Senaste kommentarerna i forumet

Tack det går relativt bra, men just nu är jag sååååå sugen på ett glas vin. Mitt mål är inte att sluta helt, utan kunna dricka mer måttligt och jag tycker det går framåt :-) Har fixat hemma hela dagen, tvättat, strykit, storhandlat. Och då är man väl värd ett glas vin? Men jag tar en timme i taget, eller kanske snarare 10 minuter i taget.

Fick höra den meningen av ngn, tycker den låter mycket bättre och ger i alla fall mig mer energi och motivation. Är nog bra att ta en dag i taget, även om man har ett långsiktigare mål. När jag säger till mig själv: Jag får inte dricka idag! el Jag ska aldrig mer dricka! känns det som att den lilla rebellen/a-jäveln bara får energi tyvärr... Det gillar att hitta sina knep och verktyg att tänka om/nytt, speciellt i början. Efter ett tag går det nog lättare

men vad ensam jag kände mig vid 03.30 när det inte gick att komma in o läsa om er alla! Vill bara skriva Hej....
Idag hade vi begravning för mamma. Lite extra tungt.....
Skriver mer när jag orkar! Ville bara säga "hej"

Medicinen glömde jag. Sök på Campral, Naltrexon o Antabus.

Oj fabbe det låter oroligt.... ta en dag i taget! Det försöker jag.....
Kram

Hej
När du tänkte skriva "sista återfallet" hade din hjärna bestämt sig!
Ha en mycket trevlig ny vit vecka.
vänligen
Ikaros

Jag undrar hur det skulle vara om man kunde mäta känslor, rent empiriskt? När jag senast flög hem från USA så hade jag läst ut den bok jag hade tagit med mig så jag läste min egen Forum-tråd från början till slut i stället. Efter en stunds läsning dök en graf upp i mitt huvud; en kurva som gick upp och ned beroende på hur jag hade mått när jag skrev inläggen. Så där i efterhand var det ganska tydligt, för mig själv åtminstone, hur nära eller långt ifrån ett återfall jag hade varit vid olika tidpunkter. Tanken dök då upp att om man kunde sätta värden på olika aspekter av sitt mående kunde man kanske få fram en mående-trend. Säg att man graderar sug på en skala, liksom hur man mår, vad ens sociala situation är för tillfället, hur tillgängligheten är och så vidare. Så skapar man en algoritm som väger ihop alla de där värdena; om man till exempel sitter på en kobbe ute i havet, utan båt, så spelar det ingen roll hur starka sugen är: risken för återfall är ändå noll. Om jag mår väldigt bra eller väldigt dåligt så är risken för återfall större och sug-värdet får ett större inflytande på totalen. Så får man fram en kurva som visar hur nära ett återfall man är, man kanske till och med skulle kunna se trender och få lite förvarning. Skulle inte förvåna mig om det redan finns en app för det där.

På tal om kobbar så har jag tillbringat en natt på en. Eller kobbe är väl fel ord; det var en ö, en riktigt fin ö i Gryts skärgård. Jag var arton år gammal och vi var ett gäng som skulle festa en lördag, en god vän hade en liten båt och sade sig känna till en jättefin ö som låg avskilt och som vi skulle få ha för oss själva. Vi var för många för båten så han fick köra två vändor, det tog väl någon timme på morgonen, men vädret var fint och vi såg mycket riktigt inga andra människor på hela dagen. Vi hade lite proviant med oss och gott om drycker så det blev en klart behaglig dag, enligt den måttstock vi använde då. När kvällen kom och det var dags att återvända tog han halva gänget och försvann. Dryckerna hade han lämnat kvar, så det tog ett tag innan vi började undra när han tänkte komma tillbaka och hämta oss. Först när mörkret föll började vi inse vilken situation vi var i, om han hade kapsejsat med båten kunde det ta ett bra tag innan någon hittade oss. Nu var det inte så allvarligt, båtmotorn hade havererat och eftersom han inte ville köra bil med den mängd alkohol han hade i sig så gick han helt sonika och lade sig. Vi som var kvar ute på ön tänkte han inte så mycket på. Att vakna bakfull på en granrisbädd ute på en ö är inte någon eftersträvansvärd upplevelse kan jag intyga.

