skrev Liten stor i Nytt försök. Nu ska det väl hålla?
skrev Liten stor i Nytt försök. Nu ska det väl hålla?
Blir helvit. Lite kallsvettig typ inatt. Kan såklart vara abstinens men känns nästan mer som ny förkylning på g. Milda ångestdämpande idag. Verkar funka.
skrev AlkoDHyperD i Jag vill inte mer.
skrev AlkoDHyperD i Jag vill inte mer.
så skit i att stäva efter det. Du är mycket mer intressant, rolig och mänsklig när du är o-perfekt ❤️
skrev AlkoDHyperD i En trevlig present
skrev AlkoDHyperD i En trevlig present
in andra människor och delta helhjärtat. Fast visst blir man trött...
skrev Vaniljsmak i Jag vill inte mer.
skrev Vaniljsmak i Jag vill inte mer.
Vad fint att se att ni skriver. Det värmer!
Jag var nykter igår och pigg idag. Precis som ni var inne på behövde jag bli av med lite negativa känslor; frustration, ilska och skam. Jag behövde en ventil för det och den ventilen fick bli det här forumet. I vanliga fall byggs allt sådant där upp inom mig. Jag har så svårt att släppa ut och berätta för andra, vill inte verka misslyckad, vill vara "perfekt". Det går nog att härleda till barndomen igen. Den där föräldern jag skrivit om tidigare har jag kontakt med idag och den människan brukar berömma mig för hur "duktig" och "bra" jag blivit såhär på äldre dagar, "med tanke på hur du var som tonåring". Människan menar väl, det vet jag, men det blir lite bakvänt och fel. Det ger mig signaler om att jag duger idag bara för att jag "bevisat att jag är duktig". Nu börjar jag bli medveten om det och kan försöka arbeta med de känslorna.
Efter att jag skrivit sista inlägget för igår kom maken hem. Vi talades vid ett tag och sedan gick jag faktiskt i sängs. Jag lägger mig allt som oftast tidigt, dels hjälper det mot suget, dels har jag en massa sömn att tag igen och dels stiger jag upp 05.00 de flesta dagar.
Tack för att ni finns!
skrev heueh i Ny här
skrev heueh i Ny här
För hos er är det ju det, här är det sent och det har varit en lång dag. Meningen var att vi skulle flyga via Chicago till vår nästa destination, men det flyget var så försenat att vi inte skulle ha kommit fram idag. Så vi valde att köra i stället, en lång, tröttsam bilresa på spikraka händelselösa Amerikanska motorvägar. Nu är vi sent omsider på plats, vi har mycket att göra på kort tid så vi måste komma igång okristligt tidigt i morgon. Följaktligen får jag beklaga, det blir inte mer än så här; nu ska jag lägga mig och sova fort, jag ska försöka få in åtta timmars sömn på sex timmar. Bråttom, bråttom, min favorit.
Ha en fin dag allihop!
skrev Anonym15366 i Nu vill jag sluta på riktigt!
skrev Anonym15366 i Nu vill jag sluta på riktigt!
Dag 57 blev inte bra! Jag trodde att jag kommit ifrån mina problem!! Jag drack ett glas vin. Jag drack öl. Mer vin. Mer öl. Mer vin. Somnade. Rejält berusad.
Dagen efter var ångesten och abstinensen så stark att jag blev livrädd! Jag krampade, domnade, fick panikångest, trodde på allvar att jag skulle dö! Hjärtat rusade, ljuset/färger ändrades, golvet sjönk och allt gungade. Jag hade svårt att uppfattta verkligheten. Den här paniken höll i sig i säkert 5 låånga minuter. En rejäl läxa!!!!
Jag kan verkligen inte dricka! Jag har utvecklat en sjukdom, en extrem allergi mot alkohol! Nu ska jag inte vara tuff och räkna nyktra dagar. Nu ska jag se nykterheten som ett tillstånd. Inte antal dagar. Jag tänker inte vara bitter av mitt snedsteg. Trots att jag är besviken. Jag ser det här som en allvarlig läxa. Det är dödsfarligt för mig att dricka alkohol! Hjälp vad rädd jag var! Hur kunde jag lura mig själv så??
