Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

Under hösten har jag gått till en psykolog på en beroendemottagning som ligger på Riddargatan i Stockholm. Jag har fått praktiska verktyg och jag har lyckas att dra ner på mitt drickande. Jag kan varmt rekommendera mottagningen till er andra. Från september till december drack jag i snitt 14 glas per vecka. I januari och februari har jag druckit i snitt 4 glas per vecka. Nu har jag varit helt nykter i 5 veckor och det känns underbart. Mitt långsiktiga mål är att hålla mig under 5 glas per vecka.

Under terapin har vi främst jobbat med stress och risksituationer. Jag fick lära mig att stress är något som kommer och går och det är inte något som jag behöver eliminera med hjälp av alkohol. När jag blir stressad vill jag att stressen ska försvinna direkt eftersom jag tycker att det är en obehaglig känsla. Det var därför svårt för mig att förstå hur metoden skulle hjälpa mig. Hon förklarade mer djupgående hur jag skulle göra. Kroppen är inte gjord för långvarig stress och den kommer därför att försvinna efter ett tag. Det kan ta 10 minuter, en timme eller mer. Men huvudpoängen är att stressen kommer att försvinna utan att man behöver inta en konstgjord substans i form av alkohol. Jag testade metoden hemma under ett flertal tillfällen. I början var det jobbigt och det tog ett tag innan stressen försvann. Efter några veckor kändes det bättre och jag insåg att jag klarade mig utan alkohol. Jag lyckades därför trappa ner på antalet tillfällen som jag drack.

Jag fick även lära mig andra metoder för stresshantering. När jag kände mig stressad gick jag en snabb promenad längst med vattnet. Efter 10 minuter kände jag mig avstressad och lugn. Om jag har ett problem som jag är bekymrad kring valde jag att ringa en kompis eller min pappa. Att få input från andra och ha folk som bryr sig gjorde så att jag kände mig lite lugnare. Jag kommer att fortsätta jobba med mig själv under det kommande året.

Holistic

- så fantastiskt hur det fungerar! Alla dessa år då människor berättat, tagit hjälp, gett hjälp 24h/dygn, året om! Vi finns ju alla här och hjälper varandra hela tiden! OK, ibland känner någon sig utanför. Så är det ju. Det är en process att ta sig in, få en plats, så är det alltid, överallt. Måste vara så. Själv har jag fått kämpa en del med mina ovanor, blinda fläckar, etc innan jag börjat boa in mig. Och visst: man sitter alltid lite löst. Sånt är livet. Jag har lärt mig mycket på kuppen.

Dagen gått bra hittills . Ljusnat lite idag ! Hoppas de håller i sig .

Tusen tack för det inlägget.
Det small till mitt i mitt mellangärde.

Jag kunde känna det igen.
Den förbannade paniken.

Tack för att du påminde mig om hur jag
aldrig mer vill ha det... ❤️

???

Någon?

Säg till om du hittar en sån app, skulle vilja testa. Ja vilka mönster och märkliga (o)vanor man kan skapa för sig själv alltså.
Hur går det i helgen då? Jag var på bio igår och det blev ett glas vin innan. Fick frågan om att gå vidare efter filmen men svarade sekundsnabbt nej utan att tänka, av självbevarelsedrift. Kändes skönt att komma hem nykter och vara fräsch idag.

Om jag kommer in i ett beroende eller mani, kommer jag in ordentligt, med alla krafter. Jag sitter fast fullständigt tills någonting händer så att jag kan sluta.
Jag slutar då för alltid. Det är ett annat mönster än du har, AlkoDHyperD. Om jag har ett beroende som inte är så destruktivt (jobb), försöker jag hålla det vid livet.
Hur slutade jag dricka? Efter 10 år?
När jag var barn var jag väldigt sjuk, hade cancer. Det var en läkare, som utan anledning eller utan att ta betalt lade extremt mycket av sin tid för att rädda mitt liv. En helt obekant person. Kom hem till oss två gånger om dagen för att ta hand om mitt infekterade operationssår. Han fortsatte ta hand om mig tills han dog, när jag var 30. En natt drömde jag om honom. Han kom och sa att nu ska jag sluta dricka. Så jag slutade :))))

