Senaste kommentarerna i forumet

50 dagar utan alkohol!
I lördags var det nära att jag skulle "unna mig ett glas vin". Men det där suget är inte lika starkt. Det blir starkt om jag börjar dricka. Tillbaka till noll.
Jag vill inte dricka än. Har några trappsteg kvar. Lite klarare i kropp och knopp vill jag bli. Lite starkare.
50 dagar!!! Hade jag aldrig trott för 6 månader sen när jag var där nere i mörkret och kravlade. Vad sökte jag? Fy vad jag gick sönder. Det tar tid att bli hel.

Har du fått hjälp för dina ångestproblem och nedstämdhet? Jag känner att sådana känslor har varit kärnan till att jag druckit förmyxket och velat glömma allt för en stund. Det har varit svårt att få hjälp i sjukvården upplever jag, att bli tagen på allvar

Min pojkvän har fått nog, han säger att jag svikit honom, han orkar inte mer. Jag förstår honom till viss del men upplever främst att jag svikit mig själv. Han vill ta en paus. Jag är förkrossad och vet inte hur jag ska orka. Han behöver se förändring. Det vet jag är ett måste för att vår relation ska fungera men samtidigt förstår jag inte hur han tar det som ett svek mot honom? Det är ju inte roligt att ha en flickvän som gång på gång blir för full och gör bort sig men det har ju ingenting med vår kärlek till varandra. Mår så dåligt för att jag kanske har förstört för oss.... behöver styrka

Så sant, Lena72. Solen kan lysa på dig snart. Begravningar är tungt och samtidigt ett avslut. Hoppas du var nöjd med hur den blev. Hur kommer det sig att begravningen sker så långt efteråt? Eller är det inte så länge sen? Kändes som att du skrivit att båda gått bort för rätt lönge sen. Förstår din sorg och saknad även om jag har en kvar. Det är tungt att förlora föräldrar. Och det kanske är så det ska vara för dig nu. Lite trött, lite ledsen. Inte energisk, fart och fläkt. Man måste våga vistas i sorgen och saknaden också. Helst nykter, men det är ju inte så lätt. Jag valde också att fly. Hoppas du hamnar på rätt spår igen.

Bara jag som bestämmer över min kropp.
Det sa jag till mig själv en dag. Förr över 70 dagar sedan.
Och det är så himla bra att kunna känna det.
Förlåt dig själv och ta kommandot :)

Hoppas allt väl. Är det en ny katt ni ska ha? Själv kämpar jag vidare, dag 17 nu (förutom 2 st folköl). Jag hoppas på en vit månad, minst. Tänker ibland på ett uttryck som du skrev i tidigare inlägg; "som ett spännande projekt". Försöker också se det så, blir lite roligare och mer som en utmaning på det viset. Just nu känns de bra, och jag är lite förvånad över att det gått så bra hitintills.
Kram till dej och alla ni andra, nu kämpar vi vidare. ?

Iallafall min variant. Egentligen är väl uppdelningen i manliga och kvinnliga personlighetsdrag sociala konstruktioner. Det märker man ju i ett forum där medlemmarna har nicknames och är anonyma. Kul faktiskt. Vi är människor rätt och slätt.
Jag brukade svara expediter i barnklädesaffärer "det säger jag inte!" när de frågade om plagget jag letade efter var till en pojke eller flicka. Jag och min man skojade om att låta bli att tala om för världen vilket kön våra barn hade, så de skulle få rättvis chans att växa upp helt utan förväntningar på förväntade egenskaper utifrån könstillhörighet.
Vänta nu förresten, var det bara för att jag nämnde ordet "maken" i ett inlägg som du fick för mig att jag var kvinna, Ikaros? Tänk om det nu är så att jag faktiskt är man och gift med en man??