Jag mådde inte ens bra av det när jag drack. Som att spola ner sig själv i ett avlopp av ångest och skit. Nä! Det är inte värt det någonsin igen!
Jag vill vara nykter!⭐
skrev Sisyfos i Jag vill inte mer.
skrev Sisyfos i Jag vill inte mer.
Jag känner igen det där med bekymren och oron över barnen. Men som vanligt löser inte a de bekymren mer än en liten, liten stund. Och så har man ångesten och skammen som ett brev på posten. Det är trist, vore ju lite enklare så.
Funderar lite på ditt utvecklingssamtal. Det är inte ditt ansvar det där. Hoppas att skolan var tydlig med det och att de har en plan B om plan A inte funkar. Du kan vara ett stöd, men skolans personal är experterna. Tycker ibland att skolan lämnar oerhört mycket till föräldrarna. Det skiljer sig säkert, men jag tycker det är alltför vanligt. Sen finns det givetvis många, många undantag. Förstår så väl din önskan att vilja fly eller vilja koppla av. Har en sån önskan själv idag när jag inte alls hann det jag tänkt eftersom jag var tvungen att fixa nåt akut, så nu är det en röra här hemma.
Tycker att du ska fokusera på allt bra du gjort istället, skolarbete, Myste till det med hembakta semlor, pedagogisk med barnen.., du kanske inte är värd en drink men ge dig själv lite beröm!
skrev Lena72 i Nu måste jag, men....
skrev Lena72 i Nu måste jag, men....
Låter så självklart! Så enkelt....
Nu lite nattamat! Hi hi....
Kram
skrev rabbitgirl i En trevlig present
skrev rabbitgirl i En trevlig present
Ja, det är nog så, det funkar utmärkt att vara social på mina villkor. Och just nu håller jag på att hitta vad som är mina villkor.
Det verkar så att jag var översocial, ha ha. Jag har ett jobb som kräver ständig kontakt med människor, där känslorna bara svämmar över och det tar absolut inte slut när jag kommer hem, sociala medier gör sitt. Jag har ett stort hus och så fort barnen och styvbarnen flyttade har jag skaffat alla andra former av inneboende, utbytesstudenter, det är alltid någon som finns i huset. Men denna typ av umgänge gör mig inte trött, för att jag har mina utrymmen och drar mig undan när jag vill och hur jag vill. Jag bestämmer. Jag har ingen diagnos ;), fast jag måste dra mig undan ofta, jag ger allt när jag umgås med folk, jag har den ondskefulla förmågan att känna vad de känner och det är intressant, men det drar energin och gör mig himla trött.
Och igår gnällde jag nog för att det var direkt efter. Om jag känner någonting blir det alltid så onödigt starkt, ha ha. Sen går det över.
skrev rabbitgirl i Ångesten finns i ambivalensen
skrev rabbitgirl i Ångesten finns i ambivalensen
är klokt. Det finns massor med anledningar.
Den viktigaste är nog att göra det för sig själv.
För mig funkar det inte annars, tröttnar fort på andra anledningar ;)
skrev lizzbet i AA, alkohol o strävan efter balans
skrev lizzbet i AA, alkohol o strävan efter balans
Tack för info!
Om du sedan uppfattar mitt ordval som nedvärderande, då är det upp till dig. Inte lätt att vara alla till lags :)
skrev Äntligen fri i AA, alkohol o strävan efter balans
skrev Äntligen fri i AA, alkohol o strävan efter balans
AA
Maria Kvällsgrupp, Stockholm/Södermalm
Besöksadress:
S:t Paulsgatan 39 D, Stockholm
ORDINARIE AA-MÖTEN
Månd Tisd Onsd Tors Fred Lörd Sönd
18:30 18:30 18:30 18:30 18:30 20:00 16:00
lizzbet, jag tycker att ordvalet "få med mig min a-beroende dit" låter ganska nedvärderande.
På den adressen finns andra 12-stegsgrupper mycket riktigt, t.ex Al-anon, där anhöriga till alkoholister kan träffas på möten och få stöttning. Om det finns en grupp för relationsmissbrukare vet jag inte. Jag vet bara att Mariagruppen är en av Sveriges äldsta AA grupper.