Våra beroende funkar olika, men anledningar är antagligen samma. "Vita knogar".
Jag har precis fått träningsförbud för närmaste tid (direkt fara för livet :O) och du kan tänka dig hur jag mår. Shit. Att sluta dricka vin och äta socker var verkligen ingenting om jag jämför med träningsförbud.
Vad kan vi göra förutom intellektualisera?
Jag har inget bra svar än. Jag försöker få kontakt med min egen kropp, känner efter, försöker liksom utan att prata lyssna på mig själv. På sistone har jag en känsla att jag har pratat sönder mig själv. Jag är som dig och din dotter, fast i samma kropp. En som är vuxen och utbildad, kan så mycket men är hemsk instabil och har vita knogar. Och ett barn som lyssnar på den vuxna personen och klarar inte av det.
Jag försöker sparka ut den vuxna och komma åt det barnet. Barnet har kraft som gömmer sig bakom all trauma och alla skador och brister som den vuxna personen har. Jag vill fråga vad barnet känner, uppleva det en kort stund, även om det är smärtsamt. För att tack vare det släpper knogarna lite.

Det hjälper mig också att komma in i friska relationer. Knyta an till människor. Filosofera tillsammans, dela tankar, jag skulle säga...dela blicken. Det har läckande kraft. Jag hatar små prat om ingenting, det är bajs, ingen bryr sig, jag känner att det är så himla meningslöst, slöseri med min energi och tid. Ibland är det så bra att dela tystnaden. Men någon person som är emotionellt stabil och man kan bara anpassa sig till sinnesstämningen, känna efter.
Juste.
Jag tränar på att känna efter. Blunda och bara känna, lukta, inte prata :)

Fortfarande nykter, 281 dagar. Så skönt att slippa det helvetet jag varit fast i.

för alla fyra delarna av din "ritual". Du ska veta att du är långt ifrån ensam om att dricka dig rejält packad i ensamhet, och ha en berg- och dalbana i måendet, med svart ångest blandat med stunder av flykt in i mörkret p.g.a. alkoholen. Så har det varit för mig många gånger också. I många år.
Och vi är nog många här inne som har haft diverse ritualer för oss när det gäller alkohol.

Jag hoppas det går bra för dig nu, och att du fortsätter med nykterheten och friheten. Ha en bra helg.

Kramar

Men innehållet är förstås eländigt, ingen tvekan. Viss grundläggande igenkänningsfaktorer dessutom. Fortsätt gärna skriv! Jag behöver det.

Så då får det bli nykert i kväll, har inget annat val :-) men det är ett bra val :-)

skulle jag nog kunna skriva en hel bok om. Det mesta har jag "förträngt"... herregud! så mycket ont den gjort med en och så gärna jag nu skulle vilja träffa mina plågoandar; ge dem ansikten! Jo, det är sant.
Jag funderar mycket nu över vad som hände och varför. Och hur det påverkat mig. Sår, mycket djupa sår. Hur läker?

Absolut. Så är det ju. Om du kan börja acceptera dina snedsteg är du en bra bit på vg att styra upp. Vet jag av egen erf....

Snesteg ingår i förändringen av vanor!!! Men man blir så otroligt besviken på sig själv. Men man måste nog göra ett par snesteg då det är såååå svårt att bryta vanor såsom rökning, alkohol, matmissbruk. Vi får kämpa på!!! Tror att dett forum kommer jag ha mycket hjälp av på vägen ???

Och tror faktiskt varje dag sista fyra veckorna varit svarta. Idag har jag tränat hårt och tänkte återigen försöka mig på en sund period. Men såklart direkt en middag ikväll med bekanta, ska försöka ta bilen dit som "säkerhet" för litar på mig själv gör jag inte ett dugg.

