstod det dock efter ditt allra första inlägg som att du hade som plan att vara urfasad under denna vecka men jag missförstod nog.

Jag har själv inte försökt att fasa ut utan slutat rakt av så jag har ingen erfarenhet av det. Klarade mig nog jäkligt bra då jag slutade tvärt efter flera år av 2 liter vin varje kväll! Men om du har professionell hjälp som säger att det är jättefarligt för dig att gå från typ 2-3 glas vin ner direkt till 0 så ska du ju givetvis göra så?

Jag följer din resa här och önskar dig all lycka till???

Ja, Vilja, nog är den mycket smartare än min strategi i alla fall, fast man kan ju undra vad vi håller på med båda två. Jag har i och för sig inte bestämt mig för att vara helt vit, så jag får inte ångest av att jag druckit.
I fredags drack jag 1/2 flaska vin öppet och 1/2 flaska vin i smyg + en öl. 7,5 sg alltså. Klart berusad senare på kvällen och det vill jag ju inte att barnen ska uppleva. Försöker vara tyst så att det ska märkas då lite som möjligt. Lägger mig och sover förvånansvärt bra. Veckokonsumtionen ok alltså... men allt på en gång? Känner att det är nog nu. Igår hade jag vin hemma men valde att inte dricka. Känner mig trött på alkohol faktiskt. Till fredagsmiddagen inbillade jag mig att det var godare med riktigt vin (det skulle vara vin i såsen) och det var möjligtvis godare, men eftersom jag, min vana trogen, handlade en halv flaska extra så var det mycket fokus på i att få i mig det vinet i smyg.
Jag känner mig helt färdig med det livet. Det kommer nog att betyda att jag inte kan/ska dricka hemma. Det är här hemma problemet finns och igår när jag funderade på vin el inte vin, funderade på maten och att äkta rödvin säkert är godare till, osten som vi hade blir också godare, men nej, just nu könner jag mig verkligen färdig. Så vinet får stå. Häller inte ut, för jag kan just nu inte tänka mig att jag kommer att få för mig att korka upp det. Får väl se om det händer. Men jag är klar nu med det här, trött, inte sugen.

Och Allva, jag har inte lyckats hitta appen. Känner just nu att jag klarar mig utan. Bra jobbat att tacka nej till fortsatt utgång.
Och Vetejvem, tack för pepp. Funderar ibland på hur sömnpåverkan av a och alla dåliga beslut hänger ihop. Tror att det har stor betydelse.

Uppskattar era råd men kör nog kvar enligt plan .

Börjar orka göra annat på dagarna och endast till kvällen tar jag min dos som medicin . Tänker inte hela dagarna på alkohol .

Eftermiddagarna mår jag ofta dåligt på men ser ej alkohol som alternativ .

När jag skrev första inlägget ville jag helst sluta cold turkey . Planen. Var ej uppskriven för uttrappning , skrev en utifrån från minnet från min senaste gång .
Och ligger enligt plan och före om jag klarar mig på 30 cl ikväll .
.

Förstår vad du menar , kommer jobba med panikångesten som steg 2. Då det är den som fick mig att börja dricka .

Men om jag följer utrappning enligt plan som jag gjort varför skulle de vara fel ? Är bara rädd för farlig abstinens som flera här samt andra på alkohol linjer sagt till mig . Enligt min plan är jag ju snart på 0 . Jag lider som mest på eftermiddagar ändå belönar jag inte hjärnan med nå dricka då ?

Ja Dionysa har också mycket funderingar kring mobbningen. Hur oerhört djupt det sitter i mej. Har väldigt dålig självkänsla. I stort sett i hela mitt liv har jag haft klumpar av ångest i mage och bröst. När jag inte har haft det uppstår bara en stor tomhetskänsla. Alkohol motverkar båda tillstånden. Vad jag önskar man kunde känna sej värd något och kanske lite lycka emellanåt. Önskar dej allt gott!

