Senaste kommentarerna i forumet

Så hette författaren
Ikaros

Billigare. Tänkte inte på det. Bra tips!?

Skit i traditionerna. Den vill jag läsa. Vad heter författaren?
Bra söndag på er alla. Jag är nykter och mycket trött. Godnatt!

är absolut inte kramig. Jag bestämde mig dock att lära upp honom istället för att hitta en ny, det blir billigare.

Den du gjorde när suget kom, och på vilket sätt det fungerade för dig. Vad var det som hjälpte?

ska försöka hitta en ny. Men barnen får överdoser av kramar❤️

knyta an till barnen. Men har aldrig haft något kärleksförhållande. Min man och jag träffades när vi var 18 och jag var sjuk, även om det inte syntes utåt. Tror det var för att han inte satte sig emot alla mina galna grejer och inte försökte stoppa mig och för hans del var jag nog rätt spännande. Han är också en känslomässigt avtrubbad person. Jag var vid att hålla känslor för mig själv eftersom de alltid vänts emot mig. Nu gör jag inte det. Har nära vänner för första gången i mitt liv.
Kanske har mina barn till och med fått en hyfsat trygg anknytning. Möjligen en aning stormig, men mycket värme och närhet. Jag har alltid slukat böcker, läser av och tar in andras känslor, analyserar och försökte nog lära mig själv en hel del. Man kan antingen smälta in och bli tillintetgjord eller bli "sig själv nog" om de vuxna inte är stora, starka och trygga. Jag blev "mig själv nog".
Jag har haft anknytningspersoner under uppväxten som var och en gett något men haft brister på annat sätt. Mamma är mycket misstänksam och har svag självkänsla, när hon var yngre ännu värre, förmodligen odiagnosticerad borderline och jag lämnades till mormor (också hon mycket dålig självkänsla) 60 mil bort när jag var 6 mån och tillbaka till mamma vid 15. Ingen har någonsin pratat om det, mer än att det var så. Pappa är och har varit snäll och trygg men stod aldrig upp för mig mot mamma utan jag försvarade honom redan som väldigt liten. Kanske följt med i form av att jag alltid tar strid när någon far illa.
Desorganiserad anknytning eller otrygg ambivalent? Mamma var inte bara oförutsägbar utan visade ömsom rädsla och ömsom förakt för mig. Kunde också säga att jag menade något annat än jag gjorde, att jag kunde få andra att tänka och göra saker och att jag hade onda avsikter. Det var svårt att veta hur man skulle vara och se ut för att hon inte skulle bli misstänksam eller anklagande. Jag har en egen teori om att min ADHD - som annars kanske bara hade varit en väldigt hög energinivå - förvärrades av den ständiga vaksamheten. Retraumatiseringen kom när jag vårdades på olika institutioner för anorexi/bulimi och missbruk. Där satte någon diagnosen borderline utan utredning eftersom jag var rebellisk, aggressiv och ständigt ifrågasatte både läkare och personal och man hade uppfattningen att personer med den diagnosen alltid manipulerade, skulle hållas på avstånd och ha strama regler. Jag har nog inte kontakt riktigt än med den känslan, men jag vet att jag var så desperat att jag fick psykoser och kunde ta ett glas från matsalen, krossa det och hugga mig själv med.
När jag bestämde mig för att bli "frisk" stängde jag dörren bakåt och låste den med dubbla lås. En förutsättning för att kunna gå vidare.
Jag tror att mitt första riktiga återfall för två år sedan kan ha föregåtts av att jag öppnade den dörren. Några månader innan började jag prata om det som varit med en vän och sedan satt jag en helg och skrev 60 sidor. Helt urlakad efteråt. Kan ha blivit för mycket för mig. Började även i terapi. Vi har inte pratat om den tiden än, men jag har nämnt det och hon (terapeuten) har läst det jag skrivit. Numera kan jag utan att få domningskänslor i hela kroppen ganska obesvärat komma in på olika situationer från sjukdomstiden, vårdperioderna och missbruket.
Oj, det blev visst en roman. Mycket som behöver komma ut där inser jag. ?

Hej AlkoD...

Osökt kommer jag att tänka på vad Shakespeare skriver i Hamlet (?)
"Det finns system även i galenskapen."

Dessutom fastnade jag på 70-talet för en bok som hette: "Skit i traditionerna!" Den talade direkt till mig.

Ha en riktigt bra söndagskväll!