Nu jäklar tänker jag bli frisk!! För det är det jag är! Sjuk!
Har självmedicinerat länge nu, bu får det vara nog! Har som tur är fortfarande bra relation med min man och barn! Kan fortfarande bli bra men det ska bli ett stopp nu! Ska återta mitt liv! Fattar inte hur det kunde bli så här!
Har sån jäkla ångest och dåligt samvete! Vill inte ha det så här längre!

dricka mindre under ca 10 år. Vad innebar det? Att jag slogs med mig själv hela tiden, fick bättre, sämre perioder, drack bara på helgerna, drack 2-3 glas vin osv. Tills jag insåg att det tar såååå mycket energi, att jag inte har tid att syssla med annat. För att i mitt huvud var det eviga planerande, funderande, är det bra eller dåligt, dricker jag för mycket, ska jag dricka på fredag osv. Jag var besatt av tankar på alkohol, inte alkoholen.
Ungefär som att ha en jobbig pojkvän. Man vet inte om man ska lämna honom, ibland är det kul, ibland blir det jobbig, man slutar att träffas, man träffas igen. Men han finns hela tiden i huvudet och i tankarna. Tills man dumpar grabben. Det blir jobbigt i början, första tiden kan vara tuff. Men sen börjar man må bättre och helt plötsligt ser man nya möjligheter :)

Hej Sundare
Du är på väg emot ett bättre liv.
Men kanske du bör fundera på att göra något riktigt skarpt mot spriten. Eventuellt ta en behandling. Jag skriver detta trots att jag är skeptisk mot många behandlingshem men man får vila där. Och tid att bearbeta sina problem.
Men oavsett detta, fortsätt att kämpa. Du är på rätt väg och dina återfall har inte varit alltför kraftiga.
Sköt om dig så gott det går. Jag känner dig som en själsfrände och en vän som det är gott att tänka på.
Vänligen
Ikaros

Hej Annie jag har också till viss del ångestproblem och nedstämdhet efter min pappas död. Jag har varit väldigt energilös och druckit för mycket. Jag orkade inte något knappt med vardagen. Men nu har jag startat på min 6 vita vecka. Jag tar små steg i taget. Jag började med den sak som gjorde mig mest glad. Bara en sak räckte för mig i början. För många grejer i början hade gett mig mer ångest. Jag valde helt nykter så får framtiden visa hur de blir. Jag dricker alkoholfri öl. Det är för de sociala för min del är de mycket psykiskt att de smakar öl räcker för mig. Tycker det är klokt att du vill förändra ditt liv ??

Är inte dipsomani ofta förknippad med män?
Kan det vara så att detta sätt att dricka är vanligare bland männen? Jag vet inte.

Jag har alltid haft ett "manligt" sätt att dricka, inget småduttande med paraplydrinkar.
Nä nä flaskan på bordet, biran direkt ur flaskan. Gärna bryta lite arm samtidigt och en kubansk cigarr i truten.
Vet också att jag var pigg på att häva öl med män. Ikapp supa och se vem som däckar först. Jag! Varje gång!

Jag gjorde samma förutfattade mening med "Rosen" som jag var övertygad om att det var en man.
Hon är också dipsomanier.
Och det är en kvinna. Tog lång tid innan jag fattade det.....

Klart du trodde. Skulle jag med gjort!
Men alldeles oavsett. Senaste återfallet kändes döden nära och inte ens ovälkommen. Helt sjukt. Jag har fyra barn som är helt beroende av mig. Hur kan man ens utsätta sig för så många risker som jag gör, även nykter. Kör aldrig mindre än 30 km/h över hastighetsgränsen, simmar rakt ut i sjugradig sjö alldeles ensam, har en gång cyklat ensam över italienska alperna iklädd linne och kortbyxor, utan vare sig karta, pengar eller cykellagningsgrejor (infall). Kickar så klart. Men alkoholen är jag inte så säker på handlar om bara kickar utan om att dämpa ett system som är överhettat av för många kickar.

Vi vill inte stena dig till döds. Det finns heller ingen här inne som kan kasta den första stenen!

Men vad hände där, undrar jag?
Nån som såg dig när du knatade in på SB?
Vad tog din hjärna för avstickare, var det bara ett ryck?
Sådana får jag med och det är dom jag måste passa
mig för hela tiden.

Att barnen ringer förstår jag att det känns oerhört tungt.
Men det är deras frustration att dom inte vet
hur dom ska hantera situationen. Men det är kärlek och
oro i grunden.

Du skrev att du kommer få mer jobb nu när din kollega
slutar, fundera på om det är en bra ide?
Känns mer som att en "time-out" från allt skulle
hjälpa dig mer.

