Senaste kommentarerna i forumet

Det har du ju nämnt. Men vad jag menar är att det är svårt att kämpa när den som lever närmast inte ens kan se det

Förstår hon hur du kämpar?

Kommer ångesten av upplevd ensamhet?
Så är det för mig. Känslomässig ensamhet som väcker någon slags gammal känsla och maskerar sig till tanken "skit i alltihop".
Du är ju på ett bra spår. Träna, träna, träna. Bra medicin mot allt och trevliga biverkningar i form av kondition och muskler ?. Jag brukar glömma vilan och då är plötsligt hotet inte rastlöshet och uttråkning utan utmattning och svårt att vila för kroppen är på högvarv. Balans är svårt...

Hade det på känn men jag misslyckades med restaurang utan vin, Men vinet till maten känns mer ovärt den här gången. Det var trevligt men kändes mer som ett gift på något sätt och var inte så behagligt. Triggade också mönstret att ta återställare på tok för tidigt på dagen efter och lite mer vin o öl som avrundning när man ändå hade spräckt vita dagar i rad. Även medföljande slarv med kosten. Så dumt och onödigt faktiskt. Det positiva med detta är att jag tror att jag kommer ganska enkelt skrapa ihop ny längre period med vita dagar då jag nu för första gången på riktigt uppskattat vita och pigga helger mer än vad en kväll med vin ger.

Hela mitt signalsubstanssystem är fucked up! Det är som synapserna far runt härs och tvärs och överallt, som ett trassligt garnnystan...
Så lät min beskrivning till läkaren om hur jag tänkte mig att det såg ut i min hjärna. ADHD, hög grundspänning, konstanta stresspåslag, nikotinberoende, tungt alkoholmissbruk i unga år och en hel del återfall därefter. Kunde bara tänka mig hur stökigt det skulle sett ut om man kunde titta in i mitt huvud.
Och så sätter han in en ny medicin (utöver min vardagslivräddare Concerta) som efter ett antal höjningar rättar till alltihop!
Vågar jag hoppas att den här känslan håller i sig?

Jag blir gråtfärdig (av någon slags konstig blandning av lättnad, hopp och rädsla för att det bara är tillfälligt) där jag ligger i soffan och vilar efter middagen. Armar och ben helt slappa. Händerna är tunga och varma, samma känsla som jag hade i ett terapisamtal efter en visualiseringsövning under hypnos. Ändå är jag inte påverkad på något sätt, eller sederad.
Vänner har annars påpekat att bara ett basebollträ i skallen eller en valium stor som en puck skulle kunna dämpa mig ?
Nej, hjärnan är redig men kroppen lugn. Dagen har varit en blandning av träningspass, full aktivitet och vilopauser. Riktiga vilopauser! Och aktivitet utan en känsla av att vara jagad.
Det känns som om jag är lobotomerad, fast på ett bra sätt, sa jag till maken.
Va? Kan man vara lobotomerad på ett bra sätt?
Ja, alltså som om något dåligt tagits bort ur min hjärna, något som skavt och spridit gift ut i kroppen. Paniken och kombinationen utmattning tillsammans med rastlöshet har försvunnit. Den gnagande oron ersatts med en känsla av lätthet.
Det är inte svårt alls just nu att vara nykter. Aldrig har alkohol kunnat ersätta den här helt nya känslan. Tänk om jag får ha kvar åtminstone hälften av detta!
Kvällen, halvliggande i soffan bredvid minsta dottern, präglades av icke-spritinfluerade lyckokänslor. För första gången i mitt liv kunde jag se en hel film utan att resa mig hundra gånger, utan att greja med något vid sidan av och utan att tycka att handlingen var alldeles för långsam. Visserligen är en av mina diagnoser kroniskt alkoholberoende. Men idag behöver jag inte förändra mitt drickande. För jag behöver inte dricka. Just nu.

