Senaste kommentarerna i forumet

Eller hopp om förändring kan användas för att bli nykter men kanske även bidra till missbruk. Nyfikenhet på olika sinnesförändringar. Ja, till en början kan nog beroende växa fram ur ursprungligen positiva egenskaper som dras till sin spets. Testande av gränser, sina egna och sociala. Upplevelsen att man kan kontrollera sin sinnesstämning på kemisk väg, som fungerar ett tag men utan att man märker det är man istället den som blir kontrollerad av den "nya" personligheten som växer fram vars mål är att få tillgång till drogen.
Vi behöver vara medvetna om att den personligheten aldrig försvinner när den en gång skapats. Får den inte näring tystnar den så småningom, väntande på en chans att väckas till liv. Så det där med tolkning, Ikaros, spot on!
Jag satt och läste boken "Kärlek till döds" och fann mig åter gå igenom de fyra screeningfrågorna för beroende enligt CAGE. Tänkte för mig själv: återställare har jag aldrig tagit, kontroll har jag ju alltid även om det betyder att jag bestämt mig för att dricka en stor mängd sprit på kort tid i syfte att bli berusad till en förutbestämd grad. Så de kriterierna faller bort. Och det är inte så att jag blir irriterad om någon pratar om min alkoholkonsumtion och ingen har uttryckt oro för mitt drickande heller. Skadat någon har jag ju heller inte gjort. Undrar vad de menar med någonsin? Inte kan det väl vara så länge som tjugo år? Och de återfallen jag tagit efter det, nog var väl de kontrollerade, jag ville ju dricka. Så jag kanske inte är beroende? Nä, jag har nog bara överdrivit problemet.
Ha, ha. Listigt, eller hur?
Fann mig efter lunchlöpningen - då jag efter duschen brukar ta handsprit under armarna när jag glömt deodoranten hemma - haja till av doften, gå tillbaka, dutta lite till på papperat och lukta en gång till. Tror inte det hör till vanligheterna att stå och njutningsfullt suga in doften av handsprit från en papperstuss...

Är du!

Igår vaknade jag ju med en känsla av att vara stark och till och med glad, tills tanken på det förestående mötet kom över mig. Inatt sov jag utslagen och lättad. De talade först med dottern, var klara på mindre än en kvart. Sedan med oss föräldrar. Ärendet hamnade i "slasken" där den ligger i två år innan hela saken raderas. Man fann ingen anledning till oro då min dotter redan kände att hon redan har det stöd och de verktyg hon behöver - dessutom har hon inte "märkt något särskilt" och att jag alltid gett henne allt hon behövt.
Efter soc gick jag till min beroendebehandlare så hela eftermiddagen jobbade jag med min nykterhet.
Men i morse höll allt på att rämna. Min man kände sig lite fundersam och efter att ha kollat i lite skåp o lådor hittade han en flaska som jag måste gömt undan för länge, länge, länge sedan. Men vad visste han? Lurade jag dem nu igen? Vi har åkt en fruktansvärd psykisk bergochdalbana med varandra mannen och jag. I helgen ska jag gå igenom hela huset minutiöst så där inte finns fler skelett gömda någonstans som hotar mitt sköra tillfrisknande och vår gemensamma ambition till förändring.
Jag känner en otålighet, vill ha saker annorlunda NU GENAST BUMS. Men förändring tar tid och kräver insatser från flera håll. Men målet är förenkling och minska antalet åttaganden för mig, precis som ni några här föreslagit. Orkar ju inte längre så mycket som jag orkat förr, nu har jag två kroniska sjukdomar, recidiverande depression och beroende vilket kräver att jag är mer vaksam om mina behov än jag hittills kanske varit.
Längtar SÅÅÅ efter att få gå ner i tid till 4 dagar per vecka istället för 5.
Nya steg framåt och ett steg i taget liksom en dag i sänder.

