Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du kommer in och ställer alla de rätta frågorna!
Vad skulle jag få ut av de där två ölen? Jag skulle känna att jag passar in utifrån normer jag skapat helt på egen hand. Känslan av att passa in och vara som alla andra har varit så viktig för mig under min uppväxt. Det låg mycket problematik i det då jag gång på gång blev bortvald av en förälder som hade grova alkoholproblem. Det gjorde ont i den lilla flickans hjärta att känna att den där människan valde alkoholen före dennes egen dotter och det är ett problem jag vet att jag har och som jag arbetat med en hel del. Tidvis tycker jag att jag ”löst” det men tydligen kommer den där impulsen att passa in tillbaka lite då och då. Jag får vara på min vakt och hitta sätt att bekräfta att jag duger precis som jag är, att jag inte behöver passa in i någon mall!

Jag tyckte nog att jag var smart som kom på att jag kunde välja just den där ölen för att förhindra ett för stort alkoholintag. Jag tyckte jag löst ett problem på ett rätt elegant sätt. Hur tänkte jag där egentligen? Jag har ingenting att göra med alkohol så länge jag inte kan dricka med måtta oavsett vilken dryck det än må vara. Kanske kommer jag aldrig till den punkter och då får det vara så (fast så långt in i framtiden vill jag inte tänka just nu). Nej, blir det fest ikväll så blir det nykter. Kvinnan jag ska träffa har jag träffat både nykter och full och hon verkar helt ok i båda tillstånden. Visst dricker hon en del när hon väl dricker men hon kan också gå på fest nykter. Resten av gänget är jag osäker på men så länge jag håller mig på min kant och går hem tidigt ska det nog inte vara några problem. Jag kan alltid skylla på huvudvärk och fly fältet om det blir för jobbigt.

Tack igen AlkoDHyperD. Den här reflektionen gav mycket!

Hej!
Allt bra här. Ville gå in och skriva förra fredagen pga skulle på en middag med alkohol men kom inte in på forumet.
Ja Elias det blir några veckor nu, har inte varit helt vit men närapå. Förra fredagen då, födelsedagsmiddag i hemmiljö. Hade inte tänkt dricka någon alkohol men det fanns folköl så det blev totalt en burk och sen hälldes det upp varsitt glas bubbel och jag hade absolut kunnat säga nej men ville inte dra åt mig uppmärksamhet, ville smälta in och visst, gärna känna ett aldrig så svagt rus i kroppen. Men, jag sippade på det där glaset i en timme typ. Så det kändes ändå bra.
Dagen efter firade jag och min man 11-årsdag och då hade jag planerat ett glas rött vin till maten. Vi åt hemma och det blev totalt två glas vin. Gott var det men det gick bra att sluta där. Vinaren står fortf kvar hemma med någon deciliter kvar som jag inte kommer att dricka, kanske åker det i grytan på söndag.
Imorrn ska jag på födelsedagsfest och det känns lite tufft. Jag har kollat a-fria alternativ med värdinnan och det finns, både a-fritt bubbel och öl. Min plan är att ta ett glas välkomstbubbel som jag kan "hålla mig i" nån timme tänker jag. Det är flera fina vänner på festen så det är ju tryggt men ändå känns det lite segt att inte ta nåt glas vin. Men jag ska plocka fram den där känslan av att det är spännande att prova något nytt. För att inte tala om alla fördelar. Jag har haft det rätt lugnt i själen nu och inget längt efter att gå ut på krogen och partaja. Mycket fokus ligger på våra nya familjemedlemmar kissarna och att jag hoppas mycket på ett nytt jobb som jag sökt.
Manda-katterna kommer från ett katthem, de är 3 och 4 år gamla och är hur mysiga som helst. Dag 17, bra jobbat! Ja, nu strävar vi vidare mot fortsatt lugn i själen, inga unkna bakissöndagar. En sak till-det ska bli roligt att klä upp sig inför festen imorrn och jag ser fram emot att dansa.

