Senaste kommentarerna i forumet

Lite grann, blir ibland rastlös av att vara själv.
Tror du missförstod mig gällande sällskap med andra ?. Det jag menade var att med vissa människor har umgänget ofta varit i samband med alkohol o suget triggas mkt av tänkta situationer. Suget skapar ångest för jag blir störd i min balans o det är jobbigt att hantera. Det är värst innan dessa situationer o när jag väl är i den sociala situationen så har suget i stort sätt försvunnit och ångesten släppt.

Har något provat att ringa alkohollinjen eller har erfarenhet av dem? De jobbar med Mi (motiverande samtal). Tänkte skulle prova dem om jag får för mig att dricka ikväll igen... Har så otrolig längtan av att bli av med vindrickandet, men kvällstid kan inget stoppa mig. Har slutst röka för 20 år sedan och det var en kamp med detta är mycket svårare. Vinet är min bästa vän!!! Rädd att min man skall börja snart ifrågasätta. Hittils rynkar han bara på ögonbrynet ?

Tack för tipset. Har precis kommit underfund om att jag nog är beroende. Så allt är så nytt!!! Ska också prova att ringa alkohollinjen när jag är på väg att köpa vin

Tack för att du undrar!
Allt är bara fint, fortfarande inte en droppe sedan 30/12. Intensiv arbetsperiod, så det blir inte så mycket skrivet här. Ska försöka lägga in kortare statusnotiser mer frekvent, så att det inte skapas oro i onödan.
Har egentligen slutat räkna dagarna, men för att uppdatera antalet kommer jag nu fram till att det idag är dag 68. Svindlande, och fler blir det. Inga planer på något annat. Känner inget sug alls längre och dygnet har fått så många fler aktiva timmar, vilket är underbart. Tänk så mycket tid, totalt sett under åren, som gått till spillo pga alkoholen. Och hur jag hade kunnat använda alla de timmarna... Dock ingen idé att gråta över spilld mjölk, utan det är bara att se framåt och göra det bästa av den tid man har. Med kvalitet!
/E

Jag skulle vilja ge ett litet exempel utifrån mig själv.
Jag har egentligen inte påverkat mina barn genom mitt drickande, eftersom det skett så sällan (tre gånger, en vecka åt gången förutom det senaste som var mer "kontrollerat" men utdraget på en hel månad) och ett par av barnen inte ens märkt av det.
Jag vet detta på grund av svar jag fått på frågor som "den gången jag hade druckit, då, hur kändes det då?" (efter sonen kommenterat hur obehagligt det var när hans farbror drack) och sonen svarade "men mamma, du dricker ju aldrig. Den gången var det ju bara en öl" - vilket ju inte alls stämde, men jag lät honom få ha den föreställningen. Hårddricker jag åker jag iväg, eller drar mig undan och blir egentligen bara lugnare. Ingen ursäkt i och för sig. Min största brist som mamma har varit oförutsägbarhet, vredesutbrott och flykt genom självcentrering i form av träning och tävling, politisk karriär, mm
Kommer till saken nu.
Min äldsta dotter, däremot, vet mer om min historia innan barnen föddes, eftersom hon för två år sedan, av nyfikenhet gick in och läste allt jag skrivit i egenterapeutiskt syfte, alldeles för tung läsning för ett barn. Där framkom missbruket, i hela sin nakna misär, alla turer inom behandlingar, avgiftningar, psykiatri. Ett annat liv och en annan människa än den barnen känner.
Detta var även strax innan jag tog första rejäla återfallet på nästan tjugo år.
De andra barnen märkte inte av det så mycket, men hon gjorde det och tog väldigt illa vid sig. Då var hon tolv år. Nästa återfall, då hon var tretton, var hon också den av barnen som märkte och reagerade.
Hon använder förstås detta på det sätt som tar mest, hon är ju tonåring. Kan fälla kommentarer som "din jävla alkis" eller "jag gillar inte ens alkohol eftersom jag har en morsa som är alkis" (på en fråga från mig en kväll då jag misstänkte att hon druckit)
Dagarna efter senaste återfallet var jag rätt sliten. Hon kommenterade detta mycket föraktfullt, vilket jag förstår. Hon är rädd och arg. Efter en meningsutväxling i en annan fråga då jag brusat upp sa hon "är du bakis eller" och jag svarade, "ja, det är jag, men just nu var inte det anledningen till min irritation"....och återvände till saken.
Vad jag gör är att höra hennes kommentar, bekräfta, "ja, så är det. Därför önskar jag inte dig gå igenom samma sak. Att vara fast i ett beroende är en livslång kamp för att undvika återfall."
Jag bekräftar utan att ursäkta mig, samtidigt som jag också låter bli att kräla eller på något sätt förminska mig själv. Håller med henne i fördömandet av handlingen men inte mig som person.
Jag vill heller inte ge löften om livslång nykterhet, just på grund av att jag faktiskt inte vet om löftet kommer att kunna hållas. Det jag däremot kan säga och mena ärligt är att jag kommer att göra vad jag kan för att förhindra att det händer igen. Och visa det dag efter dag. Och att stressen, ensamhetskänslorna, mina egna problem, mekanismerna bakom beroende, finns oavsett hur hon beter sig eller hur mycket bekymmer jag har angående hennes situation. Det är inte hennes eller något av de andra barnens sak att underlätta min nykterhet och jag får hjälp utifrån för att hantera detta.
Jag måste visa henne att jag tål allt hon öser över mig, att jag behåller min självaktning men orkar ta emot skulden. Genom att bekräfta och samtidigt markera. Ok, jag hör dig. Du har rätt, det där var fel av mig, jag är ledsen för det. Och jag, som människa förtjänar respekt trots mina felaktiga handlingar.
Blir det jag försöker förmedla i allt svammel begripligt?

