Senaste kommentarerna i forumet

Fantastiskt att du tar tag i det! Hur värdelös du än känner dig just nu så imponerar du stort. Tag fasta på det!
Det känns lite dubbelt det du skriver. Å ena sidan vill du ha hjälp och stöd, å andra sidan skriver du att du inte klarar av känslan av att andra hjälper. Jag kan verkligen förstå den känslan. Funkar lite så själv. Det finns nån liten, liten därinne som vill vila i en trygg famn och låta andra ta hand om livet. Å så finns den där andra som vill klara det själv och som inte klarar av att känna sig beroende. Jag har, som du förstår, ingen bra lösning på det problemet själv. Men det kanske vore nyttigt att kapitulera helt. Du har kommit en bit på den vägen nu när du faktiskt sökte hjälp. Det kanske är dags att släppa fram den lilla, lilla människan som behöver stöd. Och du, föräldrar gör nog nästan aldrig helt rätt, men att tycka att du ska sluta snusa nu samtidigt är kanske lite väl dumt. Du förtjänar dock att vara stolt över dig själv. Det är starkt att söka hjälp och berätta. Hoppas du får gott stöd nu.

Jag arbetar hemifrån de flesta dagar vilket tillåter mig att lägga upp dagen precis som jag vill. Perfekt då jag kan anpassa tiderna så att barnen inte behöver vara på fritids mer än nödvändigt men det ställer också stora krav på mig och min förmåga att fokusera på det som ska göras. Såhär har det sett ut i flera år och det är kanske en av anledningarna till att alkoholkonsumtionen under vardagskvällarna inte varit ett problem. Jag har kunnat gå upp, sliten och trött men fortfarande göra det jag ska. Ingen har sett mig, ingen har kunnat känna lukten, ingen har märkt något och jag har dövt det dåliga samvetet genom att producera skolresultat och ta hand om hemmet.

Igår var en ovanligt oproduktiv dag. Kanske beror det på att jag inte känner mig så jagad, jag behöver inte döva det dåliga samvetet över att jag drack dagen innan. Kanske beror det på att allt skrivande här har fått mig att gå in på djupet och att det, rent känslomässigt, tagit hårade på mig än jag trott. Hur som helst så känns det ... ok. Jag känner mig ren och klar på ett sätt som jag inte riktigt kan beskriva. Tankarna är ... tydliga. När jag känner mig trött vet jag att tröttheten beror på att jag inte sovit nog och inte på bakfylla.

AlkoDHyperD: Ja, tomteblosset få lysa nu och skulle börja falna så tänder jag ett nytt. Kanske är det onödigt att oroa sig för någonting som kanske kan hända någon gång i framtiden. Det enda jag vet är att jag var nykter igår, jag är nykter just nu och jag har för avsikt att hålla mig nykter idag. Forumet är fantastiskt, både för min nykterhet men också för att få gräva lite djupare i mig själv och förstår hur jag fungerar både i alkoholrelaterade sammanhang men också i livet som så. Vissa inlägg jag skriver har krävt timmar av tankeverksamhet. Jag skriver inte ner allt jag tänker men delar av det, det blir små sammanfattningar som jag kan gå tillbaka till när jag fastnar i en tankeloop.

Det blev ett lite osammanhängande och svamlig inlägg idag men så får det blir. Nu måste jag återgå till arbetet!

Nu får du snart hjälp!!! Medicinering ska kombineras med behandlingsprogram. Verktyg för att hantera sug och livet behövs då enbart medicin inte bryter beteendet. Hoppas att lugnet släpper när du väl kommer in så du verkligen kan få ur dig allt❤

Jag ska försöka. Nu har jag fått skriva in mig i receptionen och väntar på någon. Benen trummar och illamåendet växer. 5 minuter senare stängs allt av, känner mig kolumn. Vill inte få prata när jag är den där lugna..det är nån typ av försvarsmekanism jag kopplar på för att slippa känna.. Hellre då den där som känner för att kräkas i skräpkorgen av vånda liksom. :)

Mediciner behöver jag definitivt. Förr har jag fått tid att "prata"..nån vecka senare och den hjälpen känns för liten..

