Senaste kommentarerna i forumet

Då ska jag också ha mod att tåla?

Läst din tråd oxå. Känner igen mig i dina inlägg oxå. Däremot i det här fallet är det min sambo som uttryckt oro för mig. Men det är ändå han som köper hem öl/vin till helgerna. Vi har alltid druckit tillsammans och blir ofta fulla ihop. 1-3 gånger i veckan ca. Har även påpekat det för honom men han säger att han "spårar aldrig ur" på samma sätt som jag kan göra.

Men jag har tagit detta till mig och ska försöka mig till en förändring. Men det är svårt. Upptäckt mig själv tänka på alkohol oftare nu än jag kanske gjorde tidigare. Å nu kommer våren och alla grillkvällar... Nej jag har mkt tankar kring detta.

är inte min starkaste egenskap. Men när en behandlare vände på orden: du behöver mod att tåla, så accepterade jag det. Gillade tanken att ha mod till att tåla. Jag hade ju utsatt mig själv för en hel del under mitt aktiva liv så nog sjutton kunde jag tåla. Det har fungerat för mig.
Sedan tror jag att du kommer att hitta din sprallighet i det nyktra livet också. I år ser jag fram emot att dansa i regnet, göra bomben från badbryggan, springa runt huset sjungandes eller vad som faller mig in. Får vara målbilden för dagen.☺

Tänkte försöka själv först. Lider ju kanske inte av abstinens direkt (lr är det samma som "sug"?) Därför googlade jag runt på nätet och hittade detta och tyckte det kunde vara en go grund att börja med. Läser nu många andras trådar oxå och känner mig rätt stärkt av att läsa vad andra riktiga människor skriver.. och att det faktiskt går att ändra på sina invanda mönster även om det är en låååång, tuff väg dit. Har/är varit riskkonsument i många år. Det vet jag och det är något jag innerst inne vetat om och tänkt på ofta.

Dags för en förändring. Men känner att ADR kanske blir ett litet för stort kliv. Ja, det kanske låter lite dubbelt.

Har aldrig önskat det och alltid vetat att jag inte kan eller vill dricka "lite grann" eller "måttligt". Så till vida tvivlar jag inte. Jag är och har varit fullt medveten om att mina dryckesmönster inte faller inom ramen för normalt, ingenting hos mig faller inom ramen för normalt ?
Och är inte det minsta rädd för sug mellan "fylleperioderna". Sug kan komma - gör det väldigt ofta faktiskt - och jag noterar tanken och släpper den. När jag faller är det för att jag har gett upp. När jag upplever att allt jag gör eller kämpar med i övriga livet blir fel eller missuppfattas eller inte hjälper. När stressen och otillräckligheten överväldigar mig och en stark röst inom mig vrålar "Åt helvete med allting!" Raseri är vad som triggar, under det ligger sorg. I vreden och sorgen och uppgivenheten ser jag min gamla identitet blandas med min nya. Den gamla missbrukar, förstör för sig själv, jagas av osynliga demoner, är rotlös, rastlös, missförstådd, omöjlig att hjälpa. Den nya har makt, styrka och självförtroende. Tillsammans blir de mr Hyde med rätt att stå över lagar, normer och livets villkor. Fullkomligt ansvarslös men kontrollerad i syfte att inte bli avslöjad och berövad friheten i att dricka vad, när och hur hen vill.
Beskrivningen av en galning, eller hur. Men inte så olik mig själv nykter ändå. Bara mer självdestruktiv.
När jag dricker bekräftar jag den dåliga sidan av mig själv. Just då tror jag det är den äkta och sanna. Det är därför jag fortsätter. Spriten får mig att tro att det här är vad jag var ämnad till från början. Ingen mening att fortsätta gästspelet i verkligheten. De senaste tjugo åren var bara en skickligt spelad roll där, och ödet var förutbestämt.
Precis så tänkte jag de sista dagarna under min senaste period.
Jag bröt för att jag plötsligt blev medveten om hur jag såg ut och hur kroppen kändes. Mindes helvetesåren och fick en klar tanke om hur jag kände mig i kroppen månaden innan. Att jag denna dag inte kunde förmå mig att ens köra ett lugnt simpass. Träna är allt för mig. Måttet på total fysisk nedgång är när det är helt omöjligt. Jag tränar igenom förkylning, feber, skador.
Sug klarar jag. Men när jag medvetet går in för att verkligen supa handlar det om något annat.