Ikaros

Det går bra igen. Har haft tillgång till a -40%.Tog ett par klunkar faktiskt, men sen var det bra. Fick ont i magen dock. Sen var det ingen fara mer, resten av dagarna. Jag valde bort. Funderade lite på de där klunkarna. Det var mycket gammal vana i dem.
Körde långt, långt idag. Funderade på om jag egentligen inte borde vara värd lite vin när jag kom hem. Jag har ju varit så "duktig". Vi har inget hemma (jo champagne, men riktigt så duktig har jag inte varit) och då kan man ju finnas lite i den där tanken.... vadå duktig, och blir det bättre om man får vin, behöver jag ens vin? Är trött efter skidåkning och bilkörande, avslappnad och lycklig. Lyckligare av vin? Nä, knappast! Undrar när jag ens började tänka sådär med alkohol som belöning. När blev det en vana - eller snarare en ovana att tänka så? Tycker att det är ett stort problem med detta i samhället egentligen. Vi ska ha roligt -åka skidor, gå till stranden, gå på Grönan... ja, vi tillsätter lite alkohol så blir det säkert ÄNNU roligare eller mysigare. Knappast, inte för barnen i alla fall. Just det där att dricka dagtid har inte varit min grej, men tänkandet är detsamma. Det blir inte roligare med alkohol, bara där i tanken. När det är bra, så blir det inte bättre med a och man behöver ju bara ta sig en titt på paradise hotel, så blir man helt övertygad om att alkohol inre är någon hit.
Så jag hoppas att jag har lärt mig nåt tills nästa gång livet blir jobbigt. Det blir inte bättre med alkohol, löser inga problem.

Är så glad över detta forum! Finns så mycket kloka människor här! Idag har jag valt att vara nykter! Provade på en övning i Kbt när suget föll på, för det gjorde det! Brukar komma runt fem! Men idag vann jag striden!

?

Jag blev bara nyfiken. Hur går det med anknytningen idag? Desorganiserad mönster är väldigt sällsynt, slutar oftast med katastrof i det vuxna livet.
Klarar du av att knyta an till dina barn? Någon annan vuxen?
Jag känner igen din dr Jekyll och Mr Hyde, fast själv har jag ca 5 personligheter, ha ha.
Jag har nog mer ambivalent anknytningsmönster och små mysiga inslag av PTSD efter att ha varit lämnat ensam på ett sjukhus som ett barn under en längre period.
Som yngre hade jag extremt svårt att knyta an på ett friskt sätt, jag har det nog lättare idag, lyckades knyta an till min man iaf.

också träning... Man brukar säga att man måste ersätta ett beroende med annat, ha ha. Jag gillar att välja mina beroende, träning känns så klart inte lika farlig som alko, men jag mår himla dåligt när jag hoppar över några dagar. Det innebär att när jag ska resa bort, måste jag kolla först vilka träningsmöjligheter det finns :). Ja, ja, bättre det än att leta efter systembolaget ;) Eller äta kakor och godis.
Oxytocin är min älsklingshormon. Tyvärr är det inte så lätt att få tag i det... Jag kan inte ha biologiska barn, så där finns det ett tydligt problem.
Jobbar på att kramas med min man mer, bra att du påminde mig. Jag försöker schemalägga kramandet, i det snabba livet glömmer man bort hur viktigt det är. Låter korkad, jag vet, men från mig kräver det energi att komma igång och kramas.

fungerar som en slags termostat för andra signalsubstanser. Alkohol binder till samma receptorer som GABA. Den egna produktionen av GABA kan då minska eftersom hjärnan tror att det redan finns tillräckligt. Obalans i signalsubstanserna kan bli en följd av långvarig och hög alkoholkonsumtion. Inte konstigt då om humöret kan bli svajigt även en lång tid in i nykterheten och svårare att stå emot sug.
Angående artikeln ovanför. Med färre dopaminreceptorer borde dopaminupptaget bli mindre. Låter som man får symptom liknande ADHD, fast där sker istället ett dopaminläckage, som innebär att man får sug efter bl a alkohol eller annat som kan ge dopaminpåslag.
Jag har använt hård träning som dopaminpåfyllare sedan jag kom ur missbruket. Tyvärr blir även det ett missbruk till slut.
Oxitycin är bättre, lugnande. Massage, kramar, sex eller beröring. Jag mådde som bäst när jag ammade, kan tilläggas. Synd att det inte finns på recept?