om ärlighet som fick igång tankeverksamheten hos mig. Ärlighet är för mig grundbulten i min nykterhet, men jag kunde ändå inte skriva att jag säkert skulle vara helt ärlig här inne om jag planerade ett återfall. Om jag var mitt inne i ett återfall skulle jag ju bara dra mig bort, läsa kanske men absolut inte skriva, det här handlar om de där dagarna innan. För mig finns det två olika sorter, dels är det de där återfallen som kommer som ett pärlband med kort tids nykterhet emellan, de som man kanske inte ens ska kalla återfall; mer som att vara på ett stormande hav, ibland är man på en vågtopp med skummet yrande runt öronen och vinden som sliter i håret, ibland är man i en vågdal där det är lite lugnare, men det är ändå bara tillfälligt; man är snart uppe i stormens raseri igen. Sedan finns det den andra sorten, de återfall jag har tagit efter en lång tids nykterhet: tre månader eller mer.

I de fallen vill jag nog påstå att det handlar om planering. De börjar inte så, det är ofta bara en vag känsla långt bak i mitt sinne, en känsla av att något fattas, att jag vill ha något mer, en slags rastlöshet som jag inte får utlopp för. Så börjar det, ungefär som om man sitter i en av de bakre berg-och-dal banevagnarna när tåget åker över det där första krönet. Man märker att farten ökar men man är inte riktigt i den första branta backen än. Så, någonstans längs vägen, ofta ett par dagar innan återfallet är ett faktum, förvandlas jag till Mr Hyde, då finns ingen återvändo, alla ingredienserna till den giftiga soppan finns där och allt jag behöver tillsätta är alkohol. I det läget vill jag helt enkelt inte bli stoppad, precis som Linus skriver i NT's tråd. Även om det är ett par dagar kvar tills jag börjar dricka är jag ändå mitt i återfallet, jag behöver inte ens ljuga, allt jag gör är att dölja sanningen för mig själv och min omgivning.

Det är en av anledningarna, kanske den viktigaste, till att jag skriver här varje dag. Jag försöker sätta mina tankar och känslor på pränt i förhoppning att jag ska upptäcka vart jag är på väg medans jag fortfarande har en gnutta förnuft kvar. Ofta blir det ju mest bara svammel om ditten och datten, men det har ändå en funktion, jag får en bäring på vart jag är på väg. Innan jag rullar över det där krönet på väg ner mot avgrunden är jag helt ärlig i det jag skriver och det är just nu mitt enda försvar. Jag stortrivs med mitt liv som nykter och jag är säker på att det bästa sättet för mig att få behålla det är att skriva, oavsett om jag har något att skriva om eller inte.

Ha en härlig fredag allihop!

Jag som är motvalls i alla lägen tycker det är lätt att vara den enda som inte dricker i ett sällskap som inte spottar i glaset. Jag slipper dricka själv men kan ryckas med i de andras stämning. Blir lika berusad som sällskapet fast utan baksmälla dagen efter ?
Fast jag vet ju att det är lite ovanligt, hur jag själv funkar, många skriver ju att det är lätt att blir sugen, eller har svårt att säga nej om någon bjuder. Du känner dig själv bäst och kan förmodligen räkna ut hur det kommer att bli för dig.
Klarsynt reflektion, det du beskriver om omedvetet planerat återfall. Först "se till" att få en anledning, stress (genom att samla uppgifter på hög) sedan tillfälle (bjudningen). Snyggt inramat...kan det vara så att dina farhågor är besannade? Vad skulle de där två mörka IPA ge dig egentligen? Mer än risken att trigga återfall, antingen direkt genom att du blir bjuden på plats, eller indirekt om allt går bra genom att det ger signaler om att du kan dricka socialt och gör om det vid nästa tillfälle. Vem vet vilket kommande tillfälle som i så fall urartar.
Visst är det bra att börja umgås med vänner om du upplever att det varit lite för lite sådant, men, är det verkligen den här typen av sociala sammanhang du behöver? Om det är personer som "inte spottar i glaset", hur är de att umgås med till vardags? För om det alltid är alkohol inblandat - det vet jag ju ingenting alls om utan spekulerar bara - behöver du dem då?
Det låter annars jättebra att få andra intryck och komma ut bland folk. Klarar du att säga nej om man bjuder, hjälper det om du ser det som en utmaning och säkrar upp genom att ta bilen dit? Tar du bilen behöver du ju heller inte förklara närmare om någon undrar varför du inte dricker.
Ha en go fredag, hur du än beslutar!