Till min alkoholiserade och tablettberoende mamma.
Hon var dessutom psykiskt sjuk och räckte därför inte till som förälder.

Det kanske du har gjort och då har du inget att vara orolig för så länge du väljer nykterheten.
Då kommer tiden att göra sitt för att bygga upp förtroendet igen.

Jag förlät aldrig min mamma.
Hon dog efter 10 års nykterhet men vi nådde aldrig ända fram och skulle aldrig ha gjort det heller.
Men det berodde mer på hennes otillräcklighet som förälder än som alkoholberoende.

Så vet du med dig att du fungerat och räckt till i övrigt så får du ge det tid.
Låt barnens anklagelser och besvikelse nå ända in i dig utan att värja dig.
Endast då känner man som barn att man når fram.
Det handlar om att bli sedd och bekräftad i att man inte blev det under den aktiva perioden.
Jag och min mamma nådde aldrig dit.
Jag försökte verkligen men hon förstod aldrig och ville eller orkade nog inte heller förstå.

Man kan och ska inte svika sina barn genom att bli beroende,men ändå är det ju fallet i så många familjer.
Det är ett svek,det är en besvikelse som är mycket svår att reparera.
Men så länge dina barn försöker nå fram till dig,låt de göra det.
Till slut kommer de att ha talat färdigt och då kan ni bygga upp en ny relation som bygger på ömsesidig respekt.

av den mer omfattande sorten. Inte förrän klockan sex kom vi upp, och inte var det tack vare hunden heller. Han låg och snusade fridfullt i ett hörn när jag vaknade av att det började ljusna ute. Skönt var det, det medger jag gärna, gårdagen var lite jobbig. Väglaget var inte det bästa igår, så resan till och från jobbet blev lång, långsam och ansträngande. Min reaktionstid har ökat med stigande ålder, vilket tvingar mig att dels ta det lite lugnare på vägarna, dels fokusera mer när förhållandena inte är optimala. När vi sent omsider var hemma igen var kvällen långt framskriden men jag kunde ändå inte förmå mig att gå och lägga mig tidigt, jag var ju tvungen att packa upp mina inköp, alla de där prylarna jag inte hade tänkt köpa plus den enda sak jag kom hem med som faktiskt stod på listan.