Om du visste. Vad du betytet

Tack, Sisyfos... för råd och empati ❤❤❤

Jag har precis samma funderingar som dig angående suget. Hur stoppar man det?? Kanske det är dags för medicin för mig snart, eftersom jag liksom du klarar 1 vit dag och sen följande eftermiddag är det kört, vill ha vin igen till kvällen. Livet är så tråkigt annars!
Tacksam för alla kommentarer och pepp jag har fått här, men det är ju ändå jag själv som måste göra förändringen och klara av det! Den "rätta" tidpunkten funderar jag fortfarande på.

Hur är det med dog, Lena? När jag är inne är du alltid en av de första jag letar efter... jag jobbar själv inom vården och tycker själv att hjälpen du fått hitintills varit galen... och ändå har du kämpat på... utifrån ser det ut som om du behöver antabus med ev tillägg med andra mediciner... kram❤

Vet att man hamnar fel ibland och då inte villl gå in här.... tänker på dig. Oavsett vad som hänt så finns vi här utan fördömande... vi har alla varit där. Kram

Jag har varit utanför ett tag, började läsa dina sienaste inlägg och förstod inte riktig.. vad är det dom hänt? Är det någon som trott att er relation varit mer än den varit och reagerat väldigt aggressivt? Låter onekligen oroande. Stor kram till dig

Bra beslut! Väntar på att du kan komma till en dator! Kram

Tack Ler för kloka och värmande ord. Du har så rätt, det förflutna går inte att få ogjort. Bara att ta lärdom och gå vidare. Samtidigt vill jag inte förtränga, tror att det är viktigt att känna och bearbeta. Förhoppningsvis kommer det något gott ur det.
Det heter ju att det krävs motvind för att få en drake till att flyga.:))
Trevlig vit helg
Kram

Kära vän! Det låter som om du har det väldigt jobbigt nu. Det är bra att du tagit en kontakt med din kontaktperson på närpsykiatrin, kanske behöver medicineringen regleras? Så här ska du inte behöva ha det. Det är så lätt att tappa hoppet, när allt känns jobbigt och mörkt men även om det inte känns så just nu så kommer det att vända. Försök att göra saker som är bra för dig själv, så mycket du orkar. Du finns i mina tankar och jag önskar så att du snart ska få må bättre <3

...Har slagit sitt grepp i mig. Tröttheten är enorm, känner enorm livsleda och är gråtmild, läser om döden och olika sätt att ta sitt liv. Inga självmordsplaner, oroa er inte för det. Men jag har svårt känna tilltro att måendet vänder.
Enda fördelen är att jag inte är sugen på alkohol ☺
Har pratat med min kontaktperson på närpsykiatrin som ska rådgöra med läkaren. Mängden och frekvensen på mitt alkoholintag har ju varit så begränsat att det inte påverkar min depression. Medicinen jag fick sån positiv effekt av till en början har tappat sin effekt. Minnet och koncentration är något bättre men deppet förvärrat.
Så kära ni, jag mår skit just nu. That's it!

Den 3:de musketören är numera utbytt :(
Det är bara att acceptera det som ett faktum.
Jag hade inte tackat ja även om de hade frågat men det är som ett hårt "faceslap" att inte vara önskad....

Nu när det dyker upp bilder på FB från barhäng med bakfylle-groggar i baren 08.30 och jag är på väg till gymmet så
känns det väl ändå bra på nått vis.

Kram och fin helg till er alla
Ni är grymma!

Kan förstå att det känns tungt att inte ens bli tillfrågad, MEN tänk så mycket skit du slipper i och med att du inte åker med. Kul för dom att slösa pengar på alkohol, spendera tid på att vara bakis. Näj då är det allt bättre att vara hemma och njuta av att det är ljust både morgon och kväll numer! Kram

att vädrets makter menar allvar den här gången. Igår förmiddag snöade det, men vid lunch slog det om och blev flera plusgrader. Snön på taket smälte och fyllde upp stuprännorna så smältvattnet rann över kanten, det var som att bo bakom ett vattenfall. Rätt häftigt faktiskt, jag har besökt Niagarafallen och gått i tunnlarna bakom dom, det här var inte ens i närheten men det var inte min fantasi medveten om. Jag stod där och kände mig som en äventyrare som var på skattjakt i djungeln. Den vidbrättade hatten har jag, inköpt under ett besök på Disneyworld med två små pojkar som just sett den första Indiana Jones- filmen, piskan har jag också av någon anledning, jag har ingen aning var den kommer ifrån. Hade jag bara hittat dom så hade jag nog haft svårt att motstå frestelsen...

