Senaste kommentarerna i forumet

...tänk om jag botat mig själv? :)
Ensam hemma ikväll med en oöppnad bag rött vin inom synhåll. Den där jag motvilligt köpte för att ta med. Kranade upp ett stort glas, tog första klunken och det smakade surt och vämjeligt. Tog ytterligare en som smakade bättre men fortfarande illa.
Jag hällde ut eländet och förundrades att trots mitt skrivande/tänkande valde jag att hälla upp.
Men förundras också över tankens kraft, för utan skrivandet hade jag troligen inte hällt ut det.
Nu känns det okej att ta med skiten på resan eftersom det inte är gott ??

Elias .. tittar in igen .. Såå glad att höra av dig .. och gläds över att din resa går så rakt o framåt .. sån skillnad mot min ,
som har varit krokig o lång ..
Ja , så glad att jag skickade ett nödrop här i lördags ..ni på Forumet är ju så längt borta .. men ändå så nära ..
Fick en otrolig Kick av att ha klarat av händelsen i lördags .. känner sån Glädje o Tacksamhet ..över livet ..
Och komplimang från chefen ..som fyra månader tittade allvarligt på mig och jag fick en Varning ..
Så hans ord .. Lycka ..
Ändå är det ngt som oroar mig .. Det fanns ngn där för mig .. när jag mådde som sämst ..
ngn som betyder så oerhört mycket för mig ...som hjälpte mig .. visade vad äkta kärlek är .. min sista pusselbit för att få livet helt .. ?
Men som jag var tvungen att bryta med, då i höstas .. för att kunna gå vidare .. med mitt vita liv ..
du förstår säkert vad det handlar om .. nu finns han åter i mitt liv ..
Vet inte om jag är tillräckligt stark än .. för att släppa in honom ..
det upptar mina tankar .. gör mig liten o svag ..ska jag lyssna på mitt hjärta eller förnuft ...
Ja Elias .. bara mina tankar .. bara jag som kan styra ,, men så skönt att få dela med sig ..
Livet är inte lätt .. Kramar Ler ..

Ja tack för dina inspirerande tråd. Jag känner igen så mycket av mig själv i det du skriver och "firar" 331 dagars nykterhet idag. Känslan av frihet är obeskrivlig. Samlar också på mig kunskap om sjukdomen, går på AA-möten, stegen som hjälper mig, internatbehandling. Och de senaste årens kamp innan jag släppte taget, gav upp den vansinniga striden. Vilken resa du är inne på. Sinnesron som infinner sig och möjligheten att kunna njuta av livet utan alkohol. Ja det går ju faktiskt. Jag har sörjt i omgångar och just detta att kunna få känna sorg över den strid och kamp jag har befunnit mig i. Så tack för inspirationen. Jag följer tacksamt de som gått före på resan mot ett liv utan ångest och kamp.
Kram!

Jag hör??? hur andfådd du är. En pers och du klarade det!

Åkte iväg kring åtta, kom hem alldeles nyss. Det blev bara ett par timmar och jag är spiknykter. Festen hann aldrig riktigt bli en fest då resten av folket kom när jag gick och det kändes ok. Tjejerna jag umgicks med var trevliga men lite högljudda vilket inte fungerade med min huvudvärk. Jag var nog inte riktigt på humör för att vara social idag men det känns bra att jag kom iväg hemifrån.

Att hålla sig ifrån alkoholen var inga problem. Tjejen som bjöd in mig frågade om jag inte drack idag när jag tog ett glas vatten och ja sa nej och sedan var det ingenting mer med det. Inga följdfrågor och inga påträngande erbjudande om vinglas eller öl. Det kändes toppen!

Nu ska jag mysa ner mig i soffan med mannen och se tv.

Känner att din målmedvetna inställning genomsyrar dig. Trots att du dippar i stämningsläget ser du inte alkohol som någon lösning idag - eller imorgon eller nästa dag och nästa osv... Starkt!!!
All lycka på din fortsatta färd under 2017!

"Visst är alkoholism en sjukdom det råder det inte längre något medicinskt tvivel om." Vad baserar du detta påstående på? Det finns många väletablerade forskar som ifrågasätter detta. Undran: man kanske måste dela upp aktivt missbruk från bruk?

Jag har som vuxen fattat att jag kan bli beroende efter som vi har många alkoholberoende i släkten på både mammas och pappas sida. Jag har märkt när jag gick över gränser. T.ex. dricka starkare och starkare både öl och vin. Drack jag svagare så blev det massor. Att dricka flera gånger i veckan. Två dagar efter varandra var också en gräns. Att dricka på kvällen innan jobb osv. Till slut fanns bara återställaren kvar vilket jag aldrig tagit. Ej heller druckit på dagtid. Troligen hade även dom gränserna passerats med tiden. Jag har aldrig lidit av ångest eller depressioner. Så jag är säker på att mitt beroende är fysiskt dvs jag har druckit så stora mängder, ofta så jag blev beroende...

Så. Då var det klart. Tatueringen på plats. Tog 5 timmar. Det kändes. Men om man skulle jämföra smärtan mot mitt sista återfall för 2 år sedan var dessa 5 timmar som en sommardag. Med fågelkvitter. Och resultatet är jag stolt över. Motivet är sinnesrobönen som betyder så mycket för mig. Hela tatueringen betyder mycket för mig. Jag har vänt blad. Nytt kapitel. Ny bok faktiskt. Älskar mitt nya liv. Önskar SÅ att många fler fick nåden att uppleva samma sak.
Kämpa på därute.
Kram

Bra fråga. Eftersom jag är aktiv på forumet, pga eget fadingout-missbruk, och dessutom genomgått en studie på KI om internetbaserad behandling + har en man som är beroende... så tänker jag självklart på a varje dag. Och jag undrar hur det påverkar mig i längden; om det är bra, kanske nödvändigt just nu bara.

