Senaste kommentarerna i forumet

Att nykterheten behöver vara en kamp. Kanske är det tvärtom. Att bara låta livet flyta på och släppa kampen. Det där arbetet, vad skulle det konkret bestå av? Innebär inte vaksamheten och att vara beredd att du samtidigt måste ha hotet i dina tankar för att kunna avvärja det om det skulle attackera. A - som ju är hotet i det här fallet, ständigt närvarande i dina tankar. Låt annat ta upp fokus istället. Livet som det är, din vardag som den ser ut nykter.
Dyker suget upp, ja då är det ju bra att sätta ner foten och dra åt andra hållet. Men däremellan?
Känslan av säkerhet låter skön. Vad är det som hindrar dig från att bara vila i den. "Idag känner jag mig stark och säker i min nykterhet". Låter inte det mindre hotfullt?
Min helg flöt på och jag var nykter. Många inlägg här på forumet, men däremellan fokus på annat. Ingen kamp. Ingen gard uppe.
Kommer det så kommer det och jag får ta det då. Vi är värda att få glädjas åt idag. Känns det bra så bara njut!
?

Vad bra att du hittat hit Muskot, och alla ni andra! Precis som de andra säger så finns det mycket stöd och råd att få här. En stor del i arbetet för nykterheten, för mig, har varit att bara komma in och skriva. Jag skriver så gott som varje dag i min egen tråd. Jag skriver om hur jag mår och hur tankarna kring alkoholen ser ut just i det ögonblicket. Jag försöker reflektera mycket över vem jag är och varför jag är som jag är och det ser jag att du också börjat göra i de inlägg du hittills skrivit. "Mår jag dåligt för att jag dricker eller dricker jag för att jag mår dåligt?" Det är en fråga många, många personer ställt sig! Kanske kommer vi aldrig få veta hur allting började, men vi kan ta reda på hur ett avbrott från alkoholen skulle få oss att må.

Idag är det måndag. Hur har alkoholvanorna sett ut under veckodagarna? För mig är helgen absolut värst och jag behöver aktivt hitta strategier för att förhindra återfall. Veckorna brukar vara hanterbara även om suget sätter in varenda eftermiddag. Då gäller det för mig att gör någonting annat, gå in här och läsa andras trådar eller åtminstone tänka på forumet. Det brukar hjälpa.

Hoppas du tar dig igenom din aktiva dag på ett bra sätt och att eftermiddagen blir hanterbar, utan allt för stora sug!

Och välkommen hit!
Mitt tips är att skriva skriva och skriva. Alla funderinga och tankar, bara ös ner dem.
I början hade jag jätte svårt att kommentera andra trådar, för jag visste inte vad jag möjligtvis kunde hjälpa till med. Men det blir lättare när den värsta ångesten och dagarna gått förbi i nykterheten (det blir lättare, lovar).
Så skriv och läs, läs och skriv!
Ju mer du vet, desto mer förstår du. Lycka till, och grymt bra handling att hälla ut vinet. Bra jobbat ?
kram!

Jag är också ny här. Blev medlem här ingår och har idag varit nykter i 1 vecka. Livet börjar ljusna och jag börjar känna äkta lycka igen. Läs gärna min tråd:) Vi ska fixa det här!!!!

Måndag morgon! Känner mig utvilad som aldrig förr. Firar 1 vecka som nykter idag!!! Livet känns hoppfullt igen:)

Kul att du tittar in här Studenten och hoppas livet lever väl med dig. Helgen var bra, trots gäster som ockuperade (så gott som) alla vakna timmar. Intensiv tror jag det rätt ordet är. Bra men intensiv.

Jag känner att jag genomgår en förändring AlkoDHyperD. Det känns som att min nykterhet har fått en bra start nu men samtidigt är jag lite rädd. Dels har jag svårt för förändringar, eller jag har svårt för sådant jag inte kan kontrollera. Dels har jag läst en hel del om att det är i sådana här lägen, då man känner sig säker, som återfallen blir vanligare. Jag läste att nykterheten kräver aktivt arbete, år efter år, och det har skrämt mig lite. Som tur är har jag hittat hit och en del i mitt arbete för att upprätthålla min nykterhet är att skriva här. Det hjälper, det är skönt att reflektera och här kan jag stöta och nöta samma saker om och om igen så att mina när och kära slipper få blödande öron. Orkar ni inte läsa är det bara att hoppa över de bitarna!