Ja det känns som jag verkligen fått nog och bestämt mig, men mycket orolig över alla snesteg jag kommer att göra, samt den tuffa resan. Så skrämmande när man uppräcker att man inte klarar av detta själv. Har en stark drivkraft i allt annars och lyckats med stora utmaningar. Men hade ingen aning om hur svårt detta är ?. Så imponerad av alla som lyckas!!!! Trevlig helg

Håll ut! Så lätt att falla tillbaka i dåliga mönster.

Jag har nu skrivit ner resten av min ritual, tar och klipper och klistrar in dom första delarna så ni kan läsa sammanhängande:

Min ritual. Del 1.
Jag funderar mycket kring min ritual jag har när jag dricker. Förr om åren när jag drack var det mer på olika sätt och jag söp ju men det var inte lika ofta och det var när jag hade någon att supa med. Jag åkte in till stan och tog ett race på ett par dagar och sedan åkte jag hem och var normal.

Det är dom senaste 6 åren som jag utvecklat min ritual där jag dricker ensam som jag håller stenhårt på, när jag dricker ser det ut på EXAKT samma sätt...så jävla insnöat.
Jag åker in till byn och sätter mig på en bänk utanför bolaget, där sitter jag och försöker inbilla mig att jag kan låta bli. Även detta är en del av ritualen, jag har under dagen tänkt ut en anledning till att dricka som kan vara vad som helst. Men jag går inte direkt in på bolaget utan sätter mig först utanför och tar ett par cigg. I mitt huvud är detta ett bevis på att jag EGENTLIGEN kan låta bli och därmed är det helt rimligt att jag går in och handlar. Och sedan har jag ju min utänkta "anledning" färdig och detta i kombination med att jag faktiskt inte springer in direkt gör inköpet till något som inte är så farligt eller anmärkningsvärt alls.

Jag ska ju bara köpa en box vitt vin och en flaska explorer. När jag gör detta känns det som att jag har kontroll över vad jag sysslar med. Dessutom är det sista gången jag gör såhär och en enda liten gång till är väl inte så farligt?

Jag får nog pausa här det blev mycket att tänka på nu. Har tänkt mycket på ritualen. Återkommer.

Del 2.

Så jag går in på bolaget. Ibland går jag runt och tittar lite som om jag funderar eller är intresserad av utbudet. Men jag vet ju vad jag ska, ibland skippar jag det momentet.
Jag ska ha en box av det näst billigaste vitt vinet (min mamma drack det billigaste och det känns för sorgligt att dricka just det) samt en liten explorer.

Det är ett litet samhälle och jag fattar ju att personalen har koll på vilka som har problem. Det finns en gubbe som jobbar där som ger en vad jag uppfattar som dömande blickar. Honom gillar jag inte.
Det finns även en kvinna som har uppenbara alkoholproblem, det står skivet i hennes ansikte. Det känns alltid trösterikt när hon sitter i kassan. Det känns då som att hon är på min sida.
Om det finns andra kunder som man ser att dom dricker för mycket känns detta också som en tröst. Dom känns som mina bundsförvanter och jag känner att vi alla fattar rätt beslut med vad vi handlar. Vi är minsann bara missförstådda tänker jag. Klart vi ska ha lite att dricka.

Fan vad sjukt det låter nu när jag formulerar det. Visste ju allt detta egentligen men att det är så många skruvade tankar redan vid inköpet är skrämmande.

Ibland på sommaren om jag har en timme eller så innan nästa förbindelsen hem går (bor ute på landet) händer det att jag köper 2 öl (stora ) att dricka i solen. Annars börjar jag aldrig dricka förens jag kommer hem. Jag går aldrig in på en toalett och kranar upp vin i en petflaska som jag vet andra gör. Men om solen skiner känns det fullt rimligt att sitta i en park och hälla i sig en liter öl på en timme.
Lite positivt och livsbejakande känns det. Herregud det hade nästan varit onormalt att INTE göra det.

