Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det är ju det som är själva knäckfrågan, rabbitgirl! Just nu vill jag inte. För det mesta vill jag inte. Och rätt vad det är så finns det ingenting som jag hellre vill. Det börjar som en idé, för att sedan bli en besatthet. Mr Hyde tar över. Jag vill när den stunden kommer kunna säga till den jäveln att "nä, det finns vetenskapliga bevis för att jag är alkoholist och aldrig någonsin kan dricka ett enda glas och få det att stanna där. De första tillfällena kommer att kännas bra. Jag kommer att få en härlig känsla utan konsekvenser. Jag kommer att tro att det är jag, inte du, som har kontroll och ju bättre kontroll jag har desto oftare kommer du att ta över. Men det blir värre för varje återfall, för det finns vetenskapliga bevis för att sjukdomen är progressiv och alla kroniska alkoholisters hjärnor funkar så"
Mr Hyde vill motbevisa och viskar - äh, du står över alla de där beskrivningarna. Låt dig falla ibland, du reser dig alltid igen, ingen fara, ditt beroende har läkt ut, du klarar ju dig utan alkohol hur länge sim helst....och så vidare.
Fast jag vet ju att det inte är sant. Jag är beroende sedan 16-årsåldern. Själva missbruket har växlat, men visst ör jag beroende.
Jag är en tickande bomb. Jag kan till och med medvetet välja att ta risker fast jag vet vad det kan sluta med, bara för att utmana gränserna.
Nykter idag. Lugn och mår bra. Ett långsamt arbete med de inre föreställningarna pågår hela tiden. Mr Hyde smider sina planer och jag jobbar med mitt. Vi får väl se vem som överlistar vem ?

Sen triggades igång, jag orkade inte med stressen på jobbet, det konstanta trycket i bröstet och att känna att jag inte hann med. Jag orkade inte, hittade ingen pausknapp och flydde. Skäms jättemycket.... mår så dåligt, är så ledsen att jag svikit min familj och mig själv... vet inte hur jag ska förlåta mig själv... det är som om allt bra man gjort suddas ut när man faller... igår tog jag ivf ett steg, jag var på tjejmiddag (hade varit planerat jättelänge), champagne var upphällt i alla glas utom ett (en till körde) och innan hade jag tänkt att ett glas inte gör något, det var ju länge tills jag skulle köra... men nu sa jag till och värdinnan hällde över min champagne i de andras glas och jag drack annat. Ett steg i taget... dock så jobbigt med att ha svikit familjen och gjort dem så oroliga, framför allt min dotter.. kram till er alla där ute! ❤

Som andra redan har skrivit så är återfall tillfälle för lärdom.

Ang soc så har jag erfarenhet därifrån. Första gången så var det jag som gjorde en orosanmälan själv ang mina barn då jag kände att jag inte fick hjälp för mina alkoholproblem.

Andra gången så bad jag om att bli inlagd för avgiftning och då görs en orosanmälan per automatik när det finns barn inblandade.

Det som händer på soc är att du och andra vårdnadshavaren sitter i samtal med personal från soc. Ni berättar hur det ser ut och har sett ut samt planer på behandling. Du har ju redan fått behandlingsstöd så då kommer soc nog att bara avskriva ärendet.

Så har det gått till när jag har varit där. Hoppas att det lugnar dig något.

Vad jag förstår så äter du campral? Isof är mitt råd att du ber om antabus också eftersom dessa går att kombineras. Detta pga att slippa den ångesten du verkar ha över återfallen.