den var trevlig på ett sätt men också väldigt obehaglig. Det var en av de där bilderna som demonen förser mig med ibland. I det andra huset har jag hittat ett par fåtöljer, gammalengelskt stuk i läder med knappar, den där svulstiga sorten som ser så inbjudande ut. Dom har jag tänkt släpa över hit och skapa ett litet bibliotekshörn i vardagsrummet. Två fåtöljer, ett litet soffbord i något mörkt träslag med svängda ben och så ett par bokhyllor. Kanske en golvlampa med färgat glas som skärm och en gammal orientalisk matta på golvet. Visionen jag fick var av mig själv, sittande i en av fåtöljerna med en cigarr i näven och ett glas konjak på bordet, djupt försjunken i en bra bok. Det här är en bild som jag säkerligen har hämtat från filmer eller tv-program. Om jag inte minns fel sändes det en serie program på tv som var baserade på rysarnoveller av Roald Dahl, som presenterades av någon distingerad äldre herre som satt i precis ett sådant rum som jag har beskrivit.

Problemet med en sådan vision, förutom det uppenbara, är att om jag satt i den där fåtöljen så skulle jag ju bara se den del av vardagsrummet som inte är ett mysigt bibliotek. Det är lite samma problem som jag har när jag sitter i min sportbil, iförd hatt och solglasögon. Jag kan ju inte se mig själv utifrån, hur cool jag ser ut. I och för sig kanske det är bäst så, i mitt eget sinne är jag James Bond men såg jag mig med andras ögon kanske tankarna mer skulle gå åt Roger Rabbit-hållet. Alla dom där fantasierna jag har håller sällan för en närmare granskning, samma sak gällde den jag hade igår. Jag har verkligen rannsakat mitt minne men jag kan bara komma på ett enda tillfälle i mitt liv då jag har levt upp till det där. Det var på Nürburgring, jag bodde på ett flott hotell som hade ett rökrum i engelsk stil, komplett med ett massivt urval av cigarrer och konjak. Jag satt där en timme, rökte en cigarr och drack en konjak och det blev inte mer än så. Alla andra gånger, och dom är åtskilliga, har mina försök att dricka måttligt lett till betydligt större mängder än planerat. Så vem försöker han lura, demonen? Måste vara dum i huvvet, den.

"Jag har ett hål i mitt liv där drickandet brukade vara". Fritt översatt från en film jag såg nyligen är det där ett citat som passar rätt bra in på mig själv. Jag har ett gott liv, ibland känns det oförtjänt gott, men fortfarande efter all den här tiden känns det ibland som om något fattas, något viktigt. Och drickandet var ju viktigt för mig, så hålet är stort och djupt. Jag gör mitt bästa för att fylla igen det men fortfarande känns det ibland som om jag bara har lyckats täcka botten med ett tunt lager. Och det är väl naturligt antar jag, i stora delar av mitt liv har jag grävt med stor frenesi, vem är jag att tro att jag kan fylla igen det på bara ett drygt halvår? Så jag får nog räkna med att fortsätta skyffla under lång tid framöver; tyvärr måste man ju stå rätt nära kanten när man gör det så jag får akta mig noga för att trilla i.

Ha en bra dag allihop!

Så långt borta .. men ändå så nära ...
Hörs snart
kramar Ler

Två veckor, grattis!
Du utstrålar en härlig gnista och livsglädje. Smittsamt!
Njut av den vita snön och lika vita veckan på alla plan i fjällen!

Härligt Helle att höra av dig .. verkar som om det är skidsemester på gång ..
Absolut Bästa semestern .. om du frågar mig :-))
De tre s:en ... Sol , Skid o Snö ..
Har 3 veckor kvar tills det är dags för mig ..
Har aldrig varit typen som kan ligga still på sol semester ..
det ska alltid hända ngt .. på gott o ont ..
Tack igen för pepp hos Elias ... du vet att jag alltid finns där för dig ..
Kramar Ler

Det var tydligen nära ögat där medan jag satt på flyget hemåt. Det visar så tydligt att man ständigt får vara på sin vakt.
Underbart att Maran ryckte in och räddade dig och fint pepp fick du av Helle.
Det är självklart helt OK att du hänger här i min tråd, vi hjälper och stöttar varandra. Tröstar och förmanar... Ger varma cyberkramar - bamsevarianten!
Du vet varför du var nära att falla idag och berättar när och om du vill. Jag är så oerhört glad att du inte gick lös på den där boxen idag!
Ta hand om dig, för det är du värd, och här får du en lång och varm jättekram som du kan krypa in i!!!

