Senaste kommentarerna i forumet

Suget kommer som ett brev på posten när man försökt "bara ta några glas" under "speciella omständigheter". Jag känner det själv efter två dagar med alkoholintag ute på fjället. Dumt, det känns som att man måste börja om från början... fast det gör man egentligen inte alls. För varje snedsteg lär man sig någonting nytt.

Hur går det? Hur mår du?

Ja träning är verkligen bra för mig på så många sätt så nu ska jag få in rutin med två pass i veckan, eller det blir ju tre iom att det är dubbelpass på söndagar.
Ha en fin vecka!

Kan det ligga något i den känsla jag får när jag läser...
"Jag har dragit oss dit.....jag har börjat förstöra...jag måste reparera..." Det är ingen tvekan att du tar ansvar för dina handlingar. All heder åt dig för det och en förutsättning för förändring. Men. Vad jag också kan ana mellan raderna är att du tar på dig ansvaret för hela familjesituationen.
Läser att du har ett tufft jobb, att du behöver tid att ta hand om dig själv och hitta glädjen i vardagen. Har hela din livssituation varit pressad och ansvarstyngd? Familjen är ett system där alla påverkar varandra. Du kanske inte ensam ska bära skulden. Är kraven på dig själv och kraven om att göra rätt och vara den som skapar och upprätthåller den varma fantastiska familjen något som också bidragit till behovet av lindring genom alkohol?
Bara några funderingar från min sida.
Ta hand om dig själv låter som en väldigt bra idé! ?

Tittar in och visar att jag lever och att allt rullar på.
Idag blev jag ofrivilligt ledig, ena dagen tittar jag på snödroppar och nästa blir jag insnöad.
Min lilla skogsväg står inte högst upp på plogbilens lista eller bil det är en jättetraktor som gör denna tjänst.
Följer er alla här och läser ofta men känner att just nu räcker det, har inte mycket att skriva om just nu men livet är gott
Så fortsätter med kloka val och njuter av att varje dag är en seger.
Önskar er alla en fin dag med val som passar er väg

Underbara Heueh, måtte du skriva en bok som sen blir film ?

Foten på bromsen och viljan att ta sitt liv tillbaka, du låter så klok och stark.
Många kramar och styrka till dig ❤

Du är väl ingen brottsling?
Jag har i mitt jobb patienter med sjukdomar som kräver egenvård. Deras känsla av både sitt och omgivningens dömande om de "missköter" sin egenvård liknar kanske våra självdömanden här. Sådant som människor utan sjukdomen aldrig behöver ha dåligt samvete för, små saker i vardagen de flesta gör utan att reflektera eftersom det inte ger några större konsekvenser.
Erkänn istället ditt dagliga hårda arbete med din egenvård. Som en person med diabetes, till exempel, missar kolla blodsockret, eller äter en påse godis då och då. Omgivningen kan tycka att det är oansvarigt, eller att personen borde "sköta" sig bättre, men ser inte alla ansträngningar som görs däremellan.

Helgerna är som vanligt inget problem för mig. Min utmaning ligger om vardagkvällarna, då jag är trött och kanske lite less och särskilt när jag är ensam. Därför jobbar jag nu för ett annat vardagsliv med ökad balans. Kommer gå ner i tjänst så jag får vara hemma en dag i veckan alt en dag varannan vecka. Helst onsdagar så där inte blir så många dagar i taget. Har ett tufft arbete som kanske tar mer än jag vill inse.
Behöver mer tid för återhämtning, mer tid för promenader och glädje i det egna hemmet/livet.
Mått rätt dåligt och vet att jag kommer må väldigt dåligt i första hand tills efter torsdag när mötet på soc kommer att ske. Det känns fortfarande lika overkligt att vi ska dit efter orosanmälan och jag hoppas förstås det blir ett samtal och inte mer. Först ska de prata med dottern och sedan med oss. Känns så tungt, att jag dragit oss i familjen ända hit, till en sådan situation. Vi som alltid får kommentarer från omgivningen att vi är "så fantastiska som familj". Och detta har jag nu börjat förstöra?!?! Så ni fattar vem som jobbar på att reparera det som räddas kan? Återfå tilliten, respekten och återgå att vara någon att lita på? Så sent som i lördags sa en ny kamrat som för förta gången besökte oss till dottern att hen aldrig mött en så varm och kärleksfull familj som vår någonsin. Och detta ska inte få rasera! Nej, nej, nej! Aldrig! Mår fruktansvärt dåligt att skriva detta men jag måste ju stå för vad jag gjort.
Fortsätter att berätta om mitt alkoholproblem med fler i omgivningen. Min alkoholterapeut säger att det är lika effektivt som Antabus. Att sätta upp gränser och hinder för de situationer där alkoholen varit tillgänglig för mig. Att vara mer och mer synlig och transparent.
Ja, MM jag kämpar, som fan kämpar jag och det är rätt tufft just nu. Men jag ger inte upp innan jag återfått och återtagit mitt liv! Never!

