Senaste kommentarerna i forumet

Ikväll ska jag ut och äta med ett par arbetskamrater efter jobbet, en tidigare risksituation men efter att ha blivit allt för full gång efter annan så kände jag att det fick räcka. Min man var ju alltid orolig när jag skulle ut med jobbet. "Vilket skick ska hon komma hem i den här gången"? Så jag känner mig numera lugn i de här situationerna, lugn men vaksam. Jag har planerat ett glas vin till maten. Dock blev det så att de andra föreslog att ses innan restaurangbesöket på en öl. Då fick jag verkligen tänka till, hur gör jag nu? Rätt snabbt bestämde jag mig för att det får bli a-fritt innan maten men jag är inte van att beställa a-fritt med just de här människorna så det blir en utmaning, vet att de kommer fråga.

Många säger det..modigt, starkt.. Men jag kan inte känna det. Jag har en självkänsla och en känsla av självvärdering som är obefintlig. Vet inte vad jag ska svara när någon säger att jag är stark. I mina ögon låter det så här: "Jävligt skönt att du ska ta tag i dig själv, det är så jobbigt att du alltid ska ha något problem och att man jämt måste ta hand om dig, varför kan du inte skärpa dig och vara en normal människa som kan ta hand om dig själv. Alla är trötta på dig och din konstanta skit."

Och mitt svar skulle då bli: Jag vet, förlåt, jag är så jävla värdelös och jag skäms för att ni tvingas lyssna och hjälpa. Det är okej, jag kan dra mig undan så ni slipper bli inblandade.

Varje gång jag försökt ta mig upp senaste åren rinner allt ut i sanden för jag orkar inte med känslan av att andra måste hjälpa mig.

Jag förstår skammen. Men tänk att du faktiskt tagit det här steget och vill ha hjälp. Det är otroligt modigt gjort utav dig!

Du ska vara jättenöjd med dina sex nyktra dagar, jättebra jobbat! :) Just därför skulle du bli så besviken på dig själv att bryta det, eller hur? ;)
Ja, ut nu så blir allt bättre! Kram

Har under en tvåmånaders period märkt (från att jag hade 104 nyktra dagar)
gått upp i vikt.....
Känns SÅ konstigt!

När jag dricker?!?! Äter jag typ inget...
men går upp i vikt.
När jag har en nykter period o ÄTER för att "överleva" så står jag still, eller går ner.

Är det att jag är "plufsig" eller är det antal kalorier?
Vet att vin o A är kalorimässigt mycket.

Men att inte frukost, frukt, lunch, mellis, middag, mellis, kvällsmat, godis, nattamat....

Borde vara mindre trotts 1.5 vinflaska utan mat?!?!

Går upp när jag inte äter mer än jag äter...
Nån mer gpop som kan förstå?!

Som op klarar jag ju bara ca1 dl, dricker jag då, oavsett innehåll så blir jag ju mätt. Därav VÄLDIGT lite mat när jag dricker "hela" tiden....

Men öka i vikt?????

ska ta mig ut en sväng, kanske lättar allt då?? Är ju ändå rätt nöjd med att det gått 6 dagar sedan jag drack något sist! Tack och kram

Vi renoverar hela köket, matsal o vrum.
Vi "måste" äta ute.... eller take away....

Bara för att ni skall få en bild....

Vi beställde o jag o barnen tog A fritt, min man tig en riktig drink. Vi var tvungna att dra ut på tiden då hem inte funka.
När vi väl kom till restaurangen tog jag vin, han öl.
Hade en trevlig kväll med familjemys.

A summa sumarium, jo jag drack, men "fin drack" Det är ju inte min alkilleshäl när det är "människor" runt om. Men visst var jag sugen på mer....

Vin sedan på lördagen då min man gick ut o jag njöt av en hel flaska själv då alla var instängda i sina rum... (ungarna kollade film i sina rum) men vi kollade mello ihop.... mysigt-men A
I söndags var det svårt att vara utan.....
Lite grinig..... huset upp o ner! Ingen struktur, middag?
Men vi kollade sonen son tog medalj o la mej tidigt....

Men känner idag, inget i företaget att göra, då det ösregnar! Lite vin???? Eller städa lagret??

Gör något annat nu när du har en ledig dag. Ta en promenad, gå och simma/basta, en fika eller lite shopping? Gå till frissan och få en snygg klippning, vad som helst som gör dig glad :)

ESTB. Skulle vara skönt..vet bara inte hur, har inget neutralt konto någonstans..:/ Jag försöker ta minut för minut.. Ser fram emot att komma till sjukhuset, kanske ha med något jag kan pyssla med.. Men råångest för att först behöva träffa nån av mina föräldrar.. Jag vill ju ha hjälp och stöd men just nu skäms jag bara.

Nej, ETT glas är nog ingen fara, men du vet att du vill ha mer än så... är det värt risken?
Kram

Funderar helt allvarligt på att ta ett glas vin. Är ledig idag. Barnen och sambon är inte hemma. Tror inte att jag kan stå emot, tänker att ett glass kan ju varken göra till eller från...?