Jag är en människa som älskar listor. Det snurrar så många tankar i mitt huvud och alla måsten byggs upp så till den grad att jag inte kan tänka en enda ren tanke. När jag skriver ner alla de tankarna, alla ”måsten”, på ett papper blir det lättare och varje gång jag får stryka en punkt blir jag lättad, glad och nästan lite stolt över mig själv.

Igår var en dag då jag försökte existera utanför det där. Det resulterade i att inget skolarbete blev gjort och hemmet ser ut som ett bombnedslag. Därför tänkte jag att jag skulle lägga i en högre växel nu. Listan för idag blev lång. Väldigt lång. Skriven i olika färger för att representera skolsaker, hushållssysslor och övriga saker som behöver göras. När den var klar fick jag en lite klump i magen. Hur ska jag hinna? Det slutade med att jag highlightade två punkter på skollistan och tre på den övriga listan. Resten gör jag i mån av tid och lust. Stressen är en stor trigger och jag misstänker att jag undermedvetet håller på att planera ett återfall.

Vi är bjudna på fest idag, jag och min man. Till folk som inte spottar i glaset om man säger som så. Till och från har jag velat ut i den här festen men nu lutar det åt att jag vill gå. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg att jag inte har så många vänner och att jag knappt umgås med någon (bortsett familjen) och det här vore ju ett bra tillfälle att komma ut och vara social. Men så var det ju det där med alkoholen. Igår eftermiddag/kväll funderade jag väldigt mycket över det. Jag tänkte att jag kunde köpa en eller två riktigt mörka IPA som jag vet att jag tycker om men inte kan dricka fort, de är alldeles för mäktiga för de, och sedan gå hem tidigt. Vi har ändå ingen barnvakt så det skulle bara vara jag som går dit och då kanske maken kan hämta mig med bil på en förutbestämd tid. Lite så tänkte jag igår. Idag vet jag inte alls hur jag ska tänka. Finns det risk för att jag tar ett ordentligt återfall efter det? Antagligen. Kommer jag ångra om jag står över den här festen? Det tror jag, det var så länge sedan jag var iväg... Kan jag gå nykter, utan medtagen dryck? Ja, kanske men då vet jag att jag kommer bli bjuden på än det ena och än det andra. Hmm...

Jag tycker inte du ska dricka på fredag och det hade nog inte skadat om du undviker alkoholen på lördag heller. Visst är alkoholen ett lätt sätt att sätta guldkant på helgen, men är det inte det vi försöker vänja bort här? Den där guldkanten måste vi få till på något annat sätt. En dag kanske alkoholen kan vara till hjälp igen, men innan man kan leva ett bra liv utan tror jag alkoholen förstör mer än den tillför.
Du får självklart göra som du vill, men kom in och berätta hur det går! Jag tycker det är trevligt att följa din resa och skulle sakna dig om du försvann.

Hur känns det med träningen? Har du tränat regelbundet tidigare eller är det någonting nytt du tagit upp? Vad tränar du?

Som du skriver i inlägg #75 så tar det tid att bli hel när man gått sönder av A. Det tråkiga är att man hamnar där igen, och går sönder ännu mer, om man börjar igen. Vi som utvecklat ett beroende och druckit för mycket har fått våra hjärnor och beroendecentra omprogrammerade av A, och det ändras eller försvinner inte oavsett hur länge vi avstår.
Så mitt råd är att du fortsätter att må bra och bli starkare, en dag i taget, med ett liv i frihet JoYo.
Livet är vackert och värdefullt när det levs nyktert.
Du är värd att få leva nykter.