Ny dag, nya utmaningar. Hur gick det för dig igår kväll Snösparven? Själv hade jag en jobbig eftermiddag men det blev bättre senare på kvällen.
Har insett att det jobbigaste är när jag är helt ensam då mina tankar fokuserar helt på hur gott det skulle vara med ett glas vin. Tänkte ringa KBT mottagningen idag och be om en tid. Hoppas att de kanske kan ge en verktyg att förändra hur man tänker när suget kommer krypande....
Jag vill också bara hitta lugn och ro i mig själv och detta helst igår....
Önskar er en fin dag!!

Vidrigt med sug efter öl till frukost, litar inte ett dugg på mig själv. Tillbaka till känslan av att behöva a bara för att känna sig normal. Farligt. Men det är denna vecka som det ska vända igen. Stark längtan till vår o sol också, vissa får ju vårdepressioner men jag har alltid väldigt bra perioder under våren. Har själv mkt deppiga perioder under höst o vinter.

Som en ganska rolig helg du ?
Ja minus huvudvärken. Tänker på dig ?

Jag var för trött igår för att göra annat än läsa. Idag mår jag bättre och ska snart åka till jobbet. Jag har en rätt intensiv dag framför mig vilket känns lite skönt för då kommer jag inte hinna tänka så mycket på annat. Jag tror veckan kommer att funka bra, helgen blir dock en utmaning. Jag har bestämt mig för att sluta dricka så många gånger men sen när helgen smyger sig på och alla tankar som gör mig vilse och osäker...

Jag tror också det är alkoholen som gör mig så olycklig som jag är nu. Men i grunden finns känsan av otillräcklighet och vilsenhet som en gång fick mig att börja dricka.

Det känns patetiskt. En vuxen kvinna som fortfarande inte har en tydlig bild av hur hon vill att livet ska vara och känner att hon ständigt "fuskar" sig fram, i väntan på det stora avslöjandet. Tittar jag på mitt liv utifrån är jag ju hyfsat lyckad. Jag har en skilsmässa bakom mig men den var sansad, ingen stor dramatik. Barnen mår bra. Jobbet går bra. Har en särbo som är väldens finaste.

Men ändå... Jag vet inte riktigt vem jag vill vara. Och hur jag ska ta mig dit. Mår ständigt dåligt över min vikt. Har jojobantat, haft ätstörningar och väger nu mer än någonsin - mycket beroende på alkoholen. Känner att jag inte lever upp til dagens hälsofixering, livsstilhetsen,alla ständiga förbättringar som ska göras, alla mål aom folk ska sätta upp och jobba efter.

Jag vill bara hitta lugn och ro i mig själv här och nu. Något som jag nog aldrig riktigt upplevt.

Nåväl. Dags att packa och åka till jobbet.

Hoppas ni alla får en bra och stark dag!

Som jag jobbade för att hitta den"rätta tidpunkten" för att sluta. Liksom du var jag kanske nykter nån dag, ibland flera på raken, men sen var det kört igen. Det fanns alltid hinder för att börja "på riktigt". Ibland när jag bestämt mig i tysthet köpte sambon vin till middagen, och då blev jag glad. Liksom du bestämde jag mig varje morgon, men sen på em så var det ett jäkla tjat i örat. Vändpunkten för mig kom när sambon upptäckte att jag drack och jag inte längre kunde dricka hemma. Då infann sig en läng oplanerad vit period. Med nåt avbrott (midsommar), men det var många vita dagar i övrigt. Som jag fattat det så bor du själv. Då kan du låta bli att ha alkohol hemma. Och jobbresan nu, måste du verkligen se till att du kan dricka? Det måste väl planeras? Innan sambon kom på mig hade jag verkligen allvarligt börjat må dåligt och funderade som du på om det gick att klara själv och jag vet inte. Hans upptäckt var det jag behövde, det knuff som tog mig över hindret för jag förmådde inte riktigt själv. Och då var det plötsligt inte svårt alls. Jo, jag hade bakslag men skillnaden var att de var engångsföreteelser och inte en signal till fortsatt drickande. Jag har fortfarande ett trassligt förhållande till a, men inte som då. Nu överväger de nyktra dagarna och jag väljer oftast nykterhet för jag mår bättre av det. För att komma dit och verkligen känna detta så behöver man en längre nykter period. Kanske kan du be om medicin som stöd? Det är svårt, man måste bryta vanor (tar 8 veckor, var det så) och stå emot suget och tankarna på a. Men det är så värt jobbet. Man fattar ändå där på andra sidan att det inte blir roligare med a, tvärtom. Lycka till nu och jag tycker inte heller att du ska säga till på jobbet under din provanställning. Var rädd om den! Var rädd om jobbet!