Tack för era kommentarer!
Det har inte varit någon längre vit period sen förra helgen, men inte heller katastrof. Haft så mycket att göra så inte hunnit vara inne här och läsa eller skriva. Har 'behövt' koppla av med vin där emellan. Jag undrar bara när är rätta tidpunkten att få in den långa vita perioden. Så imponerad av alla som lyckas, och själv lyckas jag inte.
Inkommande vecka två resdagar med jobbet igen, men sen två lediga dagar tors-fre, som jag ser fram emot. Kanske nykterheten kan få ta plats då?! Kram på er!

Ni som är bekanta med anknytningsteori kanske vet vad desorganiserad anknytning är och hur det påverkar självuppfattning och relationsmönster. Jag har förmodlign också en komplex PTSD utifrån anknytningstrauma och retraumatisering i ungdomsåren. Nog om psykologiska teorier, men vad jag vill säga är att jag arbeter hårt med mig själv för att skapa sammanhang och förstå. I brist på tillit till trygga vuxna byggdes en bild av mig själv som både "en som kan mer än andra och bara litar på mig själv" och "en som har makt att förstöra och skyldig till allt ont". Dr Jekyll och Mr Hyde.
I grunden handlar det om känslomässig ensamhet. Självförtroende har jag i massor. Det finns inte en enda expert som jag inte ifrågasätter, ingen sanning som jag inte nagelfarit. Lagar och regler följer jag bara om det finns väl underbyggd logik bakom. Hög moral men inte laglydig.
När jag bestämmer mig för att dricka mig berusad har jag kommit på att det inte bara är för att stilla hjärnan utan även en protesthandling. Jag vill inte längre följa spelreglerna. Jag drar till min egen värld. Tanken som ofta dyker upp innan är. "Skit i allt!"
Då blir jag Mr Hyde.
Det händer att Mr Hyde dyker upp lite då och då, även i nykterheten. Som om det är för jobbigt att anpassa sig till gängse normer. En del av mig är alltid lite Mr Hyde. Kör alltid för fort, klär mig som jag vill, skiter i konventioner, har en ständig impuls att provocera, en tonåring med tantmask...den delen gillar jag faktiskt.
Det värsta är att jag inte litar på mig själv. Det går så fort ibland och precis som Ikaros skriver, logiken kan vara hur förnuftig som helst men i fel riktning. Jag kan göra återfallet till ett projekt som ska fullföljas med samma målmedvetenhet som har tagit mig till pallplaceringar i nationella och internationella tävlingar. VM i spritkonsumtion...
Helst med små finesser som att blanda in lite läkemedel för extra kickar eller lura abstinens och baksmälla genom att studera biokemiska processer. Hittade till exempel ett sätt att kunna dricka på antabus. Skriver inte hur, vore kontraproduktivt i det här forumet.
Jävla konstigt att man inte använder den uppfinningsförmågan till något mer konstruktivt, kan tyckas.

Hoppas du har det okej! Skriv gärna och berätta. Du är saknad! / mt

Hej AlkoD..
Tack för ditt senaste inlägg. Nästan otäckt hur mycket som stämmer med min alkoholism.

Ditt intellekt är lysande i alla inlägg jag läst. Du är absolut inte beskäftig snarare tror jag att du inte inser vilken betydelse du har för andra här på forumet. Mig själv inräknat. Som du själv skriver är dina tankar klara, rediga och logiska när du är inne på det nyktra spåret.

Jag förstår utifrån mig själv att din logik ibland inte hinner med känslan och då blir det farligt.
Sedan är det kanske också på det sättet att din hjärna i bland lyckas övertala dig själv med snedvriden logik. Åtminstone är det så med mig. Känslan och viljan är då inställda på att dricka.

Viljan har ett Janusansikte. Dels kan den bidra till att man klarar att prestera och att avhålla sig från alkohol och dels kan den inriktas på att man bör bryta mot normerna och den trista logiken och i stället leva ut. Och då kan alkoholen stå mycket nära. Och har man väl börjat är det lika bra att visa vem man DÅ tycker att man innerst inne är. En suput som är bra på att manipulera andra. Sedan är inte steget långt till självmordstankar. När det varit som mörkast har jag funnit tröst i sådana.

Ja, det var mina tankar efter att ha läst ditt inlägg. OCH du är för mig (och säkert för många andra också) en viktig person. Jag hoppas att du kan tycka om dig själv också.

vänligen
Ikaros

Det var innan jag flyttade ihop med honom som jag var nykter. Hur kunde jag vara så blåst att jag trodde det skulle funka?
Varit ute hos mina hästar nu. Skönt med lite luft. Och jag älskar dom!