Kram och lycka till ❤

Vilken tråkig situation du är i med så mycket skuldbeläggande från närstående. Det är svårt nog att våga visa sig sårbar och så ledsamt att du, när du berättar om din oro, inte blir tagen på allvar.
Du förtjänar respekt för ditt mod att ifrågasätta ditt drickande och stöd och förståels från omgivningen. Är din egen vilja, om du inte blivit avrådd, att söka hjälp tycker jag du ska göra det. Med tanke på att det inte verkar finnas det stödet i din närmaste familj behöver kanske hjälpen komma utifrån. Skuldbeläggandet kanske inte bara finns i just den här frågan?
Var inte rädd för att bli "straffad" av vården. Ta ifrån dig barnen eller tvinga dig till provtagning är inte det första man gör. Visst kan en orosanmälan till socialtjänsten göras om det framkommer att du dricker så barnen påverkas, men ett samtal hos soc innebär bara att man vill säkerställa att barnen inte far illa. Vet du med dig att så inte är fallet har du inget att oroa dig för.
Din mamma verkar anamma en "skamkultur" där problem ska klaras upp genom att ta sig i kragen och tystas ner för omvärlden.
Hade alla som mår dåligt eller har beteenden som skapar bekymmer kunnat "rycka upp" sig skulle jag som jobbar som samtalsterapeut varit arbetslös, liksom alla som jobbar inom beroendevården. Ingen skulle vara överviktig, alla skulle äta hälsosamt och motionera lagom mycket. Ingen skulle ha ångest, eller vara deprimerad...vilken värld! ?
Tro på dig själv och dina känslor. Är du bekymrad över ditt drickande så är det ett problem - iallafall för dig, och det är vad som räknas. Skriv här, vi förstår dig och ingen kommer säga att bara "ta dig i kragen så löser det sig".
Kram

Era ord hjälper även om jag har väldigt svårt för tillfället att tycka att jag inte är värld mer än vatten. Vill bara kunna spola tiden tillbaka och få känna lugn i livet. Jag vill så gärna vara en närvarande mamma och partner. Känner mest för att dra täcket över huvudet och stanna kvar där :(((

Det är förståeligt att du är orolig över anmälan till soc. I en annan tråd skrevs det om en liknande situation och om hur mötet sedan blev. I ett barnperspektiv är det jättebra att beroendemottagningen rutinmässigt gör en anmälan när någon söker hjälp för alkoholproblem, samtidigt som detta kanske avskräcker från att söka den hjälp man så väl behöver. Dubbelt det där.
Men, precis som i den andra tråden, utifrån din beskrivning av dig som mamma och person tror jag inte besöket kommer att resultera i något större ingripande. Man vill pejla hur barnen har det och om ni som familj är i behov av stöd. Det kan till och med vara ett tillfälle till att få hjälp om du är överbelastad, eventuella relationsproblem, eller om ni som föräldrar upplever att ni behöver stöd på något sätt. Anmälningar från beroendemottagningar om patienter som själva sökt hjälp är kanske vanligt och då tänker jag också att socialtjänstens bedömning utgår ifrån att söker man hjälp själv finns insikt och omsorgsförmåga redan.

Resan funkade, även om det ibland var jobbigt, är dock en frihetskänsl att åk skidor, man är i ögonblicket... känslan jag söker. Jag var nykter jan, feb, inte en droppe. Började känn att jag inte ens ville ha ett glas champagne (som jag annars brukar säga "att det kanjag väl ta"). Inser nu att det är farligt när det går bra, då släpper man garden. Samma dag som jag tänkte detta var det en sak med jobbet och jag hade inga tankar på att dricka... samtidigt har jag det tufft, har inte återhämtat mig från allt som hänt innan, känner av utmattningstecknen och det skrämmer mig. Tar massor av energi att klara jobbet. Plötsligt fick jag för mig att svepa några små glas vin i hemlighet... det vallade inte ur men mantrat om ert nyktert 2017 flrsvann

Hur har du det?
Ikaros

Skäms inte för mycket nu. Se det som en lärdom. Jag hade gjort precis som du i det läget.... helt knäppt, såklart men det är ju så det är. Fundera istället på sambons roll i det här. Hur kan han föreslå vin när ni har besökt beroendeakuten för två veckor sedan? JAg tror verkligen att du mår bäst av att hålla dig ifrån alkohol en löngre tid. Om du är någorlunda lik mig... och ditt liv i övrigt känns ju som en kopia av mitt... Alkohol för med sig så många negativa känslor, ångest, oro, misslyckande etc, etc. Det är inte ett misslyckande, det är ett lärtillfälle. Och det är en lång väg att vandra. Tänkte lite på att du skrev att du vill att "alla ska må bra"... tycker mig känna igen det hos många av oss... lägger ansvar för andras mående på oss själva och glömmer bort Att ta hand om nr 1 (vi kan ju inte ens se oss så, möjligen nr 5 el nåt). Man måste nog börja med att ta han om sig själv. Så gör det! Var snäll mot dig sjölv, säg nej. Du är högst mänsklig!

