Senaste kommentarerna i forumet

Det är som med psykisk ohälsa. Tabubelagt ämne men när man väl börjar prata om det så går "alla" på antidepressiva! Jag blir provocerad av tjat över kommentarer som "ett glas kan du väl ta" eller "får du dricka ett glas?". Vill jag ta ett glas så gör jag det. Får?!? Jag är väl för fan vuxen och får dricka precis vad jag vill!
Men det sporrar bara mig ännu mer att inte dra i mig nått jävla nervgift!
Blir så trött på folk ibland...

Tror du har rätt i att det handlar om okunskap.. Fast om du la korten på bordet för dina kollegor så verkar de oerhört dumma om de ifrågasätter om du ska vara nykter. Men det är ju inte alla som har hållit till här och mött alla varianter av beroenden. Säkert svårt att fatta

Jag har ett starkt utgångsläge idag och vågar använda min "status" som plattform. Därför kan jag tillåta mig vara lite provocerande ibland. Under januariåterfallet var jag i simhallen, bakis och enligt mina mått i rejält kass form. Fick en kommentar om att jag såg ut att vara i form och om vilken jäkla fart jag hade. Kunde inte hejda svaret "nja, så mycket sprit som jag druckit den här veckan finns det nog utrymme för förbättring." Bara för att se reaktionen...
På kommentarer om hur vältränad jag ser ut kan jag säga "det har ett högt pris.."
Jag har vid tillfällen sagt till okända "det syns inte alltid på utsidan vem som är alkoholist, jag måste träna för att hålla mig nykter"
Att tacka nej till alkohol är absolutninget problem. Jag säger, "nej tack, jag är alkoholist och klarar inte att dricka". Och så var det med den saken.
Arbetskompisen frågade mig hur jag mådde när jag kom till jobbet efter förra julhelgens återfall. "Göm handspriten för fan!" svarade jag. "Ok, så illa" blev responsen.
Gränslöst, ja. Men också ganska befriande. Jag är den jag är. Passar det inte så är det den andres problem. Gör det också betydligt lättare att få stöd i risksituationer.
Och någonstans finns också ambitionen att avstigmatisera oss som grupp. Bita huvudet av skammen.

Tror det mer har med okunskap att göra. Vissa har en bild av människor med alkoholproblem, A- lagarna på parkbänken. Jag har dock flyttat in den parkbänken till mitt vardagsrum, framför tv:n...

Vet inte om det är ok att skriva om mediciner här på forumet, men admin får väl ta bort om jag går in på ämnen som bör diskuteras med läkare.
Var det benzodiazepiner du frågade efter? Det finns andra mediciner som kan hjälpa och som inte binder till samma receptorer som alkohol eller är beroendeframkallande. Antihistaminer som Atarax kan minska ångest och hjälpa dig att sova bättre, Quetiapin, som jag har är en atypisk neuroleptika och skrivs förmodligen inte ut av allmänläkare, men fungerar mot alkoholabstinens, humörsvängningar, depression och sömnstörningar i låga doser. SSRI tar visserligen några veckor innan de får full effekt men brukar skrivas ut åt höger och vänster nästan lite slentrianmässigt i mitt tycke.
Jag tycker din läkare svarade lite nonchalant och borde gett dig en tid så du fick förklara dina symptom ordentligt. Att skriva ut "off label" förstår jag att han är tveksam inför, men ta anamnes innan han svarar dig är ju hans jobb.

Parerade frågan med glimten i ögat ?

Alkohol kidnappar dopaminreceptorerna och sänker serotoninnivåerna. Enda sättet att känna glädje blir då att dricka alkohol.
Men, ärligt talat, hur glad är du innerst inne när du dricker? Och hur glad är du när alkoholen går ur kroppen?

Grattis till dina två veckor! Tråkigt att andra människor känner sig tvungna att fråga och ifrågasätta en människa som avstår alkohol.

Förlåt att jag säger det, men dina kollegan/orna som ställde den frågan måste vara väldigt okunniga, naiva. Cola är gott, finns ju också många riktigt goda helt alkoholfria öl :)

Inne på den 2:à veckan av nykterhet! Känns otroligt bra:) I morgon ska jag och mina arbetskollegor ut och äta. Fick frågan om jag verkligen inte ska dricka någonting i morgon. Svarade att jag självklart ska göra det!!! Ett eller kanske 2 glas Cola...

Håller med. Allt kommer ju bli så tråkigt. Och rastlösheten, vad göra av den? ?