Det låter som att din helg varit toppen, trots de där två vinglasen! Jag förstår vad du menar med att träningen får en att känna sig ren, det är nog den känslan jag har i kroppen nu, efter att ha spenderat en massa timmar utomhus. Trött och glad liksom.

Jag mår bra. Behöver plugga men är lite segstartad. Hade hellre legat kvar i sängen och glott på serier hela dagen ;)

Låter som du har förmåga att ta till dig mindfulness, vilket det du beskriver är en övning i.
En annan bra övning är att stanna upp när du märker att suget kommer, och leta inom dig vilken känsla som finns där. Kan vara lite svprt ibland, eftersom de känslor vi har svårast för kan maskeras av en annan känsla, för mig brukar det vara ilska som maskerar sorg eller rädsla.
Hitta känslan, gå igenom vad som hände i ditt huvud som gav upphov till den, ge dig själv förståelse för att den känslan finnas, det får kännas tungt, man får vara ledsen av vilken anledning som helst. Kanske finns det någon som kan lyssna om du vill sätta ord på känslan, men den viktigaste lyssnaren och tröstaren är du själv. Känslor som får lov att finnas behöver inte dövas.

Ska till jobbet nu. Fullt upp. Patienter hela förmiddagen och på eftermiddagen en grupp sköterskor som jag handleder. Politiskt möte efter jobbet. Idag behövs sannerligen all hjärnkraft som jag tankat i helgen ?

Ha en fin måndag!

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam."
(Reinhold Niebuhr)

Varför har jag aldrig fått höra fortsättningen på sinnesrobönen? Kanske kunde jag då tagit till mig budskapet. Acceptans får en annan innebörd. Bättre. Jag måste inte kapitulera. Måste inte släcka elden för att få sinnesro.

Blicken är vänd inåt nu. Jag gräver i mig själv och mitt förflutna. Det jag tänkte innan var yttersta skalet på löken. Ju längre in jag kommer desto mer tungsint blir jag. Sorg över vad jag inte fått, skuld över hur jag blev, skam över vem jag varit. Ilska över hur jag blivit behandlad, ännu inte för min egen skull för dit är det långt, men för dem som drabbats i andra hand genom mina egna brister. Sorgen och skulden förlamar mig. Jag saknar energin, kampviljan och elden inuti. Visst har den bränt mig, men jag behöver den i brist på trygghet och närhet. Ja, sorgen och ibland en aning självmedkänsla uppblandad med självförakt och skuld, har tagit mig närmare den hotfulla gröna zonen, trygghetszonen. Men det är i den blå, drivande, utforskande, jag känner mig trygg. Där hyperaktiviteten skärper mina sinnen och världen blir begriplig.

Den gröna finns inte för så fort jag närmar mig den blir den knallröd, hotfull. Kom inte hit! Farligt! Sänk inte garden, sloka inte, häng inte med huvudet, för kraften rinner ur mig och jag blir sårbar. Världen faller samman runt mig i kaos och jag tappar kontrollen. Och jag stannar ändå kvar. I den hotfulla, främmande, trygga gröna. För jag vet att jag kan lära om nu.

Jag tillåter mig en liten stund i känslorna. Sedan måste elden tändas igen. Utan den förmår jag inte förändring. Läser sinnesrobönens två sista stycken, de som alltid utelämnas av någon anledning. För mig betyder de mer än den lilla första meningen som alla känner till. Där kommer den igen. Gnistan, styrkan, kraften.

Jag har tvivlat på förståndet. Jag har valt min egen väg och varit i minoritet. Att ifrågasätta och tänka själv är unikt för människan. Vad är annars meningen med våra avancerade hjärnor, vår förmåga att tala och reflektera. Om ingen vågat gå emot strömmen skulle barn fortfarande agas, kvinnor inte ha rösträtt, slavhandel vara tillåtet. Mod att ifrågasätta det som är vrångt och orätt är en av de egenskaperna som jag är tacksam över. Mod att tänka annorlunda. Mod att göra tvärtom.