Om du vill stötta din vän att ta sig till ett AA möte kan du alltid gå in på sajten nedan och söka efter möten i närheten i sökrutan "Sök AA möten uppe till höger". Varmt välkommen.
skrev Kinna i Uppehåll
skrev Kinna i Uppehåll
AlkoDHyperD Du ör ju härlig!!! Har flera i min närhet med din diagnos och fnissar hur rätt du har! Kan verkligen bara locka utifrån intresse!
Snösparven klart vi klarar det! Vi provar och provar! Till slut går det
skrev AlkoDHyperD i Jag vill inte mer.
skrev AlkoDHyperD i Jag vill inte mer.
Nu är ju klockan snart 22, så jag kan nog inte påverka någonting ikväll. Tror att du är nykter ändå...
Här kommer några tankar jag får när jag läser, utan att göra anspråk på att veta hur just du upplever och känner.
Situationen med missnöjda barn, att inte bli lyssnad på, ensam med ansvar, tidspress, maktlöshet (tänker på läxorna du pratat med skolan om utan att det blivit ändring) den upplevelse av otillräcklighet du beskriver. Känner igen triggern. Vilka känslor får du?
Jag kan läsa frustration i texten. Dina ansträngningar ger inte förväntat resultat. De märks inte.
Lätt att tänka "jag är dålig som inte fixar detta" vilket leder till skam, en svår känsla som ofta mörkas av ilska. Du inser att det är bättre att vara pedagogisk och lugn med barnen för att inte förvärra situationen, men känslorna finns kvar och leder till spänning. Pang! Vilken är den inlärda spänningsreduceraren?
skrev Pärlan i Jag vill inte mer.
skrev Pärlan i Jag vill inte mer.
Strongt och klokt! Har du hållit i känslan? Jag brukade bli så glad om jag tog mig förbi 22..då visste jag ju att det inte var möjligt längre.. Jag tittar in här lite nu som då nu under kvällen, behöver det eftersom jag är så nynykter, så jag kan uppehålla dig om det skulle kännas tufft ?
skrev Elias i Jag drack på tok för mycket
skrev Elias i Jag drack på tok för mycket
Ett par år efter trettio + femton gör oss inte helt jämngamla, man får lägga till ytterligare tio år på mig.
Blåser jag dammet av skolatlasen ser jag att lika långt till norra som till södra spetsen av Sverige betyder Jämtland. Får ändå för mig att jag borde placera dig längre söderut än så, typ Värmland. Var jag många mil fel nu?
"Klok och förståndig" hmm.... Känner inte att jag var det fram till årsskiftet, men det börjar ta sig nu. :-)). Idag summerar jag 60 vita dagar!!! Och blir klokare för varje dag som går. Kanske blir lika klok som du så småningom...
Må så supergôtt!
skrev steglitsan i Living the dream
skrev steglitsan i Living the dream
Skrev i din tråd just, och så hade du varit här och sagt hej!
Så fint ❤
Nu följer vi varandra!
skrev Vaniljsmak i Jag vill inte mer.
skrev Vaniljsmak i Jag vill inte mer.
Det hjälper att skriva här Pärlan. När jag gör det ställer jag mig själv till svars för de val jag gör. Jag tvingar mig själv att tänka igenom beslutet. Allt för många kvällar har jag hamnat där i soffan med glaset utan att tänka. Nu får det vara slut med det! Om jag dricker kommer det vara efter att jag noggrant tänkt igenom det hela.
Genom att skriva här skjuter jag upp beslutet. Det var någon som skrev att man skulle göra någonting annat innan man svängde in på bolaget eller hur det nu var. Typ ”jag vill handla vin men först ska jag besöka gymmet”. Lite så tänker jag nu. Först skriva här, sen besluta om jag ska springa på affären och handla folköl. Just nu lutar det mot att jag låter bli. Barnen ligger i sängarna och jag vill inte lämna dem själv. Jag har pratat med min man och han är med på att vara nykter så det är ingen idé att be honom svänga förbi affären när han är klar på kursen. Skönt. Nu ska jag bara hålla fast vid den här känslan.
skrev Karin01 i Living the dream
skrev Karin01 i Living the dream
Har precis läst in mig på din tråd. IGENKÄNNINGEN. Herregud.