Kram Sundare. Fina människa.

Eller blev du påkommen innan du hann köpa något?
Hur mår du?

Hej det låter som jag var innan jag tog tag i mitt alkoholproblem. Jättesnäll och omtänksam nykter. Men berusad ville jag bara bli mer berusad hellst så full att jag däckade. Och jag sket verkligen i allt som betydde något. Inte av elakhet mer utav att vara trött på mig själv. Och alla smällar livet gav hela tiden. Jag är inne på min 6 nyktra vecka. Jag drack inte hela tiden men de blev ohållbart. Jag valde att avstå hellt så får framtiden utvisa hur det blir. Klokt val att ta dig hit. Här kan du få all hjälp och stöd du vill ?

Stena mig till döds.
Häng mig!
Familjen kom på mig idag när återfallet var ett faktum. Autopiloten tog över förståndet. Gick till bolaget och...blev påkommen.
Skam är en underdrift. Vill bara dö o funderar t o m på vägar dit. Barnen har ringt släktingar o berättat hur det är med mig. Vet inte hur jag ska klara möta morgondagen

..

skrev i fel tråd..
;(

Ha ha ha
Jag tänkte samma sak när jag var hos läkaren för ett par dagar.
Jaha vad fint, prover toppen bra. Tack snälla doktorn...då kan man kanske köpa sig en liten flaska på väg....
Nä just det det kan man ju inte. Hjärncellen tänkte inte riktigt klart där.

Påminde mig snabbt om att mina ögonvitor var rejält gula för ca 4,5 månader
sen. Dom såg nästan radioaktiva ut. Inte bra. Inte snyggt.
Så vill vi inte ha det.

Skönt att höra att du är frisk. Och att proverna är bra.
Det är toppen!

Beklagar sorgen, Lena! ❤

Vet inte om du vill att just Ikaros ska stödja dig.
Kan annars tipsa om en grupp på facebook som heter: 12 steg till frihet!
som är just för sammankoppling av sponsorer och personer som vill ha en.
Där kan man ju dessutom byta nummer och ringa till varandra när det behövs.
Det var dock bara ett tips som du kan ta emot om du vill :)

Och du passar in här, alldeles utmärkt <3

Hann inte skriva klart men vill bara säga att jag skulle behöva en "skyddsägel/mentor" som peppar mig - jag håller på att ta död på mig själv och i en kombo av varje dag men sen även vissa dagar (i sträck) all in - behöver en sparringpartner - orkar du? Eller någon annan som har ork?
Kram Pärlemor

Jag har länge läst och ävenvatit medlem och startade min egen tråd...

Jag är lost - jag passar inte in någonstans - jag dricker i stort sett varjedag men vissa dagat tar jag ut svängarna och kör "all in" från morgon tillk väll

Jajamän, klart jag känner igen begäret efter det salta. Inte det söta. Och ökat begär efter mat och snacks. Hopplöst! Såg på morgon-tv om yoga i helgen. Såg skönt ut. Kanske dags att börja med nåt sånt. Själen behöver vila och alkohol funkar inte alls till det.
Ta hand om dig! Och jobba inte för två nu. Det går att säga stopp, men ack så svårt!

Ditt drickande med nyktra perioder och är likt mitt eget. Detta med radering av hårddisken eller att boota om stämmer också mycket väl in. Utan tvekan tillhör du, MM, PI 341514, jag och några till härinne till en särskild kategori. Är det möjligen så att vi är mycket illa ute. I en vansinnesfylla står döden nära genom en olyckshändelse, en alkoholförgiftning eller ....

Jag ställer inte sällan mig själv frågan varför jag måste vara högpresterande. Fysiskt, intellektuellt och praktiskt. Vem vill jag ha ett erkännande ifrån? Ja, inte är det från mig själv åtminstone för dit har jag insett att jag aldrig når. Och när någon för mig viktig person säger något positivt om mig vill jag bara fly. Bättre då när någon ger sig på mig för då får jag kämpa.

Ja, det var några tankar. Jag har läst en hel del av dig och varit övertygad om att du liksom jag är en man. Men. nu förstår jag att det inte är så. Jag bör se upp med mina förutfattade meningar.
Vänligen
Ikaros