Senaste kommentarerna i forumet

Man blir stämplad hos vården och får inga mediciner som fungerar. Jag gjorde det för 1.5 år sedan, sedan dess har mitt liv varit ett helvete.

JAG har 2 barn sen tidigare relation , varranan vecka . Och jag tänker de kan bli nått problem ?
Problem när man söker jobb ?
Allt kommer ju finnas i journalerna

Så ledsen jag blir när jag tänker på det. Hur personer med beroende eller problem att hantera alkohol ibland blir bemötta, hur det påverkar möjligheterna att söka hjälp, denna rädsla för fördömande. Som om någon vill hamna i missbruk och beroende. Lika lite som den cancersjuke kan hjälpa att den fått cancer, lika lite tänker en person som dricker sina första glas, eller tionde, eller hundrade, att "nu jävlar ska jag se till att bli alkoholberoende". De flesa ser inte vart det bär hän förrän hjärnan redan är kidnappad. Ok, möjligen att aldrig dricka något då, men då borde ju lagen ändras så alkohol blir förbjudet isåfall.
Om vi berättar utan skam, alla vi som har sjukdomen, kanske vi är tillräckligt många från olika samhällsklasser för att det ska bli allmänt erkänt att vi är personer värda samma respekt och samma bemötande som vem som helst som söker vård för någon åkomma.

Vad kan hända, mer än att du kanske får hjälp?

Sök upp AA mötet sinnesro. Det är skönt att bara släppa taget. Ingen är dömande och stöter du på någon du känner så är ni ju där av samma orsak. Kram

Ska verkligen fundera på dina råd!!! Vet inte vad som krävs. Jag ska verkligen försöka med allt. De dagar jag vaknat utan alkohol är sådan lycka, tyvärr håller den inte i sig till kvällen. Ska försöka med promenader, shopping på kvällarna. Tack för dina råd ❤️❤️❤️

Tack för svar det värmer .
Förr var jag väl lite mer av en helgalkis men blev nog ofta 3 ggr i veckan. Och hårt . Men på den tiden vare lättare att sluta . Nu när man fastnat i varje dag drickande äre svårt ta sig ur . Då ja får dem skakningarna efter nån dag när jag försökt gått " cold turkey" .

Är rädd för hamna i register om jag lägger in mig .

Håller på trappar ner nu ska hålla mig observant , har daglig kontakt med familj /. Vänner om detta

Maken varit på korttidsboende en, aldrig mer säger han. Förstår honom, tristare ställe får man leta efter. Kommunen vill också att han är hemma med utökad hemtjänst. Jag har åkt bort ngr gånger 2-3 nätter, det funkar. Barnen ställer upp också.
Allt måste dock ansökas om i god tid, några spontana utflykter är det inte tal om. Det värsta är att vara så bunden. Där kommer alkoholdimman in som tröst.
Kram

Hej,
Jag känner igen mig i det du skriver men tyvärr behövde jag gå längre ned i skiten för att verkligen förstå. Du skriver att du beredd på att göra allt som krävs. Jag (och det är min tro) tror att ärlighet och villighet är grundläggande verktyg. Vill du ha hjälp via företagshälsovården så bör du gå via din arbetsgivare. Det gjorde jag men efter att det uppdagades på jobbet att jag inte var "som jag brukar". Det var tidigare det absolut värsta som kunde hända, dvs att jobbet skulle få veta hur det egentligen var. Så här i efterhand skulle jag önska att jag börjat där. Jag tror också på möjligheten till att få må bra via AA. Bor du i Stockholm så är du lyckligt lottad. Det finns mängder av grupper och fantastiska kvinnogrupper om det skulle kännas lättare. Jag bor inte i Stockholm men är där varannan vecka för efterbehandling och besöker ibland möten. Att inte vilja bli igenkänd eller att träffa på någon vi känner på mötena (som naturligtvis har samma problem som vi har☺) är "priset" vi får betala för att få må bra. För min del har inte medicinering och terapeuter fungerat men det gör det för en del. Jag behöver samhörigheten med andra och få känna att jag inte är ensam.
Skammen är så vidrig att bära på ensam (vilket jag ofta drack på) så det är en bra början att du skriver och läser här. Så får du fundera på vad nästa steg är och vad du är villig att göra för att få må bra.
Varma kramar!❤