Jag kan rekommendera Codas arbetsbok, för anonyma medberoende, de tolv stegen.
Jag köpte boken och den ger mig massa
Det finns mer litteratur! Inom coda.
Men jag har inte lyckats sluta dricka, insikterna är för mig dock värdefulla. Som att dela andra människors identitet i det mesta, uppmärksamma detta och sluta upp med det!
Leva som egen individ bland andra ett livsprojekt.

Ja, jag "såg" dig. Och Rival är inte ditt ställe, jag vet.

Hon kan även säga att söker jag hjälp och ställer till med en vårdkarusell så kan jag förlora min dotter, då tar dom henne , börjar ta prover på mig och tvinga i mig antabus. så det här ska jag vara tyst om och det är bara att lägga av annars får du ha det så här. Så jag är rädd att söka hjälp. Och min sambo förstår inte heller. Det är ju bara å sluta eller inte sluta

för pepp!!!
Mår verkligen skit idag, tänker att alla skulle må bättre om jag inte fanns. Fick dessutom ett samtal från soc i fredags eftermiddag som ville träffa hela familjen. Det sker en automatisk orosanmälan dit när man sökt hjälp på beroendeenheten. Känner mig jätteorolig för vad som kommer hända. Vill ju bara må bra och att alla andra ska må bra. Känner mig som roten till allt ont och ångesten är helt brutal.

... vi är lika, ack! så lika i alkoholens effekt på oss! Den är ett gift och vi har nerver som drabbas av detta gift som nerverna trängtar efter.

om du är beroende eller inte :)?
Mår du bättre när du dricker eller inte dricker?
Vill du dricka eller inte dricka?

Mr Hyde försöker lura dig, det är självklart. Och du är klok, du är intelligent, så han måste ta sig till intellektuella och invecklade metoder för att ta över. Han måste bli smartare. Och sen, när du har druckit, sticker han och lämnar dig med problemet.
Du kan kalla mr Hyde för hjärnans beroende centrum, det kommer att göra allt för att få dig att dricka.

Ja, vi får väl sammanfatta det med att det är otroligt komplext. Beroende är komplext! Eller kanske alkohol/droger är komplext. Vi verkar gå igång på olika saker och ha olika problem, så de generella beskrivningarna av hur alkoholister fungerar blir väldigt främmande för många av oss. I ditt fall känns du kanske inte så "beroende" av det du beskriver, däremot verkar det fullständigt slå slint ibland när du dricker. Jag tänker absolut att du faktiskt hör till dem som inte ska dricka alls. Beroende eller ej, Men det verkar kunna få för svåra och stora konsekvenser. Inte värt det!
Jag är mer beroende kanske, men också väldigt beteendestyrd. Funderar ibland på om det är mest beroende eller mer beteendestyrt. Det kanske även ditt problem är och det har fått ännu större konsekvenser än mitt. Brist på beteendekontroll och alkohol är en jävligt giftig kombination för de förstärker varandra och sen på med drogens effekt. De andra droger jag testat har jag gått igång mer på än alkohol... vågar inte experimentera med nåt annat för jag tror att jag skulle fastna lättare i det för att jag får en större kick.

Komplext! Och du verkar oerhört påläst om allt möjligt. Jag ser nog mest att det är svårt att sätta människor i en mall så att frågorna om beroende eller inte blir ganska ointressanta. Det krävs individuella bedömningar tänker jag för vi är extremt olika och har olika behov.