Jag måste lära mig att säga nej. Inte bara till säljare utan i första hand till mig själv. Igår traskade jag in på ett av de stora byggvaruhusen som ligger i närheten av jobbet, i akt och mening att köpa en ångtvätt. Jag hittade inte den modell jag var ute efter, så jag frågade en säljare. Stort misstag. Jag vet inte vad det är, men jag verkar utstråla något som gör att duktiga säljare omedelbart klassificerar mig som ett lätt offer. Och hur rätt har dom inte, han började med att fråga lite om mitt hus, så kom vi in på att det snart var dags att beskära träd och det perfekta verktyget han hade för just den uppgiften. Det var en liten batteridriven motorsåg i änden på en lång stång, och faktiskt något jag behöver, men det var inte därför jag köpte den. Jag köpte den för att den var så gullig, den såg ut som en leksak, så liten var den. Och inte så väldigt dyr heller.

Batterier ingick inte; den här tillverkaren har alla upptänkliga maskiner på sitt program och samma batteri passar alla, så man får köpa det separat. Batteri och laddare kostade en bra slant men hör och häpna, han råkade ha en sats med maskiner i en snygg väska som också innehöll just batterier och laddare för bara knappt en tusenlapp mer. Så den hamnade i vagnen den också, tillsammans med ett par extra batterier som jag fick för halva priset eftersom jag köpt satsen. När jag kom till kassan låg summan av mina inköp fem gånger högre än jag hade avsett. Så nu har jag en ångtvätt, en stångsåg, en tigersåg, en cirkelsåg, en skruvdragare och en ficklampa. Att jag aldrig lär mig. Och detta hände mig igår, som nykter. Jag minns mina exkursioner på Fisherman's Wharf i San Fransisco, då jag vandrade mellan butiker och barer och kassarna blev fler och dyrare allteftersom promillehalten steg. Jag vill inte tänka på hur mycket dyrt skräp jag har släpat hem genom åren, gårdagen var ingenting i jämförelse.

Ha en fin dag!

Nu har det vart tyst här inne ett tag. Hur går det för dig?

Har du lyssnat och mött deras känslor med hela dig är det samma sak när det kommer till dig själv. Förlåt dig själv, be dem förlåta, kan de inte det med en gång, förklara att du förstått hur svårt de haft det och nu kommer att göra allt för att vara nykter.
Tror de inte på dig kan du inte kräva det, men var tydlig med att du inte kan göra mer än att dag för dag fortsätta vara nykter och att du inte tänker kräva förlåtelse, förstår deras brist på tillit, men samtidigt heller inte vill ta emot fler anklagelser. Be dem vänta och se själva att du menar allvar. Mer än så kan du kanske inte göra just nu.
Sorgen kan kännas tärande, men du behöver den, den läker. ❤️

Hej och välkommen! Jag äter campral sen lite över 2 veckor tillbaka. Campral stoppar suget och en läkare skriver IT medicinen. Det är helt odramatiskt att få det utskrivet. Det är mitt tips iaf?

Det var ett par kära vänner till oss som vi sällan träffar då de inte bor i vår stad. Det här besöket var efterlängtat men också lite ... nervöst för min del. De är nämligen så att när de här vännerna är förbi så flödar ölen. Vi har alltid tagit oss ett par kalla, oavsett veckodag, då de kikar förbi. Jag var lite nervös för hur jag skulle hantera situationen. Inte för att jag var speciellt sugen på alkohol igår men man vet ju aldrig hur det blir när man ställs inför skiten. Vännerna sms:ade och frågade vilken tid de skulle komma och om de skulle medta dryck. Jag svarade vilken tid som passade oss och att jag för min del skulle dricka kaffe eller te och gärna bjöd på en kopp och om annan dryck önskades så fick de gärna ta med sig. Så de kom, de hade med sig öl och bjöd maken. Jag drack te och det var inga problem! Det blev någon skämtsam fråga om jag var gravid från den äldre vännen (som med jämna mellanrum verkar tycka att vi ska skaffa oss fler barn) men den yngre vännen förstod nog att det blivit för mycket på senaste och tänkte själv ta en vit månad snart.