Ca 60% av befolkningen räknas (hur man nu räknat ut det) ha en hyfsat trygg anknytning. Av dessa finns det säkert en del som inte heller har helt "friska" strategier när de blir sårade. Vi med otrygg anknytning har rätt taskigt utgångsläge, då vi ofta söker oss till personer som upprepar våra barndoms "trauman". Svårt att få tröst med andra ord, för en redan otrygg individ.
Annars tänker jag väl att ett friskt sätt att hantera besvikelser och sorg är att kunna ha den utan att döma sig själv, uttrycka sina behov, söka tröst och närhet. Har man tur finns trygga relationer där man är älskad för den man är och får bekräftelse i det, tröst i sorgen, har en egen upplevelse av att man är ok och känslan är ok som även speglas genom relationerna med andra.
Ofriska strategier då? Tja, droger i någon form, självskadebeteende, överaktivitet (prestera, vara igång, träna) , underaktivitet (offerroll, handlingsförlamning), aggressivitet eller motangrepp, älta och grubbla...you name it. Vet inte ens om de där sistnämnda skulle vara att föredra om jag fick välja själv faktiskt, fast dör av dem gör man kanske inte direkt, tynar bort möjligen.

Ja jag läste det i din tråd! Ja men visst är det väl märkligt att vi automatiskt vänder oss till den gamle vännen när vi inte mår bra? Den gamle vännen som inte vill oss annat än ont?

Hur gör friska människor som inte tar till A när de blir sårade??

Det är just det steget som är svårt. Får cheferna reda på att man kontaktar företagshälsovården? Rädd att stöta på någon. Behöver nog kontskta dem och ta prover. Skrämmande!!! Kanske också ska gå på något AA utanför stockholm ?

Det är skrämmande att komma på att jag inte klarar av det själv. Har stark drivkraft och klarat mycket i livet men detta är det svåraste jag varit med om, och upplevs omöjligt. Precis som du säger så är allt glasklart på morgonen men sedan återigen på kvällen är motivationen borta. Vinet ger ofta så mycket lycka och är en tillfällig bästa vän. Jag får inget abstinens när jag är utan, bara att allt är så tråkigt utan vin. Jag saknar inget i livet utan har allt, men kan inte längre njuta utan vinet. Så tragiskt!!! Under mina graviditeter så drack jag absolut ingenting, så jag vet att jag kan vara utan. Lever annars hälsosamt med nyttig mat och promenader. Vad är det på riddargatan?

Jag tog också ett återfall i måndags. Efter nykterhet sedan 25 januari. Och nej, det var inte värt det. Jag förstår mycket väl att det du varit med om triggade dig. Själv var jag med om en sak som sårade mig oerhört djupt då en kär anhörig hängde ut mig i all min smuts till min bästa väns make. På min egen födelsedagsfest. I en och en halv timmes nattprat pratade hon om det eländiga liv hon haft med mig. Lagom till när jag verkligen försöker göra rätt. Så efter jobbet i måndags gick jag och köpte en flaska vin till tröst. Mådde verkligen inte bättre. Mår fortfarande dåligt, då detta inte försvinner på något sätt. Inget man kan sudda bort. Livet suger jävligt.:(

Har du pratat med kommunen om mer assistans? Korttidsboende behövs nån gång i månaden så du får andas. Du behöver ju helt klart avlastning. Vad vore vården utan anhörigvårdare? Den hade klappat ihop fullständigt.
Ta ett samtal med din kommun. Och prata med rehabiliteringen där din man måste fått lite hjälp. Kuratorer?
Och förstår mycket väl att du ger dig själv en guldkant i form av lite alkoholdimma.
Kram

