Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Visst passar du in här! De flesta har haft situationer som liknar din och känner igen sig. Jag har också haft en tid då allt verkade hopplöst och jag drack varje dag.
Om jag kan vara till hjälp för dig är jag det gärna men någon skyddsängel kan jag inte vara. MEN skriv i min tråd så svarar jag så fort jag kan.
vänligen
Ikaros

Kram och lycka till!

Hej! Vad ska man göra som anhörig till en som dricker åt helsike för mycket den vill inte ta hjälp ifrån jobbet där finns jättebra hjälp men personen säger att det blir konsekvenser . Jobbet sköts i veckorna när den inte är hemma för att den har druckit , det kan gå flera liter vin på 2 dgr i bland mer , jag känner mig förtvivlad och ledsen då jag älskar denne så himla mycket vet att han älskar mig också , jag vet att man måste vilja själv för att kunna gå vidare han vill igentligen de men det gäller att ta första steget. Hjälp?Hela familjen lider för att han inte slutar

Ja me! Som Ikaros skriver läs gärna mitt senaste inlägg.
Skickar en kram

Gick dit i morse.... så tungt.
Några riktigt trasiga människor som de fick bära in... vill inte bli så, vill inte dit!
Läkaren berättade om hans studie ang tjockisop människor och hur SÅ många nu är alkoholmissbrukare. Tårarna rann o jag ångrar mej så att jag op mej!

Står vid ett vägskäl! Sitter på ett café med en latte. Halva mig önskar det var en pub o det var vin jag hade i muggen, halva mig saknar den personen jag var för nått år sedan.... glad, energisk och full av liv.

Nu är medicin utskrivet o jag vänder blad!
Det tar ca 14 dagar innan tabletterna verkar men skall försöka att inte smyga, fuldricka o ta dag för dag.

Kram

Jag skrev precis i min egen tråd om ambivalens gällande alkoholintag inför kommande resa. Avslutade med att jag ska fundera.
Tillbaka bland forumtrådarna såg jag din tråd och påmindes om att vi ska ta oss an ett nyktert 2017!
Tack för att du och jag gjorde den överenskommelsen! Jag blir påmind om min beslutsamhet för bara någon månad sedan. Totalt vit har jag inte varit men när jag nu räknar efter har jag på 57 dagar, druckit knappt 2 flaskor vin! Det är motsvarande en kväll tidigare!

Detta vill jag behålla, så tack igen både till dig Ikaros och er andra på forumet för att ni hjälper mig att påminna mig själv om hur bra jag mår utan alkohol!!

...åker till fjällen tillsammans med maken i helgen. Vi blir borta 5 nätter med skidåkning 4 av dagarna. Jag längtar efter vyerna, känslan när hjärnan totalt töms för fokus på här och nu, att överlämna mig till kroppens egen balans!

Jag längtar också efter den sköna känslan efter en dag i backen, då kroppen är nöjd. Att äta något rejält hemlagat.

Att dricka alkohol på de här resorna brukar vara självklart. En öl, eller två under dagen är både gott, trevligt och svalkande. Förbi afterskin för ytterligare en öl, eller tre och sedan vidare hem till stugan. Duscha, byta om och fixa mat. Vin/öl till maten..."dela på en flaska", fixa undan efter oss och så ner i soffan för att summera dagens åkning. Givetvis med ett glas, icke alkoholfri, i handen.
Rörande överens om hur bra vi har det går vi till sängs. Nästa dag likadant.

Förra året bröt jag delvis vanorna. Framme vid resmålet knäppte maken en öl och sjönk belåtet ner "aaah, äntligen framme". Jag tog en mugg the och satte mig ner med ett " aaah, äntligen framme ". En eller två öl på dagarna, ingen afterski, något enstaka glas ute på middagen.

