Senaste kommentarerna i forumet

Be inte om ursäkt! Årsdagar är jobbiga tycker jag. Hela perioden innan är tuff på nåt sätt. Tycker din a-tant verkar lite opsykologisk ibland. Vi VET att vi inte ska dricka. Problemet ligger inte där, varken hos dig eller mig. Känner att vi behöver rota i varför litegrann och sen i verktygen för hur vi ska undvika det. Att skuldbelägga är vi rätt bra på själva känns det som så just där behövs ju ingen förstärkning.

Och vet du, jag tycker att det är bra att du tänker att du är värd lite lyx och flärd. Unna dig det på väg mot ditt solsken.

Hej
Ja, jag tänkte faktiskt den tanken att du kunde vara man och gift med en man men det stämde inte med vad du i övrigt skriver. Kanske fördomsfullt men jag var helt övertygad om att det inte var så.
Men intressant med dessa sammanblandningar om kön när man inte träffar människorna.
Lev väl
Ikaros

Funderar på att "sticka"
Skulle behöva lite pepp, god mat o alkoholfritt. Är trött på mig själv, livet....
Funderar på en utomlandresa men det är inte det jag behöver! Jag behöver en omvändning i livet!
Trött på min A tant! Hon säger nykter, jag får panik..... Trött på mitt liv men orkar inte ta tag i nått, tar ett glas vin o tänker i morgon!
Vet ni nått? Vill inte ha sjukhuskänsla utan mer spa.....
Ha ha ha skrattar åt mig själv, försöker få in lite lyx till o med nu när jag är på botten med darrande händer?!
Suck!

Två veckor nykter idag! Det är första gången jag hållit upp så länge på ett bra tag. Det känns bra! :) Men. Bräckligt. Jag känner att det ligger nära till hands att vilja dricka, så det är bara att kämpa på. Inte minst med helgen som kommer. Framförallt lördag är ett typiskt tillfälle då jag är bortbjuden på en middag hos min chef och några andra kollegor. Ett mycket trevligt sammanhang, men som alldeles säkert innehåller alkohol (och i just jobbsammanhang har jag lyckats hålla alkohol till en "lagom" nivå)...

Trevlig tisdag allesammans!

Har det varit för mig med Manda! Jag klarade av att inte ta en droppe på 10 dagar och allt kändes bra men sen så tog jag några öl och jag vet om mina triggers och det är negativa tankar och stress och depression som är grunden till mitt drickande. Jag vet att jag har en inre styrka med tanke på att jag klarade av att inte dricka något på en hel månad förut. Lika stark som jag kan vara ibland lika svag är jag ibland. Jag måste försöka att hitta något annat sätt att belöna hjärnan med än alkohol för jag är trött på att vara självdestruktiv och vakna upp på morgonen trött och seg och känna att ångesten hänger över en. Vad bra att du tömt ut dina skåp på A det är smart gjort av dig och ett steg i rätt riktning. Hoppas du mår bra och att du samlat på dig många vita dagar :) Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja :)

Vi går den här vägen tillsammans! Vi tar hjälp av varandra! Faller vi hjälper vi varandra upp! Har ledigt några dagar och känner ett lugn i kroppen! Skönt att få reflektera över sig själv! Vet hur det är när livet är i full fart! Ibland svårt att bromsa! Ge dig själv åtminstone en kvart att reflektera! Jag har blivit bättre på det här! Har verktyg när jag behöver annars famlar man i luften! För mig handlar det om att hitta andrum för att orka! Kör på som ett ångvält!
Jag har ljudbok, spikmatta, mindfullnessövningar!
Sen är det ju som någon skrev här! Ta kommandot över sitt liv! Inte låta ngn annan bestämma! Jag tänker göra det här nu!

Ja onda cirklar förgör och förgör. Så lätt att ta till a som sällskap. För att minska stressen. För att dämpa ångesten. Men nu tänker jag som du när suget är som värst, tio minuter i taget som blir en halvtimme, sen en timme osv. Ha en fin dag!

Mannen jag är så otroligt kär i har lämnat mig pga mina alkoholvanor. Det gör ont. Ångesten ska vi inte tala om. Jag försöker finna styrka i att tänka att jag måste förändra mina vanor för min egen skull. För att må bättre fysiskt, för att barnen inte ska behöva bekymra sig över att mamma är alkoholist. Har ställt mig frågan 100 gånger varför jag inte kunnat sluta trots att jag vetat att det varit ett problem för mannen. Har du funderat på varför du dricker? Styrkekram till dig

Ja, en dag i taget eller till och med en timme åt gången. Det är som du säger; en ond cirkel. Tillfällig lättnad med efterföljande ångest och ändå är man (jag) dum nog att välja den vägen om och om igen...

Idag ska jag tillåta mig att bara arbeta 4 timmar om det känns som att det är de jag klarar av (även om jag har en del jag borde ta igen). Hade verkligen velat minska ner på alla måsten men att hjälpa barnen med läxorna, matlagning och utvecklingssamtal är inte förhandlingsbart. Kanske får det bli en tidig kväll med serier i sängen sen, det kan vara skönt och något att se fram emot!

