Senaste kommentarerna i forumet

är jag fattig som en kyrkråtta och du är ju dessutom ingen sol-och-vårare. Gissa vidare!

Väldigt många klarar av att bryta mönstret genom att motionera hårt, så man svettas och flåsar. Då får kroppen hjälp av endorfinerna, ett må-bra-hormon. Vilja är första steget, att göra det viktigaste. Sysselsättning och bryta rutiner är viktigt. Läs/skriv här på forumet. Läs böcker om missbruk. Inventera youtube på missbruksberättelser. Holknekt i SVT-programmet "Min Sanning" kan rekommenderas. Hitta alla sätt att motivera dig så att viljan blir stärkt.

Kämpa på! En dag i taget.

... det är att vakna utsövd utan att vara seg i huvudet, torr i munnen och orolig i magen! Har dock varit en mindre bra period med för mkt a, vilket gjort att jag nu äntligen ska besöka Riddarg 1 om ett par veckor. Ska dock redan nu försöka hålla mig från a, är så less på detta cancerframkallande nervgift!

lite pengar på banken hade ju inte skadat ;-)

.... drömma lite. Vad skulle du då göra?

-

Så roligt att du landat här igen! Jag har ett och annat "löss" att ta hand om som du ser... Relationsproblem, som sagt. Återkommer om det, men du verkar ha fattat vad det kan handla om.

Himlen är blå här i Stockholm och solen lyser. Vi behöver massa blå himmel efter mörkret.
Det är dags nu. Vi behöver ljuset och vitamin D.

Vaknade 06.00 så snart dags att klappa sig själv i rumpan och dra i sig ut på en långpromenad.

Puss O Kram till alla :D

Ja, det är prio 1. Nykterhet.
Sedan undrar jag förstås... varför. Varför finns alkoholens dragningskraft så starkt? (Nu leker jag med elden.)

Och den där slaskpärmen är bra.
Där satt ju jag i två år efter min anmälan
och min dotter hade nog samma reaktion som din.

Då hon aldrig har sett en flaska i mitt hem.
Aldrig ens sett mig onykter utan min LOB drog jag på mig när
hon var hos sin pappa en sommarkväll 2013

2 glas vin en sommarkväll funkar väl - tänkte jag.
Satte mig på en uteservering och hamnade på Maria Pol.

När jag vaknade stod mina kassar på golvet med
inhandlade varor från dagen innan.
Fina stela påkostade shoppingkassar.
Vaknade full och undrade hur fan jag hade hamnat där.
Ingen koll. Fick höra sen att det var med ambulans och med 3 promille i kroppen.
Hur som blev det ju en LOB och anmälan till soc.

Det var svårt att förklara för min dotter. Men vi fixade det.
Jag höll mig utan A (vägrade då hjälp tyvärr) i 2 år.

Tog återfall och sen har det rullat på med min perioder.
Värre återfall varje gång och med mer sprit. Sista gången
var jag så avslagen efter 7 dagars drickande att jag inte
en visste att hon skulle komma till mig. Det gjorde hon
och fick se det slagfält som var. Hon vände i dörren med orden:
Lägg ner - eller så flyttar jag.

Och nu har hon fattat att jag har druckit hela tiden, fast
hon inte vetat om det.
Hon tar det nog lite som att jag har gått bakom hennes rygg.
Jag har bara velat skydda henne och hållit mitt supande till när
hon inte har vart här.

Som sagt slaskpärmen är bra. Det ger oss en ny chans.
Men om det händer igen, en ny orosanmälan.
Då går brandlarmet. Och det ringer högt.

Jag tror du liksom jag har hamnat i läget att det inte
är något att ens tänka på längre, att dricka.
Vi behöver inte ens fundera på det.
Det kan kännas som en trygghet.
Det finns bara en väg och den är nykter.

Man blir nästan... avundsjuk. Men mest - glad! (=Jag vet att jag också kan nå dit!)

att förmedla värme ni två, Ikaros och MM.
Ha en fin dag båda där ni är / mt

Det värmer att det jag vill förmedla kan läsas.
Det kommer ju direkt och okomplicerat.

Jag är en extrem känslomänniska utan någon som helst
logik. Den biten vet jag inte om den är relaterad till min
eventuella adhd. Kan vara så....

Sen kan det ju vara så Ikaros att du har förmågan
att läsa av detta mellan raderna, känslorna en annan
människa förmedlar. Det tror jag inte att alla kan...

Min dotter sa till mig igår:
Mamma när jag blir vuxen vill jag bli som du.
Du är så väldigt speciell på ett bra sätt....
när du är nykter.

Och det har hon rätt i.

Du vet vilken.