Det var skönt, men betydligt tystare mellan oss. Jag vet inte om det var behagligt eller inte. Mest konstigt. Jag såg makens alkoholbeteende och reflekterade över hastighet men också att han, som alltid klarar det, stoppade efter ett par öl. Det har han alltid gjort när vi ätit ute. Den stora skillnaden var alltså tillbaka på rummet/stugan där jag inte drack de mängder jag brukar.

I min hjärna tror jag att det stör min man att jag ändrade dryckessätt, att jag rubbar en balans och vana som är etablerad sedan mycket länge.
Faktum är att visst blir det skillnad, men att han störs tror jag är fel.

Det han störs av, säger han, är att jag innan och under drickandet vill prata om min mängd, hur jag mår av att dricka etc. Det kan jag förstå (och förundras över att jag dricker ändå, trots att jag uppenbarligen är väldigt tveksam).

Maken dricker nu också betydligt mer sällan. Han säger att det är skönt att inte vara bakisseg.

Det som får mig att skriva det här inlägget idag är min ambivalens för resan. Det finns inget systembolag på 13 mils avstånd, alltså ska det som dricks i stugan vara nedpackat. Det finns hotell, med bar:) intill.

Jag har flera kvällar,innan jag somnat, funderat på hur mycket som ska med, alltså alkohol. 5 kvällar. 2 bagar borde väl räcka? Nej, det blir för lite. Nej, det blir för mycket. Ska jag säga att jag vill ha med, ska jag inte säga? Vad vill jag egentligen själv???

Egentligen tror jag att jag vet. Jag vill vara utan alkohol för att maximera hela resan. Samtidigt är det också en kluvenhet, vill ju ha vårt "mysdrickande" som aldrig spårar ur för mig i de här sammanhanget. Så det blir annorlunda att välja att inte ha med alkohol. Jag kan ju, om jag vill, ta den där enstaka ölen på afterskin eller gå till baren senare. Då blir det mindre mängd automatiskt.

Jag behöver bestämma mig!

Tack för dina inlägg. Till att börja med, jag tror verkligen att du passar in här på forumet precis som andra deltagare skriver. Jättebra att du tagit ett första steg och kommit hit. Det finns säkert många som kan känna igen sin i din beskrivning och om du kollar runt i trådarna mer tror jag att även du kommer hitta inlägg som påminner om din berättelse. Det låter oavsett som om du har det väldigt tufft och du nämner att du håller på att ta kol på dig själv och att du skulle behöva en partner som stöd. På vilket sätt skulle en sådan kunna hjälpa dig och vilken typ av stöd tror du att du behöver för att kunna ändra på det som du inte mår bra av!? Har du själv någon idé om vad som skulle kunna vara hjälpsamt för dig? Återigen, varmt välkommen hit!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Du lever :)
Jag har fattad nu vilka orealistiska förväntningar hade jag på livet förut. Allt skulle kännas bra, vara kul, intressant, utvecklande, bra sömn, bra mående...
Nu har jag lyckats att acceptera att det normala livet innebär dålig sömn, lidande, bättre och sämre perioder, ansträngning.
Det innebär också att jag är medveten att jag har ett mycket bra liv, att vara trött på morgonen är kanske inte hela världen.
Och korta, bra studenter, när jag kan njuta...

Utan KBT tekniker skulle jag aldrig klara mig. Bra grejs.

Beroendemottagningen har bara en tim telefontid idag och jag kom inte fram. Får försöka på nytt imorgon då de har telefonen öppen 2,5 tim.
Livet gav mig en natts djup, tung sömn. Sömn är läkande för mig, lite för mycket till och med. Vintertid går jag i ide och utöver jobbet så är det inte mycket mer jag orkar. Jobba, sova, äta. Man kan hålla sig för skratt för mindre, en depressiv tillvaro som jag kommer ur när vårsolen är ett faktum och det går att sitta på farstutrappen med en kopp kaffe, klappa katten och se hur rosenbusken invid husväggen knoppas och växer dag för dag.
Kom till jobbet som en dränkt katt, blötsnö i storlek av en gammal femkrona som vräkte över mig.
Försöker hålla tag i nuet och tillvaron, se medvetet det som finns att se och känna det som finns att känna. Utan värdering men fullt medveten. Andningen sitter envist i halsgropen men ångesten börjar lätta.
Vi har återupptagit dialogen mellan varandra i familjen och jag har en fantastisk make som vill tänka framåt med en tillfrisknande hustru vid sin sida. Barnens tillit får jag förtjäna genom att visa att jag menar allvar nu. Känslan av overklighet hänger i, läser mina egna ord här i tråden och undrar hur detta kan vara mitt liv...

