Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ju precis kommit till insikt att jag aldrig ner kan dricka och behöver lära mig leva utan alkohol. Jag har aldrig någonsin kunnat bara ta en öl eller ett glas vin till maten. Eller jo, men de gånger det hänt för att inget annat varit möjligt har jag känt mig frustrerad för att jag skulle vilja ha mer..

Har haft uppehåll, druckit någon helg igen, första gångerna inte så mycket men ganska snart uppe i de vanliga volymerna och till slut väldigt stora.

När jag bestämde mig tänkte jag först att ja, det är ju synd att jag inte kommer kunna ta en öl på aw ibland och så..sedan skrattade jag för det är ju inte jag. Om ett glas/en öl aldrig varit naturligt för mig så är det ju inget jag behöver sörja..jag vet ju att jag vill dricka för att bli berusad.

Så, bar dags att ta farväl helt och hållet av alkoholen för mig..:)

Ni gör det bra! Den där inre striden är förrädisk ibland trots ens avsikter..:) Kram!!

Roligt att ni fann katterna från ett katthem. Och att det verkar gå så bra med dem! Ha de gott! ?

och jag är i full gång med mina morgonrutiner. Jag kom hem vid femtiden i går eftermiddag och slocknade vid sex. Jag var inte det minsta trött på hemresan men så fort jag klev innanför dörren så rasade jag som ett korthus. En sak har jag lärt mig under mitt liv på resande fot; det är att det finns inget standardrecept, inget sätt att handskas med tidsomställningen som fungerar varje gång, åtminstone inte för mig. Ibland är det som om jag inte har varit borta alls, ibland tar det en vecka innan jag börjar komma in i normala gängor igen. Jag låter min kropp bestämma, den verkar veta bäst: är jag trött så sover jag, är jag pigg så är jag uppe, tids nog bestämmer den sig för hur den ska ha det. Det underlättar naturligtvis att jag jobbar hemifrån och kan välja mina egna arbetstider.

Hunden tycker att jag är lite knäpp, men hänger på i alla fall. Nu när vi var ute var han lite tveksam först, han kunde inte riktigt klura ut vilken sorts promenad den skulle bli; morgonsvängen eller bara strosa runt tomten som vi brukar göra innan vi går och lägger oss. Efter en del velande hit och dit så fick jag i alla fall med honom på en lite längre vandring. När vi kom ut en bit i skogen hov en fågel upp sin röst, det var ett högt, gällt skrik som skickade kalla kårar nerför min rygg, ett skrik som jag hittills inte hört. Det återkom ett par, tre gånger med successivt lägre ljudstyrka för att sedan dö ut helt och hållet. Eftersom jag nyligen ägnat en del tid åt Maria Lang och hennes böcker så vandrade tankarna i olycksbådande riktning; jag tänkte på mördare och deras offer, en skrämmande skräckens dans i nattmörkret. Tack och lov tyckte hunden att en lite kortare runda var på sin plats så här dags, så nu sitter jag här i tryggheten bakom skärmen och längtar inte tillbaka ut i skuggorna.

Inget kan skrämma en som ens egen fantasi och jag läser med förtjusning författare som förstår att utnyttja det där. Agatha Christie, Maria Lang, Stieg Trenter, Dorothy Sayers; listan kan göras lång. Jag skulle gladeligen utforska även yngre författare, men det har blivit så svårt nuförtiden; bokhandlarna är få och små. Borta är tiden när man kunde tillbringa timmar i en bokhandel med att bläddra i böcker och småprata med innehavaren för att sedan komma hem med ett par volymer som man visste att man skulle uppskatta. Nu ska man sitta framför datorn och klicka på små bilder för att sedan ladda ner boken till sin läsplatta och jag beklagar; det är inte samma sak. På ett av ställena jag var under den här resan upptäckte jag till min glädje att en sådan bokhandel har överlevt; han har massor med böcker, ett litet fik i ett hörn och en massiv kunskap om litteratur. Det var som om tiden stått stilla där inne och jag kände att fast mycket har blivit bättre med tiden så finns det vissa saker som borde ha lämnats i fred.