Jag hade varit ute och trimmat träd tidigare och lämnat sågen kvar på förstubron. När jag senare skulle hämta den passade hunden på, han slingrade sig ut som en orm i en labyrint; genom två dörrar som stod på glänt och sedan mellan mina ben, ut i friheten. Inte en chans hade jag, när jag väl hade böjt på min gamla rygg och sträckt ut handen för att fånga honom var han redan runt hörnet på huset. Snopen stod jag där och kände skräcken välla upp inom mig: måtte han inte ge sig iväg för att hälsa på sina kompisar på andra sidan stora vägen och bli påkörd. (Jag skriver "stora" vägen för det är så den kallas här, jag tror det beror på att den är asfalterad och bred nog för att sakna mötesplatser). Jag kunde ju inte gärna ge mig ut i snödrivorna i tofflor, så medans jag snörde skorna avlöste det ena skräckscenariot det andra. När jag sent omsider pulsade ut på gården, koppel i hand, satt han snällt nere vid grannens rastgård och väntade med en min av "var har du varit, jag har väntat här hur länge som helst".

Han har smitit två gånger förut, första gången var när min äldsta son var ute och gick med honom. Kopplet gick av och hunden var iväg som ett jehu. Fasan som min son säkert kände, det var första gången han var ute ensam med hunden, blev kortlivad, hunden hade jagat upp en katt i ett träd och satt nedanför och förde förhandlingar om en eventuell kapitulation. Andra gången var sent en natt då jag som vanligt hade vaknat efter att ha druckit en hel del under kvällen. Jag gav mig ut med hunden och fick för mig att släppa honom lös. Han försvann direkt och jag gick runt i säkert en timme, tårarna strömmande nedför kinderna, och ropade på honom. Till slut gav jag upp och öppnade porten för att gå in och då kom han från ingenstans, glatt viftande på svansen. Troligen har han hållit sig i närheten av mig hela tiden, i mitt påverkade tillstånd såg jag honom bara inte.

Igår eftermiddag sken solen och jag släpade ut en stol på balkongen och satt i bara skjortärmarna och njöt av värmen. Den var ett härligt löfte om den tid som komma skall. Nu gäller det att insupa så mycket som möjligt av det lilla som är kvar av vintern så jag har fina minnen att plocka fram när höstrusket är som värst. Inatt var himlen klar och månen lyste upp gården, jag vaknade strax efter midnatt och ville inte somna om, så jag bryggde en kopp kaffe och gick ut på balkongen. Med hunden fridfullt snusande bredvid mig stod jag där i den sjugradiga kylan och tittade ut över min domän. Så mycket jag har att vara tacksam för tänkte jag; jag är nykter, jag har två fantastiska söner och en hund jag älskar och jag bor på en plats som bara fanns i mina drömmar för ett år sedan. Det behöver inte bli bättre än så här tänkte jag, det finns inget jag skulle kunna lägga till för att må bättre än jag gör nu. Så tänker jag ofta, när hunden kommer upp i soffan på kvällarna och lägger huvudet i mitt knä när jag sitter och läser i lampans sken brukar jag säga till honom: "vi har det allt bra, du och jag". Jag har levt i alkoholens täta dimma i många år men nu är jag ute i solen och för varje dag jag får vara kvar där blir mitt beslut starkare: jag vill aldrig tillbaka.

Ha en fantastisk helg allihop!

Kände att jag fick lite hemlängtan .-)) .. .det är väl så när man flyttat hemifrån att man inte hörs lika ofta ..
men jag tänker ofta på dig o är stolt över dig .. sån skillnad mot Elias den 30/12 ...
Du känns så trygg o stark .. och din resa går rakt och målmedvetet framåt ..
Ingen ide att gråta över spilld mjölk och det är så sant .. kloka ord .. jag försöker ta till mig dem ..
så mycket tid som jag har grubblat o funderat över hur det kunde bli så här ..
Men nu blickar jag bara framåt ..
Idag är det min födelsedag .. och även om jag inte tycker om att fylla år .. Vem vill bli äldre .-))
Så är jag såå nyfiken på framtiden och hur mitt nya fortsatta Vita liv kommer att bli ..
Jag vågar knappt tro att det är sant .. men det känns som om att livet Ler igen ..

Ha en riktig Härlig Helg .. Vi hörs snart igen .. Kramar Ler

Eller har du tidigare erfarenheter av att det kommer en dipp ibland? Vad är det som får dig att tvivla på om du kommer ur den här "dippen"? Är det annorlunda, på vilket sätt isåfall?
Att pendla mellan stämningslägen kan vara nog så påfrestande. Hopp som väcks när en medicin fungerar och släcks när verkan av den tycks avta. Pendlingen mellan styrka och upplevelse av svaghet. Säkerhet i sina tankar om nykterhet varvat med sug, längtan, avsmak, tvivel...att stå inför val om måttlighet eller total avhållsamhet. Att falla för begäret och upptäcka att det inte gav det man önskade.
Du har genomgått en period av uppvaknande, insikter, självrannsakan, vacklande, segrar och nederlag. Självklart kan man känna sig överväldigad och knäa under tyngden av alla samlade orostankar inför framtiden och funderingar över sådant som varit.
Kanske läser jag in sådant du inte skrivit eller menat, eller överförstår dig, ha överseende med det. Den enda säkra referensen jag har är mina egna upplevelser och vad jag lärt mig utifrån andras beskrivningar. Det jag vill förmedla till dig är hopp och tillförsikt.
Flyt med. Observera, blicka inåt, känn. Kan du ge dig själv förståelse för det du upplever just nu?
Du har medicin mot depression, vilket tyder på att du haft den ett tag och kanske har den även innan gått i vågor? När man befinner sig i dalarna ligger det i depressionens natur att se mörkt på sig själv, sin förmåga och framtiden. Hjärnan tar in sådant som bekräftar den bilden, spårar upp en bred väg för allt som kan förstärka detta tunga och mörka. Till och med något som i grunden är väldigt positivt, det att du inte känt sug att dricka, kan då omvandlas till "inte ens det är längre en utväg"... (bara en tanke jag fick här)
Om det är sorg du känner, låt den finnas.
Du arbetar hårt med förändring, så klart att det är tungt!
Värdegrunden, Hjärnklar, den kan du gå mot i myrsteg även om känslan av hopplöshet följer med dig. Känslan kan du inte påverka, men du kan fortsätta göra val i vardagen som inte leder dig bort från dina värden. Val som är bra för dina närmaste eller för dig själv.
Vad kan jag göra idag för min hälsa eller min upplevelse av att vara värdefull?
Kram❤️