16 dagar klarade jag mig nykter den här svängen.
Jag har lite blandade känslor, längsta tiden jag varit nykter senaste 10 åren, men ändå ett jävla nederlag!

En ny dag imorgon.

Så man är beroende om man tänker på alkohol trots att man inte är sugen? Jag tänker på det, men reflekterar liksom mest över stt det känns skönt att vara nykter och att jag inte är sugen..

Jag hade redan bestämt mig för att bryta min nykterhet nästa vecka. Är ledig då. Tänkte "unna mig" ett glas rödvin, kanske två. Hade tänkt ut hur det är ok eftersom jag gör ett medvetet val att dricka ett glas vin. Min hjärna hade planerat allt!
Tills jag läste ditt inlägg till mig! Jag insåg att jag höll på att bli lurad av mig själv!
Du har så rätt! Jag kan ju inte gå tillbaka till det där första fnittriga glaset. Det finns inte! Det finns bara ett beroende som vill gå mig att ta det där glaset med ångest!
Tack för ditt svar!! ?

Tack Helle .. vad gullig du är ..jag mår riktigt bra ..
Det var som om jag fick en Kick av händelsen i lördags ..känner sån glädje över livet ..
så tacksam över att jag klarade av det ..
glad att jag slängde ut ett nödrop här .. det var Maran som räddade mig ( tack igen Maran )
och såklart min egen vilja .. utan den så hade det inte gått ..
ett riktigt uppvaknande .. fast jag visste det .. så går det aldrig att slappna av ..
måste ständigt vara på min vakt ..
Hoppas att det går bra för dig med stödet från din vän ... som nu är nykter alkoholist som du hade kontaktat .. ?
Skönt att ha ngn att prata med .. själv har jag fått stöd av min närmaste kollega .. hon har erfarenhet från " den andra sidan "
då hennes man druckit under alla år .. ngt som hon har berättat nu när jag berättat öppet om mina bekymmer för henne
.. Så nu hjälper vi o stöttar varandra .. Underbart stöd ..
Ok .. Helle nu fortsätter vi på resan .. mot det H ( ärliga ) Livet .. Kramar Ler

Många som undrar om dom är beroende tar en längre vit period och prövar hur det känns. Är man beroende så tänker man på alkohol många gånger per dag och ser fram emot nästa gång man ska dricka. En som inte är beroende av alkohol funderar inte på alkohol alls. Det är så med alla beroenden ju mer inne i beroendet desto mer kretsar tankarna kring just det. Detta är min åsikt måste inte stämma med andras åsikter..Sen finns ju periodare och dom verkar fungera som icke-beroende ett tag tills beroendet slår till. Det periodsupandet känner jag dåligt till. Finns andra på forumet som är mer insatta i det..

Avund känner man ju! Men du är säkert snygg du också; det märks i dina ord. Kommer alltid att vara.

Ett steg i taget
Ett ord i taget
Hjälps vi åt...

//MM

Det är bra för mig att "tala" med dig. Min man har nog problem lite liknande dina (ingen är en kopia!). Du kämpar med dina, jag önskar att han skulle vilja följa den kampen! Så får jag kämpa med mina...

Ibland kommer den, osäkerheten och rädslan. Det som gränsar till ångest och skapar en knut i maggropen. Tröttheten följer med och hjärnan känns tom.
Utan förvarning dyker dessa känslor upp. Känslor som jag vet kan dövas med alkohol. Men inte denna gång. När jag skriver detta blir det till en utfästelse som jag inte kan och inte vill bryta. Ett sätt att använda min ärlighet på. Alltså mina vänner, denna gång blir det inte något. Det nyktra 2017 fortsätter.
Tack för hjälpen!
Ikaros

Visst är du på stadigt på vägen och kör hela helgen vit?

Hon är 53.
Och jäkligt snygg, så inte heller denna mängd A har satt fysiska spår.

Konstigt....

Själv kan jag inte ens dricka 6 cl sprit utan att det märks på mig.
Blir slö, sluddrar, blir dum i huvudet. Nån tolerans har jag inte skryta med.

Förståelsefaktorn är hög. Vad som kommer "sen" är svår att förutse. Låt det hända bara! (Inte "bara", det är svårt, jag vet, men...)

Hur gammal är hon? vad händer sedan? kan man undra. (Behöver inte du ta höjd för...)
Kul att prat med dig hursomhelst MM så här på fredagskvällen när mannen slumrar "sött". Girlpower!

Tack för dina ord!
Kul för dig med fest imorgon. Ett glas bubbel följt av a-fritt är ju perfekt! De tillställningar jag varit på i år har varit helt vita för mig och jag har haft lika kul ändå. Det är också intressant att studera hur de andra förändras i takt med att innehållet i flaskorna sjunker. För att inte tala om dagen efter, så grymt skönt att vakna i tid helt utan bakfyllevånda. Det fixar du galant!
Njut av helgen!

Seriöst inte mycket.
Jobb och ett ständigt festande/drickande.
Som jag höll på när jag var i 15-25 års åldern.

Tänker ofta, fan tröttnar hon aldrig på att festa.....

Hem efter jobbet, fixa håret byta om, ut på krogen.
Hon är med i varenda partygrupp på FB, med överallt.
Fest, event, middagar, liveband, kryssningar, AW's

Har man vart med henne på en 48 timmars kryss, tro fan inte att man ska hem och vila sen efter det.
Nej nej då ska man låsa in väskan på centralen och ut på stan i Stockholms natten. Och fortsätta festa.

Jag blir helt matt av det.