Senaste kommentarerna i forumet

Det låter ju jättebra! Vad skönt att du fick en sån positiv feeling av att somna nykter!

Okej jag förstår, nej men som sagt, man får ta det i den takt man själv känner passar. Skönt med en tidig kväll, skulle jag också behöva! Ha det fint!

...Är så god efter en tid utan alkohol. Och lite klarare är allt hjärnfunktionen.
Njut!

Hej
Hur har du det??
vänligen
Ikaros

Hej IKaros
Jag kan känna att det kan bli lite mycket öldrickande på vardagar. Jag blir trött och grinig.
Lite rädd för att bli alkolist är jag då jag redan har ett beroende.
Försöker nu att hitta öl med lägre alkoholhalt så att jag kan må bättre dagen efter. Jag drack en 33cl mellanöl igår och mår bra idag.

Underbart? Vete fan.
Det är inte så att min hjärna varit spritindränkt. Men nånstans har mitt ansvar vaknat. Och det gör mig ledsen.

Jag har försökt att gråta när jag ser sorgliga filmer eller hör sorgliga låtar. Men eftersom jag blev slagen som barn och mobbad i skolan så är det en svaghet att gråta. De är nog lite det som är mitt största problem. Men jag ska göra som du föreslår att göra det ensam så kanske de går lättare. Tack för svaret och tipsen ❤

Att leva är att vilja
Att vilja är att leva

Jag vet att du har viljan och det är egentligen det enda som krävs av dig.
Att vilja själv.
Knepen kan du.
Styrkan kommer.

Hoppas på snabb tid för dig.
och
ger dig en varm varm kram.

Och du, om detta är botten så finns det ju bara en väg
och den är UPP! ;-)

Visst är det förunderligt hur man kan prioritera, och rättfärdiga, sina utgifter. Eller kanske är det så att man blundar för dem? Jag vet inte hur många gånger jag och min make har sagt "om vi börjar spara nu så har vi råd till X lagom tills Y". Sen börjar suget, ett glas vin, en öl ... de är ju ändå inte så dyrt och jag pluggar ju ändå så jag har inga pengar och efter allt slit i veckan förtjänar jag faktiskt ett glas i soffan ikväll! Logiskt. Verkligen. Slösa bort de pengar du inte har.

Nu när jag tänker på det eskalerade nog mitt drickande en del efter att maken fick jobb. Då hade vi råd att köpa hem på ett helt annat sätt än när han var arbetslös och jag studerade. Måntro hur mycket pengar vi egentligen spenderat på bolaget? Jag vill nog inte veta...

Stå på dig i ditt beslut om att inte ta med giftet på resan!

Behöver peppet och bra att inspireras av folk som lyckats ändra som du verkar gjort alkodhyperd. Måste inse nu inför nästa längre sunda period hur svårt jag verkar ha för att inte dra ut en after work till en hel vecka vilket typ är fallet nu. Men tröstar mig med tanken att jag faktiskt på riktigt vill förändra och att trenden i stort går åt rätt håll.

Tack för din delning! Och tänk vad bra att vi bor i detta fantastiska land med vår sjukvård! Jag är glad att du är här!

Finns det andra tillfällen du kan släppa fram tårar? Ibland är det lättare att gråta i sammanhang då det inte handlar om ens egen sorg. Anledningen till att ha svårt att gråta kan vara avsaknad av tröst eller avvisande av anknytningspersoner under uppväxten så att dessa uttryck tvingats tryckas ner eftersom små barn för att överleva måste göra allt de kan för att behålla kontakten med anknytningspersonerna. Om gråt till exempel medförde att man blev ifrågasatt eller den som tog hand om en själv hade svårt att hantera sorg slutar man "känna" den - det är ju inte någon idé. Sorg för egen del blir något man sedan inte ens har förmågan att känna eller tillåta sig uttrycka.
Däremot kan man ha lättare för att sörja eller känna sig ledsen när det gäller andra.
Så för att träna på att gråta, vilket faktiskt är ett sätt att hitta känslan och våga ha den även för egen del, är att lyssna på låttexter, eller se filmer som väcker känslan.
Prova att göra det när du är ensam.
Sedan kan du även undersöka vad du tänker om dig själv när du tänker på din pappa, om du börjar gråta.
Jag har samma problem, men börjar lära mig genom terapi. Första gången jag grät över min mormor var i bilen till jobbet några dagar efter hennes bortgång och jag kommer ihåg att jag tänkte att jag "framkallade" tårar och att de inte var äkta.
Senare kom jag på stt eftersom min mamma var ganska paranoid och jag ofta blev anklagad för att ha onda avsikter, eller manipulera eller att det jag kände inte var på riktigt, så är det ju inte så konstigt att min egen gråt ifrågasattes av mig själv.
Att prata med någon om dina känslor, eller skriva här som du gör, är också en slags träning. ❤️

500 kronor igår var för mycket för en stavmixer. 350 kronor på vin var helt okej.
Konstiga prioriteringar....

