Senaste kommentarerna i forumet

Vad härligt att läsa om din gårdag!! Kram

Berätta för din partner hur du upplever din situation och hur det påverkar dig psykiskt, hur det hänger ihop med behovet av att döva. Det är inte i syfte att ursäkta eller rättfärdiga drickandet, utan för att ge en bild av din verklighet för att kunna göra förändringar.
Får du ingen respons kanske det är ensamheten som är bekymret. Ansvar är tyngre än utförande av uppgifter. Man kan ha en till synes jämlik relation sett till antalet arbetstimmar i hemmet, medan ansvaret och organiserandet är svårare att mäta och få uppskattning för.
En schemalagd uppdelning av ansvar kanske skulle kunna vara värt att prova?
Lycka till! ❤️

Ja, jag fick en klump i halsen av era svar, AlkoDHyper och Ikaros. Vet ju att ni har rätt i era invändningar. Tack att ni återger det ni ser, det hjälper mig.
Ja, jag är den stora hjälparen 7-17 och det är svårt att axla rollen som behövande därefter. Men visst tusan är det lite behövande jag är. Behöver nån som bär åt mig också.
Jag blir ofta uppmanad av familjen att "släppa taget", inte ha "så många måsten" med resultatet att där ligger högar överallt av saker som "nån" ska ta hand om då jag är uppmanad att inte göra det. Tror fler känner igen detta...Jag har dragit ner kraven på ordning hemma men det är faktiskt inte särskilt kul eller trivsamt att uppleva hemmet i sån här röra. Om jag skulle berätta för er hur en "normal" vecka ser ut för mig så skulle de flesta baxna över alla mina åttaganden. Jag vet det. Jag har en enorm arbetskapacitet som är min normala, men jag börjar blir trött och det är nog det ni läser i mina texter. Om knappt 2 år blir jag 50, jag orkar inte samma takt som när jag var 27-40....
Så hur ska jag bli Sundare och mera hel över huvudtaget? Just idag har jag inget svar men jag får börja jobba med detta också, ett steg i taget liksom jag får ta en dag i taget.
Tack för era ärliga svar.

skura? Det är ju jobbigt ju! Nä, går det inte att göra med en maskin så får det allt vara. Jag är helt ok med att bara ha ganska rent här hemma. Mattor har jag inte kunnat ha sedan jag skaffade hunden, han får regelbundet spel och far runt i huset som en seriefigur på steroider och då hamnar alla mattorna i en skrynklig hög vid väggen.

Är det springor enbart mellan plankorna så kan du väl försöka rengöra mellan dem med t.ex. en grov mejsel och sedan kanske knacka ihop dem? Skura sedan med med sand och såpa. Knäskura. Trasmattorna på, och sedan är det fint!

Så var det för mig också i början. Kändes som att kroppen ville ta igen all uttorkning jag utsatt den för i samband med allt alkoholdrickande!

Grattis till dina nyktra dygn, nu är det bara att fortsätta framåt på samma sätt :)

Känns ok, har inte vänt helt i beteende men i tanke (ser lamt ut i skrift vilket det ju också är). Men har börjat med en "coach" som kommer hjälpa samt kontakt med vården för alternativa ångestdämpande istället för a så känner mig bättre rustad för en sundare vår. Ska återuppta vikt o träningsmålen som sackat efter sista veckorna.

Känner igen mig.. Jag köpte alltid hem mängder till helgen (läs: fredag) för att det inte skulle riskera att ta slut.. Men sen behövde jag ju handla även lördag gör de dom fanns kvar skulle såklart inte räcka hela lördagen.. Och mer och mer blev det eftersom jag kunde dricka så mkt.. Till slut blev det lättare att köpa bags..tills jag tydligen kunde få i mig en hel sån också över ett dygn.. Har också vaknat med glas bredvid sängen.. Ingen stoppknapp överhuvudtaget..

En dryg vecka nykter.. Känns så himla lite trots att veckan känts som en evighet för att det hände så mycket under veckan..