Vilken reaktion är du rädd för om du slutar kämpa emot känslorna och låter dem få komma?
Vilka känslor är du mest rädd för?
Har du något "värstascenario" när det gäller känsloreaktioner?
Tror du att du skulle kunna beskriva det här, i skydd av anonymiteten.
Min erfarenhet är att ingen känsla, oavsett styrka, är skadlig på något sätt och ingen känsla är negativ, även om vissa kan upplevas obehagliga. Känslor är budbärare, signaler om behov, som fyller en viktig funktion. Får de inte komma till tals skriker de bara högre.
Det är inte känslorna i sig som skapar problem eller får oss att må dåligt, utan alla strategier och beteenden vi tar till för att undvika en känsla.
Sorg är lugnande. Tänk efter, hur är spänningen i kroppen när jag biter ihop och kämpar emot, och hur är den efter jag har tillåtit mig att gråta?

Tredje dagen för mig utan vin som varit min "vän" vardag som helg i flera år.. I söndags ringde jag en vän och berättade och hon kom direkt. Hon fick de tre vinflaskor jag hade hemma och gav mig allt stöd, hon hade anat.. hon ringer mig nu varje kväll och peppar. Allt känns ok just nu och en kopp rött te är nu min kvällsdryck och måste så förbli om livskvalitet skall komma tillbaka. Vill så gärna göra roliga uteaktiviteter på kvällen istället för att hjärnan bara tänker på vinet jag ska dricka ikväll, hur länge räcker det jag har hemma ( här finns inget bolag, måste beställa och de undrar säkert över min konsumtion..)
Försöker ställa in hjärnan på allt positivt ett alkoholfritt liv har att ge, slippa vakna med hjärtklappning och tungt huvud mm..Vi kommer klara det Kinna och alla som kämpar mot A-monstret men det är nog inte lätt! Stödet och möjligheten att få "lufta sig" härinne känns ovärdeligt. Kram till dig o alla andra som tagit steget att släppa bomben och vill välja livet! <3

Det har varit likadant för mig under alla dessa år. Att jag jobbar som beteendevetare och arbete med bl.a. missbruk gör det ännu lättare att framstå som klok och rationell. Förklara att du har dessa problem även fast du har så mycket insikt. Du fixar det. Jag började med campral förra måndagen vilket har hjälpt mig. Går att kombinera med tex antabus. Be om medicin nu i början är mitt råd till dig.

Jo det går bara bra! Haft lite utmaningar såsom aw etc men det har funkat. Insett att suget är som störst innan en happening men att det sen lägger sig när jag väl är på plats. Helgen var lugn o jag hade inget sug alls eller knappt tänkte på alkohol, trots middagar med god mat. Denna vecka är dock en utmaning då barnen är på sportlov o jag är helt själv. Det skapar mkt rastlöshet hos mig o tidigare var jag alltid ute på krogen de veckorna o drack mkt!! Hade mkt ångest förra veckan för denna veckan. Tänk om jag kunde ta saker när de kommer istället.?! Nåja nu är det denna vecka o jag har planerat in träning, ngr middagar med kompisar o möten. Hade tänkt gå på fredag, Mariagruppen. Vart är det? Ska du dit? Tjing så länge!

Jo med vissa, de flesta vänner kan jag säga som det är men i andra sammanhang svårare av olika anledningar. Men vita lögner funkar alltid ?. Jag har gått behandling för ca 5 år sedan men gick då inte på AA. Gjorde precis som alla sa åt mig men fick intr den insikten jag fått på AA nu. Jag har också oerhört svårt för sektliknande sammanhang men på AA tar jag del av så mkt jag tycker ger mig ngt, i mitt fall, andras erfarenheter o kunskap. Jag har inte börjat med mentor eller stegen utan tar drt i min egen takt. Det går för det mesta mkt bra att hålla mig borta fr alkohol. Det låter som om du också är på rätt spår o insiktsfull. Går ibland in i din tråd o läser o känner igen mig mkt! ?

Tack Hillary och Nyckelpigan! Jag är fortfarande fast i en tomhet.. Alla känslor kämpar jag för att hålla nånstans där bakom för om jag verkligen kände efter, tog in så är jag livrädd för reaktionen.. Inte rädd att jag ska vilja dricka, är ju trots allt rätt van vid att låta bli att bli jättefull på barnveckor (lite full, typ ett 6-pack folköl är alltså mitt mått på att jag typ inte druckit nåt).. Det jag är rädd för är känslorna.. Har ju inga verktyg just nu..

Sitter i väntrummet på beroendepsyk på sjukhuset. De öppnar tydligen 8..tänkte inte på att kolla det men fick skjuts av en kompis innan han åkte till jobbet och ville vara säker på att jag skulle ta mig in.