Du är också fin! Men vet du, det är bara att ta nya tag, man trillar dit, men idag är det en ny dag, gårdagen kan du inte leva om. Idag är det nyktert! Vilken härlig vårsol det är idag då!! 6 månader! Det är ju fantastiskt, var glad och nöjd med dig själv!

Om jag aldrig hittar den får jag väl helt enkelt knyta nävarna dag för dag då.
Gillar inte att beroendehjärnan vaknat. Men om detta nu är verkligheten får jag anpassa mig efter den.
Planerade in cykelpass i går för jag har varit sårbar i veckan och var osäker på mig själv. Nu är det söndag morgon. Faran är över för denna gång, men eftersom jag har ledig förmiddag på tisdag och är ledig onsdag behöver jag lägga upp en plan inför imorgon. Känner jag mr Hyde rätt kommer han ta chansen efter ett nätverksmöte angående min dotter imorgon eftermiddag. Det hålls lämpligt nog hundra meter från systemet också. Så här kommer snacket gå i mitt huvud: "Två dagar är ok. Jag kommer inte fortsätta." Sedan går jag in på systemet och tänker välja en halvflaska till två dagar för att det inte ska bli någon märkbar fylla. Väl där kommer jag ta en helflaska för att inte riskera att det blir för lite. Meningen är ju att jag ska bli tillräckligt bedövad, annars är det ju ingen idé. En kvarting i eftermiddag och en imorgon. Sedan upp på spåret som om ingenting hänt.
Tror jag det!
För jag kommer klara det galant. Jag kommer att må förträffligt. Jag kommer att vilja göra det igen. Kanske redan till helgen? Ja, varför inte. Bäst att passa på innan tävlingssäsongen börjar, eller hur? Mönstret från januari upprepas. Kanske kan jag till och med överträffa mig själv. Varför inte en hela om dagen när jag ändå håller på? Kanske kan ha en i bilen så jag kan ha själva drickandet avklarat innan jag kommer hem, hälla i mig det under sista halvmilen skogen där det inte finns kontroller, spar lite tid...finns ju många varianter jag inte provat än. Kul att exprimentera lite, se hur långt jag kan gå.
Fuck you, mr Hyde! Håll käften och göm dig bakom den sten du kom ifrån! Jag har fan inte tid med dig längre. Så bara HÅLL DIN JÄVLA KÄFT!
Sådärja. Nu visar vi vem som bestämmer. Skönt att vara pigg o utvilad. Idag blir det ett långt simpass och kanske en liten löprunda. Två böcker väntar på att bli lästa.
Våren är här!
Kram

Häll ut skiten nu istället för att hålla på med småskvättarna. Verkar som att allt fokus hamnar på alkohol för dig annars.

Tror också att det är bättre för din självkänsla om inte annat för att du från början bestämde att du skulle vara uttrappad när denna vecka var över.

Ta tjuren vid hornen och gör det nu! Ta hjälp från oss här inne! Du fixar det här!!!

Tog du bilen igår? Är det vitt som gäller idag?

Om du hällde ut det återstående vinet och lät ångesten komma. Finns det någon du kan tillbringa dagen och kvällen med?
Annars, långpromenader, hälsosam mat, allt som bidrar till att kroppen mår bättre. Där ingår inte vin.
Det låter som undvikande av obehagliga känslor är kärnan i problemet. Så länge du försöker döva dem kommer din känslohjärna fortsätta tro att de känslorna är farliga på riktigt och det bidrar till att rädslan ökar.
Förstår att du känner det starkt och att det plågar dig annars hade det ju varit lätt att leva med.
Se det som en ond cirkel. Beteenden, både inre såsom tankar och tolkningar av känslor och yttre såsom handlingar, förstärks av kortsiktig belöning. Om du svarar på det inre beteendet 'tolkning av obehag' såsom "abstinens -> farligt" och "ångest -> måste bort annars blir den outhärdlig" med att försöka ta bort obehaget och du får belöningen "det går bort genom att dricka lite vin" nappar hjärnan direkt på det. Beteendet förstärks.
På lång sikt lär sig hjärnan att ångest är farligt och att vin hjälper. Den lär sig också att du på egen hand inte klarar av att bara ha ångesten för den har inte fått det bevisat. Det är först när du bevisar för hjärnan att "se där, jag överlevde fast det kändes som jag skulle gå under" som omlärning kan ske. Och för varje tillfälle du klarar av stärks du i din egenmakt.
"Jag har ångest, det är obehagligt, jag tolkar det som fara, och jag kan ha känslan men ändå göra det som är långsiktigt bra för mig."
Tror du att du skulle våga prova?
Lycka till