Ha en skön lördag allihop!

Förstår att det är jobbigt för dej just nu. Har själv bytt jobb och dessförinnan sökt jobb som jag inte fått. Hittade till slut ett jobb som känns "rätt' just nu, så det blev bra ändå. Men det är stor omvälvning i livet, att byta jobb (och tar mycket energi). Hoppas du mår bättre snart och att du inte tappat modet.
Jag höll uppe med A i tre veckor men föll tyvärr förra fredagen. Blev bjuden på en whisky och sen blev de för många öl (hade ett 6-pack folköl hemma). Där sprack mitt 'projekt'. Men jag tar nya tag, det ska bli minst 3 veckor, kanske t o m längre denna gången. Jag har också en tendens att äta en massa godis och annat onyttigt hemma framför tv om kvällarna. Har nog svårt att sätta gränser för det också. Men jag tänker att jag får ut och jogga mer, så de där kalorierna försvinner. Och det är ju betydligt lättare att träna när man inte är bakis... Nu kämpar vi vidare! Sköt om dej och ha en fin helg. Kram

Ja absolut alla är värda bra liv? nej jag kör bara själv ingen yttre hjälp. Du då kör du själv?? De är lugnt ikväll slötittar på tv och försöker koppla av ?. funderar på vad helgen kan erbjuda. Snart ska jag väl sova

Hej,
Jag har erfarenhet av 12-stegsbehandling. Gjorde min förra våren och beslutade mig för att göra det på internat i Skåne ( låååångt hemifrån). Hade provat med samtal hos behandlare i min hemkommun innan och även antabus. Det fungerade inte för mig. Jag behövde komma bort, bryta mönstret och bara lägga fokus på mig själv. Jag har tacksamt nog fått varit nykter sedan dess men det krävs att jag gör "rätt" saker för min nykterhet då det är en färskvara. Bla efterbehandling och AA-möten. Det har varit en fantastisk resa med toppar och dalar men det går. Jag är precis som du strax över 40, lever med min man och vi har två underbara barn. Det är tufft att jobba med skuldkänslorna som jag har för vad barnen och mannen fått erfara. Det är hanterbart numera och känslan av att vara närvarande är obeskrivliga. Det har inte varit enkelt men det går. En dag i taget, eller en timme i taget. Jag var så stressad när jag kom in i behandling, sömnproblem, ångest och ingen självkänsla alls. Hade självmedicinerat under några år och det eskalerade. Skammen och skulden åt upp mig. Men det gick att bryta. Jag känner med dig för det är en enorm strid du befinner dig i. Jag hoppas att du ger dig själv chansen att få må bra. För det är vi alla värda. Styrkekram till dig!

Jag hoppas från mitt hjärta att du får mår bra, lite bättre för varje dag.
Du är en otrolig kämpe.
Ge aldrig nånsin upp den kampen du för framåt för att återta ditt liv.

Aldrig.........

Det är du också värd! ❤ Alla är värda ett bra liv och att få må bra, så är det ju..?

Har du sökt någon typ av yttre hjälp också eller kör du själv?

Ikväll har jag en riktigt lycklig känsla.. Vet inte när jag känt mig hoppfull eller lycklig på riktigt senast.. Finns ju massor av saker som är åt skogen i mitt liv, men det är okej.. Jag känner mig bara lycklig över att allt det här hänt, det är jättemärkligt, men så är det..? Jag gör liksom inget särdkilt ikväll, bara lite tv, läser här..lugnt, odramatiskt..skönt!
Vad gör du ikväll? ☺

Tusen tack ? ja man har väl en hyffsat full ryggsäck att bära på. Tycker du har tagit att jätte stort steg i rätt rikning. De är väldigt bra. Ja jag vill inte tappa kontrollen som jag gör av alkohol. Ingen fylla är värd det. Jag hade också kört i botten om jag fortsatt. Jag vill ge livet en ny start och en andra chans. Tack för att du finns ❤ kramar