Jag har fått sällskap av årets första fluga. Den håller till i mitt sovrum, självklart i det enda rum i hela detta stora hus där jag skulle föredra ett visst mått av tystnad. Jag förstår inte hur dom bär sig åt, flugorna, både jag och hunden tillbringar ju större delen av dagen i andra rum, faktiskt inte ens på den våningen. Köket är fullt av kaksmulor och utspillt socker (jaja, jag ska städa lite oftare) men ändå är det just sovrummet den väljer som arbetsplats. Den verkar sova hela dagarna, sedan, när jag har gått och lagt mig så sätter den igång; den surrar runt i rummet ett tag, så dammar den med en högljudd smäll rakt in i ett fönster och så surrar den vidare. Så fort jag ställer mig upp med flugsmällan i näven blir den knäpp tyst och sitter och hukar någonstans utom synhåll. Diaboliska varelser på min ära. När sommaren kommer har jag nog tänkt mig att försöka ha öppet lite här och där så det är väl lika gott att jag vänjer mig antar jag.

Det bidde lite sent igår så allt jag orkade var att sjunka ner i fåtöljen och slötitta på någon meninglös tv-serie. Jag gör det ibland; tittar på något som jag kan både ha och mista, jag tycker det är skönt att veta att om jag blir trött så kan jag bara stänga av mitt i och gå och lägga mig utan att sakna den, utan att nödvändigtvis få veta hur den slutar. Jobbet gick bra dock, det var en sådan där uppgift som bara måste avslutas, som man inte ens kan ta en paus ifrån. Det var en massa folk inblandade och jag hade att leda och fördela arbetet. Synnerligen behagligt att bara stå där och se andra svettas. Dessutom var det väldigt bra för mitt eget välbefinnande att märka att dom lyssnade på mig och gjorde som jag bad dem utan att tveka eller argumentera. Det här är människor som känner till mina problem med alkohol men dom verkar ändå ha förtroende för mig, trots att jag under de år vi jobbat ihop har tagit åtskilliga återfall. Dom verkar förstå att skilja på mitt missbruks-jag och mitt nyktra jag.

Annat var det på ett jobb jag hade för kanske tjugo år sedan. Jag hade klarat mig igenom en av mina många halvårslånga nyktra perioder och avslutat med ett hejdundrande återfall. Jag hade lyckats dölja det väl, men efter ett par veckor i öppen behandling bestämde jag mig ändå för att berätta hur det låg till. Jag samlade ihop alla och med fuktiga ögon och darrande underläpp berättade jag att jag var alkoholist, att jag inte druckit på ett par veckor och att jag gick på behandling ett par gånger i veckan. Reaktionen blev uppmuntrande, många ryggdunkar och stöttande ord och så, men efter ett tag märkte jag att min relation med mina arbetskamrater hade förändrats. Plötsligt hade jag blivit familjens svarta får, den där ungen som alltid verkar råka i trassel, som alltid får höra: -Nej gör inte så där! -Låt bli den där! -Vart ska du? -Vad tänker du göra nu? Allt jag gjorde kontrollerades, diskret visserligen men ändå uppenbart, om jag råkade tappa tråden någon gång fick jag forskande blickar på mig och gud förbjude att jag skulle råka snubbla någon gång. Det där blev snabbt ohållbart, så jag slutade och ända sedan den tiden har jag varit ytterst försiktig med vilka jag berättar min historia för.

Den dns-server som jag skickas till är nere igen så jag skriver offline just nu. Man kan ju lätt få för sig att den helt enkelt inte tycker om fredagar. Jag såg på Facebook att dom jobbar med det så det är bara att vänta och hoppas att vem det än är som ansvarar för dns-servern inte tillhör vår skara och ligger packad hemma på soffan. Vore inte det ironiskt; om en av oss har tagit ett återfall och i fyllan och villan släckt ner vår server för att sedan själv slockna. Personligen tror jag dock att det är upphandlingsreglerna som ibland ställer till det lite grand i onödan. På mitt förra ställe hade vi stadsnät och när det var dags för ny upphandling bytte man leverantör, vilket fick till följd att internet låg nere i drygt en vecka. Dom kom förbi en dag och på sidan av den smutsiga och illa medfarna lilla skåpbilen kunde man läsa: "Xxx AB: kabel-TV och schaktningsarbeten". Omskolade grävmaskinister i all ära, men jag måste nog ändå uttrycka en viss tvekan till varför man inte bara kan behålla en leverantör som har fungerat bra i flera år innan.