Sovit som en kratta. Vaknar med spänningar i hela ansiktet, huvudet känns som bomull som trycker i hela huvudet. Sticker i kroppen. Ilar i hjärtat. Och att känna att andetagen inte räcker till..

Jag vet inte vad jag ska säga eller göra här. Jag förändras i kontakt med vården, låter rationell och logisk. Får alltid beröm för hur logiskt jag kan analysera mina problem och det är nästan som att man känner hur de tänker "men den här personen har ju inga allvarliga problem". JAG känner ju inte så. Jag känner att det är väldigt allvarligt nr jag inte kan hantera allt, inte kan styra över mina känslor och gång på gång låter alla bra tips rinna ut i sanden. Ångesten tar över och jag bara släpper allt, igen och igen och igen..

Nog gör det ont alltid..?. Själv håller jag på att ta bort drlar av en gaddning. Det är inte heller så skönt, framförallt efteråt. Vart har du satt den?

Jag kan inte sitta och "kaffeprata" över huvud taget. Gå på resturang, middagsbjudning eller tårtkalas är för mig en plåga som jag undviker in i det längsta. Sitter som längst fem minuter i fikarummet på jobbet om det är tråkiga samtalsämnen eller fler än tre personer där. Lunchrasten ägnar jag åt träning. Arbetsluncher i politiken kan jag delta i eftersom de är jobb. Saknar jag vänner? Social fobi? Absolut inte. Jag kan utan problem hålla föreläsning för hundra personer utan att förbereda mig. Har fritidsintressen som ger mig all social samvaro jag kan önska mig - på mina villkor.
I december hade jag huset fullt av folk varav några var helt nya bekantskaper. Vardagsrummet var fullt med kläder och träningsbagar huller om buller, skratt och prat fyllde hela huset. I köket doftade det kaffe, svett och sjövatten. Påsar med bullar och snacks rotades fram och langades runt. Någon kom ut från duschen iklädd handduk. Jag är social men på mina villkor. Jag deltar i och arrangerar evenemang som Luciaswimrun, triathlonträning, openwatersimning, där likasinnade samlas runt någon (gärna lite ovanlig eller utmanande) idrottsaktivitet. Nämnda tillfälle var vi elva vårdräktsklädda personer som 11 december joggade ut från mitt hus ner till sjön, där vi simmade i det iskalla vattnet och sprang i skogen under mycket prat och skratt för att sedan, höga på endorfiner, samlas hemma hos mig för fika, dusch och mingel. Efter påsk åker jag på träningsläger med klubben. Social under tre dagar. Gemensamma middagar på resturang och dela sovrum med andra, inga naturliga tillfällen för ensamhet - om jag inte väljer det själv. Och det kommer jag faktiskt att göra. Ingen uppfattar mig som oartig om jag avlägsnar mig när hjärnan blir trött eftersom jag är öppen med min funktionsvariant.
Jag har under många år varit helnykterist. Inga problem. Om en social sammankomst kräver alkohol för att jag ska stå ut är det förmodligen inte någon förlust för mig att avstå från att delta. En god bok hemma i soffan, aktiviteter med barnen eller en skogspromenad tillför mycket mer för mig än att sitta av tiden för att "det är så man umgås".
Du behöver inte sluta vara social om du inte vill det. Utan att bedöva dig med alkohol ser du vilka sociala sammanhang som ger dig någonting och vilka du kan avstå.

Känner väldigt mycket igen mig i den här tråden..så starkt du kämpat och oj vad jag förstår allt du beskriver, dina tankar och upplevelser..! Kram!