Ja Elias, det är bita ihop jag får göra. Jag är ganska öppen med att jag jobbar med att dra ner mot fru o kompisar. Viktmål funkar periodvis bra men tex sista veckans slarv kommer nog synas på vågen tyvärr. Annars var jag typ halvvägs. Extern hjälp känner jag att jag måste klara mig utan för mig själv för en hållbar sund förbättring men kanske borde jag fundera på det om det blir samma sak igen nu. Tack för pepp,

Har bestämt mig. Nu får det vara slut med vinpimlandet. Dricker tills jag tappar minnet och somnar ofta i soffan efter lite fyllätande. Inget jag är stolt över. Har blundat för fakta alldeles för länge. Jag är alkolist. Häller i mig vin som om det var saft. Nä i dag när jag kommer hem hamnar rosévin i slasken
Kunde jag dessutom bli portad på systemet skulle mina chanser till ett nyktert liv öka dramatiskt. Men jag vill verkligen bli av med mitt missbruk
Det finns inga ursäkter för att fortsätta. Vill ju vara fräsch och sund. Tränar på gym och tänker på vad jag stoppar i mig. Ända till vi kommer till alkoholen. Då slutar jag plötsligt att tänka.

Tar in dina ord och tänker om! Och ja, träning är bättre. Och som du skriver, en bra ursäkt för att inte dricka! Tack för stöd!

Mår som jag förtjänar,, dvs som en prinsessa( hmm, kanske till att ta i) :)
Fortsätter på min nyktra bana.

Kram

Det låter som om du ännu inte bestämt dig. "Velar", som sagt.

Grattis och kämpa på vidare.
PS onödigt att dricka vin i morgon, iaf om du ändå ska göra det på lördag...
Tycker iaf jag
Träning är mkt bättre, går även som ursäkt för att inte dricka vin på en fredags kväll

Den 19 va jag full
Sorry!
Nu nykter igen sen dess.
Nåt har hänt sen den söndagen eller vad det va, rastlösheten är borta.
Sover som en stock.. allt är tipp topp med andra ord.
Men har lärt mig att det vänder fort.
Fler på jobbet har jag sagt ser ut som en ny människa, det stärker mig.
Ni stärker mig, tack för stöd och support alla :)))

Alltså ja, nu har det snaaart gått två veckor som jag hållit mig nykter (minus 1 dag) .
Idag har varit en bra dag, jag har känt mig som mig själv igen och vart glad och inte irriterad på allt och alla. Vaknade 11, gick ut med hunden, for på gymmet och körde lite styrka och sedan vidare till jobbet. Då jag kom hem stod maten på bordet och efter det gick vi ut och lekte i all denna snö som kommit (kunde inte den fått komma på julafton?) hur som, nu ligger jag i badet och är inte alls sugen på en droppe, är helt slut i kroppen och ska nog försöka somna tidigt ikväll. Helgen är välplanerad med bio och mys. På lördag ska vi ut på isen och grilla och dricka nån öl, får se hur det slutar och hur det kommer att gå! Gruvar mig för morgon dagen dock... Haft planer på att åka till bolaget medan sambon jobbar och fixa en flaska vin jag kan dricka imorgon då hon somnat. Velar fram och tillbaka! Vi ska ju dricka på lördag så borde kunna vänta. Men alltså, helgen är ju så mycket mysigare om man får sörpla på ett glas vitt. Varför? ...