Hela dagen var ett slags förberedande för att dricka vin till kvällen, tror jag. Dessa tankar som malt kring kommande resa, har gissningsvis haft mer att göra med alkoholsug här och nu än jag förstått! Igår var jag och handlade mängder med mat, hade pressat iväg mig trots att jag egentligen var för trött. Var på väg till systembolaget intill när jag mötte min gående dotter, så jag stannade givetvis bilen och så åkte vi hem. Jag låtsades att jag svängt av för att plocka upp henne. Åkte hem och bar in mat för 1900 kronor från Willys (många påsar alltså). Sa jag också att jag hade sönder min älskade stavmixer häromdagen och jag såg en ny för ca 500 kr men den lämnade jag kvar på hyllan i väntan på att lönen ska komma.
Sen..vad gör Hjärn(O)klara jag? Parkerar bilen? Nej, kollar klockan som är runt 16. Ringer min man och säger med glad/skämtsam röst "ska jag åka och köpa vin för att jag varit så duktig och handlat mat idag, så dricker vi det ikväll?" "ja, för fan" svarar han omedelbart! Det hela slutar med att jag åker och hämtar honom från jobbet och så åker vi gemensamt till systembolaget och köper vin. Jag en flaska vitt (mitt omedelbara kryptonit) och han väljer en box rött (som givetvis är till oss båda) och så hem. Snabbt in med vinet i frysen medan jag plockar fram maten. Och så aaaaaaaah, släppa ner en isbit i vinglaset och hälla i mig första. Jättegott! Och så mat och där tömde jag det sista i "min" flaska. Övergick till rött vin. Men vet ni, inte ens tre timmar efter jag kommit hem var jag så illamående och trött att jag blev hjälpt till säng där jag somnade före klockan 20. Sovit oroligt hela natten, vaknade nu vid sex med den välbekanta känslan i kroppen. Lätt huvudvärk, sur smak i munnen, inte utvilad. Och idag blir inte mycket gjort.

Det beslut jag fattade förut var grundat just på morgonupplevelser likt denna, för korta kvällar, generande socialt beteende, minnesluckor etc. Den mängd alkohol jag tål har minskat betydligt för varje år som gått efter min gastric by pass operation. En flaska vin hade tidigare inte gett mig samma berusningsgrad, men nu gör den det. I kombination med ärftlighet på alkoholism och psykisk ohälsa är det en farlig roulette jag ägnar mig åt.

Om jag dricker under resan kommer jag att sabba dagarna genom att må som jag gör idag, kvällarna blir för korta. Varje gång jag väljer att göra "ett avsteg" innebär för min del att jag kommer att tycka det är okej att dricka då och då, tätare och tätare. Till sist är jag nog uppe igen på att vara berusad 3-4 kvällar i veckan med en ständig trötthet, dålig sömn och hjärndimma som följd.
Alltså är valet självklart, eller borde vara det. Just nu är det självklart nej till medhavd dryck!

Och åter..så lurig vår hjärna är..där var jag så upptagen med att oroa mig för helgen och kommande vecka att jag inte såg återfallet igår komma, eller i vilket fall inte tillräckligt tydligt.

Tack snälla rara ni som läser och kommenterar det jag skriver! Ha en jättefin dag! Kram på er!

Er skidsemester låter underbar, jag älskar snö och vinter. Dessutom är du väldigt duktig på att uttrycka dig i ord!

Jag tycker AlkoDHyperD skriver något väldigt viktigt i inlägg #104. Hur skulle en helgs drickande (även om de är med måtta) påverka din nykterhet då du kommer hem? För mig gick det inte. Jag trodde jag kunde ta några öl en kväll för att sedan ha ett längre uppehåll men sen blev det ännu en kväll och ännu en och ... ja. Du förstår. Därmed inte sagt att det blir så för dig! Vi fungerar alla olika.