Jag förstår heller inte mig på viktuppgång eller viktnedgång. Noterar lite samma sak som du att det är väldigt lätt att gå upp när man dricker trots att kaloriintaget inte blir högre totalt. Ung 700 kcal innehåller 1 l vin. Sen finns det olika bud om hur ämnesomsättningen påverkas, men man kan ha svårare att förbränna fett. Kroppen/levern har fullt upp med alloholen. Kanske rör du dig mindre också? Och det där med äter "nästan inget". Där finns det ju också olika bud om att kroppen kan gå in i svältläge. nästan inget" kan bli massor med kalorier beroende på vad exakt det är man får i sig.
Sen tror jag ju att hur bra det än går att findricka, så skulle du må bra av att avstå helt en längre period. Läs Rabbitgirls tråd om där hon landar i receptorer för signalsubstanser. En flaska vin är väldigt mycket, det är bara vi härinne i princip som kan dricka så mycket och må hyfsat. Elller andra som också har töjt rejält på toleransen.
Håller på att kriga med mig själv nu, jag vet hur svårt det är och hur snabbt man hittar tilllbaka till en mycket osund konsumtionsnivå, så jag förstår verkligen. Jag skriver ju absolut inte ut när jag dricker och hur jag plötsligt resonerar när jag tycker att jag kan dricka en hel flaska vin, eller ännu mer på ett dygn. Det är ju helt galet mycket när jag läser inne hos dig. På nåt sätt så har jag själv en tendens att förminska det när jag är inne i de perioderna. Nu är jag i utkanten igen och ser med klarare ögon och klarare hjärna. Och nu har jag avstått så länge igen så att om jag dricker så mår jag troligtvis oerhört dåligt igen av en flaska. Men jag är också sugen. Fast jag egentligen inte riktigt kan förstå varför, eftersom jag mår bättre utan. Vill ha avkopplingen tror jag - Dimman, men livet är bättre utan.
Om jag börjar dricka igen, så ska jag skriva ut hur mycket det blir, så får du komma och moralisera i min tråd, jag lovar :-). Eller... troligtvis blir det inte så (jag förskönar alltid litegrann) men jag uppskattar verkligen din ärliga tråd. Det är lite som att läsa om sig själv.

Hoppas det bara är en förkylning och att ni slipper influensan. Har hört att den är extremt jobbig i år.

Jag för min del fick knappt något gjort igår. Det ska jag försöka ta igen idag, utan att stressa upp mig så till den grad att jag tar till alkoholen ikväll. Önska mig lycka till!

Kära AlkoDHyperD, du är så klok! Jag skulle kunna läsa dina texter i timmar. Även om du och jag skiljer oss åt i så många avseenden och speciellt när det kommer till alkoholen så är dina texter väldigt givande, för mig. Du är ärlig och utforskande och det inspirerar.

Det är med glädje jag läser inlägg #28! Dels för att du finner mening i att vara aktiv här med oss andra men framförallt för att du tagit ett bra beslut!

på jobbet tycker jag det får räcka för idag. Lite larvigt att gnälla kan man tycka, här jobbar man tolvtimmars skift varje dag, sex dagar i veckan. Det är svårt att sätta sig in i hur dessa familjer får vardagen att fungera. De flesta har åtminstone en halvtimmas bilresa till jobbet, många har en timme. Säg att man då är hemifrån fjorton timmar per dag plus att man behöver sova minst sju så lämnar det tre timmar per dag att äta frukost och middag samt att umgås med familjen. Veckans alla dagar utom en. Hur gör dom, och viktigare; hur mår dom? Jag minns att min far, ungefär i samma sammanhang som han berättade att han promenerade i meterdjup snö åtta kilometer till skolan när han var ung, också drog historien om hur han minsann jobbade sex timmar varje lördag någon gång för länge sedan. Och man sade oh och ah och förundrades storligen över hur hemska arbetsvillkoren var dåförtiden.

Här, i världens bästa land enligt dom själva, har man snudd på medeltida arbetsvillkor. Och det märks; vi i Sverige producerar mer med högre kvalitet under vår fyrtiotimmars arbetsvecka än dom gör på sin sjuttiotvåtimmars. Mer är inte alltid bättre, och definitivt inte säkrare. De flesta fabriker här har stora skyltar som talar om hur länge dom har varit igång utan att det har inträffat en olycka, de siffrorna når sällan över veckan. Man ser titt som tätt någon som linkar omkring med någon vital del av kroppen i bandage. Men jobbar gör dom, är man borta får man ingen lön, och lönen här är inte helt lätt att leva på, åtminstone inte om man befinner sig på den nedre halvan av karriärstegen. En jobbare här tjänar lite drygt hundra kronor i timmen, betalar 35% i skatt och får själv betala för sjukvård och sina barns utbildning.

Det här, vill jag påstå, beror på att fackföreningarna här är små och svaga, på de flesta platser i princip obefintliga. Regeringarna har, oavsett partifärg, genomgående varit negativa till dem, så lagstiftningsvägen har man fått väldigt lite stöd. Och hur ska man bete sig för att starta en fackförening om alla som går med i den får sparken? Nu har jag själv aldrig varit medlem i något fack; jag har alltid stått på andra sidan barrikaden så att säga, men jag anser ändå att utan dem hade Sverige inte varit lika internationellt framgångsrikt som det är idag. Fast vad vet väl jag, det här är ju i alla fall världens bästa land och tre timmar räcker ju gott för att dra i sig ett sexpack åtminstone. Kanske är det därför all ölreklam här alltid nämner att det är lätt att dricka.