Gårdagen var en stor vinst för mig. Det känns så bra att kunna vara i närheten av alkohol utan att känna tvånget att häva i sig skiten.

but different.... När vi slutade dricka upphörde en del av vårt umgänge. Det gick helt enkelt till så att vi inte blev bjudna på fester där vi tidigare varit en självklar del. Jag har aldrig tänkt på Fb bilderna tidigare för jag visste ändå att festerna fortsatte utan oss men ditt inlägg gjorde mig påmind om att så var det. Och så är det. Bilderna på Fb talar fortfarande sitt tydliga språk. Umgänget fortgår utan oss. Jag hade aldrig druckit mycket - och ibland känt mig som ett störande element, ett åsyna vittne med klara minnen, men mannen som drack och var 'trevlig och social' han tog de uteblivna inbjudningarna med stort lugn.
- Jag har trott, sa han, att det var vi som var viktiga men nu förstår jag att det var alkoholen. Då vet vi det.

Precis som Ikaros skriver har nykterheten med tiden fört till ett förändrat liv. Vi har även hittat nya människor där alkohol är en icke-fråga. En äkta valfrihet.
Ha det fint! / mt

PS Ikaros - våra familjefester, som aldrig gick överstyr, blev också problematiska när vi valde nykterhet. Barnen, som är vuxna, visste liksom inte hur de skulle bete sig. Nu efter flera års nykterhet har familjeumgänget hittat sin nya form och känns alltmer oproblematiskt. DS

Att ta det första glaset skulle för oss innebära en låååång rad med glas, som en rad dominobrickor. Och med förhöjd risk att man inte överlever.

Att bestämma sig för att idag sträcker jag inte ut handen efter första glaset. Oavsett vad som händer under dagen, eller hur jag mår, så har jag en medveten kontroll över handen. Då kan jag gå och lägga mig nykter i kväll, och vakna med de bästa förutsättningar för att även morgondagen kommer att få levas nykter.
En nykter dag leder till en ny nykter dag, en dag i taget, som en rad dominobrickor.

Skönt att höra att du fortsätter leva i frihet Adde. Det gör jag också.
Sköt om dig!

Har läst era inlägg och lärt mig så otroligt mycket av er. Känner igen mig i allt. Kämpar varje dag med mina demoner men bara lyckats ha 1 vit dag. Det var så tufft. Vill sluta dricka vin till maten på veckodagarna och bestämmer mig varje morgon att nu är det nog. Kl 15 planerar jag in att snabbt att ta mig hem så jag hinner dricka vin innan det blir för sent på kvällen. Hur stoppar man suget????behöver verkligen hjälpmedel. Allt är så tråkigt och menlöst utan vin... Men jag mår så fantastisk bra på morgonen om jag avstått dagen innan. Detta håller i sig till kl15, sen är det kört!!!

Hej Allva!

Kul att du kommit igång med träningsrutinerna. För min del är det lätt joggande som gäller, och ibland motionssimning. Jag rider ju också 1 ggr/veckan. De triggar mej till att jogga/springa mer för jag känner att jag behöver bli starkare i kroppen och få bättre kondition så att jag orkar hålla mej kvar på hästen ;) Ja, ridning är ju faktiskt konditionskrävande men också bra för mej, mentalt sett (på flera sätt). Både att umgås med hästarna (är lugnande) och att träffa nya människor är kul. Ja, det får mej att må så bra, och själva ridningen är som en slags meditation - man glömmer allt annat.
Det som motiverar mej mest just nu, med att inte dricka, är att jag orkar med alla aktiviteter som får mej att må bra. Redan efter 1 och en halv vecka utan A, känner jag mej stark och mer harmonisk. Det är så skönt att slippa ångest och bakfylla... Jag har även små brorsbarn som jag vill träffa/vara barnvakt åt, utan att vara bakis. Jag har egentligen en lång lista med saker på plussidan, utan alkohol (när jag tänker efter). Men på lång sikt är det ett sundare och längre liv som jag tänker på framförallt.
Jag var på en liten middagsbjudning i helgen, där det bjöds på ett smakrikt o fylligt alko-fritt vitt vin: Santa Digna. Det kan jag rekommendera.
Närmsta planerna är biobesök i helgen samt mer joggande. Jag har anmält mej till ett motionslopp längre fram i vår. Det motiverar mej lite också, har väl en liten "tävlingsådra" nånstans i bakhuvudet.. ? ?
Ha de gott!