Det har varit på plus-sidan hela natten så det var glashalt ute, till och med mina dubbade skor hade svårt att få fäste. Nu lovar ju meteorologerna att värmen ska hålla i sig, så med lite tur slipper jag snart gå som en tonårstjej i sina första högklackade skor. Hunden var uppe och skällde sent i går kväll men jag var för trött för att orka släpa mig ur sängen och kolla vad han skällde på. I morse visade det sig att grannen har kört hem sin skotare och det väckte minnen till liv. När jag träffade min hustru bodde hon på Gotland och hade många vänner som ägnade sig åt terrängkörning. Dom hade alla jeepar med stora hjul, så stora att det krävdes stege för att komma upp i bilarna. Det hela går ut på att ge sig ut i naturen och göra sitt bästa för att köra fast och sedan bli mäkta överraskad när man faktiskt gör just det. En av gossarna hade ingen jeep så han brukade dyka upp med sin skotare och det ekipaget gick inte att stoppa. Han blev den där som alla kallade på när dom satt ohjälpligt fast i något lerigt hål. Kul var det, framförallt för oss som bara tittade på och kunde åka hem på kvällen i stället för att ägna natten åt att gräva fram fordon ur marken.

Gotlänningar är ett trevligt släkte, åtminstone om man ska döma av de jag lärde känna under den där tiden. Och så har dom ju Gotlandsdricka vilket hjälper till med trevligheten. På den tiden drack jag inte särskilt mycket, så den speciella drycken tackade jag alltid nej till. Den smakar vedervärdigt och har en påtaglig alkoholhalt som gör den vådlig att konsumera i större mängder. Gotlänningarna själva, framförallt kanske den tidens äldre generation, ansåg inte att denna dryck sorterade in under den avdelning drycker som bolaget hade monopol på. Dom såg den mer som en måltidsdryck i paritet med mineralvatten eller saft. Följaktligen hände det mer än en gång att jag ifrågasatte lämpligheten i att en av mina Gute-vänner satte sig i bilen för att köra hem efter en sen kväll och fick svaret: "Men jag har ju bara tagit lite drikke; det är ingen fara".

Ha en härlig fredag!

Helle förstår att du brottas med skuldkänslor ..
Skuldkänslorna finns här med , även om jag just nu har gömt undan dem ..vet inte hur jag har lyckats med det ..
men är just nu bara så oerhört tacksam över att jag mår så bra och att jag har lyckats ta kontrollen över mitt liv ..
ska plocka fram dem när jag är redo för det .. förstår att jag behöver göra det .. och bearbeta dem ..
tänker på hur mycket oro som jag har gett mina älskade föräldrar .. när de förstod hur illa det var fatt med mig ..
det är verkligen något som jag hade velat bespara dem .. blir ledsen ..
Vi får lyssna på våran kloka vän Elias o hans ord ..
Ingen ide att gråta över spilld mjölk .. det är så sant .. dåtiden kan vi inte förändra .. men däremot framtiden ..
Håll ut .. tröttheten försvinner sakta med tiden .. du är Vit och det är det som är det viktiga .. resten ordnar sig ..
Fredags kramar Ler ..

Jag har en behandlare som regelbundet ställer frågan "varför". Jag svarar lite olika varje gång, men han ruskar alltid på huvudet, som om han visste svaret! Han säger: "du vill döva känslan". Ja, ibland och på sätt och vis, men samtidigt vill jag nå känslan, svarade jag senast. Jag vill känslan något. Både döva o c h komma i kontakt med mitt inre, och därmed allt annat levande. Det känns hoppfullt.