Åh..alltså tusen kramar till dig!!! Du har haft en tuff tid bakom dig och jag är GRYMT imponerad av att du själv insett att du inte vill och klarat av det! Det är en styrka du har där inne! ❤

Jag ville inte heller vilja dö på fyllan. Det var det som hände igen i lördags. Ändå fortsatte jag på söndagen, som om jag inte riktigt fattat då ännu hur illa det var kvällen innan men känslorna kom ikapp mig under dagen (på fyllan såklart) och det var bara droppen. Då fattade jag äntligen att jag skulle komma att supa ihjäl mig om det inte tog slut - för gott.

Jag är så tacksam för den dagen nu. Tacksam för möjligheten att få ett annat liv!

Någongång kommer jag säkert att sakna alkohol, att kunna ta en dunderfylla men ingen fylla kan någonsin vara värd att jag hamnar i den skiten igen. Alkoholismen är ju progressiv, det betyder att skulle jag trilla dit skulle det bli ÄNNU värre..:/

Du är bland vänner här, vi stöttar varandra! ❤

Jag känner igen mig i flyktbeteendet. Jag har alltid kännt mig jagad inte kunnat få ro stressar från plats till plats. Jag blev slagen som barn och mobbad i skolan, där och då utveckla jag flykt som överlevnad. Jag flyttade så fort jag fick chansen 16 år var jag då. När jag flyttat så började jag känna mig jagad på riktigt. Alkoholen kom tidigt in i mitt liv som tröst. Jag vill inte ha fylla ångest. Bli aggresiv.bete mig illa. Vilja dö på fyllan. Därför slutade jag och jag kämpar på. På söndag går jag in på 8 veckan. Starkt jobbat av dig att vilja förändra ditt liv ?. Väldigt bra att du får stöd av nära och kära . Jag tror på dig me ❤

Hur är det med dig så här i början av helgen?
/E

Önskar det va enkelt, jag bestämmer mig varje morgon och så går det Åt helvete på kvällen...

Idag har jag ringt min mamma. Det gör jag nästan varje dag. Men idag ringde jag nykter. För första gången sedan min pappa dog för snart två år sedan. Varje gång jag ringt henne har jag hällt upp ett stort glas rött. Det kändes så bra, stolt. För övrigt har jag massa argument för att sluta dricka, barnen, pengar, hälsan, vikten. Men så länge allt i livet ändå funkar, vilket det gör, så är det så svårt att välja bort. Önskar nästan att någon sa ifrån, ställde ultimatum.
Jag förundras över att jag kan dricka så så här mycket utan att någon i min närhet reagerar, jag ljuger aldrig om mina vanor! Har väl idag insett att jag inte kan vänta på att någon annan stoppar mig. JAG MÅSTE GÖRA DET SJÄLV! Och jag vet inte om jag klarar det!

En flaska vin per dag och du är kvinna. Det är ganska mycket. Dina organ tar skada. Och du har tre tonårsbarn som ser sin mamma ständigt bedövad. Jag begriper mer än väl hur mycket du älskar ditt vin. Been there. Trodde inte att livet var värt att leva om jag inte fick mitt helgvin. Ibland var det inga måttliga mängder heller. Och mina ungar tog skada. Det märktes inte då, men idag är de vuxna och de HATAR när de ser mig med ett glas i handen. Jag dricker numera inte i närheten av dom. Och sedan ett par månader tillbaka dricker jag inte alls (så när som på en veckolång utlandsresa i januari).

Du inser att det har gått för långt. Men du vill inte sluta. Frågan är om du är motiverad nog att kanske söka hjälp? Många i forumet har kontaktat beroendemottagningar i sina hemstäder, och som jag kan läsa i deras inlägg har det hjälpt enormt mycket! Vore det något för dig? Hur du än gör så håller jag tummarna för att du hittar motivationen. För min del är motivationen mina vuxna barn. Motivationen är att inte behöva vakna halvbakis på morgonen. Motivationen är att bli fräschare och fräschare för varje dag som går. Motivationen är mer pengar på fickan. Motivationen är att inte skämmas inför mig själv. Jag kan räkna upp fler saker men kanske det räcker?
Önskar dig lycka till och kommer följa dig.
KRAM!!