Ha en bra dag!

med att inte dricka är de alla tråkiga middagarna. Gäspar diskret, väntar och väntar tills gästerna ska gå hem. Egentligen är det inget fel på dem, men sita hela kvällen och prata...det skulle vara tillräckligt med 30 minuter.
När jag drack var det roligt för mig, jag var så inne i min värld att de antagligen inte fick säga någonting för att jag babblade på. Inte nödvändigtvis underhållande. Det innebär att de kanske tycker att middagarna är mycket bättre nu, när jag inte pratar så mycket.
Funderar lite på att sluta vara social.

Vill bara titta in Helle o säga Hej ... vilken härlig skidvecka du o din lilla familj verkar ha haft ..
nykter o vit .. precis som det ska vara :-))
När ni åkte förbi mig hade ni många timmar kvar i bilen .. . inte ett hav så längt som ögat når här ..
men en o annan insjö får vi hålla tillgodo med :-))
ja det gäller att hitta verktygen när suget fladdrar förbi och man styrs av plötsliga impulser ..
jag har aldrig trott på Tankens Kraft .. tyckt att det varit lite hokus pokus .. förmodligen alltid för stressad .. alltid på väg till ngt ,
men jag känner att jag blir mer o mer interesserad ..
tror man kan komma långt genom att ändra sitt tanke sätt .. ska läsa på mer ..
Bra att sätta upp lite delmål .. små korta mål , lyckas.. sätta upp nya .. känna sig nöjd o stolt ..
ett bra sätta att tänka .. Sköt om dig o din lilla tjej .. o glad att det går så bra för dig också .. H ( ärlig ) Kram Ler

Vill bara titta in Helle o säga Hej ... vilken härlig skidvecka du o din lilla familj verkar ha haft ..
nykter o vit .. precis som det ska vara :-))
När ni åkte förbi mig hade ni många timmar kvar i bilen .. . inte ett hav så längt som ögat når här ..
men en o annan insjö får vi hålla tillgodo med :-))
ja det gäller att hitta verktygen när suget fladdrar förbi och man styrs av plötsliga impulser ..
jag har aldrig trott på Tankens Kraft .. tyckt att det varit lite hokus pokus .. förmodligen alltid för stressad .. alltid på väg till ngt ,
men jag känner att jag blir mer o mer interesserad ..
tror man kan komma långt genom att ändra sitt tanke sätt .. ska läsa på mer ..
Bra att sätta upp lite delmål .. små korta mål , lyckas.. sätta upp nya .. känna sig nöjd o stolt ..
ett bra sätta att tänka .. Sköt om dig o din lilla tjej .. o glad att det går så bra för dig också .. H ( ärlig ) Kram Ler

Du kämpar så tappert Sundare, jag tror på dig. ❤️

En stor kram till dig!!! Vilket fantastiskt jättesteg du tagit. Jag förstår att det är tungt att inte ha någon nära som kan stötta... det behöver du nu. Mitt tips är att läsa och skriva här, när jag har haft det jobbigt har jag varit på forumet i timmar i sträck. Tänker på dig, en timme i taget! Kram ❤

Jovisst, det finns en baksida med emanciperingen också. Ändå är den ju nödvändig.

Vi har väl helt enkelt tagit efter männen i mycket. Jobben, rökningen, politiken, droger och alkohol. Drickandet har ju ökat framförallt för kvinnor som förr hade "kafferep" och tog ingen eller väldigt lite alkohol på kalas. Nu ska det drickas vin i tid och otid. På dop, på AW, på kalas, myskvällar, helger, semester, shopping... Ja så fort det är möjligt helt enkelt. Sen dricker man alkohol för olika orsaker tex mot stress,mot ångest mm..När alkoholen har fått grepp om personen då blir det jobbigt....

Tack för tipset AlkoDHyperD!
Provade den idag! Har en oroskänsla i mig vilket jag bekräftade med övningen!
Har annars haft en fullbokad kväll och faktiskt inte känt något sug alls! Tror ibland man blir sugen av rastlöshet!