Fina du. Vill du prata någon annanstans? Jag har sån ångest själv skulle vara skönt att ha någon att prata med! Kram

Hahaa! Känner igen mig i det.. finns ju inget skönare än att he igång en bra serie och ligga och slötitta med massa gott hela dagen! ;)

Blir nog ingen träning för mig idag, förkylningen har satt igång sitt och är väl inte jätte bra att träna då. Typiskt att andra veckan man börjat träna skulle bli så.. Jaja, nya tag då jag är frisk! ??

...medans det lyser då! Alltid hittar du något i skenet från det, hur kortvarigt det än är. Kanske sprider det sig...tänd ett nytt om det slocknar. Ett tomtebloss är starkt och vackert. Bättre än en liten fjuttig tändsticka. Fin metafor. Den ska jag ta med mig.?

Meen... du är värdefull här! Vi läser även när vi är tysta!

Hej
Vad tråkigt att forumet inte passar dig nu Det kan ta lite tid innan en tråd får fart, det är lite "långsammare" här än i andra typer av chattrum. Du är mer än välkommen tillbaka och tack för att du gav oss en chans! Det är starkt av dig att söka efter det som passar dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej igen
Tvivel är utan tvivel (!) det som för utvecklingen framåt. Jag har inte tidigare läst hela sinnesrobönen så tack för den. Klargör mycket.
Jag har också varit en som ofta kämpat på barrikaderna och stått upp emot det jag tyckt varit fel, fegt och/eller tankelättja. Vet alltså att man också får betala ett pris.
Ditt inlägg berör mig.
Detta med att skala en lök har jag också varit inne på. Har man kommit fram till något så finns det alltid ett skikt till.
vänligen
Ikaros

Ert stöd hjälper så himla mycket! Ja det är en fantastisk och befriande känsla!!! 1 vecka nykter idag och energin har äntligen kommit tillbaka. Känner mig lite nyförälskad:) Grattis Helle till snart 3 nyktra veckor!

Jag är rädd för att, när jag väl landar i känslan av trygghet, falla tillbaka. Rädslan kommer sig nog av att jag är lite som ett tomtebloss. Jag brinner intensivt för varje ny sak jag tar för mig men har svårt att ro det i hamn, att faktiskt avsluta någonting. En del av det ligger återigen i problematiken från barndomen, jag tyckte längt att det var bättre att själv avsluta ett projekt, att av egen fri vilja ”misslyckas” än att faktiskt ge mig in i det helhjärtat och misslyckas. Att misslyckas för att jag inte kan, för att jag inte kunde. Det skulle då, i min skeva hjärna, vara ett bevis på att jag inte är värdig och ett bevis på att min alkoholiserade förälder gjorde rätt i att välja bort mig. Det skrämmer mig än idag, även om jag arbetat hårt med den biten. En del av det här tomteblossbeteendet kommer sig, nog, utav att jag helt enkelt är sådan. Alla är vi olika.

Två gånger i mitt liv har jag tagit mig an någonting jag verkligen velat göra och faktiskt avslutat det. Den första gången blev jag mor. Det kanske låter lite konstigt, man blir ju inte klar med att vara förälder men jag gav mig in i det, helhjärtat, och tycker att jag gör det bra. Visst finns det dagar då jag knappt orkar med men att välja bort barnen har aldrig varit ett alternativ. Den andra gången var när jag, som knappt klarade grundmatten på gymnasiet, bestämde mig för att bli civilingenjör. Eller ja, studierna är inte riktigt avslutade ännu men nu är det bara exjobbet kvar och det går bra så jag borde bli klar i år. Det har tagit mig närmare sju år med högskoleprov, basår och sedan 5 år på universitetet men snart har jag står jag med mitt examensbevis i handen.

Sammanfattningsvis: jag är rädd för att min nykterhet är ännu ett tomtebloss som brinner så starkt och klart nu i början. Att jag tar reda på allt jag kan om alkohol, nykterhet och hur jag fungerar i relation till det men att jag tids nog ledsnar och påbörjar en ny aktivitet. Sedan sitter jag där med vinglaset i hand utan att riktigt förstå hur det gick till.

Dags för en uppdatering kanske. Jag drack faktiskt en kväll förra veckan, ser det dock inte som något misslyckande då jag inte hade bestämt att inte dricka något. Hur gick det då? Åt helvete som vanligt? Nej faktiskt inte, visserligen drack jag ganska mycket men inga minnesluckor eller liknande. Inget dumt gjort förutom att jag spenderade lite väl mycket pengar. Fast det kändes även som lite slöseri på tid faktiskt, de timmarna hade jag kunnat gjort något vettigare med.
Det känns lite jobbigt att jag inte har bestämt mig för hur jag vill göra, alltså om jag vill vara nykterist eller om jag kan dricka såhär ibland. Senaste gången innan förra veckan var ju i december. Nå väl, får fundera vidare på hur jag ska göra med den saken, men nu kommer jag inte dricka igen på ett tag iaf.
Ny vecka - Nya möjligheter!