Ibland känns det som att jag bara skriver här när jag har dåliga dagar, men så är det kanske också. Det har varit många dåliga dagar, sett till alkoholsuget och det är nog helt i sin ordning när man försöker ändra en vana. Men igår mina vänner, igår var en bra dag! Barnen är med mamma och jag kunde fokusera på vad JAG ville göra. Efter plugget drog jag och maken ut på längdskidorna för första gången på ett par år. Vi åkte längst ett fint spår i skymningen och såg solen gå ner. Väl hemma bestämde vi att vi skulle äta varma mackor och slå igång en serie. En sådan som man inte kan se på innan barnen lagt sig i vanliga fall. Suget på alkohol var aldrig närvarande. Jag tänkte knappt på alkohol! Att vara ute och röra på sig hjälper så otroligt mycket, jag mår så bra efter en runda ute i friska luften.

Det är något som ligger i generna antar jag, mina föräldrar slängde aldrig något som eventuellt skulle kunna komma till användning i framtiden. Nu när jag har gott om plats verkar det som om just den speciella egenskapen är på väg att utvecklas. Man har bytt kontorsmöbler på jobbet och när frågan kom om någon ville ha de gamla stod jag där i främsta ledet med små jämfotahopp och viftade ivrigt med handen. Inte för att jag har den blekaste aning om vad jag ska ha dem till, men det är ju synd att bara slänga fullt fungerande möbler bara för att de har lite repor på sig. Eller för att ett ben sitter löst. Eller för att en bordsskiva saknas. Ok, det kanske mest är en hög ved, men man vet ju aldrig... När jag just hade flyttat upp hit ville jag montera en hylla för att ställa routern på men kunde inte hitta någon lämplig sådan på nätet. Däremot hittade jag en gammal pizzaspade i trä på vinden, den blev alldeles utmärkt för uppgiften. Så det kan ju aldrig skada att ha en hög skrot ligga i ett hörn.

Min svärfar, som har passerat åttio med bred marginal, har sågat av sig ett par fingrar. Han sågade av sitt första när han var drygt sextio och man kan tycka att han borde ha lärt sig något av det, men jag antar att dryga tjugo år är tillräckligt med tid för att glömma bort det faktum att man bara har nio fingrar och hur det kom sig att det är så. Tyvärr tillhör han den sortens män som vägrar inse att åldern tar ut sin rätt, han tror fortfarande att han kan hålla samma tempo som han kunde för femtio år sedan. Det är väl ok om man sitter på kontor; det värsta som kan hända är väl att man skär sig på ett vasst pappersark, men om man har skog blir det något annat. Jag minns en gång för cirka tjugofem år sedan då han fick ett träd över sig och blev liggande ute i skogen i fyra timmar innan någon hittade honom, då tvingade svärmor honom att skaffa en mobiltelefon. Fem år senare såg den telefonen fortfarande ut som om den var ny, den hade tillbringat nästan hela sitt liv i bilen hans, avslagen. Äsch, sade han, händer det nåt får jag väl gå och hämta den.

Idag ska jag hyra en släpkärra och åka ner och hämta de där gamla möblerna. Jag får passa på, för sonen vill låna min bil och när han kommer upp för att hämta den ska han minsann få göra skäl för lånet genom att hjälpa mig släpa in dom. När jag ändå åker ska jag passa på att uträtta en del andra ärenden, jag börjar lära mig nu att om man bor ute på landet kan man inte bara få för sig att svänga in till affären, det gäller att planera lite. Det man inte har i huvudet får man ha i bensintanken, eller hur det där gamla talesättet nu går. Jag ska bland annat investera i en ångtvätt för golv, mina gamla trägolv är fulla med springor och jag drar mig för att gå över dom med mopp eftersom vattnet rinner ner i springorna och kanske kan ge upphov till mögel och annat obehagligt. Jag får för mig att ånga är bättre. Kanske. Om den nu inte ställer till med sprickor och skeva brädor. F.n vet, jag har ett rum där jag ändå måste lägga om golvet, så jag får väl prova där först.