Jag förstår att det känns dåligt. Jag känner en del skuld, eller kanske är det skam, över att jag drack. Jag läste ett inlägg av AlkoDHyperD (tror jag det var) i Hjärnklarts tråd där hon skrev om det där med att välja något som man vet är dåligt för en. Så var det för mig, jag valde något jag visst var dåligt för mig. Egentligen hade jag inga negativa känslor inför det när jag öppnade första burken och heller inga negativa känslor medan jag drack. Det är efteråt det kändes så himla onödigt. Det var helt enkelt inte värt det och nu har jag brutit min nyktra period och måste börja om igen.

Nåväl, nu har vi förhoppningsvis lärt oss någonting och tar nya tag. Vi åker tillbaka till samma ställe till helgen igen och den här gången har jag inga sug efter att "bara ta en öl" när jag väl kommer dit. Jag vet att den känslan kan ändras snabbt över veckan och ska försöka komma hit för att läsa när tvivlet sätter in.

Har druckit i helgen och det känns inte alls bra! Har haft trevligt med vänner och så men ångesten är inte trevlig att möta! När jag druckit vaknar jag alltid mitt i natten med en djup ångest! Måste gå upp en sväng, dricka lite vatten! När jag inte druckit Sover jag underbart! Vilket ska jag då välja? Är väl uppenbart egentligen! Jag tänker resa mig och resa mig tills det fungerar!

Jag har oxå druckit i helgen och det känns inte alls bra! Jäkla ångest!

spelades nyss Monday, monday.... från min ungdom men helt rätt i stunden:D
Önskar dig bästa möjlig måndag och en bra vecka för övrigt. / mt

Den sköna känslan efter ett träningspass...
Träning tog mig upp ur helvetet för tjugo år sedan och har räddat mig sedan dess.
Träning dämpade ADHD-symptomen - gör det även idag tillsammans med medicin. Det var när jag slutade träna i femtonårsåldern som missbrukssjukdomarna tog över mitt liv. Det har varit under skadeperioder jag tagit återfall. I januari, senaste återfallet, var det den dagen kroppen sa ifrån och jag inte kunde förmå mig till ett träningspass som jag till slut bröt och valde nykterhet.
Håll fast i träningsrutinerna!

för att göra bort sig. Jag hade nog hoppats att den delen av min personlighet skulle ha försvunnit nu när jag är nykter men jag blev pinsamt medveten om motsatsen i fredags när jag körde hem från flygplatsen. Till mitt försvar får väl sägas att jag var trött och lätt desorienterad efter resan. Jag hade kommit ungefär halvvägs när jag började känna mig lite sugen på något att äta, så jag stannade vid en mack. Macken i fråga sålde korv och hade en bardisk med ett par stolar där man kunde sitta och äta. Så en korv fick det bli, därtill en Pucko för att släcka törsten. Jag tror inte jag är dement än, men ibland går signalerna lite i kors och tvärs i min hjärna, så ock denna gång. Jag gjorde alla momenten som krävs för denna dryck, bara i fel ordning. Jag började med att skruva av locket, först därefter skakade jag flaskan. Innehållet hamnade bland chipspåsarna som stod i ett ställ bredvid mig och mackpersonalen tittade förundrat på mig och undrade nog om dom skulle ringa polisen eller vårdpersonal. Så nu har jag chips hemma så det räcker ett halvår framöver.