Hej Elias
Jag undrar hur du har det. Har inte läst något från dig på ett tag.
vänligen
Ikaros

Skönt att höra att du inte blev alltför ledsen. Det är ju, som du också indirekt skriver, du som utvecklas i en ny riktning. För en nykter MM väntar ett förändrat liv. Spännande, eller hur?
Ikaros

till 2 nyktra dagar!!! För min del är dag 15 just avklarad. Har också gjort flera försök till att minska/sluta med A. Skam den som ger sig?

Nej då inget dåligt självförtroende men det blev lite mörkt ett tag.
Blev ledsen men det känns bättre nu.

Vänskapen har förändrats sedan jag slutade med A.
For sure...

Nu ska det supas rejält och jag hade inte valt
att följa med oavsett men det ger mig något att
fundera på.

Ett nytt liv kanske också kräver nya
vänner...

Dag två har gått hur bra som helst. Jag är lugn i mitt beslut men är rädd för några saker ändå. Mer om det när jag skriver på datorn.

Ville mest bara skriva innan jag somnar att jag kom igenom dag två utan bekymmer.

Kram på mig själv och alla andra kämpar.

Tack! Jag känner att ett längre upphåll också skulle vara bra men jag tar små mål just nu för att klara det. Ett jag har är att inte dricka tills min födelsedag, den 22 mars. Sen ska jag ta det från där. Men just nu är jag lite orolig från torsdag-lördag då jag är ledig. Känns bra just nu dock, så skönt att inte vara seg och bakis och min mage gör inte ont som den brukar göra.

Det är väl så det får bli. Visa med handling. De här dagarna nu blir att bevisa att mamma kan gå på stort kalas utan att dricka alkohol. De litar ju inte på mig. Kalaset är för mig. Jag blir 60 imorrn. Alla dricker. Jag kör med alkoholfritt. Lite trist eftersom jag vet att jag kan hålla det på moderat nivå. Men det är för laddat. Jag kommer avstå helt.

Ja då var ju inte det någon bra idé. Men tror du inte att det kommer bli bättre med tiden? Att du helt enkelt får visa dem att du har förändrat ditt drickande?

Jag HAR lyssnat. Hört och tagit emot. Krälat. Bett om förlåtelse. Inte förringat deras känslor. Men orkar inte höra hur jobbigt allt varit/är om och om och om igen. Jag har också känslor. Sa en gångatt jag är bara en människa så blev de vansinniga! "Du är mamma!"....
Checkar ut snart. Sorgen förtär mig.

...det de behöver förmedla. Ta emot med hela ditt hjärta. Gör det ont? Ja, naturligtvis. Den smärtan kan du tillåta dig, ja, just det, tillåta. För du lider, det är tungt och svårt. Säg de orden till dig själv, blunda, känn hur de känns. Visst blir det en tröst i det tunga, att få lov att vara ledsen för sin egen skull.
När du kan se deras lidande så som de beskriver det, och ditt eget, utan att förminska eller döma blir det tröstande och förlåtande. Och dömer gör man ofrivilligt genom att försvara sig genom att peka på alla "plus", som ju också är lika mycket sanna. Genom att kontra med allt som trots allt varit bra, högt eller för dig själv, förminskar du den upplevelse de vill förmedla. Plussen kommer automatiskt sedan, när det smärtsamma får bli sett och erkänt.