Hej Berra, inte varit inne på säkert ett år men din tråd är en av de första jag scrollar. Att det du skriver har betydelse tror jag du är fullt medveten om innerst inne, inte minst för din egen skull. Man blir alltid klokare av att se vad man själv skriver. Jag har medberoende på min lott och har valt att gå på anhörigvecka och sorgbearbetning. Deltar även i Självhjälpsgrupp. Alla dessa forum visar att kontakten med andra, att inte bära sina tankar själv är läkande. Isolering och självömkan är sämst. Du är en fantastisk skribent och jag vet att många läser det du skriver. Men som sagt, se det som en handling för ditt eget välmående. Din egen ventil. Önskar dig allt gott - och massor av styrkekramar. Det är okej att vissa dagar inte är toppendagar. Det får vara så. Hoppas att du får bra besked angående din hälsa. Fokus på det du kan påverka. /Anonymt

I måndags firade jag 3 veckor nykterhet med att ta ett återfall.

Var det värt det? Mådde jag bättre av återfallet? Var det roligt och mådde jag bra av det? Var det gott?
Svaret på samtliga frågor är ett rungande NEJ!

Vad ledde fram till återfallet?
Svårt att svara på men eftersom jag blev ledsen pga att jag inte känner mig riktigt accepterad på mitt nya jobb så tror jag att det var en underliggande orsak.

Pratade igår med min chef om vad som händer på jobbet. Vi kom överens om att jag ska stanna upp och säga hur jag känner när någon säger något som jag upplever som sårande. Min chef har också lovat att han ska bli mer uppmärksam på saker som sägs under möten så att han kan backa upp mig när det behövs.

Nu kör vi! Dag 23 minus 1 i nykterhetens tecken?

Välkommen hit till oss. Mitt tips är att du tar hjälp exempelvis genom företagshälsovård. Dels för att ta prover och se hur mycket skada alkoholen har gjort men också för att du kanske behöver medicin och behandling.

Läs mycket här och skriv av dig. Vi är många som behöver stöttning och vi är många som ger stöttning här inne?

Precis; man tror inte på det när det händer, för det syns ju inte i realtid!

Underbart!
Och jag hade liknande känsla igår, att jag kände mig så annorlunda mot bara några veckor tidigare. Funderade över tiden 1,5 år tillbaka och insåg hur mycket som hänt, hur mycket jag utvecklats under tiden (positivt). Att orden som kom över mina läppar äntligen var "på riktigt" :)
Det är väl som en process; man börjar tänka, formulera sätt att förändra. Man hjärntvättar sig själv... Så en dag har förändringen skett, man är klar och redo att gå vidare o möta nya utmaningar :)

Bra att du hittat hit, är ett viktigt steg på vägen till att vakna pigg och fräsch utan morgonångest. Här finns många med liknande problem och många kloka själar som inte dömer. Jag har också försökt rätt mycket själv och känner igen mig i detta att varje morgon är det glasklart att det inte blir något den kvällen, men att det sen ändras. Nu har inte jag druckit varje dag, men säkert ca 3 ggr i veckan. Du verkar ju ha en gräns som du håller, vilket ju är bra. en del har svårt att inte dricka upp allt när dom väl sätter igång. Att du varje dag läser och kanske skriver i detta forum tror jag kan vara en bra hjälp. En annan att bryta en ovana är ju kanske att se till att man inte har alkohol hemma. MEN du vill också kanske ha fysisk hjälp. Har själv aldrig gått på ett AA-möte, men det finns många här som berättar om att det är väldigt förstående och icke-dömande människor där, som alla har en sak gemensamt, d v s att de har problem med alkoholen, men har valt den nyktra och pigga vägen. Även om det går bra för mig nu sista veckan då jag inlett en hälsoperiod med bra mat och mycket motion (livsviktigt för mig) så har jag ändå bokat in tid på ett ställe som heter Riddargatan 1 här i Sthlm. Återigen, varmt välkommen och lycka till idag. Ett steg i taget, en stund i taget!