Starkt jobbat Lerigen! Vad glad jag blir! Stor styrkekram till dig!

Tack Elias! :)

Hemma igen i kylan. Skönt med lite mer behaglig temperatur några dagar. Känner mig också stärkt av att ha klarat kvällarna där.
Fin peppningsinsats du gjorde för Lerigen, snyggt jobbat!

Elias ..idag vart jag liten och sårbar .. från ingenstans ( inte sant .. jag vet varför .. ska berätta snart .. )
vart rädd för mina tankar o mina handlingar .. Det var Maran som räddade mig ...Tacksam igen .vet att jag borde start min egen tråd ..
är på gång .. men trivs här .. hoppas det är ok ..
Ser dig som Stor, Trygg o Stark .. ngn som jag hade velat krypa in hos när jag mådde som sämst o få en Bamse kram hos ..
Bara få vara den jag är ..
Helle .. Phuu .. ja det var nära .. men tänkte på dig .. o din lilla tjej .. o Tack igen Maran ..
o Elias för att du är den du är .. Kramar Ler

Phuu, bra där Lerigen, blev lite skraj när jag läste dina rader.
Du vann kampen den här gången, fortsätt så. Prövningarna kommer vara många, det vet vi. Ikväll vann du mot den där förbannade a djävulen. I morgon kommer du må förträffligt och känna segerns sötma i munnen istället för baksmällans sura smak..
Kram

När jag läser kommentarerna här blir jag mörkrädd, samtidigt känner jag beundran för er, modiga människor.

Jag är i 50-årsåldern, och har druckit tungt sedan 2000-talet, mitt dåvarande äktenskap gick från likgiltighet till kaos och ilska. 2009 dog min bäste vän, jag hade tidigare mist mina föräldrar, min karriär gick knackigt, A blev då min bäste polare. Ångesten försvann, och livet fick tillbaka sin mening...

Drack inte varje dag, med fredag och lördag var det ett obligatorium. Satte mig med ett helrör whisky på altanen, medan min dåvarande mestadels ansåg tv-tittande tillhörande livets mening.

Tiden gick, och ett par år senare började ett oregelbundet vardagspimplade. Äktenskapet närmade sig obevekligt vardagskatastrofens brant.

*

2013 blev jag fri från det matrimoniska, men spriten tog jag med till min nya bostad, där jag befann mig ensam större delen av tiden, och ensamhet är A:s allra bästa vän!

Blev allt fler och tyngre fyllor, arbetslöshet styrkte "utanförskapet"; jag söp bort ett förhållande med en dam som tog mig till AA-möten, vilket dessvärre inte funkade för mig. Min ökade tolerans gjorde att jag ändå kunde föra mig hyfsat väl i sällskapssammanhang... så förflöt det ett slag, men min godtrogenhet mot A ställde mitt nya förhållande på sin villkorade spets.

*

För ett antal dagar sedan var min särbo på besök, jag hade druckit hårt ett par dagar, och tålamod är åtminstone inte min starka sida när promillehalten rusar i höjden. Man är ganska tålig när flickvännen rotar fram 19 flaskor vilka tidigare innehållit starksprit (nyttjar endast kvalitet som Explorer och Gilbey's), och inser i dimman att jag äger fler tomglas än par skor.

Fyllepsykosen efter jag tolkat min kära något fel blev absurd, och jag slant med en skalpell jag satt och pillade med, om man så säger. Hon tolkade "fumligheten" som suicidförsök, och vips släpade något senare farbror Blå under milda protester in mig i en ambulans -- och iväg till närmaste akutmottagning.

*

Promillehalten var 4, poliserna och läkarna undrade hur jag kunde sitta upprätt, än mindre föra ett mer eller mindre intelligibelt konversationsförsök. Efter denna insikt blev min ångest monumental, jag tänker nu påbörja ett antabusprogram...

Allt gott till Er alla! Keep the spirit - eller inte...

Två veckor utan alkohol.. Känns hur skönt som helst. Den här gången känns det helt annorlunda, vågar tro på att jag kan fixa det. Visst har jag stundtals känt sug, skillnaden är att jag lyckats slå undan tankarna.
Nu ser jag fram emot en aktiv v med skidåkning i fjällen. Ska bli härligt med familjemys,, nyktert och närvarande.