Bra jobbat! rabbit
Några bra råd på vägen?
Har idag vaknat utan att ha ångesten hängande över mig, bara det är en vinst! Gäller bara att när ångesten släpper att hålla kvar känslan att bestämma sig!
Vill inte ta livet av mig! Vill leva länge!
Vad fick dig att komma till beslut och kunna stå upp föt det?

Njut av dina dagar, men låt bli att äta dålig mat.
Ha en fin dag

Det blir hela tiden en ond cirkel!
Dricker du känner man en stunds lugn! Samtidigt känner man sig hela tiden jagad för att bli upptäckt! Sen kommer den där jäkla ångesten son gör att man knappt kan andas! Tydligen är det alkoholen som ger ångesten, varför vill vi då ha den?
Ta en dags vila! Läs mycket här! Gör en plan och försök följa fen! Någon skrev hör inne att ta timme för timme ibland 10 min itaget! Själv har jag haft en ångestfri natt! Är så skönt att vakna utan dessa demoner! Tänker försöka klara 30 dagar utan alkohol! Vi kan göra det tillsammans! Jag vill inte ta livet av mig! Vill leva länge

Med vin blir texten ibland fel.... tänker en sak o skriver hälften....
Det var årsdagen av begravningen. Fick upp ett minne på fejjan. Förlåt!

Jag känner igen mig själv i beteendet du beskriver i ditt senaste inlägg. Lite över en helg, sedan lite till och ännu lite mer varvat med en vit dag för att sedan spä på ännu mer tills det slutar med bakfylla och ångest mitt i veckan. Känslan av att vara, precis som du skriver, helt dum i huvudet så man vet att det inte är bra för en!

Har du någon plan för hur du ska tackla liknande problem i framtiden?

Ja, det går ju lite knackigt. Många, många vita dagar... men sen tillbaka igen. Lite grann till helgen, normalt etc, lite mer, i smyg. Inga jättemängder, men helt klart osunt. Sön för en vecka sen 4 öl. Mån vin, tis vit, ons vin, tor vit. Fred mycket vin. Lör, sö, mån vita. Pust matchen är över för den här gången. Och jag mår verkligen inte bra av vin. Måste vara helt dum i huvudet!

Ja, de där orden sätter måttlighetsdrickande i ett perspektiv, Rabbitgirl. Om det ska funka överhuvudtaget så kan det inte vara så att man ska vara fixerad vid a när man dricker. Eller när man inte dricker. Och vi kanske har passerat det tåget allihop härinne. Ibland känns det som att det finns mer ro i de som avstår helt. Då är det en ickefråga.

Det har kommit ett par centimeter under natten och det snöar fortfarande. Snön är så där lagom blöt för att fästa på isen under så halkan är borta och knarrandet under fötterna är tillbaka. Skönt tycker jag. Annars blev dagen igår inte av det angenäma slaget; jag tillbringade morgonen på muggen och fick inte i mig mer än ett par knäckemackor under dagen. Dagen innan åt jag ett par ägg som har stått i kylen sedan före jul, jag antar att det var dom som ställde till det. Måhända skulle jag ha kollat bäst-före-datumet, eller åtminstone luktat på dom innan jag åt dom, men min uppfostran är tydligen ganska djupt rotad. Min far kunde äta mat som hunden blev sjuk av, så han hade filosofin att man provar i alla fall, blir man inte sjuk så är det ok. Lätt för honom att säga. Dessutom hade vi inte så gott om pengar när jag växte upp, så inget fick gå till spillo. Än idag sörjer jag varje matrest jag slänger.

Jag kände också en slags sorg över att inte ha tillgång till min vanliga universalmedicin i går, den som jag alltid har tagit till vid sådana här tillfällen. Jag är nog lite av en hypokondriker ändå, igår fick jag för mig att jag var på väg att få en hjärtattack. Jag tycker inte om att vara sjuk och nykter samtidigt, en sjukdom är så oförutsägbar; man vet inte hur lång tid det kommer att ta, eller om man kommer att bli värre innan man blir bättre, eller om man överhuvud taget kommer att överleva. En bakfylla är oftast värre än själva sjukdomen, men den vet jag i alla fall exakt hur den kommer att förlöpa och hur länge den kommer att sitta i. Plus att den maskerar sjukdomen under ett täcke av välbekant misär. Men igår sökte jag i stället på nätet efter andra kurer, men de inbegrep alla ingredienser som jag inte hade hemma. Och att åka till affären var uteslutet.