Hade säkert också gillat din dansuppvisning ?

ibland nästan omärkligt, framförallt när det gäller en själv. Det kan vara svårt att inse att man faktiskt har förändrats; det hela går långsamt som timvisaren på en klocka, man kan inte se den röra sig hur mycket man än stirrar på den, ändå gör den det. Plötsligt bara man inser att den inte står i samma position som den gjorde när man började. Jag hade ett sådant ögonblick i går. Jag stod på balkongen, hunden låg vid mina fötter, vinden ven och blåste små regndroppar mot mitt ansikte, temperaturen låg nära nollan och det var ruggigt ute; definitivt en sådan där dag då man mår som allra bäst inomhus. Ändå kom jag på mig själv med att ta små danssteg till en låt i mitt huvud, jag var glad helt enkelt. Det hade inte hänt något speciellt varken i positiv eller negativ bemärkelse, livet rullar på och jag hade ingen särskild anledning till denna min upprymdhet.

Det är inte första gången heller, nu när jag börjar inse att något har hänt med mig kan jag minnas åtskilliga tillfällen de senaste månaderna då jag har fått uppleva den där glädjen som kommer inifrån, den som bara väller upp som en sufflé i en för liten form. Jag skyller på min nykterhet, innan jag hittade hit och fick den hjälp jag så desperat behövde var mitt liv dystert. Visst, det svängde upp och ner som det alltid gör, riktigt dramatiskt ibland, men medelvärdet låg alltid på minussidan. Den enda glädje jag kände var när jag satt och tittade på mina flaskor och visste att jag hade tillräckligt för några dagar framöver, men den känslan var ihålig. Jag visste ju ändå vad som väntade bortom buteljerna. Livet var en korridor full av stängda dörrar, en vandring i en deprimerande värld utan framtid, utan egenvald riktning.

Visst, jag bor på en plats jag älskar, men jag tror faktiskt att jag hade mått lika bra om jag hade stannat kvar, eller flyttat till Spanien, eller Nordpolen för den delen. Det hade nämligen varit ett val jag gjorde för att ge mig själv en chans att må bra, på riktigt. Jag har gjort många förändringar i mitt liv tidigare också, men de har alltid varit av ett av tre skäl: antingen för att jag hoppats bli nykter, att jag hoppats kunna dricka normalt eller bara för att få vara ifred och supa ihjäl mig. Nuförtiden är jag definitivt på mycket bättre humör rent generellt och det har inte med yttre omständigheter att göra. Förra året insåg jag att om jag vill få till en förändring så måste jag hitta den inom mig själv och jag tror faktiskt jag har lyckats hålla mig till den filosofin. Min lilla dansuppvisning på balkongen igår lät mig se mig själv som i en spegel, sådan jag är nu, och jag gillade vad jag såg.

Ha en härlig dag allihop!

Hej Sunken
När man druckit så mycket och så länge som du behöver man vanligtvis medicinsk hjälp med avgiftning. Kontakta en beroendemottagning eller din vårdcentral om detta. Försöker du avgifta dig själv skall du vara särskilt observant på dagarna 2 till 5. Får du då kraftiga skakningar och/eller hallucinationer måste du omedelbart komma under behandling. Detta eftersom det då kan vara ett delirium tremens som obehandlat kan ha en dödlighet på c:a 25%.

Ja, förutom detta gratulerar jag dig till insikten att ditt drickande inte är hållbart i längden.
Hälsningar från en gammal ärrad "fyllhund".
Ikaros

Så gôtt med skidsemester på födelsedagen. Och vitt på alla håll och kanter såklart. Du förmedlar sådan självklar lättnad över att slippa a på kvällarna. Glasklart var du är någonstans...
Jodå, här sticker det upp både krokus och snödroppar i trädgården. Väntar säkert på dig också när du kommer hem.
Vårkramar!