istället, med en behandlingsform där de som bara vill ha måttligt med cancer lyckats till 50% och de som vill tillfriskna helt lyckats till 90%, ja då hade det varit stora rubriker. Hade det dessutom varit nya mediciner inblandade i behandlingsprocessen, hade kanske t.o.m. nobelpris kommit i åtanke.

Jag känner mig alltid så elak när jag säger det här men: Vad skönt att det inte bara är jag som drar mig för att komma tillbaka efter ett misslyckande! Självklart hade jag önskat att du inte kände så, eller att du inte tog återfall överhuvudtaget men någonstans i mitt egocentriska jag är det skönt att veta att jag inte är så onormal i alla fall.

Jag vill också till att bagatellisera mitt drickande, speciellt om jag inte blivit så jätte full. Det fungerar ju aldrig i längden, ju mer jag dricker desto mindre kontroll har jag över det. Jag kan inte sluta när jag väl börjat.

Det är så skönt att komma in här och se att de finns så fina människor, så mycket kärlek och så lite näthat! Det betyder mycket för mig som kämpar med allt de mörka.

har blivit slarviga på senare år tycker jag. Nu är jag visserligen en sur gammal gubbe, men jag dristar mig ändå tycka att stavning, grammatik och satsbyggnad är viktiga grundstenar i allt skrivande. Jag vet att de flesta tidningar brottas med ekonomiska problem och att personalen har en betydligt större arbetsbörda än tidigare, men jag kan ändå tycka att yrkeshedern borde leda till lite bättre resultat än det jag ser i många av de tidningar jag läser. Samma sak med faktakollandet; Wikipedia är jättebra men inte en hundraprocentig källa till vederhäftiga fakta. Igår läste jag en notis i en respekterad tidskrift där man säger att " en färsk svensk uppföljningsstudie redovisar resultatet för 201 alkoholberoende patienter som påbörjade behandling för två och ett halvt år sedan". Vidare skriver man att av de som valde total avhållsamhet som mål lyckades 90% medans bara 50% av de som valde måttfullhet som mål lyckades. Ingen källhänvisning eller redovisning av hur studien har gått till. Jag är ingen Google-matador så jag har inte lyckats hitta den här studien, kanske någon av våra internet-rävar kan det?

Det här är ju sensationella resultat som borde pryda varenda löpsedel överallt i hela landet. Vad är det för fantastisk behandling som lyckas få 90% av de alkoholister som går den att bli nyktra och, minst lika fantastiskt, förvandla 50% av patienterna till måttfulla drinkare? I förlängningen skulle det ju innebära att de som misslyckats med att bli måttfulla går behandlingen igen med nytt fokus och även dom blir helt rena. Tänka sig, på bara några år skulle vi ju praktiskt taget kunna utrota alkoholismen i Sverige! Men allt det blev var en liten notis i en tidskrift och jag tillåter mig tvivla på vederhäftigheten i rapporteringen. Så, i modern medias anda ska jag göra ett totalt ogrundat uttalande, helt utan referens till några fakta, och påstå att maximalt hälften av de alkoholister som har gått behandling fortfarande har en obruten nykterhet efter tre år. Men visst, jag kan ha fel, kanske bryr sig samhället så lite om oss alkisar att inte ens en behandling med en nittioprocentig framgångsfaktor får några resurser.