Tack snälla för att du delar med dig så öppet, modigt och transparent.
Följer din resa hädanefter. Kram!
skrev Pärlan i Jag vill inte mer.
skrev Pärlan i Jag vill inte mer.
Om inte skriv mera! Vi kan lyssna! :) Jag har länge varvat ned med nån folköl när barnen somnat. Inte mkt men tillräckligt och jag kunde inte låta bli. Hade någon vetat hade denna kunnat peppa mig till det men jag yttrade inget om det.. Därför tänker jag att det kanske kan vara ett stöd? :)
skrev Vaniljsmak i Jag vill inte mer.
skrev Vaniljsmak i Jag vill inte mer.
Jag fick en hel del gjort med skolarbetet. Fixat med min modell och läst ett par vetenskapliga artiklar. Det känns bra, jag har kommit igång igen.
Tankarna på alkohol började när familjen kom hem. Barnen var på dåligt humör. Vägrade hänga upp blöta kläde, skorna låg överallt i hallen och det blev allmän oordning. Vi hade fixat semlor, jag och mannen, och trodde de skulle bli glada. Nej de blev de inte, ”nää, jag tycker inte om de här”. Nähä.. nej men bra då, ät något annat, ät något nyttigt. Det är okej, alla kan inte tycka om allt.
Fick ”dåliga” nyheter från utvecklingssamtalet på äldsta barnets skola, utvecklingen går inte framåt trots extra insatser både där och hemma. Jag känner mig hjälplös, vet inte hur mycket mer jag kan göra. Jag försöker hjälpa och stötta men jag räcker uppenbarligen inte till! Äldsta vill inte göra läxorna och stretar emot. Känner mig ännu mer hjälplös, det är ju viktigt, äldsta behöver träna! Yngsta har inte fått hem några läxor, igen. Trodde jag hade pratat med läraren om det där. Ena veckan får yngsta hem läxor i fyra olika ämneskategorier som ska lämnas in inom fem dagar och sedan kan de gå ett par – tre veckor innan nästa läxbunt kommer. Det gör mig irriterad, jag vill ha ett jämnt flöde på det där. Jag märket att yngsta har problem med läsningen och försöker arbeta lite med det på egen hand här hemma, men det vill inte yngsta. ”Nej, jag har inga läxor, jag behöver inte göra det där!”.
Barnens rum är upp och ned. Jag försöker få dem att städa, vägrar göra det åt dem. De vill inte. ”Det är tråkigt” säger de, som om jag inte visst... Dottern försöker, börjar och försöker få med sig sin bror. Sonen vägrar, stretar emot och tjurar. Jag säger att han kan duscha istället men de ska han inte heller göra. Ingenting är bra. Allt är dåligt. Middagen blir sen för jag hinner inte med maten och självklart ska det bli såhär när maken är på kvällskurs!
Tankarna springer iväg till alkoholen HELA TIDEN! Å vad skönt de skulle vara med ett glas vin på soffan ikväll. Å vad jag förtjänar en öl efter att ha tagit mig igenom det här utan att gapa och skrika. Å vad jag behöver ett glas för att slappna. Jag har ju varit så duktigt, jag har ju gjort en massa skolarbete och varit så pedagogisk med barnen och fått dem att göra allt som ska göras utan att tappa humöret (allt för mycket).
Jag hoppas på att avleda suget, på att skjuta upp beslutet, genom att skriva här medan barnen äter kvällsmat. Det går sådär. Kanske försvinner det när de små ligger till sängs och jag kan andas ut. Kanske...
skrev Taesa i Att det ska vara så svårt...
skrev Taesa i Att det ska vara så svårt...
Skulle vilja kalla det att vi druckit i symbios. Han har lika mycket problem som jag. Sen i slutet av juli har vi druckit nästan varje dag med undantag av ett par veckor. Nästan exakt lika mycket, enda skillnaden är att jag dricker mellanöl och han starköl. 5 st varje vardagkväll, 10 på fredag och 10 på lördag + sprit senaste tiden. Och minst varsitt 6-pack varje söndag. Klart han har problem.