Satt och läste tråden och slås av förändringarna du gjort, Vaniljsmak, och norrlandsbrud också. Från att ha druckit så regelbundet till att bryta vanorna. Starkt! Det lyser igenom hur positiva de nyktra dagarna är. Bio var smart. Humörsvängningarna kan nog sitta i ett tag, men jag tror träningen kommer att hjälpa där. Jag lägger in träningspass på morgonen lördag och söndag om jag tror att det kan bli en riskhelg, helst något som kräver hög puls för då vet jag hur mycket det skulle sabba om jag var alkoseg.
Man kan ju sätta sig och skriva ett inlägg precis när suget kommer, då är ju fokus visserligen på samma sak, alko, men tiden går och tankarna kan ledas på rätt spår.
Lev väl!

Känns skönt. Blev mer verkligt då liksom att det är färdigdrucket.
Ofta när jag skrivit här är det något runt jobbet, bra saker. Idag börjar jag första dan på mitt nya jobb. Äntligen en fast heltidstjänst ? Ska fokusera på det nu!

Tror det var just du i en tråd som påminde mig om minak kunskaper i kbt!
Du nämnde att om man inte ska tänka på en lila elefant, vad tänker på? Jo just en lika elefant!
Tankarna på alkohol kommer att komma då och då! Är då bättre att låta dom komma men passera förbi!
Jag tänker så här:
Jag letar upp en plats i min hjärna som betytt mycket för mig! Vid den här platsen ligger en bäck! I bäcken finns det löv som susar förbi! När tankarna kommer förninner jag mig min vackra plats tar tankarna som dyker upp och lägger på löven som flyter iväg! Kan kännas flummigt men funkar faktiskt!
har du ngn bra?

Igår var vi ute i sex timmar. De tre första grävde vi fram en grillplats, grävde fram stigar och fixade bra åkspår i igensnöade backar. De tre sista med ett gäng lågstadiebarn. Vi hade nämligen utomhuskalas och grillade, åkte backe, hade tävlingar i vems om kunde springa fortast i djupsnö och lite annat bus. När de sista barnen gått hem kom några släktingar som inte hunnit besöka oss igår, men de fick kaffe och fika inomhus. Vi hade gäster fram tills barnen skulle äta kvällsmat och lägga sig. Efter att de lagt sig la jag mig själv för jag var totalt slutkörd!

I morse när jag vaknade hade jag ont i kroppen. Det tog några sekunder att inse att ömmandet kom från en aktiv dag igår och inte från en bakfylla. Idag är jag trött men inte lika seg som jag brukar vara efter en helg full av ”belöningar”. Huvudet är med, tanken är klar trots den tidiga timmen.

Norrlandsbrud: Skönt att se dig här igen och att helgen gått bra. Ska kika in hos dig lite senare.

Önskar dig en uthärdlig måndag, bästa möjliga fortsättning på arbetsveckan och i övrigt goda nyheter. Håller med om att livet rullar för fort...
Ta hand om dig på alla sätt och vis! / mt

är jag allt. Resan blev lite strulig, det var svårt att hitta platser på flyg så vi fick flyga till Chicago på lördagen, dit vi kom tämligen sent, natta över där för att sedan släpa oss upp klockan fyra på morgonen för att hinna med morgonplanet till vår destination. Vi landade på förmiddagen och åkte direkt till jobbet och ägnade hela söndag eftermiddag åt att jobba i stället för slappa, vilket hade känts betydligt trevligare. Jag skriver vi för jag har en lärling med mig, det är en ung gosse som har visat intresse för att börja resa lite. Rätt kul faktiskt, själva resandet blir mindre tråkigt när man har någon att prata med, dessutom känner han mig inte så jag kan dra alla mina rövarhistorier om vilda äventyr ute i världen och han bara lyssnar storögt utan alla de misstänksamma invändningar som mina vänner består mig med.