Det här drar upp en del minnen från förr. När jag var yngre hade jag en snabb båt som jag var mäkta stolt över. Den hade varit ännu snabbare om jag inte hade slarvat bort den kromade superpropeller jag köpt för dyra pengar. Jag var så ivrig att prova den att jag glömde sätta dit den sprint som håller den på plats. Så länge jag gasade satt propellern kvar men i det ögonblick jag drog av på gasen så gled den av sin axel och försvann i djupet. Hursomhelst, det var midsommar och jag hade lyckats övertala en Väldigt Vacker Kvinna att följa med mig till en ö på fest. Jag var synnerligen ivrig att visa upp mig och min båt från vår allra bästa sida, så jag gasade så mycket jag kunde. Åkturen var härlig och kvinnan vid min sida var idel leenden så jag kände att det här skulle kunna sluta riktigt bra. När vi närmade oss bryggan såg jag att den var full med folk så jag bestämde mig för att göra en praktfull entré, jag gjorde en vid sväng i hög fart för att i sista stund slå av på gasen och glida in till angöringsplatsen. Det blev inte riktigt som jag tänkt, när jag slog av på gasen gjorde båten ett hopp i sidled för att sedan tvärstanna. Stanna gjorde däremot inte kvinnan vid min sida; hon fortsatte över relingen, vilt flaxande med armar och ben, och landade i vattnet strax utanför bryggan. Efter en sådan entré är en snabb sorti det enda alternativet, jag fiskade upp den nu genomblöta varelsen ur vattnet och gasade hemåt, allt medan folket på bryggan låg och vred sig som metmaskar på en krok. Det behöver väl inte sägas att jag fick stryka henne från min lista över potentiella flickvänner.

Ha en bra start på veckan!

Jag är tillbaka. Det var trevligt att komma bort och ja ... det blev alkoholintag. Egentligen inte i för stora mängder men efteråt kändes det onödigt. Det gav inte ... det gav egentligen ingenting. Även om jag är lite besviken på mig själv för att jag drack är jag glad över att resultatet blev att det inte känns värt det.

Det blir ett kort inlägg nu. Ville mest bara kika in och säga det, att jag drack så att jag inte skulle dra ut på det. Det är lite jobbigt att erkänna en sådan sak i sådana här sammanhang men nu är det gjort.

Tack för värmande ord, det känns bra att få en kvittens på mina roman(tiserande) vardagshändelser.

Tja vad händer?, allt och ingenting på samma gång.
En helg har förflutit då frugan varit på en tjejhelg, jag och grabben själva hemma.
Kan väl säga så här, köket är helt orört, bara köpemat vid var tillfälle, livet är för dyrbart att slösa bort utan min älskade brevid mig vid matlagningen, hon saknas mig om så bara för något dygn trots att vi varit ihop i mer än trettio år..
Jag överraskade henne med att ha hela huset nystädat, kanske en ren överlevnadsinstinkt då det fanns tydliga spår av ungkarlsbeteende utspritt över hela huset.
Och sedan var jag iväg och köpte en ny tvättmaskin då den förra brukade möta oss i hallen då den centrifugerade, stötdämparna slut och det är inte lönt på en så pass gammal och billig maskin att byta ut dem.
Efter två veckors hårdpluggande på råd & röns testlista och sedan checka av marknaden så blev det till slut en tysk strumptuggare men inte av den dyra sorten.
Den var naturligtvis slut i butiken men efter idogt letande fann jag den en bit härifrån en timme innan de stängde.
På en timme var den gamla utsliten och den nya inkopplad, och herrejesus, den hördes knappt, bara plasket av vattnet.
Så nu har den gått tre maskiner och det ser bra ut, men solkiga vita strumpor förblir....solkiga, men luktar gott!

Förresten just idag fick jag syn på årets första vårtecken, snödroppar och inte varsomhelst utan på min egna baksidan minsann.
Såg dem när jag fyllde på fågelbordet, nu börjar det pirra i kroppen, längtan efter sol och värme är obestridbar.

Annars inget speciellt att förtälja om, livet rullar på, det smakar varken surt eller sött, utan bara blaha blaha.
Har gjort en del roliga saker som förhöjt livsglädjen något, gjort den mera uthärdlig, och kanske hade den varit skit om jag inte hade gjort det lite lajbans.
Vi ska iväg i veckan igen och det ser jag fram emot, mer underhållning.

Tror nog att det ligger i var och ens intresse att vårda själen och skapa lite utrymme för glädjeämnen, kanske ännu mer när man inte har alkoholen som är en enkel genväg till glädje, om man kan hantera den vill säga.
Det ställer lite mera krav på en, lite lik en vegetarian som behöver jobba lite extra för att fullfölja sin livs övertygelse.

