Senaste kommentarerna i forumet

Jag och ett barn pratar. Mycket. Det andra bor långt härifrån. Nu ska vi på stor fest (jag nykter) i tre dygn tillsammans. Där är det inte läge för såna samtal. Sen lär jag inte se det andra barnet på nåt år. Igen. Det barnet är fördömande. Känner mig som ett uppläxat barn med honom. Förminskad. Nä. Jag duger inte. Orkar inte. Inte värd nåt.

Ja det är ju rätt lustigt men med tanke på hur normaliserande drickandet har blivit så är det nog bara en tidsfråga innan det kommer. Men då är ju vi redan experter?

Btw så googlade jag på "hantera sötsug" och då kom det ett självtest på om man är sockerberoende eller inte. Frågorna var tex: har du ibland ätit mer sött än vad du från början hade tänkt att du skulle äta? Har du svårt att sluta äta sötsaker när du väl har börjat? Har andra i din omgivning kommentera ditt sockerätande eller visat sig oroliga över ditt sockerätande?

Hmmm, känner igen dessa frågor?

Hej MM
Att bli förbigången är svårt men har du tänkt på att du kanske blivit det därför att du är nykter. Obekvämt kanske med ett vittne som är klar i huvudet. Jag är säker på att jag själv flera gånger blivit förbigången av det skälet. Värst har det varit när något av mina barn inte bjudit mig av det skälet. Att jag vet att det varit så beror på att andra berättat det för mig. Det är väl bara att acceptera att man försatt sig i den situationen att man ibland inte passar in vare sig man dricker eller inte.
Jag hoppas att denna händelse inte leder till att du drabbas av dåligt självförtroende eller att mörka moln börjar att torna upp sig. DET är det inte värt. OCH förresten att sitta och skåla på terminal 5 är väl inget för vare sig Dig eller mig.
vänligen
Ikaros

för att minska röksuget och sluta röka. Finns även reklam att man ska äta bättre, gå ner i vikt, typ viktväktarna, men att man ska minska drickandet eller sluta helt, har jag aldrig sett? Har ni? Kanske en liten annons i samband med att man googlat alkohol, där det står "är du orolig för ditt drickande?" Men att säga, jag ska sluta röka, sluta äta kakor det är helt okej, men det är sådan tabu när det kommer till alkohol.

Det är klart att plussidorna räknas men just nu kan dina barn (eller ena barnet?) bara se det negativa kanske pga att barnen/barnen bearbetar detta just nu.

Hur du ska kunna förlåta dig själv? Ja det behöver du nog söka professionell hjälp för.

Ang barnen så är mitt förslag att du samlar allihop och berättar hur du känner och de har chansen att berätta hur de känner. Rensa luften.

Jag har en vuxen dotter som anklagar mig för att ha förstört hennes barndom pga alkohol. Jag känner precis som du beskriver: "men allt bra jag har gjort då?!"

Jag har i min tur anklagat min mamma för precis samma sak! Det enda jag ville ha var ett "förlåt, jag har gjort fel val". Dock fick jag aldrig det utan fick få vidare ändå. Jag älskar min mamma iaf och jag är säker på att dina barn älskar dig också trots allt. Det är liksom 2 olika saker det handlar om och som inte ska blanda ihop.

Prata med barnen så tror jag att det kommer kännas bättre för er allihop. Viktigt för att kunna vända blad och gå vidare. Får inte att ändra på det som har varit men det kan behöva ventileras.

Lycka till nu❤

känns det så skönt, man känner sig "normal" och man vet att jag kommer vakna och vara glad, men så svårt det är när suget sätter in. Med detta sagt vill jag alltså berätta att jag sitter hemma och dricker inget vin i kväll och det känns skönt. Är inne här och läser ibland men inte lika mycket som förut, det går framåt iallfall för mig.

Vet inte HUR jag kan förlåta mig själv. Hur gör man? Barnens verklighet är deras. Jag respekterar deras känslor fullt ut. Mina egna känslor verkar dock inte betyda något för någon. Jag är bara så otroligt ledsen och bär på en sorg som är enorm. Jag orkar inte leva med den skulden och den sorgen. Fan! Mina barn är välfungerande. Och jag har gjort massor av saker rätt. Det mesta faktiskt. Utom detta med alkoholen. Men plussidorna räknas inte. Gud vad jag hatar detta. Hur ska jag överleva?