Inte för att jag inte kunde utan för att det skulle kunna bli alltför pinsamt. Att grön i ansiktet och lätt framåtböjd stappla omkring bland hyllorna drar till sig uppmärksamhet och det hatar jag. Jag tillhör de där sortens människor som skulle kunna ligga på gatan med ett stort hål i magen och ändå hävda att jag är ok, bara gå iväg, jag klarar mig, allt är lugnt. Jag minns den gången då jag bröt fotleden mitt ute i ingenstans. Jag var ute och vandrade och klev ner i ett hål i marken, med olyckligt resultat. Jag satt och funderade en kvart innan jag ringde 112 och frågade hur dom låg till; hade dom inget annat för sig så kanske dom kunde komma ut och ta en titt? Men så ändrade jag mig, jag ville nog fundera på saken ett tag till. Efter ytterligare en halvtimme av fruktlösa försök att ta mig tillbaka till bilen på egen hand så ringde jag igen. Hela resan in till sjukhuset oroade jag mig i första hand för om det verkligen var ett benbrott. Tänk om det bara var en stukning? Tänk om jag hade dragit igång hela denna apparat för ingenting? Jag kände mig faktiskt lättad när läkaren konstaterade att fotleden faktiskt var bruten, på tre ställen. Så igår nöjde jag mig med att tiga och lida och si! idag mår jag mycket bättre.

Dagen slutade förresten med att USA-resan blev uppskjuten, halleluja, de backade mycket riktigt när dom insåg vad det skulle kosta. Jag ska fortfarande dit, men jag åker nog först på lördag; biljetterna är billigare då. Och jag ställde in mina möten, så precis som du sade Levande får jag en lugn och skön vecka hemma. Inte illa.

Ha en härlig dag allihop!

Hoppas du är i USA och att du inte halkat omkull och skadat dig. Gillar ditt filosoferande härinne. Och nu vet jag att det inlägget kommer att få många att sucka av lättnad eftersom det kommer ung så dags som du brukar skriva. Hoppas du hittar tillbaka till tangentbordet snabbt. Vi saknar dig.
Inser nu att jag tog fel på dag och att du ju skrev igår... jaja, så kan det gå. Hoppas hitta nåt att läsa snart.

Jag har då, som jag skrev ovan, inte varit in på några dagar. När jag kommer in hit blir jag påmind om att vara nykter, om varför jag vill vara nykter och om att jag måste kämpa för min nykterhet. De senaste dagarna har jag inte velat vara nykter. Livets alla krav och måsten i kombination med en jobbig pms har dränkt mig i ångest och jag ville dränka den ångesten utan att addera ”dåligt samvete för att jag dricker då jag egentligen borde vara nykter”. Jag kände att ”det inte var några problem” då jag haft över en vit vecka och dessutom haft en vit helg. Då gör det ju inget om man ”bara tar några glas”. Det blir alltid bara några glas. I början. Det gick ett par dagar med bara några glas och de fungerade fint. Sen blev det några glas för mycket och idag är jag bakfull och har ännu mera ångest.

Jag känner mig så misslyckad i allt det här. Varför skapade jag en tråd här när jag ändå tar till giftet när allt blir jobbigt? Varför kom jag inte in hit istället? Varför kan jag se problemen när de kommer och ändå inte hantera dem på ett bra sätt?

Vad starkt att ta de tankarna och hantera dem på ett vettigt sätt! Jag känner att jag inte har rätt verktyg att hantera dem när de kommer till mig.

Hur har det gått? Du har inte skrivit på några dagar, är det livet som kommer emellan?

Sarsaparilla vad fint att se de! Tyvärr mår jag inte så bra. Jag har haft flera onyktra dagar och skämt för mycket för att komma in hit. Flera av dagarna har jag varit övertygad om att jag kunnat kontrollera mitt drickande men jag vet ju att den känslan försvinner efter ett par dagar och igår blev det för mycket. Ångest, skam, berusning som övergår i en oskön känsla, dålig nattsömn och ännu mera ångest.

Livet är för mycket och jag vet inte hur jag ska hantera det.

Är ju ett jävla under för att uttrycka det milt. Hur många gånger har jag druckit så mycket att jag inte kunnat stå eller prata? Alldeles för många gånger. Det är ett under att kroppen inte lagt av när man hade däckat. Har flertalet gånger druckit betydligt mer än 1 liter ren sprit unde en kväll, och trots övervikt så är jag en ganska liten "tjej". Jag skäms att jag inte tog detta på allvar tidigare, att jag inte insåg hur jävla farligt det var och hur jag balanserade mellan liv och död. Fruktansvärt, men jag är otroligt tacksam att jag klarat mig. Jag ska göra mitt allra bästa för att aldrig hamna i den situationen igen.

grattis!
50 dagar är riktigt bra jobbat.
Fortsätt du med 50 till.., eller kanske en dag i taget i alla fall. Som du skriver så slutar det inte där man tänkt. Även om det går bra en gång så är det lite balansgång på slak lina.

Lider med dig, men jorden går inte under. Du försöker, gör ditt bästa och det är svårt att hålka evig nykterhet. Men du kan både lova och hålla att göra fler sunda val än osunda. Det klarar du och då slipper du dö av skam när det inte funkar. Kom ihåg alla nyktra dagar du har samlat ihop. Inte så att de ska acceptera att du är full, men mer att de ska förstå att det inte alltid funkar och att din ambition är att få det att funka. Trägen vinner tror jag verkligen. Men jag är i din sits, jag med. Tycker du att jag ska stenas, skjutas, eller tycker du att man kan ha lite förståelse för att det inte alltid går så bra? Du är Sundare nu, glöm inte det! Kramar!