Kram på er

Ja det är ju så prövningar kommer för att testa oss ?. Tack för stödet de blir lättare med stöd ❤?. De är min son som är prio ett. Han ska ha en nykter pappa och trygghet som jag inte fick. tur du finns monday morning. ?

Vad fint att läsa! Så himla härligt! Du är fantastisk MM ? Fortsätt som du gör ??

Nej man måste försöka att inte låta det yttre påverka ens val.
Det är prövningar vi måste klara av. Men jag, det behövs så lite.
Gå undan, andas och reflektera...

Du är en väldigt bra pappa som håller dig nykter.
5 veckor är superbra jobbat.

Fortsätt så, om inte annat för din lilla bebis, så att han får växa upp
i trygghet. Det är en bra anledning även om jag alltid tjatar
om att man måste gör detta för sin egen skull.

Bäbisar och våra barn behöver oss nyktra och närvarande....

Nej jag vet ju de annars hade jag redan korkat upp. Men idag är de extremt tufft att låta bli. Men man vill ju inte sabba sina 5 vita veckor. Tack ?

Helt galet .. det var det som behövdes .. Fast jag viste det själv ..
Boxen stod där .. ett par timmar .. nu tog jag bilen och åkte tillbaka med den ..
Tillbaka på banan igen .. Livet har sina prövningar ..
Tack igen Maran .. Såå Tacksam ... Livet Ler Igen ..

Då blir det garanterat inte bättre för att du dricker.
Kanske din fruga har en dålig dag?

Du kommer inte känna dig mer duglig imorgon
om du dricker nu......

Men jag förstår hur du känner <3

Idag suger det i alkohol tarmen ?. Frugan har bråkat på mig hela dagen. Att jag inte hjälper till med våran 6 månaders son. De är inga omsvep av orden utan hon säger ordagrant, att jag är helt värdelös som pappa. Jag gör så gott jag kan men de räcker inte uppenbarligen. Allt jag gör för övrigt är hon negativ till. Jag är det sämsta som går i ett par skor. Hur kan man inte bli ledsen och uppgiven när man så ofta får höra att man är oduglig?? Just nu vill jag bara korka upp och gå in i dimman och skita i världen ett tag.?

Så roligt att läsa om dina framgångar Elias! Bra jobbat! Jag är så avundsjuk på dig som fått tillbringa lite tid i värme och sol i Barcelona några dagar, här regnar det och den ruggiga vätan tränger genom märg och ben... :(

Lerigen, låt boxen stå! Du vet ju redan att det inte är en bra idé! Det är bara A-rösten som spökar i ditt huvud. Behåll förnuftet och njut av en vit lördagkväll istället. Du kommer att må så mycket bättre imorgon och känna dig stolt och nöjd att du klarade av även denna utmaning!

Elias .. såå glad att resa om din Vita Barcelona Resa ..
Nu till min Vita verklighet .. Läskigt .. Har ju inte rört vid A sen min dikeskörning i oktober .. som nästan kostade mig mitt jobb ..
har mått såå bra och peppat och gett kloka råd här ..
Nu är jag lägenhet/ blom vakt till mina föräldrar .. de vet om mina bekymmer och varit på sin vakt och inte haft ngn A tillgänglig ..
.. tror att de sett hur bra jag mått senaste tiden och sänkt ribban ..nu iaf upptäckte jag nyöppnad BIB i deras lägenhet .. ingen märker om jag tar 3-4 glas ur den eller kanske hela ( kan köpa en ny innan de kommer hem ) .. Såå Läskigt ..
Har länge tänkt på hur det skulle kännas ..att ta ett glas ..
OM jag bara har mått såå dåligt att jag har använt A som medicin eller .. ( En fråga för vår kloke vän Ikaros .. ? )
visste ju att jag var tvungen att välja väg där i Oktober .. Var ute på mycket hal is och mycket stod på spel ..
Men nu ,, Har ju bevisat att jag kan vara utan A .. eller ..
Har ännu inte bestämt hur jag ska göra .. Boxen står i hallen och bara väntar ..
eller ska jag ställa tillbaka den ..
Känns jobbigt .. vill bara vara stark .. Som jag brukar Här .. Kram , Ler Igen ?