Allt de känner och upplever är sant - för dem. Din egen skuld kan bara bli hanterbar om du väljer att känna den fullt ut. Lyssna på deras upplevelser, försöka förstå utifrån deras synvinkel. Då kan de läka sina sår, och först då kan du förlåta dig själv. Ja, man kan faktiskt behöva prata om det som varit. När barnen upplever att de blivit känslomässigt mötta och förstådda i sina upplevelser upphör ältandet. Är du ledsen, visa det! Känner du skuld, berätta det! Ta fullt ansvar som den vuxna du är gentemot de barn de var. För deras och för din skull. Då reparerar du på riktigt. Då kan du gå vidare i ditt nyktra liv med vetskapen att du gjort vad du kunnat. Förlåt dig själv genom att våga vara sårbar.
Det är tungt och svårt ❤️

Det var ju kärlek du egentligen behövde!

Jag tror att du skulle tjäna på ett lite längre uppehåll. Den besatthet du beskriver avklingar med tiden. Och det är jäkligt skönt att inte vara besatt av alkohol. Känner väl igen besattheten du beskriver men den försvinner efter ett tag.

Välkommen hit och starkt gjort att ta tag i situationen. Kanske tar barnen chansen nu när du verkar kunna hålla dig nykter att prata om det som varit. Du kanske kan be dem om ursäkt för det som varit, men vara tydlig med att det inte går att göra något åt det som hänt. Vi är många som skulle vilja kunna vrida tillbaka tiden och göra om och göra rätt, men det är som det är. Men du kan också bekräfta deras känslor. De har rätt att vara besvikna, men nu måste fokus vara framåt. Det enda man kan göra är att förändra framtiden, inte kompensera utifrån skuldkänslor, inte krypa och kräla och låta sig sparkas på, men ändå vara tydlig med att det varit fel och att man ångrar det, men ska försöka göra rätt framöver. "Vända blad och börja om" helt enkelt... tycker också att du kan vara tydlig med att du inte orkar höra allt hela tiden och älta saker som inte går att förändra. Och nej, jag är helt övertygad om att de inte har det bättre utan dig.

Håll i nykterheten nu. Ta tag i relationsproblemet senare. Tänk på dig själv och ditt liv. Vi har ju liknande bakgrund med två som dricker. Jag valde min väg och sambon sin. Vet fortfarande inte vad han tänkt med a-stoppet på ett år. Jag vill vara nykter resten av mitt liv. Väljer han annorlunda så skiljs våra vägar, jag riskerar inte mitt fina liv, för supandet. Styrkekram <3 ..

i snöyran...
Jag hade haft mycket lättare att förstå om dom
inte hade frågat p.g.a att jag fortfarande drack.

Känns elakt! Och det är ju ännu värre om de inte berättat. Fast det kanske är en spontan, snabb resa... och då är det ju en annan sak. Skickar en liten blomma till tröst.

dyker tanken upp på en rejäl karatefylla !

Jag vet ju att alkoholen är listig, falsk och stark men just dessa tankar har jag mest roligt åt. Jag vet ju så väl att skulle jag ta det första glaset nu så skulle jag inte överleva. Så enkelt är det. Och ju äldre jag blir desto mer vill jag hinna med innan jag ska byta färdriktning.....märkligt hur mycket som ska göras på sluttampen ??

Och rätt bra är att jag har min senaste fylla välbevarad i minnet, jag ser till att hålla den uppdaterad. Den var vidrig så känslan sitter djupt fast och jag vill inte glömma.... Märkligt nog kommer minnet ibland tillbaka i form av smak och lukt och det är avgjort inte en angenäm upplevelse ! Men nyttig !!

Min bästa medicin mot att ta ett återfall är att påminna mig om hur det en gång var. Min nykterhet är en färskvara som jag måste vårda ömt.

Så idag har jag valt att inte ta det första glaset. Allt blir så mycket enklare då.

När fotona dyker upp FB av väninnorna
som tydligen bokat solsemester tillsammans
och sitter på Terminal 5 och skålar i vin och öl.

Jag visste inget om deras resa men
jag fattar varför jag inte blev tillfrågad.

Känns trist.
Känns lågt.
Känns ledset.

är den känsla som tar störst plats och påverkar oss mest. Vill du sluta helt ? Har du funderat på AA ?
Och barnen har rätt till sina känslor och åsikter och hur dåligt det varit är deras egna åsikter. Inget som du kan göra nåt åt. Nu.