Tack för omtänksamt svar A!
Jag har diagnosen bipolär sjukdom typ 2, det är depressionerna som är frekventa och numera lever sitt eget liv. De blir djupare och kommer oftare. Insikten att mitt "friska jag " (glad, energi, handlingskraftig osv) är det som gjorde mig sjuk och inte är något att längre sträva efter har jag med tiden kommit att till största delen acceptera, men där finns en sorg såklart.
Jag försöker identifiera tillfällena där jag drabbats av kontrollförlust. Förutom vid hypomani är det också när jag pressat mig över vad jag orkar. Det behöver inte vara särskilt mycket.
I fredags var jag hemifrån 4 timmar i sträck, skjutsade familjemedlem och sen storhandlade jag i fredagsrusningen (handlar annars helst morgnar eller senare kvällar för att minimera intryck). Vi var också i olika butiker för att jämföra och köpa vitvaror, djurprylar och annat.
Ska vi till bolaget undrade maken. Nä, jag har ingen lust svarade jag. Överens om att avstå. En kort stund senare ändrade han sig och ville ha rött vin. Då följde jag efter i impulsen och sa att då vill jag ha vitt vin.
Sagt och gjort så inhandlades flaskorna och min vana trogen la jag in en flaska vin i frysen och efter uppackning hällde jag upp ett glas halvljummet vin och drack rätt snabbt ur. Fick sällskap av maken, klockan var 15. På en dryg timme hade jag dragit i mig en dryg vinare och påbörjat det röda vinet.
Klockan 17 hade jag ätit och blev så trött att jag rasade i säng för att vakna kl 21 med yrsel, torr mun och tanken att Vad fan är det redan morgon. Såg lite tv men gick och la mig igen. Svettades, sov oroligt.
Lördag morgon, kom inte ihåg vad jag pratat om och knappt vad vi ätit. Meningslöst drickande!
Det är när jag är trött mentalt garden är nere, plus att jag dras med i makens sug. Behöver fundera på varför jag inte står fast vid mitt nej. Tror att det handlar om HALT för mig. Var trött, småhungrig/törstig och nere. Byter ut arg mot frustrerad.
Så nu börjar jag om. Har insikt om att min diagnos, operation och ärftlighet på alkoholism var och en för sig är höga riskfaktorer och tillsammans utgör ett stort nej för bruk av alkohol. Liksom mina minnesluckor och kontrollförluster visar att jag är illa ute.
Korrigerar nu i medicin och hoppas att nedstämdheten lättar!

Om jag vore din behandlare skulle jag säga: Ok, du avvek från stigen. Låt oss utforska vad det var som hände.
Situation, tankar och känslor innan, under och efter. Vilka ytterligare strategier behöver du för att undvika samma misstag igen?
Vad behöver du kunna eller träna dig på?
En bra behandlare använder misstag som tillfällen att förstå något och lära sig av. Hoppas din gör det. Och att du också kan se det så.
Kram

Kram! Var snäll mot dig! ❤ Vi är många som inte klarat stå emot ibland men jag tycker att det viktigaste är insikten att man INTE vill ha det så.. Det är inte alla som ens kommer till den insikten men du gör ju det och det är fantastiskt bra! Du vill att saker ska förändras och du söker hjälp, det är starkt och modigt! DU är stsrk och modig! Glöm inte det..❤

Jag vet hur det känns, det är min fasa på morgonen när jag upptäcker vad jag har gjort på facebook via mailen eller annat på sociala medier.

Nu sitter jag här hemma och gråter. Har misslyckats totalt i helgen. Det började med att mannen undrade om vi skulle köpa en flaska vin till middagen. Det uttalades inte VEM av oss som skulle köpa så båda två hade varit och handlat. När jag upptäckte att han hade handlat så sa jag inget om att jag också köpt. Detta resulterade i att jag tog en och en halv flaska vin.
Har sådan ångest nu och det känns skit att jag bröt min vita period. Har förstört hela denna helg och just nu vill jag bara ge upp och försvinna. Ska till läkaren och till behandlaren denna under veckan som kommer, känner mig så misslyckad.
Åhhh vad allt känns skit just nu, vill inte må såhär.

Runt 15.00 så kutade jag omkring vid Mariatorget/Hornstull med en Latte i näven.
Satt dock inte vid Rival.
Såg du mig igen? :D

https://youtu.be/5JA6zCcJ8tk
Saft i glaset hoppas jag.