Jag ska försöka svara så ofta jag kan.
Samtalskontakt IRL är ju det bästa, men börja här och nu med det forum du känner till.
Ett sådant uppvaknande genom en känslomässigt stark bild kan hjälpa dig om du hittar ett sätt att få kontakt med den i skarpt läge. Till att börja med, levandegör minnesbilden. Beskriv den ännu mer detaljerat för dig själv.
Du kunde se ditt minne från barndomen och koppla det till dig själv här och nu samt sätta ord på det.
Försök minnas hur du kände dig, som barn, när du såg honom. Hur kände du dig när han drack och mellan de gånger han var onykter?
Det kan vara känslomässigt starkt att försöka minnas. Men viktigt. De eventuella skuldkänslor du därmed får gentemot dina barn, den rädsla du kanske upplever när det gäller din nuvarande situation är viktiga budbärare. Låt de komma, undersök dem, tillåt dig känna dem fullt ut.
Kan du öven skapa en förståels för dig själv och ditt eget beteende? Förståelse är inte samma som bortförklaringar eller ursäkter.
Jag kan ta mig själv som ett exempel.
Mina ADHD-symptom och svårigheter att härbärgera känslor har nog varit mer skadliga för barnen än de få suparperioder som inträffat först de senaste två åren, så mina exempel handlar mer om beteende än just alkohol.
Min äldsta dotter mår inte så bra, och jag får skuldkänslor då jag kan se att mycket handlar om hur jag mött henne under småbarnsåren. Otålighet när hon varit ledsen, som resulterat i att jag blivit arg på henne om mina första försöka att trösta inte hjälpt. Oförmåga att fokusera längre stunder som sårat henne för jag inte lyssnat färdigt när hon ville berätta något. Oförutsägbarhet, snabba impulser där jag plötsligt stressat på henne (och även de andra barnen) att skynda sig, överdrivna raseriutbrott som skrämt henne... mm. Nu ser jag att det handlat om en oförmåga hos mig själv och att jag utifrån den gjort det jag kunnat. Skuldkänslorna finns kvar, för skadan är ju lika stor oavsett orsak, men skillnade är att jag förlåter mig själv och kan arbeta med de delar som brustit. Om jag inte vågat se bristerna av rädsla för skuldkänslorna kanske jag istället, som många föräldrar för tyvärr, lagt ansvaret och skulden på henne för att skydda mig mot smärtan. Det är långt mer skadligt än handlingarn i sig.

Du har upptäckt risken att dina barn får samma upplevelser som du i tid. Det gjorde förmodligen inte din pappa. Du kan vända "generationsförbannelsen" nu. Man bör veta att det är stort att vända ett sådant arv till det bättre. Och svårt. Ge dig själv det erkännandet. "Jag vill göra annorlunda, jag är inte min pappa"

Hur länge och hur mycket har du druckit det senaste? Kan du avbryta idag och göra dig av med all alkohol du har hemma?
Är din partner med på tåget? Kan hen stötta?