Aha! Ja det kanske var mer logiskt?

Men varför inte höra av sig dit? Alltid leder det ju till något?

Alkohol och Drogrådgivningen ???

Vid middagen idag pratade vi om att kreditkortet är nästan reglerat och i fortsättningen endast ska användas i samband med semestrar och dylikt, och helst vara påfyllt innan.
Till helgen ska vi åka skidor igen, över dagen, och kör inte bil dit.
Och apropå kortpratet häver mannen ur sig att "och då tycker jag att ölen som inte ingår i maten ska betalas med kortet". Först fattade jag inte, vadå ingår i maten? Är det buffé med dryck? Sen fattade jag att han menade att det var självklart med öl som måltidsdryck och sen ska det drickas utöver det och då alltså på kreditkort.
Då rann det över, jag sa att jag inte förstår vad han håller på med. Att jag ber om hjälp och vi är överens och lik förbannat är vi tillbaka. Att han har minst lika stora, om inte värre, problem än jag. Att han tar varenda tillfälle i akt att lägga in drickande, att det är skrämmande att se. Att han är taskig med mig och även mot kompisen som han drack med i helgen. Han lyssnade, sa att jomen då får vi skärpa oss igen. Att han drack hos kompisen, där blev det genast försvar att jamen han åkte inte dit för att dricka utan för att fixa grejer vilket han gjorde.
Jag bröt där och sa att vi struntar i kompisen. Att okej, skidåkning är inte hemmadrickande men att vi inte kan fortsätta. Tyvärr fanns inte tiden till att fortsätta snacket, han skulle iväg och vi var inte ensamma hemma.
Jag avrundade för att inte gräla. Jag tror inte gräl är fruktbart i sammanhanget. Någon process är igång hos honom.
Och jag, ja ni. Tänk om jag kan dricka bara ibland och i liten mängd?
Det tror jag är bevisat nu att det inte går. Inga fyllor på väldigt länge men berusningsdrickande några gånger och småskvättandet är tillbaka. Hade vi haft mer vin hemma igår hade jag druckit mer, det är jag 100 på.

Välkommen hit?

Nu kanske jag är lite koko men vad är ADR? Googlade och såg att det var etiketter för farligt gods. Jag behöver nog också ha en sån etikett??

Bara hoppa upp i sadeln igen. Jag firade 3 veckor som nykter igår...genom att ta ett återfall? Men nu är jag på banan igen?

Ja.. nu ska jag försöka ha en nykter period. Inte dricka något. Sist gick det i 6 dagar så kom helgen och min sambo köpte hem ett flak öl... Å jag vet då att jag började känna mig gladare och piggare, och för att inte säga trevligare. Inte bara för att jag inte råkade vara bakis utan rent allmänt. Jag kände mig heller egentligen inte sugen på att dricka. Bara gjorde det för sakens skull ändå å slöt å äta campralen. Men nu har jag börjat igen med medecinen alltså. Dag tre bara men ändå.. "Skönt" att läsa att det finns fler som jag. Att man inte är ensam. Läser inläggen både era och mitt eget om och om igen. Kram!

Tack för dina lyckönskningar!

Hejhej.
Frånvaro från forum means alcohol. Oftast, som denna gång. Jag drack i fredags och jag drack i söndags. Bara två drinkar i söndags men ändå. Det är som att man blir nån jävla rebel när man lägger ett förbud på sig själv. I fredags var jag så jävla uttråkad och ensam så det bara "hände". Ångrade mig ganska fort. I söndags vette fan. Var trött och kanske bara en timme från att gå och lägga mig men valde ändå att dricka. Det löjliga var att jag skyllde ifrån mig på fredagen, det är helg, ledig dagen efter osv. Bara jag är nykter mellan söndag-torsdag så går de bra. Och sen drack jag på söndagen? Så jävla löjligt. Har ingen direkt plan just nu men vill ha så många vita dagar som möjligt, speciellt veckorna i och med skolan. Måste plugga nu.