Jag är övertygad, alkoholen är inte till för mig, funkar för andra, men inte för mig.

Ha en trevlig vecka och ta hand om er!

Berra

Åhh , tack för att ni läser mina rader och engagerar er.
Javisst går ofta nykterheten hand i hand med övriga kloka val. Däribland kost och motion. I allafall för mig. Har alltid nyktra perioder och dagar försökt äta sunt och välbalanserad kost och träna regelbundet. Under perioder när jag drukigt råder total dekadens vad gäller ovanstående ...
Har några trivselkilon som jag gärna blir av med så jag slipper stå i vassen i sommar;)
Nej, skämt å sido, dras mer än gärna med ränder i stället för rutor , bara jag får må bra. Nykterhet och motion är ett säkert recept på lycka för min del. Sen kommer nog det andra på köpet ..:)

Må så gott
Kram Helle

Jag gjorde det! Gick på första spinningpasset på flera månader. Först blev det ett corepass följt av 45 min spinning. De senaste söndagarna har jag varit trött och seg och tyckt att det varit skönt att bara göra ingenting men det blir lätt så att jag sover för mycket och inte blir pigg på hela dagen. Låg i soffan på det viset i eftermiddags när jag plötsligt bara hoppade upp, bytte om till träningskläder och knatade till gymet.
Har inte kunnat köra spinning i och med frakturen på nyår men lyckligtvis var den liten och läkte snabbt så nu är jag nästan återställd fast kan inte gå på cirkelfyspass riktigr än.
Känns skönt i kroppen nu. Det känns som att jag är tillbaka i träningsrutin igen, 2 ggr denna vecka och likadant kommande vecka. Imorgonbitti ska jag möta en annan ovana som är svår att bryta, den att snooza upp till en timme... Giv mig styrka. Ha en fin vecka alla på forumet!

Hittat en ny artikelserie på SvD, "Den nya nykterheten". Man måste vara prenumerant för att läsa men just nu finns erbjudande om en gratismånad så jag nappade på det. Gjorde bl a ett test, "Vad vet du om alkoholkonsumtion". Hade bara 4 rätt av 11 frågor.. Man kunde även läsa om Riddargatans verksamhet, det verkar bra där.

Snart en månad vit. Starkt gjort och ju längre tiden går märker du att stegen blir lättare på vandringen.
Blir väl inga problem att visa sig på stranden till sommaren.... :-)
Kör hårt!

så sysselsatte jag mig med t.ex Second Hand-rundor. Dvs åkte till olika SH-butiker och letade fynd. Vi har hus och trädgård och då saknas aldrig sysselsättning. Jag har sett mycket filmer om alkohol och droger och dess skadeverkan. Läst mycket om alkohol. Umgåtts med vänner och familj som inte har alkohol som prio 1. Jag yogar och mediterar 1 gång i veckan. Jag läste mycket på forumet i början. Även anhörigsidan...

Helle .. så bra jobbat , snart en månad .. blir såå glad ..
Kommer du ihåg tråden hos Elias när du hejade på ... ?
Nu är du också på god väg ... at oemotståndlig bli :
Pigg o Fräsch ..Utan Alkohol .. Träning / PowerWalks och kanske ett par kilo lättare ..
Som du sa då så finns det ju verkligen inget mer oattraktivt än överförfriskade människor ..
men det är ju ett minne blott nu..
Helle , nu fortsätter vi så här .. på våran resa mot : Beach 2017 .. Kram Ler

Att sluta dricka medför en viss snopenhet... att behöva inse att jag kastat bort så mycket tid, kraft, pengar,... välbefinnande – på den där skiten; skit blir det ju när det överdrivs. Risken finns att jag försöker släta över, gå tillbaka till gammalt beteende. Som i en sorts lojalitet med mig och min historia..!

Cirka 200 dagar nykter här.
Livet har väl återgått till det normala???
Men i början av nykterheten blev det inte så mycket gjort, lite promenader och försöka njuta av nykterheten.
Var dock väldigt rastlös och mycket trött samtidigt.
Försökte även läsa en del, men det gick sådär.
Men motion är ju aldrig fel så det är ett tips?

Glöm det jag skrev om alkoholdagbok. Om ett glas leder till två och en halv flaska trots att du bestämt dig för bara ett glas innan, då är det nog svårt att hålla en måttlig nivå även med plan och struktur. Dumt att chansa...