Fint att få ha dig kvar!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Präktiga Dionysa... Jag gillar inte mitt nick-name‚ det är liksom för pretentiöst. Jag kommer från gedigen arbetarklass där ingen är mer förmer än nån ann. Bara så vi vet.

I helgen hade jag ett återfall light. Känner mig fortfarande deppig, hängig. Skrev till min dr, frågade om han skulle kunna skriva ut något som jag kan trappa ned på. Han svarade raskt och rakt: "inte bra för vår relation". Näe. Men varför så stelbent? Funderar nästan på att gå över till grannen... nästan... som har ett helt husapotek, men då skulle jag vara fast för evigt.

I det du skriver, jag var likadan förr. För mig kändes typ allt tråkigt om man inte drack till, spela spel till exempel var ju helt värdelöst om man inte fick dricka samtidigt. Tyvärr vet jag inte hur jag lyckades ändra på det men när man tar sig bort från tankar på alkohol hela tiden så finner man nöje i annat. Hoppas att du finner din lösning.

Dina ord gick rakt in i bröstet och högg till Sisyfos; var inte hårdare mot dig själv än mot oss. Läste igår lite mer om Self-compassion och kommer fortsätta med det. Självmedkänsla låter lite styltigt och lika styltigt känns denna tanke att öva. Men jag inser att jag inte kommer framåt med självhatet. Ingen gynnas av det, inte mina nära och absolut inte jag själv.
Tack ni som tror på mig, det ger mig råg i ryggen.
Dagens insikt; ångesten lättar för varje alkoholfri dag, ångesten som jag druckit för att undkomma. När suget kommer frammanar jag bilden av min familj och framförallt mina döttrar. Ser deras glada ansikten, ser deras besvikna, ledsna, sorgsna, vilsna och arga ansikten. Det blir som ett visuellt stoppkort; Väljer att stanna nykter.
Tillfrisknandet behöver gå rakare framåt nu, inser ju att återfallen för mig djupare in i sjukdomen. Och det jag inte, det vill jag INTE! Min vilja och önskan är att tillfriskna och samla kraft att säga NEJ, jag kan inte dricka, jag kan aldrig dricka mer. Att minska, nå en "normalkonsumtion" står inte på listan, det är nykterhet som gäller som väg för mig.
Önskar oss alle en vit fin tisdag

Hej igen!
Jag förstår inte varför jag skrev att jag skulle lämna?
Förmodligen var jag riktigt full. Men det är ingen ursäkt. Förlåt
mig. Nu ska jag försöka att inte ta någon öl idag. Drack igår också. Jag blir riktigt bakfull och det håller i sig en hel dag och kan sitta i till dagen efter. Jag har också haft/har kramper i mina vader. Äter magnesium och andra vitaminer. Har läst någonstans att det kan hjälpa. Tron kan försätta berg har jag hört.
PS
Ha en fortsatt bra dag

Kan inte låta bli att sitta här och läsa och skriva. Fastnar, precis som jag alltid gör. I helgen studerade jag signalsubstanser och nervsystemet. Blev sittande med artiklar från British journal of medicin (eller vad den nu heter) länkade vidare och vidare, djupare och djupare och kunde inte sluta förrän jag visste ALLT...Fick säga till maken att stänga av internet en viss tid för att vi skulle hinna ut och springa ☺️
Idag har jag politikmöte på eftermiddagen och ska tvätta, köra ett cykelpass och simma innan. Upptäcker att jag nu sitter här istället. Brände visst frukostgröten nu...måste rusa ?

Vaknade idag med ångest att jag förstört min vita period. Känns dock skönt att det inte blev värre, att jag inte drack så jag blev synligt berusad. Idag ska jag ge mig fasiken på att det inte blir en enda droppe. Ska till läkaren igen den 16:e,provtagning några dagar innan, och skulle så gärna vilja hålla mig helt vit innan besöket. Antar att det är att ta en dag i taget. Blev lite besviken att Campralen inte verkar fungera bättre, nu har jag i och för sig bara ätit sedan i onsdags.
Nu j-lar ska inte A vinna över mig!

målet att inte dricka uppnås, du uttrycker hur du mår samtidigt som du inte lämnar ut mer än du vill och vågar.

Nu mår jag fysiskt helt ok. Gårdagen var bra, jag var ute mycket och var trött på ett bra sätt på kvällen. Fast sen tog det ändå tre timmar att somna. Sömnen är ett gissel, jag har alldrig varit bra på att sova och alkoholen har varit medicin mot det precis som det varit medicin mot oro och tankar som aldrig tystnar i huvudet. Och sen blir der bara en nedåtgående spiral av alltihop.