Shit, jag trodde inte det skulle bli så här långt att beskriva min ritual.
Det är tydligen mycket som händer redan innan själva drickandet börjat. Det här var jobbigt men det känns bra och lärorikt att jag går igenom hela förloppet grundligt.

Del 3.

Jag kommer hem och sätter mig framför datorn för att snacka skit i Flashbacks "fylletråd". Häller upp ett glas vin, ett litet glas för att känna att jag dricker rimligt.Blir uppriktigt förvånad varje gång över hur fort glaset blir tömt. Så jag börjar hälla upp rejälare glas.
Även dessa töms fort. Det rinner ner som det vore vatten och jag blir snabbt berusad. Under tiden sitter jag alltså och chattar med andra som dricker vilket är en tröst. Jag är inte ensam. Andra sitter och dricker ensamma så det är ju inte så farligt. Herregud, jag har ju psykiska problem man måste väl få ha lite roligt ibland. Tänker att jag "självmedicinerar". Det är synd om mig och jag vill bara slippa ha ångest.
Och det fungerar. Mina problem blir som bortblåsta i takt med att berusningen tilltar. Det känns fantastiskt. Det känns som att allt kommer att ordna sig. Ofta tänker jag att detta är sista gången och efter denna sista gången ska jag sluta att drick på det här sättet och ordna upp mitt liv. Jag ska börja träna och komma i form. Jag ska ägna mer tid åt min konst. Allt känns möjligt.

Jag överger chattandet och sätter mig i min säng och lyssnar på musik. Jag sitter och sjunger med och tycker att min sångröst är fantastisk. Vinet flödar. glasen fylls upp i snabbare takt och jag har ingen koll på hur mycket jag får i mig. Jag kedjeröker cigg. En hel del sängkläder har blivit förstörda med brännmärken. Ren tur att jag inte eldat upp mig själv.
Jag blir redlöst berusad och börjar prata med mig själv. Tycker att jag är riktigt underhållande och skrattar och sjunger, humöret är på topp. Blackout.

Del 4.

Vaknar och mår förfärligt. Är fortfarande berusad och har druckit upp mist halva vinboxen.
Jag bor ute på landet på en gård där jag bor i en liten friggebod som står en bra bit från huvudhuset där min hyresvärd bor så jag kan dricka ifred. Men jag minns ofta inte slutet på kvällen och är alltid livrädd att min hyersvärd, som också är en god vän ska ha sett.
Håller mig oftast i min friggebod men ibland vaknar jag med blåmärken som skvallrar om att jag raglat runt. Ner lerade kläder och sådant. En gån vaknade jag med ett sort hack mellan två tår då jag uppenbarligen huggt ved på fyllan.
Svettas och är helt vimmelkantig, munnen smakar as och ångesten slår till ordentligt. Dricker en kopp kaffe och röker. Det är nu spriten kommer väl till pass. Efter en eller två koppar kaffe börjar jag hälla i rejäla kaffegökar. Det känns fullt rimligt, jag mår ju så dåligt och det är ju ändå kaffe jag dricker vilket är normalt att dricka när man precis vaknat. Får fort i mig sprit och nu väner måendet radikalt och allt blir återigen fantastiskt.
Det är nog nu jag känner mig som nöjdast med mitt beslu att dricka. Känslan av att ha löst ett problem (ångesten) är stark. Jag känner mig jävlig smart över att jag alltid köper en flaska sprit att bota bakfyllan med. För det fungerar utmärkt, ångsten är som bortblåst och jag tömmer flaskan (oftast liten flaska men ibland stor) rätt snabbt. Inte för att jag märker det då jag återigen är kraftigt berusad. På med musiken igen. Skålar och skrolar för mig själv.
Ibland undrar jag hur det ser ut det jag håller på med. Det måste se helt sjukt ut, en aspackad kvinna som sitter och häller i sig sprit i sin säng helt ensam och pratar, skrattar och sjunger.