Jag är nykter. Mår i grunden bra. Situationen runt mig är fortfarande pressande, med deprimerad man, huvudansvar för de tre minderåriga barnen (äldsta bor hemma men klarar sig själv) och dotter med drogproblem. Ensamheten i ansvar gör sig påmind hela tiden och det är på den fronten jag är observant på mig själv, förebygger genom återhämtning och tvekar inte att söka stöd hos vänner och professionella. Gott så. Inbillar mig att eventuellt återfall ligger långt borta, men...
Mr Hyde har hittat ett nytt knep, försöker övertala mig att jag inte är beroende. De senaste dagarna har det dykt upp tankar om beroende eller inte. Jag har förmodligen lite aspbergerdrag, kanske begripligt eftersom det ligger inom samma område som ADHD.
Det innebär att jag kan snöa in mig på den exakta betydelsen av definitioner, som i det här fallet beroendekriterierna.
Igår satt jag fastnålad vid i-paden hela dagen utom tre timmar cykeltur ute. Jag gjorde flera självtester angående beroende. Jag tror att det jag sökte var vetenskapliga belägg för att motivera mig till ett definitivt avslut och farväl. Mr Hyde ville förmodligen ha bevis på motsatsen.
För mig blir de där frågorna svårtolkade.
Hur långt tillbaka är "någonsin"?
Hur definierar man kontroll? Är det något jag har när jag dricker så är det ju kontroll. I den mening att jag har ett mål och en väg dit. Bestämmer mig för att uppnå effektiv radering av hårddisken utan att det märks allt för mycket utåt. En viss mängd ren sprit på så kort tid som möjligt, sedan färdig. "Lagom fylla, check!"
Under januari drack jag tjugo dagar av trettio, eskalerande från två dagar i veckan till sex. Den månaden hade jag toleransökning från 15 cl till 50 (starksprit). Men drack precis så mycket att jag blev berusad utan att ragla, sluddra eller bli märkbart bakis dagen efter (förutom ett par tillfällen sista veckan) trots att det fanns sprit kvar. Fullt medveten om när jag skulle sluta för kvällen.
Hur definierar man återställare? Överallt nämns detta som att dricka för att komma igång dagen efter. Men jag tränar ju på förmiddagarna även under en dryckesperiod, så återställaren tas ju inte förrän på eftermiddagen.
Hur definierar man sug, eller att tillvaron kretsar kring alkohol när ordet "ständigt" också finns med i frågan. Antingen är jag i en period och då skulle svaret på frågan bli ett ja, eller så är jag nykter och då blir svaret nej.
Hur ska jag tänka kring kronisk och progressiv? De senaste tjugo åren har innehållit det mesta. Första åren efter missbruket ett par rejäla fyllor om året, därefter helnykterhet något år eller halvår, en flaska vin ett par gånger i månaden, minskande till nästan noll under flera år fram till 2015. Där hände det något. Slutade helt med socialt drickande och gick över till periodsupande. Tre perioder på två år. Sprit, många dagar i rad. Helnykter däremellan.
Skulle jag idag göra AUDIT-testet är jag inte ens i riskzonen. MAST ger utslag på beroende, men bara om jag tolkar frågorna om delirium, ep-anfall och sjukhusvård utifrån det där ordet "någonsin". Det var ju tjugofem år sedan!
Så mr Hyde gör nu sitt bästa för att åter locka mig att ta en liten kontrollerad fylla...för jag är nog inte beroende. Det var i ett annat liv.
Jag faller inte in i mönstret. Har ju brutit förr. Har kontroll.
Nästa tanke - när vetskapen om att vilken beroendeterapeut som helst skulle säga att jag tillhör den kategorin som ska sikta på nolltolerans - blir, ok, jag är kroniskt beroende periodsupare. Vad gör det? En period då och då är väl inte så farligt....
Så...just nu föreställer jag mig att nykterheten är stabil, på det fysiska planet, men visst jobbar beroendehjärnan på ett återfall i framtiden. Än har jag visst inte kommit till den där lättnaden i ett beslut om livslång nykterhet.

Jamen, du & jag är ju det där gamla paret! Och fritt från prestationsångest och allt det där andra du så fint beskriver. "Rännil"... jag vet vad du menar. I mitt fall har den ändrat kvalite´; blivit mer intensiv röd-svart istället för pastell. Tolka det som du vill.
Hälsa hunden förresten! (Det är honom jag är ute efter...)