Tillslut får du nog göra som Nya tider skriver och ställa dig frågan: Vad kommer du må bäst av?

landar snart i Sydafrika. Det är början på hans livs första stora äventyr, han ska under sex månader resa jorden runt. Han är i min ålder och har bara varit utanför Sverige ett par gånger i sitt liv och då har det handlat om charterresor med reseledare, helpension, guidade utflykter och hela konkarongen. Dessutom har han ett fysiskt handikapp som gör hans vardag lite besvärlig ibland. Han har då och då sagt att han tycker att hans liv hittills har varit förutsägbart och lite enahanda, han tycker att han inte har åstadkommit något. Så det hade väl varit lätt hänt att han, nu när ålderskrämporna börjar sätta in, hade satt sig ner och tyckt synd om sig själv. I stället han han sagt upp sin lägenhet, sålt de flesta av sina tillhörigheter, magasinerat resten och gett sig ut i världen.

För att hålla kostnaderna nere kommer han att jobba som volontär då och då. På det sättet får han lära känna folk och kultur mycket närmre, han kommer ju att bo i lokala familjer och jobba med lokalbefolkningen, med sådant som är viktigt just där och då. Jag har alltid föreställt mig volontärarbete som ett gäng svettiga människor som står ute i djungeln någonstans och bygger hyddor och hackar i jorden med primitiva redskap, men uppenbarligen är det mycket mer än så. På hans första stopp i Sydafrika ska han vara assisterande tränare åt ett surfingteam sammansatt av ungdomar som har varierande typer av sociala och personliga problem. Jag måste säga att beundrar honom, jag är osäker på om jag själv skulle våga ge mig på att ta ett så stort steg för att förändra mitt liv. Det är väl en sak att flytta norröver och köpa en snöplog men att sälja nästan allt man äger och ge sig ut i världen, nja, jag vet inte...

Jag går ofta ut på balkongen och röker, för det mesta har jag hunden vid min sida men ibland har han bara inte lust. Det kan vara för att det regnar eller att han tycker han har annat för sig, men han verkar se det som sin plikt att hålla mig sällskap. Det är ganska uppenbart, för när jag är där ute ensam kan jag se honom stå och kika runt ett hörn på mig. Jag ser bara halva ansiktet; ena ögat och ena örat, han smyger lite och hoppas nog att jag inte ska upptäcka honom. Om han blir medveten om att jag har sett honom så suckar han och kommer fram till dörren och sätter sig pliktskyldigast bredvid mig. Och då får jag naturligtvis dåligt samvete och suger i mig cigarretten som om det handlade om en tävling. Jag ser fram emot våren då jag kan sitta i trädgården, ha dörren öppen och låta hunden göra vad han vill.

Ha en bra dag allihop!

Du har människor nära dig som stöttar dig. Vi är många här inne som stöttar dig. Men det viktigaste är att du själv vill och önskar komma bort från a-helvetet, och du har kommit långt i den processen , och du kommer att lyckas. Du kommer att vinna kampen.

Styrkekramar!

Det slog mig på kvällen, när jag skulle lägga mig, att jag var nykter. Alla mina tankar var så klara. Det fanns en skärpa i allt som vanligtvis inte finns där. Jag sov hela natten och vaknade utan ångest. Vilken känsla!

Norrlansbrud: Han verkar vara med på att det blivit för mycket och på att jag vill ta några vita veckor men förstår nog inte vidden av problematiken och jag har inte kommit till den punkt då jag vill diskutera det heller. Jag behöver tid på mig att nöta och stöta det själv och med stöd från alla här inne.
Det blev inget bad. Det blev tv och ett totalt meningslöst spel på mobilen, extra mys med maken och sedan tidig läggning. Jätte skönt, jag har några timmars sömn att ta igen!

Jag är så glad att jag hittat hit och läst era inlägg! Vill också bli fri från detta! Vet ju att det jag gör är fel, mår 1000 gånger bättre när jag låter bli. Sökte hjälp själv för jag kände att nu går det åt helsike. Möttes tyvärr av en psykolog som kändes fördömande istället för stöttande. Efter att jag suttit där och vräkt ur mig all skit som hänt under mina 52 år och att jag behöver hjälp med både min situation på jobbet, min självkänsla och min alkoholkonsumtion så kändes det som hon tyckte att jag var svag som inte kunde hantera det. Kan ju vara en fråga om personkemi också...och när man redan känner sig misslyckad att då träffa någon som sitter på en fin adress, supervälvårdad och framstår som överlägsen! Får byta helt enkelt och sen hänga här. För nu måste mönstret brytas!