var en bra beskrivning. Så har det varit för mig också. Men, det är när jag befunnit mig mellan två perioder av drickande, och inte bestämt mig för att sluta med alkoholen. Detta tillstånd har jag tidigare kallat "transportsträcka mellan fylleperioderna". Då har jag fallit och börjat dricka när jag drabbats av ett kraftigt sug, eller infall. Ett sådant där som tar över tankeverksamhet, känslor och sunt förnuft. När det kommer en pirrande och starkt kittlande känsla i maggropen, man får en stirrig blick, svettblank panna, och hastar raka vägen till bolaget, och sedan tar första slurken rå sprit runt första husknut.

Men detta är när man inte fullt ut bestämt sig för att sluta. Det krävs ett rejält krafttag, en oförhandling beslutsamhet som går på djupet av hela ens jag, att man bestämmer sig för att nu dj..r är det slut. Och efter det ett dagligt arbete med kloka tankar och val. Samt det viktigaste, att man inte går runt och är rädd och osäker för kommande sug och tankar. De kan man inte undkomma, de måste mötas med rätt inställning. Då fungerar det. Ja, det måste fungera, för precis som du skriver AlkoDHyperD, så är det döden som väntar annars.

Jag har nu trampat den nyktra stigen i snart 10 månader, och det går lättare och lättare att bevara friheten och nykterheten. Sugen är obefintliga nu. Detta är också tredje gången som jag börjar leva nyktert. Den här gången kommer jag heller inte att falla p.g.a. några idiotiska tankar på att kunna börja måttlighetsdricka. Det har jag överbevisat för mig själv att det inte går. Det är en omöjlighet om man tidigare varit beroende och van att dricka stora mängder för att nå redlösa, eller medvetslösa, berusningsstadier.

Så laborera inte med några tärande tankar på "om du eventuellt skulle kunna börja dricka lite igen", utan fortsätt på den nyktra stigen AlkoDHyperD. Ta rygg på mig, och flera andra här inne, som insett att helnyktert är det enda alternativet.

Du kan om du vill. Du kommer att lyckas om du jobbar för det. Du kan leva ett liv i frihet AlkoDHyperD!

Hon skrev ett långt sms till min vän. Och det var bra. Men hon hackar jämt på mig. Säger jag nåt, så rättar hon mig. Minns jag något och berättar, så minns jag fel (enligt henne), hon säger "varför gjorde du så" om jag gjort något alldeles nyss. "Varför sa du så" om jag sagt något till någon. Osv osv. Jag blir ständigt förminskad i andras sällskap när hon är med. Varför gör hon så?. Jag orkar inte mer :(-

Jag är exakt likadan som du, har kunnat varit jag som skrivit inlägget. Har aldrig känt behov av att dricka på jul t.ex. men däremot kan jag bli sugen på att dricka när jag kommer hem från julfirandet eftersom "alla" andra drack då.
Blir också galet bakis och får minnesluckor varje gång.. Jag har inte slutat dricka helt men det är betydligt mindre än förr iaf. Man hittar förhoppningsvis en väg som funkar för en. Kram

Ska försöka prata här, har även en dotter att "Gnälla" med. Med tungt är det, Gift o nästan 40 år så att bara gå ut genom dörren och leva ett eget liv gör man bara inte.

Tja, hon var full, självcentrerad och det är ett beteendemönster hos henne. Hon har ju gjort det tidigare. Inte ok! Men det går ju inte att göra ogjort nu. Eller kanske ska du kräva att hon faktiskt hör av sig till personen i fråga och nyanserar sin berättelse något. Tar konsekvenserna av sitt handlande. Så att både hon och du kan komma vidare. hon kan inte förlåta dig för att du drack när hon var barn, och du kan inte förlåta henne för det hon sa när hon var full. Tänker att ni ändå måste försonas på något sätt.

Välkommen hit?

Oj vad jobbigt du verkar ha det. Kan förstå att det är tungt för dig. Har du ingen du kan prata med? Kram

Tre månader? Jo men det är väl för att det tar så läng tid innan alla gifter har lämnat alla celler.
Jo jag ska kämpa på. Å gör det du också?