Ha en bra dag allihop!

...känns det väl helt okej. Tråkigt och jobbigt, men okej. Mitt kortsiktiga mål nu är att inte dricka tills torsdag då skolan är avklarad för veckan. Hur löjligt är inte det, att det ska vara "svårt" att inte dricka mellan måndag-torsdag?! Måste bryta vanan.

Tänker alltid på alkohol och när jag dricker är jag nästan besatt. Älskar första glaset och vet hur mycket det är kvar i flaskan, sen följer jag flaskan och får ångest när den sjunker under halva. Dricker mer än min man och tar alltid ett glas till sängen, däckar och sen vaknar jag och glaset är fortfarande fyllt där. Tydligen så tror jag att jag alltid behöver ett glas till... en trygghet liksom. Men det är jobbigt att dricka för mig eftersom jag är så besatt och kan knappt "njuta" av det glaset jag har för jag tänker bara på nästa och på hur full jag är etc. Tar inte så mycket shots längre men förut kunde jag börja med ett-två shots bara för att bli full snabbare.

Är så himla trött nu också, vet inte om det har att göra med detta men tänkte bara tillägga det.

Såklart Helle att vi läser .. brukar spana efter att få höra ngt från dig ..
Håller med varenda ord som du skriver .. vad spelar det för roll med ngra extrakilon ,
huvudsaken att vi mår bra ..och det andra kommer på köpet ..
min nyktra tid går och min våg tickar sakta nedåt ..jag blir förvånad över att jag kan längta till gymmet ,
få egen tid och ta hand om mig själv .. träna o bli stark ..
Såå man kan förändras .. under verkar kunna ske fortfarande .-))
Må gott du också ... Kramar Ler

Skulle vilja pröva din metod isåfall ?

Skönt att höra att du är med oss på banan , Mick ..
trots lite folköl .. verkar ju som att det gick bra .. att du mår bra ... bättre än på länge och det märks att du är full av kämparglöd .. !!

Det knallar på ganska bra och jag mår bättre än på länge, jag har haft så mycket att ta i sista tiden så jag har inte skrivit något på ett tag.
Det har gått bra med alkoholen, jag har varit vit hela tiden förutom att jag drack lite folköl till middagen i lördags kväll i helgen, det var egentligen dumt gjort med tanke på vad som kan hända, men det gick bra och ingen berusning, nolltolerans skall ju gälla i mitt fall.
Känslan att vakna pigg och utvilad utan bakfylla har varit oslagbar, suget kommer och går emellanåt, min Clean Time app visar att jag varit nykter i 30 dagar nu, förutom folkölet i lördags då.
Kampen går vidare ?

Mick//

Men nu är beslutet tagit och jag infinner mig i lugn. Det känns skönt att ha tagit beslutet på riktigt att äntligen acceptera att jag aldrig kommer kunna hantera alkohol så jag ska inte ens ge mig på att försöka "lära" mig dricka måttligt.

Den här gången känns annorlunda, nu är det bara 1 väg kvar. Jag är självklart rädd och orolig för framtiden, jag är nog räddast för att min syster kommer nog inte förlåta mig för helgens händelse.

Dag 1 känns bra men det är ju alltid så när saker spårat ut och blivit fruktansvärda. Vi (jag och sambon) har som vanligt massa bjudningar men vi har bestämt att jag kör alltid nu. Han måste göra eget val gällande sin alkoholkonsumtion, även om jag sagt att den är för mycket.

Kram alla kämpar

Hej Sundare
Den kamp du för är imponerande men kanske också "självförbrännande". Jag tänker som AlkoDHyperD skriver. Du verkar lägga allt på dina axlar. MEN mycket klokt detta att ge dig mer egentid.
Jag har tidigare skrivit att jag är övertygad om att du kommer att lyckas att bli nykter. Denna övertygelse har jag fortfarande och tycker mig se den process du är inne i. Men litet mer fokus på dig själv och mindre på familjen, arbetet och alkoholen tror jag vore bra.
vänligen
Ikaros

20 år med en snus under läppen oavsett det är i duschen eller framför teven. På apoteket räknade de ut att jag drog i mig en nikotinmängd motsvarande 75 cigaretterna dagen! Otaliga försök med kortare och längre uppehåll. 2 år var nog rekordet innan jag slutade, behovet försvann. Alltså inget sug alls, det försvann över natten!
jag VET att jag kan!