Vi har just kommit tillbaka från en intressant restaurang och jag är proppmätt. Den hade Brasilianskt tema, ett fast pris och sedan fick man äta så mycket man orkade. En stor buffé dominerade rummet med en förskräcklig massa olika mat på men det festligaste var deras Gauchos, eller ja, det var naturligtvis amerikaner utklädda i vida byxor och färggranna västar. Hursomhelst gick dom omkring bland borden bärande på stora grillspett med olika sorters kött på, man vinkade till sig en så kom han och hyvlade av en köttskiva rakt ner på tallriken. Var och en hade sin egen sorts kött; en hade lamm, en kyckling, en annan nötkött osv. När man vinkade på dom kom en hel bunke springande och tävlade med varandra om att få en att välja just deras kött, dom pratade sig varma för varför just det dom hade på sitt spett var det allra bästa huset kunde förmå. Kul idé tycker jag.

Lite nervöst var det också, lärlingen tog ju gärna en öl och jag såg ingen anledning att hindra honom, men kände självklart en viss oro för egen del. Obefogad sådan tack och lov, jag kände ingenting, inga sug, ingen avsmak, noll, inget, bara likgiltighet. Det kändes för första gången tydligt att det där är inte en del av mitt liv längre, det är en värld som för mig är ointressant. När jag insåg det kunde jag slappna av och fokusera på att bara njuta av måltiden. Jag tror nog att mitt arbete med mig själv börjar betala sig nu, det är precis så här jag vill kunna förhålla mig till alkohol i framtiden; ingen längtan, ingen avsmak, bara ointresse. Ungefär som jag förhåller mig till fotboll.

Ha en fin dag allihop!

Gud vad glad jag blir!! Så jäkla starkt!! Stolt!
Varje gång jag kommer in här kollar jag mitt forum, sedan ditt! Spänd på vad du skrivit och hur det gått! Låter som att du haft en helt fantastisk helg utan alkohol! Superbra gjort!!
Jag fuskade med mina två vinglas i lördags, men kunde iaf sätta stopp, så misslyckades inte helt!
Hoppas dagen varit bra, du sover väl nu efter massa gäster! Barnkalas, kan vara energitagande! ? Ser gram emot att höra från dig imorgon. Sovgott! Kram

Jo idag känns det som om jag står på hela foten och inte på tårna.
Ligger i sängen som vanligt i veckobytet mellan söndag och måndag, och funderar på hur veckan har tett sig.
I munnen smakar det fortfarande mint efter tandkrämen, kroppen känns len efter en ganska så nyligen företagen dusch.
Skäggstubben börjar riva lite när senaste rakning skedde i fredags kväll innan vi åkte på en bjudning.
Den gången jag hade en egen hylla i kylen med min nollöl, men där värdparet hade misslyckats med två av dem.
Tog första munnen på tredje flaskan och kände en viss smak, lämnade bordet för att gå ut i hallen för att hämta mina läsglasögon trots värdparets bedyrningar om att det var alkoholfria ölsorter de köpt åt mig, treochenhalva, jomantackar...
Lämnade glaset och flaskan kvar på bordet med en bister blick, ...jamen jamen de måste ha stått fel på hyllan, jag lovar...
Ta aldrig någonting för givet, alltid dubbelkolla, men är glad att jag kan lita på mina sinnen.

Annars har helgen gått i ett, har tillbringat stora delar av den med att inhandla möbler till min brorsas lägenhet, monterat dem och fixat och donat, han är helt oförmögen att göra detta själv då han har ett gravt handikapp, fysiskt.
Släpat runt på min halvt döva morsa på snart 90 pannor på Ikea har också sina prövningar på mitt tålamod.
Hon börjar lämna över ansvaret mer på mig nu att ta hand om honom, hon förväntas inte leva så länge till säger hon rätt så ofta.
Men vem har tid för att ta hand om sina anhöriga idag egentligen, jag förväntar mig att det ansvaret ligger på kommunen.
De som inte enda ville handikappanpassa lägenheten åt honom, j..la drönare!

Ja det finns mycket att kunna irritera sig över, och jag försöker verkligen att låta bli, men ibland blir det för mycket av eländet.

Den här veckan har vi haft en inneboende hos oss, den norska familjen som vi umgicks mycket med innan de flyttade tillbaka till sitt hemland har haft sin son här, dryga 20 år precis lika gammal som min dotter.
Han har varit på uppvaktningstråt efter att ha träffat en vacker finska och de träffades igen på halva vägen var, här!
Han har festat hårt i helgen och är mycket nöjd med sin vistelse, och imorgon åker han hem med bultande hjärta.
Jo jag vet hur kärleken värker i bröstet, har själv haft distansförälskelse i unga år, det gör ont...
Man vill inte vara någon annanstans än att luft inte får träda mellan våra hudar.
Men...jag kan inget göra mer än att vara en god lyssnare och förstå vad han egentligen vill säga mellan raderna.
Kärleken gör en blind, dum och mållös, precis som den ska vara..
Jag är glad att jag inte är i samma sits, även om jag delvis skulle kunna känna att jag saknar den, pirret i magen.