Kram

men jag tänker inte ge med mig. Han har vant sig vid att vi tillbringar en eller ett par timmar på för- och eftermiddagen med att röja i trädgården och han älskar det. Men det är söndag, det är sju grader kallt och jag har ingen lust. Så det lär bli en viljornas kamp hela dagen och jag måste medge att utgången är oviss. Det är en viljestark liten hund den där och jag är lättledd så måhända blir det en kompromiss, om temperaturen stiger lite till eftermiddagen hamnar vi kanske där ute i alla fall. Inte för att jag har något emot det, det finns mycket att göra och jag tycker det är härligt, men när det är kallt vill jag inte bli alltför svettig. Och svettig blir jag, jag har fått rota fram en extra mössa för den jag har på förmiddagen hinner inte torka tills eftermiddagspasset.

Jag har att göra inne också, just nu håller jag på och renoverar en taklampa som jag ska hänga upp i sovrummet. Här finns många gamla lampor som passar väldigt bra in i miljön. När jag flyttade in i lägenheten för fyra år sedan hade Det Stora Möbelvaruhuset extrapris på en plafond, åttio kronor inklusive LED-lampa, så jag köpte tio stycken och satte upp överallt. Praktiskt och billigt men inte särskilt stilfullt. Här uppe tänker jag annorlunda, jag har satt upp några av de där men de passar bara inte. Det ska vara den gamla sortens lampor, kandelaberliknande saker med tygskärmar, skomakarlampor, allt som har några år på nacken. Och sådana finns det en del av, hukande i skrymslen och vrår både här och där, de är bara inte i skick att hänga upp och koppla in direkt. Kärt besvär, det kommer att bli jättefint när jag är klar lagom till sommaren då lampor inte behövs.

Jag noterar att ett par av mina grannar inte har tagit ner juldekorationerna än. Det handlar om ljusslingor som fortfarande hänger längs taken, en liten utegran som fortfarande lyser vackert på morgnarna, ett härbre i vars fönster en adventsljusstake och en julstjärna lyser upp natten. Jag förstår dom, för många år sedan när den amerikanska seden att dekorera husen inför julen inte hade fått fäste i Sverige fick jag för mig att vara först. Jag hade haft barnen med mig i USA några gånger och dom tyckte det var jättehäftigt så jag köpte ljusslingor och satte igång. Sätta upp: kul. Ta ner: inte lika kul. De blev kvar till i mars och att reda upp härvan inför nästa jul var ett heldagsjobb för hela familjen. Två år hängde vi i, sedan beslutade vi gemensamt att det här med juldekorationer inte var för oss. Vi kallar det en protest mot den överkommersialiserade delen av julen, andra skulle nog kalla det lathet.

Ha en fin söndag allihop!

En regelbunden samtalskontakt vore bra. Så du får koll på vem du är och var du befinner dig. Här? och/ eller någon annanstans, tänker jag.

Hej.
Jag gillar den där tanken; alla val man gör känns som bra val i stunden. Tricket är att se bortom den korta belöningen.

Tror att det finns något däri som jag kan bygga på. Tror jag.

Hej vänner,
Liten uppdatering. Har inte varit här på ett tag - av en enda anledning. Är fullt tillbaka i gamla hjulspår igen. Dricker lite och måttligt till maten. Efter alla lagt sig sänker jag en flaska till och somnar framför teven; ja, ni ser trenden.

Missade att åka till jobbet i fredags. Bakis. "Jobbade hemma".

Nu är klockan 04:00 och jag vaknade precis i tv-soffan. Sned som en ostbåge och fortfarande packad.

Fick en deja vu till ett eget brandomsminne; jag brukade alltid hitta min far sovandes på fyllan framför teven som barn. Gjorde ibland misstaget att försöka väcka honom. Min pappa var inte så snäll när han var full.

Det är ett sånt där definierande barndomsminne som sitter och som jag till varje pris vill skydda mina barn ifrån.

Har haft en sån jäklarns tur hittills att jag vaknat först. Innan dom hittat mig. Hur länge kan jag räkna med detta?

Vet inte vad jag ska göra. Jag tror jag behöver någon att prata med.