Tillit är något man förtjänar och det kan ta år innan man får tillbaka den, om det ens går. Jag kan fortfarande få höra att det är mitt fel om det händer nåt och det är för att det sitter så djupt hos barnen att lägga ansvaret på mig. Och det fast ena barnet har gått en egen behandling för att hitta sig själv i missbruksfamiljen.

Att vara nykter för sin egen skull är bästa sättet att fylla på sin självkänsla som brukar vara väldigt låg för att inte säga noll hos en som dricker för mycket. Jag tror inte att dina barn mår sämre nu utan du märker det mer när du är nykter. Om du gör valet att inte dricka så kommer det att släppa lite för dem. Men det tar tid.

Fortsätt att vara nykter och skriv av dig din frustration här, det hjälper mer än man kan tro !

Du är inte en loser. Jag rätt säker på att alla på detta forum har misslyckats med att dricka som de planerade någongång. Det är ju därför vi är här. Ett tips om du ska testa måttlighet är att bara ha exakt den mängd du planerar att dricka hemma. Det kan kännas konstigt att gå och köpa en halvflaska champagne men det har underlättat för mig.

Min tråd ligger i "Det vidare livet" :)

Jo, det blir nog svårt om man tänker på det.. Jag tänker inte alls på alkohol (än iaf)..men det är nog för att jag slog så hårt i botten.. Det blev plötsligt en icke-fråga för mig huruvida jag skulle kunna dricka mindre eller kunna kontrollera.. När jag nu vet att jag Inte vill dricka nånsin igen så har jag liksom ingen anledning att tänka på alkohol heller..:)

Bra jobbat med en vecka ändå! Ska försöka hitta din tråd om du har nåt så jag kan läsa den. Det här är min 5e dag förutom pyttelite Baileys i söndags, men räknar inte riktigt det. Tiden går otroligt långsamt, men det är väl för att man tänker på det heeeeeeeeela tiden. Går bara i skolan på förmiddagarna så måste hitta på något efter lunch annars blir jag galen och det är oftast då jag börjar dricka för jag är så himla uttråkad. Ska försöka gymmet idag och plugga måste jag också. Har dock ingen motivation till någonting. Vill inte dricka men vill gärna sova och äta skit.

I går hade jag en tuff dag på alla sätt. Jag söker nytt jobb och det har spridit sig där jag jobbar nu. Allt var stressigt och tillslut ville jag bara haverera i soffan och dricka vin.
Min man erbjöd sig att köpa då han lämnat barnen på träning. Jag körde vidare på tvättberget och disken så länge.
Maken kommer hem utan vin men med lime, mineralvatten, choklad och blommor en halvtimme efter systemet stängt.
Min riddare i skinande rustning. Ibland är kärlek att skydda den man älskar mot sig själv.

Och Heueh – är det det inte du som är Pettson??

Gör som Pippi, sätt skurborstar på fötter och tassar så kan ni åka omkring i huset och sjunga städa, städa varje fredag och så varje jul tycker jag är kul ?
Den bilden tar jag med mig till jobbet ?

10 dagar nykter. En bra dag idag trots trötthet ?

Jag vet bara att jag vaknade och bara inte ville ha snus. Inte kaffe heller.
Någon dag senare krävde maken att jag gjorde g-test eftersom han såg graviditet som en trolig anledning till mitt totalt ändrade förhållningssätt. Jag var inte gravid.
Jag tror att mitt ihärdiga fokuserande på känslan före, under och efter snuset och försöken att på egen hand framkalla den behagliga känslan var en väldigt bra början. Jag valde att byta fokus från att det är fel och dåligt med nikotin till den mer kärleksfulla viljan att förstå varför jag, som är begåvad och inte alls dum, behövde snus.
Längre fram i tiden frågade en kollega om jag inte önskade att vara nikotinfri. Jag svarade kavat att "nej, det gör jag inte för om jag verkligen inte ville snusa skulle jag inte göra det".
Veckan därpå vaknade jag alltså upp och ville verkligen inte ha nikotin.
Utrensning av systemet kom, jag skrattade och grät hysteriskt i några veckor-tur jag gick på semester! Var aldrig sur eller irriterad som jag annars blivit under mina tidigare försök.
(kaffet slutade jag inte med, nån måtta fick det vara :) )