Hej Taesa.
Håller helt med Rosen. En nykter period kan aldrig vara bortkastad, Det är när man dricker som man säger nej till livet.
vänligen
Ikaros

en väldigt bra studie om dopaminreceptorer:
"Eventually, after three weeks of alcohol abstinence, the number of transporter and receptor sites decreased. This change meant that there was less dopamine available to bind to the receptor sites and more left unused. This created a hyper dopaminergic state, or one where the dopamine levels are higher than normal. But while having more dopamine may sound like a good thing, according to the study both hypo and hyper dopaminergic states put abstinent drinkers at risk of relapse."
http://www.medicaldaily.com/alcohol-addiction-dopamine-levels-376577
Hela artikeln är värd att läsa.

Förut har jag aldrig givit mig själv en chans. Jag babblade om måttligt dirkande, social dirkande, att jag gillar vin, gillar smaken, att livet är så pissigt att det är lika bra att lindra med alkohol, varför kan andra och inte jag osv... Min hjärna hade ingen chans under sista 10 år att återhämta sig och att återuppbygga sig. Jag hade ingen chans att kunna känna glädjen.
Egentligen... hur kunde jag säga att det inte finns någonting roligare än att dricka? Ok, jag kunde det, enligt artikeln är det lätt att förklara varför.

Kinna: för mig fungerade inte att säga "en dag i taget", "jag ta en månad" eller "en vit vecka". För mig fungerar det bara att inse, att vin är shit, förstör min kropp och hjärna, gör mig olycklig och jag är inte kapabel att dricka det. Jag vill vara nykter resten av mitt liv, jag vill inte dricka ens ett glas champagne för att det väcker suget.
Jag är sjuk i alkoholism och det är inte bra att dricka när man är sjuk ;)
En av mina väldigt bra vänner skrev till mig: Rabbitgirl, du har det ibland väldigt tufft i livet, men inget, inget, kan rättfärdiga det att du dricker för att du skadar dig själv. Jag kommer alltid att finnas och stötta dig". Då slutade jag.
Första steg var mycket vingliga och osäkra, du vet, att ändra rutiner, helgerna var så klart svåraste, jag bet ihop och hade inget hopp att det blir bättre.
Idag kan jag säga att livet är 1000 gånger enklare än förut.

Juste, om det gäller undersökningar, jag gjorde dem utomlands :) Bor i en liten stad, ville inte dra uppmärksamheten till mig, ha ha. Levervärden i somras låg väldigt högt, GT var över gränsen. Men i december, efter bara en månads icke drickande var det redan på väldigt ok nivån. Min lever gav mig en chans till. Tack levern.
Men så klart har jag andra hälsoproblem, det brukar vara så att när man slutar dricka dyker allt konstigt upp för att man blir uppmärksam och bedövar inte, tänker klokt och behöver inte fokusera på bakfyllan. Jag upptäckte extremt hög blodtryck, med tanke på min hälsosamma livsstil och BMI på 19,3 är det svårt att förklara. Jag ska på utredning. Antagligen har det inte så mycket med alkohol att göra, men det blir så himla skönt att kunna säga: sedan 3 månader dricker jag ingenting när de frågar. Hoppas att de frågar ;)

Bra jobbat snöspsrven!
Vad skönt att berätta för en kompis! Nu tar vi en dag i taget så fixar vi det här!

Ja noterar att det börjar skakigt. Tror faktiskt abstinens är värre denna gång. Bara ta en stund i taget.

Hej forumvänner !
Vad härligt det låter med söndagspromenad. Själv tillbringas hela dagen i bil på väg söderut efter en skön vecka på skidor. Nykter och närvarande.
Låter som om vi kommer från samma stad Elias, eller åtminstone i närheten. Sundets pärla ;)
Fortsatt fin och nykter söndag önskar jag er alla.
Kram

En så lång tids nykterhet som du haft kan aldrig vara bortkastad.
Du vet ju hur man lever nykter. Återfall är ju en del av den beroendesjukdom som många här delar. Du får förlåta dig själv och kämpa vidare.
Bra att du har antabus som kan ta dig förbi blindskären i början.
Jag skulle ha väldigt svårt att klara längre tids nykterhet om min man också hade problem.
Beundransvärt!