Nåväl, som sagt är jag vad jänkarna kallar "grammar-nazi" vilken är en av anledningarna till att jag aldrig skulle kunna bli låtskrivare, där måste man ju kunna tillåta sig att vara lite kreativ med språket. En annan konsekvens är att mina sms blir tämligen långa, jag vägrar använda de ofta svårtydda förkortningar som är så vanliga nuförtiden. Lol till exempel; jag undrar hur många som de facto sitter och gapskrattar när dom skriver det? Nej, personligen anser jag att det språkbruk som snart verkar kunna bli förhärskande i media och i personlig kommunikation är byggt på lathet och leder till förkortningar även i tankeverksamheten hos de som utövar det. Hoppas jag inte har upprört någon, i så fall: SAT, NBD, LY, .02

Ha en fin dag!

Det är steg 1 tror jag, rensa bort all möjlighet att dricka. Jag blir också helt fixerad. När det inte finns möjlighet är jag lugn. Suget avklingar efter ett tag och du kommer nog snart att sluta tänka på a. Det är skönt, när det inte upptar för mycket tid.
För övrigt är vi lika. Jag drar mig för att skriva härinne om jag har druckit. Låter det gå några dagar tills jag har kontroll. Det är oerhört dumt, dels för att jag har en tendens att bagatellisera, dels för att jag inte heller får nån ordning på när och varför. Du verkar smartare än jag där. Fortsätt med det.

Vad starkt att inte dricka! Och vad skönt att badet hjälper, de kanske jag ska prova. Ligger du bara där eller läser du/ser på fil/lyssnar du på ljudbok samtidigt?

Som du såg i min tråd så mår jag inte så bra. Livet kräver mycket just nu och jag var inte stark nog. Just nu försöker jag formulera någon slags plan för hur jag ska förhålla mig till sådana pressade och stressade situationer i framtiden. Det jag kommit fram till hittills är väl att pms:en inte hjälpte när jag väl tog beslutet att ta till giftet igen. Tyvärr är det ju lite svårt att inte ha pms.... nåväl, ska fortsätta klura på det där.

Studenten: Jag är okej, helt dum i huvudet, men okej! Jag har slutat skämmas och känna skuld för att jag är dum i huvudet. Det är kanske farligt, men nu är det lugnt igen. Kan inte dricka på några dagar. Och när jag vaknar efter en god natts sömn med några nyktra dagar bakom mig, DÅ vet jag när man mår riktigt bra. Jag älskar att sova nykter. Jag tror ju att jag kan hitta den nyktra vanan igen.
Och Vaniljsmak, läste din tråd och känner igen så mycket. Du skrev om PMS och jag funderar mycket på hur det påverkar. Jag la in en länk här i tråden för ett tag sedan som beskrev cykeln och suget. Ska läsa artikeln igen för det känns som att jag kan hitta nåt där. Egentligen är jag inte så påverkad av PMS inbillar jag mig, men jag blir lite fundersam över hur det spelar in. Ha ingen a hemma. Det är mitt tips till er alla... även om ni inte är "dumma i huvudet" nu... det kommer med a-intaget. Det är så jag håller konsumtionen ok. Jag snubblar några dagar men fortsätter inte. Och det finns oftast ingen möjlighet att falla långt då det blir till att borsta av sig direkt och starta på nytt. Så får mitt liv se ut verkar det som. Kanske bestämmer jag mig nån gång för att bli helt nykter men än så länge känns det under kontroll ( för det mesta i alla fall).

God morgon forumet! Jag har ytterligare en bekännelse att göra... Vi hade några öl kvar i kylen igår. De är inte kvar idag. Jag kan inte med att ha hemma. Redan under eftermiddagen kom tanken om att dricka bort det som fanns. Sen gick det inte att släppa. Det blev en fixering vid att bara dricka bort det sista, för att säga hej då på obestämd framtid. Hur dumt är inte det? Nåväl, gjort är gjort.