Jag har varit iväg på röntgen med min lever, han gav lugnande besked och jag kände mig mindre orolig, för ett par dagar.
Det kom ett nytt brev på posten....suck!

Annars så vill jag gärna dra i handbromsen, livet rullar på lite för fort, jag hänger inte med riktigt.
Vi har umgåtts mycket med barnen och deras närmaste, och det vill jag gärna understryka, det är ibland det viktigaste vi kan göra just nu i vårat liv, avstampet till vuxenlivet är en jobbig tid, för alla.

Men jag är inte lika grinig som förra veckan, har fått sova ut lite i morse och det gjorde underverk.
Sömnen är viktig, om man slipper marisarna, annars blir det ingen vila...
..och det hade jag tänkt bättra på redan nu, sömnen och förhoppningsfullt inte mardrömmarna.

Må väl!, och skippa procenten, den är inte viktig, eller direkt omvänt viktig för vårat välmående.
Ju mindre procent alkohol, desto mer procent kvar till ett verklighetsanknytet liv, hur tufft det än kan vara.

Berra

Till vaniljsmak

Hej! Och tack för fina ord! Hur mår du?? Hur har din helg varit?

Det har gått fint i helgen, i fredags gick jag och sambon på bio och såg Fifty shades darker! Vi valde att gå och se den klockan 21 så vi skulle vara hemma till läggdags. Saknade faktiskt inte alkoholen någonting alls, var skit mysigt att gå på bio och vakna upp lördagen utan den bakiskänslan!
I lördags for vi ut på isen och gick med hundarna och njöt av solen. På kvällen var vi hos min sambos mamma och där bjöds det på vin, jag drack 2 glas men sen åkte vi hem. Såg ett avsnitt av greys i sängen och somnade relativt tidigt. Så min helg har varit bra!
Ikväll är jag inte alls sugen på alkohol. Ligger i badet men ska snart lägga mig i sängen. Har åkt på en jäkla dunderförkylning så är helt slut på!

För att svara på hur det går med träningen så kan jag säga att det går jätte bra! Jag tränade mån-fredag. Och det hjäper, jag är mycket tröttare på kvällarna och känner inte behovet av alkohol på samma sätt. Man känner sig så "frisk" av tärningsvärken så man vill som inte "förstöra" det om du fattar?
Imorgon ska jag fara och träna innan jobbet, också hoppas jag på att jag får må bra i veckan, inte lika mycket humörsvängningar ?

Men så som sagt.. hur mår du? Hur går det? Jag skulle också sakna vår kontakt så jag kommer inte försvinna. Synd att man inte kan få kontakt med varandra utanför sidan utan att måsta spoila ens namn så alla andra kan se... :/ ha det fint!

Helle o Sisyfos .. ja, kul med en egen tråd ..
och visst är det helt otroligt att vi ska vara så duktiga jämt .. vi får som du säger Sisyfos ..lära oss att bli bättre Nej sägare ..
Jag kommer fortsätta att ställa till kalas .. det är liksom jag på ngt sätt Och jag tycker att det är kul ..
men i fortsättningen blir det på ett annat vis .. allt behöver ju inte vara så perfekt och det går att sätta gästerna i lite arbete ..
huvudsaken är ju att man träffas o umgås ..
vi är en stor familj som gärna o ofta ses .. både stora o små, vi är fyra generationer ..
det har alltid varit naturligt att vara hemma hos oss .. vi hjälps åt med mat o disk osv ,
även om vissa familjemedlemmar gärna smiter undan .-))
Som sagt , har ändrat stil nu och blir full i skratt när jag tänker på när jag bad min yngre bror fixa ngt sist vi sågs ..
- Va , ska jag göra det ??
Min brorsa är 40+ .. men en gång storasyster .. så alltid storasyster ..
Ok , ha det gott nu .. så kämpar vi vidare .. Kramar Ler