Allting handlar om vanor och det är det svåraste att bryta. Allt jag gör kopplas till vin. Jag tar vin pga att jag är ledsen, glad, stressad, lycklig, uttråkad, deppig, osv. Jag kan inte tänka mig ett liv utan vin, men vill kunna hålla mig till helgerna, till en början. När jag slutade röka så var det pga dödsångest. Arbetar inom vården och såg en massa elände och cancer vilket gjorde att jag valde mellan att "chansa att fortsätta" eller ett ev "cancerbesked i framtiden". Men jag minns att allt var så tråkigt utan dem. Vinet är svårare att bryta pga det ger så mycket lycka i livet. Trots studier om ökad cancerrisk vid hög konsumtion så blundar jag. Men om jag bara kan hålla mig till helgerna och dricka lagom så är jag nöjd. Jag måste ersätta vinet mot något annat. Mellan kl 16-20 måste jag hålla mig hemifrån och shoppa, då funkar det!!! För jag får inget abstinens. Har bokat upp mig med shopping, zumba mm till nästa vecka. De sägs också att dricker man mycket och ofta så tar det bort lyckan i det vardagliga sysslorna. Det gör mig livrädd. Förr älskade jag att gå långpromenader och lyssna på musik, men nu föredrar jag dricka vin och betala räkningar ?. Måste lära om hjärnan!!!

Hej Sundare
Vill bara säga att jag hoppas att du kan vara nöjd med dig själv.
Det skulle jag vara i ditt ställe.
vänligen
Ikaros

Hej MM
Jag har funderat på vad det är som gör att du är så speciell.

Klok? Javisst men det är det många som är.
Känslig? Det är de flesta alkoholister.
Intelligent?! Visst men det känner jag flera som är.
Verbal? Visst men..
Omtänksam? Ja. det är du. Men inte heller det är unikt.
Ärlig? Absolut.

Men det unika hos dig är det som står mellan raderna. Den känsla du förmedlar.

Ikaros

Hej
Det känns bra att du har kommit till insikt i tid. Jag önskar att jag gjort likadant då när jag var på väg. Jag önskar dig all framgång på den nyktra vägen.
vänligen
Ikaros

Tack Hönapöna! Igår föll jag nästan dit. Som jag skrev så hade jag inget sug under hela dagen, utan det var när jag kom hem på kvällen. Jag och min man tittade på tv och det är väl då vi brukar dricka, speciellt när jag är ledig nästa dag. I alla fall så sa jag utan att tänka:
"skulle jag förstöra allt om jag tog en drink just nu?" Min man vet att jag vill vara nykter till den 22 mars. Då sa han:
"Varför vill du ha en drink?"
"Ja, det skulle vara mysigt(?)" Hörde hur löjligt det lät.
"Jaha, så ska du dricka en drink nu?"
"Nej, det blir aldrig bara en drink."

Så var det. Drack ingenting. Två små frågor hjälpte mig igenom den lilla stunden av sug. Så glad att han reagerade så! Inte alls dömande utan bara frågande. Det får en att tänka själv och stanna upp.

Vill bara skicka en liten hälsning, och önska dig en bra helg.

Har vi tur blir det ett fint vårvinterväder, efter allt snöslask den senaste tiden.

Sköt om dig!

Ja att växa gör att vi inte alltid kan stå kvar vid vår tidigare plats, kanske inte på samma nivå eller en använda samma språk som tidigare. Vi är de samma och ändå inte. Nya båda i andras och våra egna ögon.
Önskar dig en fin fin helg. Kram till dig från mig

Du är önskad, omtyckt och behövd av många av oss här inne.
T.ex. av oss som gjort ett (eller flera) Bungy-Jump djupt ner i träskmarkerna,
men nu kommit upp och loss, och traskar på den nyktra stigen.
Mot en framtid i frihet.

Har vi tur så får vi se en blå vårvinterhimmel under helgen, MondayM. Njut av den.
Hoppas du får en bra helg.