Sitter i marskvällen och funderar. Har läst en del trådar som väckt minnen. Efter allt jag upplevt och läst kring alkohol och alkoholberoende finner jag att sanningar kring detta är svårfångade om ens möjliga att ringa in. Det enda som framstår tydligt för mig är att jag egentligen inte vet något om detta ämne. Spekulationer och tankar har jag i mångfald men knappast någon säker kunskap.
Varför är det så? Är frågan jag ställer mig.
Kanske det är så enkelt att det beror på människans komplexitet. Det går inte att fånga en enda enskild människas själsliv och agerande i någon formel. Människan är mycket mer än logik. Och hur skulle man då enkelt kunna förstå många människors förhållande till sinnesförändrande droger. Visst kan man med olika tekniker se och förstå aktiviteten i en hjärna men innehållet, själva essensen, kan inte fångas med sådana metoder. Jag är övertygad att om någon trots det skulle fånga mina tankars innehåll och kärna och delge mig detta skulle jag omedelbart agera i en helt annan riktning. Bara för att visa att jag, just det, är människa. En individ som inte följer logikens lagar utan är något mer.

Tyvärr är det så att dessa oklarheter ger behandlare och "alkoholexperter" utrymme för en mångfald av "sanningar".
Inte minst märks detta i de ord som används och som är diffusa och allmänna. För vad menas egentligen med: "Sug, medberoende, försenad abstinens, alkoholist, torrfylla, rosa moln, vita knogar, ångest, etc"
Jag menar inte att dessa ord är utan värde utan vill bara peka på att de ger utrymme för mycket subjektiva tolkningar och därför tolkas olika. Därmed förskjuts man ut på osäker mark och säker kunskap blir omöjlig.

Men finns där ändå inte något man säkert kan säga kring alkoholproblem?
Jo, jag tror det. Alkoholister (!) är för det mesta känsliga och inte sällan begåvade personer.
Vidare vill jag påstå, utifrån vad jag upplevt, att det inte finns några alkoholister som är utan hopp.

Ja, det är så jag tänker i dag. I morgon kanske det är annorlunda.

Ikaros

Jag ler lite åt mannen som tror att han ska "fixa" mig, – förstår att han menar väl, vill nog "laga"; hjälpa. Kanske kan vi lära något av varandra utifrån den här motsättningen, kanske inte. Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Det är klokt att du har börjat fundera om ditt drickande har blivit problem. Den enda som kan avgöra om ditt drickande är ett problem är du men om du börjar gömma flaskor så tyder det på att du inte har kontroll på ditt drickande. På detta forum finns du bland vänner som har kommit fram till att hur jag dricker är inte bra för mig eller för min familj. Ju tidigare du tar tag i ditt problem desto lättare har du att få rätsida på det.

Har slutat dricka nu och de första dagarna var väldigt jobbiga men nyttiga som tusan. Suget efter alkoholen har faktiskt redan släppt och jag mår väldigt bra samt orkar mer :) Tack för svaret, du verkar vara en väldigt klok människa! Tar det numera väldigt försiktigt med alkoholen och är glad att jag kom undan helskinnad, det finns roligare saker att göra än att suga i sig vin om kvällarna!

Ja, jag känner som du. Du anser att du är beroende och vill komma tillrätta med problemet. Du skyller inte ifrån dig... Ja, då tror jag att du vet vad som kan funka för dig. Funkar det inte, testa syrrans förslag. Annars gå på det du tror är bäst... men det rådet gäller bara de som vet att de har problem med drickandet.

Är du försiktig?
Känns som att det är en motsats till djärv och ibland när du skriver så blir jag fundersam. Jag är för att citera dig en uråldrig "räv". Är man uråldrig funderar man över ordert "fixa".., som du har skrivit att nån ska göra dig. Jag är helt övertygad om att du själv är kapabel till en hel del (i mycket positiv bemärkelse) men att nån annan tror sig vara ansvarig .... nä, du fixar dig själv Dionysa, helt kapabel tror jag. Lite så tänker jag...

Tack. Ja på lördag ska jag på mitt första AA möte. Är väldigt nervös men väldigt hoppfull?