Nu är det stopp för mig, jag vet ju vad det handlar om. Han saknar självinsikt och tycker inte det finns något problem (!!!) utan tror att han klarar dricka 4 öl varje lördag bara. Men det håller bara till onsdag och sen kommer han hem och säger "Jag var lite busig och köpte några öl". Been there, done that.
Ska prata med honom och försöka förmedla att nu är det allvar. Men jag vet att han tänker att han ska låtsas inför mig att han inte dricker. Och det gör han kanske inte när jag är hemma men minsta tillfälle att han ska iväg på kurs/personalfest/jobba borta eller om jag inte är hemma planerar han att han ska kunna dricka. Läskigt vad missbrukar funkar lika, han tänker exakt som jag gjort tidigare i mitt liv.
Och jag är så oändligt rädd, för jag älskar honom! Och jag vet att om han tänker fortsätta, om så bara i smyg, finns det bara två val för mig. Antingen hoppar jag på tåget och dricker vilket känns som en långsamt självmord, eller så bryter jag. Bittert.
Tack för svar! ❤
skrev anonym17136 i Jag drack på tok för mycket
skrev anonym17136 i Jag drack på tok för mycket
Ha ha .. inser att jag borde ha glasögonen jämt nu för tiden ..slarvar .. ska såklart vara Skolatlas .-))
skrev anonym17136 i Jag drack på tok för mycket
skrev anonym17136 i Jag drack på tok för mycket
Vad kul att du dammade av det gamla ordet - skoatlas ..
det var länge sen jag hörde det ordet och frågan är om dagens ungdomar ens vad det betyder ;-))
Har fått för mig att du Elias är äldre än mig .. kanske för att du har barnbarn ..o verkar så klok o förståndig .-))
men tror kanske inte att det är så .. kan faktiskt vara så gott som jämngamla ..
jag fick mitt första barn ett par år efter trettio och hon fyller femton i höst .. nu fick du lite att klura på ..
Ok , har nu pluggat på i atlasen .. så jag vet bättre .-))
får skylla på som du misstänkte att jag har många timmar i bil .. till södra provinsen ..
har ungefär lika långt till södra som till norra delen .. av vårat avlånga land ..
Ha det gott .. Ler
skulle man vilja att lära sig att avstå ibland ;)
Vi människor älskar att kategorisera. Ordna, ge namn för olika företeelser och då känns det oftast lättare, enklare att förstå.
Desorganiserad eller ambivalent anknytning?
Kanske ingen av dem. Jag tror faktiskt inte på dit desorganiserad AlkoDFyperD, fast det är igen bara kategorisering.
Jag jobbade väldigt mycket för 10 år sedan med barnhemsbarn from ett annat land. Eller kanske inte jobbade, det var frivilligt och väldigt roligt.
Där träffade jag desorganiserade barn, det var annorlunda än det som du beskriver.
Min bra vän brukar kategorisera en del barnhemsbarnen som "utomjordingar". Han menar deras anknytningsmönster, sätt att hantera verkligheten och hur lång ifrån alla regler och krav de är. Vi hade möjlighet att följa de barnen, sätta in en viss resurs tidig och utveckla deras kapacitet. För att för att klara sig i miljön som t ex du beskriver, måste man utveckla en rad egenskaper som gör att man är ... beundrad och har kapacitet att uppnå vad man vill OM man vill och klarar av att hantera sin begåvning.
Jag ser dig och kanske lite mig själv som en typ av utomjordiska varelser. Framgångsrik idag. Envis. Kreativ. Snabb. Kan göra att människor gör vad du vill (ok, lite manipulativt. he he). Den här energin kan utnyttjas på olika sätt.
Så fort man hittar ett mål, någonting som man vill uppnå och känner en kick av, då funkar det bra. Då kör man hårt och lever på kickarna.
Värre om de inte finns för tillfälle. Eller är destruktiva.
Alkohol. Träning. Män. Pluggandet. Sex. Barn. Besatthet. Tankar.
Att rikta energin på rätt sätt, mot rätt mål som ger kickar.
Jag skrev att om man sätter in rätt resurs i tonåren, kanske skipper utomjordingen alla anorexia och beroende. Kanske klarar hen av ett häftigt, men någorlunda konstruktivt liv. Vilken resurs menar jag? Kärlek och möjlighet till trygg anknytning.