Välkommen Hönapöna. Grattis till 6 nyktra dagar.
Visst är det skönt när man kapitulerat. Bara där har du kommit långt i din strävan efter en nykter tillvaro.
Jag har varit nykter i snart tre v. Vägen har varit krokig och en del dikeskörningar. Rädslan finns där hela tiden, men för varje nykter dag ökar hoppet om att lyckas.
Kämpa på , vi finns här. Följer dig gärna .
Stor kram

...kommer här. Hoppas du känner dig bra också idag, denna sista februarimåndag. Att mörkret som skingrades fortsätter att släppa in ljuset idag.
Stor kram till dig Ikaros.

Först vill jag bara berätta att jag idag inte mår på topp mot bakgrund av allt som hände förra veckan, men jag är nykter och känner mig starkare i min önskan än någonsin förr. Har en vän som precis just nu gör helt andra val, dricker mer och mer, sjukskriver sig från jobbet för att kunna sitta och dricka i soffan, hittats medvetslös av sambon, då nedkissad, ramlat omkull och slagit av en framtand och är nu också blåslagen i ansiktet efter fall mot ett stengolv. Jag har aldrig varit där han är just nu och jag skräms av hur långt det gått för honom. Han vägrar ta emot hjälp och stöd. Där finns heller inga barn i familjen, just nu kanske tack och lov.
Själv har jag varit med min familj varje sekund i helgen, sedan fredag eftermiddag. Vi har pratat om mitt beroende men säger också att vi inte bara orkar prata om detta. Vi måste få tillbaka en normalitet i vardagen också och tillsammans bli stärkta i detta. Vårt fokus har blivit på mat och gemensamma måltider. Hitta tillbaka till detta. Jag vill återgå att vara den "bull-mamma" jag varit även om det inte är med varma bullar jag vill visa min omsorg, men att möjliggöra gemenskap och värme genom att dela måltid med varandra. Vår kök har alltid varit navet i familjen, nu ska jag också tillbaka dit.
Att vara synlig och inte ensam hemma är mina viktigaste val nu.
Och så vill jag tacka för era intressanta och olika svar. Sjukdom eller inte, vi har alla ett ansvar att ta tag i detta, klarar vi det inte på egen hand är ansvaret att söka hjälp till dess att vi hittar det stöd vi behöver. Att bryta beteende att dricka är viktigast av allt, att inte dricka alkohol, att inte ta det där första glaset.
Tänker precis som AlkoD att de beteenden vi väljer fyller någon funktion för oss och är det ett destruktivt beteende så måste vi gå till botten med vad det är vi hanterar med detta beteende. För mig har det varit en självmedicinering mot ångest som helt gått över styr. Oproportionerliga krav, arbetsplatsmobbing, min vägran att ge upp att försöka göra skillnad för människor i situationer där jag vetat att det går men arbetsledning/arbetsovilja hos kollegor gjort det omöjligt vilket leder till den där speciella utbrändhet som drabbar oss som vill vara engagerade men inte får det, ett slag in-brändhet. Och så har jag helt tappat fokus på det som egentligen är viktigare, den egna familjen. Har liksom glömt dem då jag känt att barnen är trygga och väl grundade genom sin barndom och uppväxt och nu snart unga vuxna med imponerande styrka och självständighet. Men det gick inte att släppa taget och "bara jobba", det var ett felval precis som det var ett felval att börja jobba heltid för 6 år sedan. Jag har en recidiverande depression sedan 18 års ålder, min arbetskapacitet är enorm men min arbetsförmåga är bara 75-80% om jag samtidigt ska orka leva ett liv som går att leva.
Har PoU-samtal denna vecka, ska då börja så ett frö för att kunna gå ner i procent åtminstone efter sommaren.
Jag badade i självförakt förra veckan, för att inte drunkna i detta måste jag kravla mig upp och ta hand om mig istället, göra mig värd detta i mina egna ögon och för mig är nyckeln till "self-compassion" nykterhet.
Önskar er en vit fin måndag

Jag som har en annan typ av beroende, periodare, går inte igenom samma process som er andra i den här tråden gällande vanor som är svåra att bryta men har en del strategier inför situationer som brukar vara riskfyllda. Har skrivit om det i en annan tråd, men ni som är nya kanske kan ha användning av lite tips.
Långsiktigt: Planera aktiviteter som inte går ihop med alkohol eller bakfylla inför kritiska dagar eller helger.
Halvakut: Skjuta på det tänkta tillfället. Om det uppstår ett sug inför kvällen eller helgen kan jag tänka att "ok, det låter ju väldigt trevligt och jag längtar efter känslan, men kan ta det imorgon" - eller nästa helg om det är helgerna som är tillfällena.
Akut: Avledning. Om jag får en impuls att svänga i på systemet kan jag bestämma mig för att göra något annat först. På så sätt hinner jag få lite betänketid. Har jag tur funkar det.
Och viktigast: Involvera vänner och anhöriga om det är möjligt.

Grattis till en vecka det är stort! Håll i nu!