Skulle för övrigt till alkoholmottagningen idag, men ringde och bokade om tiden till nästa torsdag för att jag skulle få träna. En rätt ok orsak...? Hoppas jag känner mig mer taggad nästa vecka! Ha en fin kväll alla som kämpar! Och kom ihåg, vi är starka tillsammans <3

Jag kan inte bestämma att vara nykter 50 dagar till. Men kan konstatera att känslan är skön! Jag vill vara nykter idag! En dag till! Jag väljer att vara klar och nykter nu!
Kanske jag blir sugen på vin och ramlar dit. Eller så är jag nykter alla kommande dagar. Min önskan är att fortsätta vara starkare än suget! Jag vill vara nykter!⭐

Hej Limpinbizkit.
Du har säkert haft oturen att födas med en särskild känslighet för alkohol. En känslighet som yttrar sig i att man aldrig får nog. Jag vet vad jag talar om efter mer än 50 års erfarenhet som alkoholberoende/alkoholist.
Jag är övertygad om att det bästa du kan göra är att ta hjälp. Kontakta en beroendemottagning eller likvärdigt men se till att du träffar ett proffs någon som varit med ett tag. När du berättar om din relation till alkohol kommer du att få hjälp. Gå också gärna på några AA-möten, där och här på forumet finns den verkliga expertisen.
Hade jag lyckats sluta med alkohol i din ålder hade jag säkert fått ett mycket bättre liv. Att jag överlevt så här långt får man tillskriva turen.
Ta tag i detta nu!
vänligen
Ikaros

Tänker på dig! Kram ❤

Eftersom du tydligen upplever alkoholen som ett problem du inte själv har makt över är du i en klar riskzon. Alkoholist eller inte är svårt att definiera och ibland undrar jag över om det är så meningsfullt. Detta med toleransen är också illavarslande. Jag byggde till exempel ett helt hus med hjälp av alkohol när jag var ung.
Jag tror att du hamnat rätt i att vända dig hit för att läsa och skriva här. Sedan tror jag att du skulle försöka med några besök på AA. En hälsoundersökning på vårdcentralen är inte heller fel. Levern och bukspottskörteln kan snabbt ta stryk om man har otur.

Om du undrar så tror jag utifrån min erfarenhet att du är på väg mot att skaffa dig kraftiga alkoholproblem. Detta säger jag utifrån vad du skrivit och givetvis är jag glad om jag har fel.

vänligen
Ikaros

Du för en tuff kamp och din tillvaro är fylld av alkoholrelaterade situationer, både privat och jobbmässigt. Såklart att det är svårt! Men döm inte dig själv för hårt. Du beskriver din tvåveckorströskel och den verkar vara genomgående sedan du började skriva här. Alltså, sätt målet till tre veckor och bered dig på en helvetes flaskhals. Finns ju tyvärr inga genvägar. Bit ihop käkarna så de knakar, kör naglarna i handflatorna, ut och spring, tänk på allt negativt a för med sig osv... Vändningen kommer! Vi hade en gemensam målbild på -15 kg, med a-fritt som en del av vägen dit. Du kanske ska lägga fokus där, så att det blir mer naturligt även för dina festkompisar att du avstår? Kan ju vara skönt att inte ständigt behöva förklara.
Kan extern hjälp vara något?

Kämpa på och all styrka till dig!!!

Hur är det med dig? <3
Hur har du det?

Kramar

//MM

Ja går uselt för tillfället, så mycket fällor, fester, middagar etc. Dom överrumplar mig. Har en middag imorgon och tänker nog inte ens försöka avstå då tyvärr då jag kommer behöva ett socialt balsam för att härda ut. Men tänker att jag från lördag startar ny sund period. Två veckor minst så hoppas jag komma över den tröskeln den här gången

Ibland behöver jag tid då jag bara stänger in mig och existerar utanför allting annat. Jag behöver tid helt på egen hand, helt själv och utan krav på saker som ska presteras under den här tiden. Ensamtid är nog viktigt för alla men redan under min tonårstid kunde jag reflektera över att jag värdesatte den där ensamheten mer än gemene man. På den tiden hade jag aldrig kunnat sätt ord på det, dels för att jag inte förstod känslan fullt och dels för att det var ”konstigt”. Alla andra verkade ju söka sällskap och fylla alla tomma luckor så gott det gick. Hur som helst så var det inte så svårt att få de där ensamma stunderna, jag flyttade hemifrån redan som 16-åring och hade en hel etta för mig själv. På den tiden fanns heller inte internet i var mans ficka så som idag. Jag var nog 19 år innan jag och min pojkvän (nuvarande man) skaffade en dator och det tog ännu längre tid innan jag fick min första smartphone.