Tack fina du! Blir så glad av din stöttning, verkligen. Du är en riktigt godhjärtad människa Lerigen❤ Just nu känns det lite bättre igen, det går väldig mycket upp och ned. Jag är nykter och fri från nikotin också det känns förstås skönt, att inte ha några beroenden och inte göra kroppen illa. Hoppas att det snart ska bli bättre väder igen så man kan komma ut. Jag får hoppas på att måendet blir bättre snart men ät som sagt glad att jag är nykter. Tack återigen Lerigen för dina ord, stor kram!

Varför vill du hålla dig ifrån ölen? Finns där några problem med ditt drickande? Är du orolig för att bli alkoholist?
Ja, några frågor som jag undrar över.
vänligen
IKaros

Känner du dig inte redo ska du inte göra det. Man ska aldrig tvinga sig till sådana saker, man måste vilja och det måste kännas bra!
Jag har ju tampats med detta nu ett och ett halvt år, ensam, med familj och sambo, men har inte tagit steget förrän nu att faktiskt söka proffesionell hjälp! För ett år sen hade jag inte varit där heller, så förstår absolut hur du tänker. Det är nyttigt att jobba med sig själv till en början tror jag, då vet man lite mer då man faktiskt sitter på dessa samtal. (Tror jag) haha!

Som jag skrev på din sida så är min sambo största anledningen till att jag bestämt mig för att lägga av just nu. Då vi träffades var jag ett vrak, men hon var som ljuset som fick mig att motstå drycken på vardagar, tills i julas då allt spårade. Jag smög från jul fram till februari, hon kom på mig och gav mig ett ultimatum! Så hon är fullt medveten om mina alkoholvanor och min nykterhet. Sen kan jag inte säga att hon förstår allt, typ att jag blir förbannad och ledsen över skitsaker som handlar om att jag har sånt jävla sug.. och det är där och nu jag känner att; ja, kanske det skulle hjälpa att prata med någon utomstående, som faktiskt kan dethär!
Vi får se hur det går i morgon! Och jag hör absolut av mig! Tror på dig ikväll!

Sundare!

Har aldrig skrivit till dig men följt din kamp i tråden.

Ta all hjälp du kan få, jag, precis som du har barn, sambo och ett yrke där jag arbetar med människor och förväntas vara den som alltid tar ansvar. Jag känner verkligen med dig. Skammen, självföraktet, tankar på att inte orka finnas mer. Samtal till släktingar, vad ska jobbet och alla människor där säga?

För 10 månader sen befann jag mig där du är nu, jag tog inte hjälp och hamnade till slut på psykakuten med inläggning under en vecka.

MEN jag finns här i dag! Allt är inte fantastiskt givetvis, vissa dagar är en kamp, men jag är så tacksam att vara över på andra sidan.

Du verkar vara en så underbar person, inkännande och med ett stort hjärta.

Du klarar det här!

Håller tummarna för att det går bra för dig ikväll! Själv ligger jag i badkaret nu! Alltid denna tiden ;) haha! Testade du badet? Isf; Hjälpte det något? Åh okej.. men han vet om ditt "problem" ? Stöttande i det? Är han med på att också ta en nykter period eller gäller det bara dig?
Ja alltså min sambo är ju anledningen till att jag lagt av ett tag. Visst gör jag det för min skull också, är ju inte sunt att dricka såna mängder varje kväll. Men slutar jag inte så tar det slut mellan oss, så jag var rätt tydlig med att säga att isf måste du också vara ifrån alkohol!
Det är inga problem för henne, hon tycker inte ens om det (om det inte handlar om att man ska festa och ex ut på krogen)... var det som hände förra fredagen, hon var sugen på att gå ut och då är hon ju lite medberoende. För då är det helt plötsligt inte lika viktigt att jag ska vara nykter just då. Men då hon inte vill dricka ska jag vara nykter. På hennes vilkor alltså, vilket kan göra mig extremt förbannad. Men det är ju jag själv som satt mig i denna situation tänker jag! Tror på dig ikväll! ??

Tredje gången gillt! Du grejar det nu tror jsg. Kanske inte spikrakt, men sakta men säkert.
Och vad skönt med en make som fortsätter framåt. Och vad skönt med dig som fortsätter framåt.

Skönt att du har en plan för kvällen! För mig är jag mest sugen när jag är hungrig! Äter jag och dricker mycket vatten försvinner udden av suget! Är mycket en dålig ovana att ta till oxå!