Att lägga fokus på alla de dagar jag faktiskt har arbetat hårt och klarat det låter vettigt. Konstigt nog är så många vettiga saker så otroligt svåra. Jag antar att de är som med så mycket annat; insikt är det första steget!

Jag har vart rätt duktig med mina friskvårdstimmar Hjärnklar. Idag vet jag inte om det blir något nu mitt på dagen men senare ska jag och maken bege oss ut i längskidspåret. Vi lämnade barnen till fjälls med min mamma och har hela långa veckan för oss själva! Vi ska försöka passa på att göra allt det vi vill göra men inte kan i vanliga fall, utan att stressa för mycket. Någon eftermiddag kanske det blir att maratonglo en serie i soffan ;) Eller ja ... allt vi känner för förutom att dricka alkohol!

Jag är ju inte vanedrickare, utan nykterist med perioder av "kontrollerat" men intensivt supande. För mig är det mycket svårare att sluta snusa. Imponerad när jag läser att du lyckats stå emot nikotinsug. Jag var utan cigaretter och snus i sjutton år och började kedjesnusa så fort jag "råkade" ta en prilla för två år sedan. Nu känns det nästan oöverstigligt, men har köpt nikotinplåster och kommer att göra ett försök. (Ska bara snusa upp stocken....och sedan nästa....och sedan nästa...ja, ni förstår?)

Jag känner så totalt igen mig i det du skriver om att det faktiskt inte gav..någonting..att dricka A. Varm choklad med minttu i all ära, men jag drack varm choklad med vispgrädde utan minttu en annan dag, och det är väldigt gott!
Känslan av onödighet, att bryta nyktra dagar, känner jag som sagt igen. MEN...vi är på vägen och till den hör olika stigar och hinder, vi vet vart vi ska och kartan blir klarare och klarare. Att skriva här gör det tydligare för en själv.

Friskvårdstimme idag? :)

Tack för att ni bryr er om, och jag gillar raka puckar adhd :)
Det har gått bra, såtillvida att jag inte har varit bakfull, vaknat med sursmak i munnen och ej heller blivit berusad annat än lätt märkbart. MEN, det var inte ens gott och trots det var det jag som tog initiativ till att dricka vin och fylla på! Varför vet jag inte, och mängden var inte stor (minimal med våra mått mätt, cirka en dryg halvflaska totalt på lördag kväll). Något högre takt men samma mängd igårkväll.
Totalt värdelöst, att sitta och sippa på vin och se på serier är inte alls vad min vana är. Äter jag nåt då så är det typ mackor eller godis, men oftast faktiskt inget alls. Rätt spännande det här att jag faktiskt inte är sugen, då är det bara att följa den inslagna vägen.
Jag har sett att du pratar om en mindfulnessövning ADHD om att ta reda på känslan bakom suget, och jag beskriver i en av mina första inlägg att jag gjorde så när jag slutade med nikotin. Jag hoppas att det är samma sak som håller på att hända-jag skapar/ser till händer-med alkoholen.

Jag är vansinnigt trött efter resan, orkar inte göra många knop idag. Petar lite förstrött i telefonens spel, småpratat med barnet men mest tomglott. Det tar på krafterna att ha semester (och då har jag sovit massor under den), men alla "ansträngningar" kostar för mig. Så är det, bara acceptera.

Hur har ni andra det?

På jobbet en måndag utan att vara lite bakis... känns väldigt skönt. Just nu pirrar det i magen av förväntan att få vara hemma ikväll och vara nykter och medveten om min vardag. Jag tror det hänt något i min hjärna. Jag vill sluta! Mycket tack vare detta forum!

Hur går det för dig?