Tankarna på att kanske inte längre vara beroende för att mina nyktra perioder varit långa och många års "normaldrickande" skulle bevisa att jag tillfrisknat, att missbruket bara var ett symptom på psykisk ohälsa har länge varit en sanning för mig. Jag har aldrig varit någon "normaldrickande" även om mängden ofta varit kontrollerad. Att dela EN flaska vin med min man har aldrig funnits på kartan. Sanningen har upprätthållits genom tidsmässig kontroll. Dricka fort som fan på fastande mage för maximal berusning innan middagen och inte en droppe efter kl 18 så berusningen försvinner innan läggdags och jag slipper baksmälla. Planera in tillfällen så de inte inkräktar på träningsprogrammet eller påverkar vardagen. Blir jag bjuden på en öl eller ett glas vin i sociala sammanhang tackar jag nej. Inte värt det om det bara är så lite...Under intensiva tränings och tävlingsperioder är alkohol inte ett altenativ och då tänker jag sällan på det. En annan dopaminhöjare som tar över och även det har trappats upp och missbrukats tills kroppen gått sönder. Däremellan tar jag allt jag kommer åt som kan förändra sinnesstämningen. Smärtstillande, hostmedicin, ångestdämpande. Kommer jag över något har jag det som en alkoholfri ventil att ta till när jag vill uppleva något som kan likna berusning. Lugna hjärnan och ge muskelavslappning.
Jag är beroende av en svårighetsgrad jag inte anat. Bara för att jag inte missbrukar på det sätt jag gjorde i min ungdom betyder det inte att beroendet försvunnit. Jag har varit nykter med vita knogar i hela mitt vuxna liv! Aldrig tänkt tanken på livslång nykterhet. Inte ens nu. Jag skulle vilja komma dit. Acceptans för verkligheten. Sprit betyder döden. Den tanken skulle jag vilja kunna tro på till 100%. Läser och jämför mig med andra här och ser att det stämmer. Jag kan inte och ska inte planera för ett enda återfall till. För det är inte återfall jag tar. Jag är periodare. Så länge jag har perioder är jag kvar i missbruket även om det är långt emellan.
Jag fortsätter bara min beroendekarriär utan att egentligen förändra någonting. Och visst är det progressivt.
För fem år sedan drack jag aldrig annat än öl eller vin. De senaste två åren bara sprit.
Behöver inte analysera mer nu. Tids nog kanske jag förstår att jag aldrig mer kommer att kunna dricka om jag vill ha kvar det liv jag har nu och som jag faktiskt ser som riktigt gott.

Hej !

Jag kämpar också med att vara nykter nu till helgen ska jag vara nykter.
Det sägs att det krävs tre månaders nykterhet innan man börjar känna sig frisk så det får bli målsättning nummer 1.

Jo jag vill ju att det ska gå fortare än det gör. Hatar att vänta!

Jag har adhd och vill att saker ska hända på en gång eller helst igår! Att vara en gråmus som jag känner mig som just nu är verkligen ovant!

Jag är varken glad eller ledsen utan bara finns till. Svårt att förklara.

Och det lugnet jag känner är också ovant. Vill ju vara mitt spralliga, impulsiva och galna jag fast med fokus på sunda saker.

Men det kommer väl när jag har väntat (brrr) klart?

Jo, jag fattar... du har ju en verklig Alkoholdjävulen som står framför dig och frestar. Förklädd till din livskamrat dessutom. Herregud, du ska kriga både mot hans djävul, din egen och den där som står med flaskan i hand och frågar om du inte vill ha... och som tycker att du är lite löjlig när du säger nej.
Ja, vem skulle gå segrande ur en sån strid? Inte jag i alla fall. Han drar ner dig i träsket när du börjar ta dig upp och det är inte ok.
Det värsta är att det kanske inte var så mycket, men det spelar roll. Man behöver rensa kroppen från alkohol och då duger det inte att fylla på då och då även om det inte är några alllvarliga mängder. Klart att du har ett ansvar, men fy sjutton vad han ställer till besvär.