Känner igen mig..
Känner igen känslan att något måste hända bara för att det är helg. Men det var min alkohjärna som ville ha speed.. och när den fått det så hände ju....ingenting för då blev jag ju sömnig! ;)
Idag händer det mycket mer i mitt liv..

Jag drar på mötet 1830 ikväll. Vi ses där :)

Bestäm dig för vad du vill i livet. Helt enkelt.

Jag har hela mitt liv flytt från att behöva hantera mina tunga känslor.. Jag måste ha levt i en flyktbubbla åtminstone i 10 år.. Flytt från att behöva hantera känslor på många olika sätt, grotta ner mig i tv-serier, spela dator, få för mig små projekt etc etc.. På senaste åren kom alkoholen in som flyktredskap och det skulle ha förstört mitt liv om jag inte hade brutit samman så totalt nyligen.

Nu är jag trött på att må dåligt, trött på att fly, trött på dåligt samvete, ångest och skuld. Visst är jag fortfarande rätt ensam och kommer att göra, jag är ju singel och har några få nära vänner.. Men, jag orkar inte längre KÄNNA mig ensam. Jag vill ha ett nytt liv och det enda sättet är att inte dricka längre för den drog mig vara längre ner i djupare ångest.

Det får ta den tid det tar. Under tiden umgås jag med mig själv, utvecklar mig djärv, försöker bli mitt bästa nya jag. Och därtill så är jag ju inte HELT ensam. Får massa pepp och stöd från människor runt mig nu när jag berättat om alkoholen.. Inser att det finns människor jag inte visste om som är beredda att ge mig en axel att luta mig mot..

Jag tror på dig! Du är på rätt väg! ❤

Ja skriva här och höra alla kloka ord är väldigt bra jag är så tacksam för ni finns ❤

Låter som en bra idé att lära känna sig själv på nytt. Alkohol har vart lösningen förut. Lär om och lär rätt ska jag testa.

Nej jag vet inget blir bättre av alkohol. Behöver höra det ibland. Idag får jag ingen hjälp bara detta forum

Du har säkert rätt bara att genomlida

Har precis läst igenom din tråd och förundras. Att dricka så mycket och lägga av kan verkligen inte vara lätt. Jag häpnar! Ta ditt återfall med en klackspark. Och lärdom. Tänk ändå hur mycket dina organ har fått vila under den nyktra perioden. Hur har det gått sen 24 februari?
Själv har jag petat i mig en box vin på helgerna. Vilket är ganska mycket för en kvinna. Jag har nu varit helt ren från alkohol sen 25 januari. Känns fint. Fast ändå kan jag vakna med bakis-känsla. En mycket märklig upplevelse eftersom jag ju vet att jag inte drack dagen innan. Men det är hjärnan som minns antar jag.

Det var garanterat en mening med det :) Ta det lugnt i backen nu sista dagen!

är väldigt viktigt för man är alltid starkare än vad man själv tror man är. Vad härligt att höra Manda att du samlat på dig så många vita dagar och att du mår bra det glädjer mig:) Det är bra att du har strategier och positivt tänkande det kommer man långt på och då är det inte lika lätt att falla dit igen.Jag är sån som person att ger jag mig in i något så gör jag det 100% och det var så jag tänkte när jag inte tog en droppe på 1 månad och det funkade ju bra och klarar jag 1 månad så kan jag nog klara 2 månader med. Ja när man får sug så ska man försöka tänka på dom gånger man legat dagen efter bakis med överhängande ångest och skam för då är man inte så kaxig.Nu har det gått lite upp å ner för mig på sista tiden men jag ska försöka samla kraft och ork till ett bättre mående och fler vita dagar:) Hoppas du mår bra idag och trevlig helg på dig:)