När väl internet gjort sin entré i mitt vardagsliv och vi i samma veva fick barn blev det mycket. Mycket internet. Mycket tid med barnet, sedan med barnen. Mycket intryck över att ensamheten är någonting konstigt som ska undvikas till varje pris. Speciellt nu när man kunde ring, sms:a, chatta online och jag vet inte vad. Att jag dessutom levde med tre personer, varav två var helt beroende av mig, gjorde att jag aldrig hade möjligheten till den där totala ensamheten. Kontaktbar 24 timmar om dygnet och skulle lite tid för stilla reflektion dyka upp dödas den lätt med facebook, instagram eller något liknande. Samtidigt har jag nog aldrig känt mig så ensam. Vårt första barn föddes strax efter att jag gick ut gymnasiet och alla min vänner flyttade. Jag blev kvar, livrädd för att släppa in någon i rädsla för att jag skulle bli dömd som en dålig mor. Det fanns så mycket osäkerhet där i början av moderskapet.

Åren gick och jag lärde mig leva med det. Barnen blev större (och oj vilka fina barn vi har lyckats uppfostra!), maken började jobba regelbundet och jag som studerar har möjlighet att vara hemma medan alla andra är borta. Perfekt. Dags för ensamtid. Dags att bara existera, bara vara, reflektera och finnas till. Idag tänkte jag ta mig en sådan dag. Jag bestämde mig för att jag förtjänar det. Jag längtar efter de där dagarna i min lilla etta då jag kunde sitta vid köksbordet och skriva dagbok, plocka ihop det som såg rörigt ut, diska, måla naglarna och dagdrömma. Allt det där enkla. Så, efter att ha lämnat av barnen på skolan gick en timme åt att brottas med mitt dåliga samvete, ”du missar så mkt plugg och bla bla bla”. Sen var det något idiotiskt mobilspel som plingade till och jag hamnade där. Sen hittade jag en intressant tråd här på forumet. Vips så var klockan närmare två och barnen kom hem igen.

Visst har jag haft tid för mig själv. Men den har på intet sätt spenderats på det sätt jag hade velat. Inga stilla reflektioner, inget dagdrömmande, ingen möjlighet till att slå av hjärnan och bara flyta runt i stilla ro. Har jag tappat den förmågan helt? I perioder tror jag att alla de förväntningar och krav jag har på mig själv gör att jag inte ens kan tillåta mig 5 minuters eftertanke för om jag gör det går jag sönder. Det är då jag kommer inse att det här inte fungerar och jag vill inte det, jag vill inte det. Då är det bättre att vara i ständig rörelse, att ständigt utsätta sinnet för något, från morgon till kväll. På kvällen kan man ta sig ett glas eller tre för att varva ner och somna. Eller slockna.

Eller är det så enkelt att jag som är ensam mest hela tiden (undantaget min man och mina barn) inte kan uppskatta ensamheten idag? Är det för att jag nästan aldrig umgås med vänner (på riktigt) som jag inte värdesätter eller vågar utforska ensamheten i stillhet utan känner ett behov av att fylla ut den med digital stimulans?

Kanske blev den här tiden framför tangenterna en del av de där jag saknade. Istället för att skriva med papper och penna så blev det på en skärm. Kanske är det okej. Kanske blev det rörigt och kanske orkar ingen läsa men nu har jag fått skriva av mig lite. Jag har fått börja bena i allt det där jobbiga och jag känner inte ens något behov av att dricka för att döva det. Inte just nu. Ikväll får vi se.

Vilken berättelse....
Starkt att läsa.
Tack!

Det låter ju jättebra! Vad skönt att du fick en sån positiv feeling av att somna nykter!

Okej jag förstår, nej men som sagt, man får ta det i den takt man själv känner passar. Skönt med en tidig kväll, skulle jag också behöva! Ha det fint!