I morse bröt jag ihop, och berättade en del om hur jag mår för min särbo. Inte om alkoholen, det klarar jag inte. Men om att jag är vilsen, orolig och trivs dåligt med den jag är. Han blev så klart också orolig och är rädd att jag ska lämna honom. Vilket jag hoppades att jag till slut lyckades förklara att jag inte är.

Det här är ett problem vi har. Han är ofta väldigt bra att prata med men känner han att han själv blir "hotad" på något vis vänder han det lätt till att handla om honom. Därför har jag dragit mig för att prata, för jag vet att jag blir sittandes med hans oro också. Delade bördor borde ju vara lättare men det får mig bara att känna mig mer otillräcklig.

Lite ostrukturerat kanske men där är mina tankar denna morgon. Ikväll ska vi träffa goda vänner, jag kommer inte att dricka, jag skyllde förra veckans frånvaro på magsjuka och har därför sagt till honom att jag tar det lugnt med alkohol och kaffe tills magen mår bättre. Vi dricker sällan stora mängder tillsammans men just nu behöver jag hålla mig borta från det helt. Det känns helt ok, hoppas det håller i sig till helgen.

Kämpa på ni andra! Det är så stärkande att läsa och skriva här, jag borde ha börjat med det för ett år sedan.

Om jag inte minns fel var det väl precis så här du ville ha det i början på din tråd. Fint!

Tror också på dig! Och var inte hårdare mot dig själv än mot oss.

Det är lite komplext, hur kroppen fungerar. Ämnesomsättning, blodsockernivåer, insulinutsöndring, sköldkörtelhormoner, allt påverkas av alkohol och naturligtvis även av mat.
När du dricker sjunker först blodsockret för att sedan höjas när alkoholen förbränns i levern eftersom levern omvandlar den till glukos. Insulin frisätts vilket ökar fettinlagringen. Alkohol skapar stress i kroppen. Sympatiska nervsystemet aktiveras och parasympatiska, som styr matsmältningen, stannar upp. Man skulle då kunna tro att det bidrar till viktnedgång, men om stressen är långvarig är det tvärtom för kroppen ställer då in sig på svält och drar ner ämnesomsättningen. Dessutom blir det obalans i många signalsubstanser som styr hunger, mättnad, insulinfrisättning och kroppstemperatur.
Systemet försöker reglera sig själv och kämpar för överlevnad. Det är därför jojobantning heller aldrig fungerar.
Mat som är naturligt för människor, fet fisk, nötter, kött från betesdjur, bär, grönsaker på regelbundna tider tillsammans med daglig pulshöjande fysisk aktivitet rättar till balansen. För att gå ner i vikt krävs alltså inte bara att energiintaget är mindre än åtgången utan även att det kommer från rätt källa.
Dagen föreläsning avklarad ?

...ok, följ spåret nu, för det kan låta lite bakvänt. Om man tänker på allt positivt alkohol ger (svär i kyrkan nu ?) och sedan funderar över vad som skulle kunna ge det istället. På det sättet behöver man inte heller vara rädd för positiva tankar om alkohol.
Fungerar även om man börjar tänka negativa tankar om nykterheten. Utforska den tanken och fundera över hur alkoholen tog bort den negativa upplevelsen och hur man kan få det på annat sätt.
Vilket får mig att med ett litet leende tänka på en mindfulnesshemläxa jag fick från min terapeut för något år sedan. Jag lär själv ut mindfulness men har svårt för att utöva det själv - lättare nu sedan jag fått ADHD-medicin. Meningen är ju att träna medveten närvaro och låta tankarna komma och gå medan man till exempel fokuserar på andetagen. Jag tappar fokus efter några sekunder, om jag ska koncentrera mig på något ointressant (andetag är ju inte särskilt spännande). Så jag satte mig ner - detta var under en period då jag var i gränslandet gällande mitt drickande och hade en del sug - lutade mig tillbaka, blundade och föreställde mig att jag drack sprit. Följde känslan genom strupen, ner i magen, explosionen av hetta, värmen och avspänningen som spred sig ut i hela kroppen. Jodå. Det fungerade. Och tio minuter senare kunde jag resa mig, nykter, avspänd och vaken. Berättade för terapeuten och vi konstaterade att det var en något ovanlig mindfulnessövning som kanske inte passar i gruppundervisning med patienter ?