Det står en halv flaska vin där i kylen men den ska jag hälla ut! Egentligen är jag emot att kasta mat och dryck som är funktionsduglig men i det här fallet kan jag bara inte med att ha den hemma, jag är för svag för det just nu. Jag vet precis vad som kommer hända där kring 15 tiden om jag inte undanröjer frestelsen.

kaktusen: 10 minuter i taget ... så får det nog bli!

Kinna: Att reflektera är något jag borde blir bättre på att göra. Jag vet ju att jag mår bra över det men när livet går i 110 är det svårt att stanna och hitta tid. Hoppas du vill göra det här tillsammans fast jag klantat mig igen.

Norrlandsbrud: Det är så dumt att ha de hemma. Jag kan, som sagt, inte motstå frestelsen när den finns i kylen.

Hoppas eran kväll var bättre än min!

Inte lika motigt som tidigare med en omstart. Ställer mig på banan igen och startar träningen efter upphåll för influensan. Jag ska försöka hitta guldkornen i vardagen och försöka glömma chefens mobbningsattack. Fy fan, vad är det som hänt i förvaltningarna när man inte längre kan påpeka fel verksamheten utan att bli hotad med att få kicken!

Vilken jäkla natt så orolig! Vaknat, drömt, yrat!!
Vad är det som händer?

Ja jag känner verkligen igen det där! ? Vet inte heller varför det är så härligt, tragiskt nog nästan skönare än att gå ut och dricka. Man njuter av ensamheten på nåt sätt

U okaj?
Du är inte dum i huvudet.

Puss och kram ???

Så starkt och bra gjort av dig!! Detdär med att dricka några glas vin och surfa runt på datorn; vad är det för typisk grej man tycker är så himla härlig? Typ det enda jag vill göra då jag ska dricka... men varför kan man inte sätta sig och surfa runt med en kopp te i handen? Skulle aldrig falla mig in. Köpte ett Sims spel för några veckor sedan då jag forfarande drack, spelade varje kväll med alkohol i kroppen. Nu då jag slutat har jag inte suttit vid datorn en gång. Visst är det konstigt? Att sånt bara är kul om man dricker lite, man behöver inte ens vara full, bara att ha tagit några klunkar och veta att här kan jag sitta hela kvällen nu och dricka lite är ju helt fantastisk. Och helt knäppt ?
Vi kämpar på tillsammans! ????

Känner mig så igen mig i dina texter.
Dethär med att man drar sig för att gå in här, för att man är så jäkla sugen på alkohol och då vill man inte se denna sida och allt folk skriver om när man vet att man sitter med ett glas vin i handen. Men man måste misslyckas för att lyckas. Tycker det låter som att du har en jävligt stark vilja, att kunna känna att du ska lägga dig i sängen och se serier utan detdär vinglaset tycker jag är så starkt!! Själv gömmer jag mig i badkaret! Går jag in i köket och ser all alkohol är det kört. Varför utsätter man sig då för att ha alkohol i hemmet? Jooo men vadå; kan ju komma en helg vi ska ut på krogen exempelvis, onödigt att ha slängt allt då.... frågan är om det är rätt sätt? Hmm..
ha det bäst fina! Sovgott!

Det går bra! Eller, jo jag har inte druckit något! Men jag har sånt jävla humör så det är sjukt!
Mina kvällar består av att lägga mig i badkaret vid 22 och ligga där tills jag är trött nog att lägga mig! Det tar bort suget på något konstigt vis ? Har varit nykter sen i fredags, och det kliar så jävulst i fingrarna.... varje dag tänker jag då jag är på jobbet "ska jag köpa hem vodka och dricka då sambon lagt sig?" Jag är sååå nära varje dag att svänga in på systemet! Har inte gjort det, men fan vad svårt det är!

Hur går det för dig?? Hur mår du? <3

Så skönt att höra att du njuter av den vita tillvaron - och snön.
Ser fram emot när även du kan fira 50.
Sköt om dig och ta det lugnt i backen!