Spriten är slut men jag har ju resten av vinet kvar. Jag dricer och dricker och tillslut tar det ju slut. Ångesten är enorm. PANIK!!! Jag bannar mig själv över att jag inte köpt ännu mer att dricka. "Fan jag skulle köpt en låda till". Jag kan i detta läge inte se att problemet är att jag dricker överhuvudtaget, nej problemet är ju att alkoholen är slut. Det har hänt flera gånger att jag i detta läge har snott alkohol från min hyresvärd om han inte är hemma. En flaska vin eller två. En gång hade han två stora flaskor whisky som blivit över från en fest. Jag vet inte hur många gånger jag drack upp dom två flaskorna. Drack upp, köpte nytt och hällde tillbaka i flaskorna. Drack upp det jag fyllt på och fyllt på igen, druckit upp det osv, osv.
Rädslan att det ska uppdagas innan jag hunnit köpa nytt vin (eller fylla på whiskyn)och ställa tillbaka är enorm. Jag är fullständigt skräckslagen över detta och lovar mig själv att alldrig mer passera den gränsen. Jag är rädd att han ska be mig och flytta och att jag ska bli hemlös.
Jag vill ta livet av mig.
Men allt detta spelar ju ingen som helst roll när min alkohol tar slut, då finns inga gränser.

Sedan baksmällan. Ångesten är paralyserande. Särskilt om jag stulit, då måste jag ju till bolaget för att dölja mitt brott. Och jag mår ju så dåligt. Jag har sådan ångest. Jag hade en taskig barndom. Jag har psykiska problem. Det är så synd om mig. Inte ska jag behöva må såhär?
Jag ska ju ändå på Bolaget för att ersätta det jag stal. Är det inte lika bra att köpa en låda vin samt en explorer när jag ändå är där? Bara en enda gång till vad gör det för skillnad? Det är väl inte så farligt? Bara en enda gång till sedan ska jag sluta och ta tag i mitt liv...bara en gång till...

Bra att du hällde ut den sista ölen. Det visar ju att du har viljan kvar, att dricka mindre. Själv klarade jag 3 veckor, men verkar som att det är gränsen för mej. Denna gången gick de lättare än förra perioden så det retar mej nu, att jag inte kunde låta bli att handla hem 6 folköl igår och sen hälla i mej allihop i gårkväll. Jag önskar jag kunde ha en hel vit månad. Men nu tar vi nya tag! ? Trevlig helg!

Jättebra att du pratat med din närmaste och att du ändrar dina vanor. Jag har också haft ovanan att dricka vin (eller öl) vid matlagning. Men det är ju helt onödigt. Och för min del större risk att tappa omdömet.
Det kan kännas svårt att ändra gamla mönster, som att ej dricka på vardagar. Men det går, det gäller att ha andra alternativ. Du kommer säkert att klara det, du är ju på god väg! Trevlig helg ?

Bestämde med kompisar redan igår. Nu är systemet stängt ? och kroppen härligt endorfinstinn och slö.
Kaffe i vårsolen nu! (och snus...ja, ja, en sak i taget)

Tagit bort inlägg som kom två gånger. ?

Jag känner att det på ett vis blev oavgjort, i min kamp mot alkoholen: jag kom till insikt efter att ölen var slut. Hade kunnat gå ut till en pub eller hem till en kompis för att dricka mer. Oftast har jag ingen 'spärr', när jag börjat dricka... Men jag slutade iaf, i tid och idag mår jag ganska bra ändå (bara lite trött).

Jag har inte köpt hem nåt vin till helgen, men tyvärr så blev det ett 6-pack folköl som jag hällde i mej igårkväll. Blev berusad på redan på första ölen pga att jag tog den innan jag ätit. Och då försvann tyvärr "vettet" från hjärnan, som det brukar göra när alkoholen går in. Så nu är det dag 1, igen.
Ikväll blir det god mat, godis och vatten i stället. Ja, Emma; sockerberoende är ju en risk. Men hellre det än alkohol. Jag äter mycket popcorn (som faktiskt är nyttigt + mindre kalorier!) och choklad (mindre nyttigt) ? Tack för respons, Allva och Emma. Nu kämpar vi vidare, trevlig helg!