Menade givetvis att jag läst att du mår psykiskt bra, vilket är det viktigaste. En influensa är ingenting jämfört med...
Ikaros

Hej
Ja, MM, det räcker säkert för att få i gång något vi inte vill ha. Sådana som du och jag balanserar ju över avgrunden.
Men jag läste att du mår bra vilket glädjer mig.
Vänligen
Ikaros

Minsta lilla droppe kan störa.
Jag inhandlade igår på ICA vaniljextrakt som jag skulle baka på.
Skulle göra kalla chokladbollar, skulle alltså inte värma upp degen.

När jag öppnar flaskan 6 cl så luktar det stark alkohol.
Det visar sig att denna lilla flaska innehåller vanilj + bourbon med 35 % alkoholstyrka i flaskan.

Jag vågade inte använda den. Rädd att den lilla teskeden skulle trigga mig.
Man får passa sig.

Heja dig!!!

Mer intressant att betrakta än att delta i spektaklet.
Sitter i solen med balsamiska medelhavsvindar insvepande. Njuter med alla sinnen av stunden. Underbar start på lördagen. Tar vara på ögonblicket och flyget till Kastrup lyfter inte förrän vid tretiden.
Ta hand om dig och värk ut flunsan - kram!

Det här är en sådan dag som jag absolut skulle kunna vart full, aprak.
(är ju inte bakfull när jag dricker - hinner liksom inte bli det)
Men min lilla tjej är hos sin pappa, ensam hemma och då skulle det kunna gå åt helvete.
Ingen skulle ju märka något...

Hon trillade in spontant för en timme sedan för att hämta sina träningsskor.
Utan förvarning. Det var så skönt att vara nykter.
Att hon kunde känna att "Mamma ljuger inte. Hon dricker faktiskt inte"
Tvivlet finns självklart hos henne när hon inte är här och har koll.

Jag har just nu vunnit en liten bit till av förtroende.
Lite mer tillit.
Detta känns väldigt bra.

Tack för omtankar. Allt är väl med mig. Datastrulet har varit irriterande eftersom alkoholhjälpen hade blivit en del av min vardagsrutin. Det blir svårare och svårare med åren att klara omställningar. Men jag tränar en hel del och vilopausen är bra.
Jag har inget direkt sug efter alkohol men det är en farlig period nu efter c:a 4 månader. Det är då jag börjar känna mig vara på fast mark och släppa lite på vaksamheten mot alkoholen. Till en del är det också en orsak till min att jag inte skrivit något på ett tag.
Det känns mycket trevligt att bli kallad vän!
Alltså mina vänner jag önskar Er allt gott. Och Elias visst är det underligt att där funnits människor som valt att vara nyktra!!
Ikaros

Då väntar vi på livstecken från Ikaros...

Och håll din tonåring nära.
Det är dom som betyder mest i våra liv.
Och dom behöver oss!

Jag tror på dig som jag alltid har gjort.
Och blir så glad när jag läser att du mår bra.

"Your speed does'nt matter.
Forward is forward"

och hoppas förkylningen din ger med sig.

med dig Ikaros!

Vad glad jag blir att läsa detta Elias.
Du klarar det galant!
Och visst är det skönt att sitta som betraktare av alkoholscenen.
Man förundras........

Har ofta tänkt: - Ser jag ut, låter och beter mig sådär när jag är full
så avstår jag mer än gärna.

Kram

Kikar in! Jag är här (har influensa och feber) men ingen fylla i sikte för min del.
Mår som ett utbajsat russin ändå, det räcker :(
Men hellre influensan än bakfylla :)

Saknar också min vän Ikaros.
Hoppas det beror på datastrulet igen .....

Vit dag nummer 50 idag!
Vaknar i Barcelona efter gårdagens hejdundrande fest. Öl, vin och sprit i aldrig sinande kvantiteter. Folk som fyllde på sina glas hela tiden. Även jag, men med bubbelvatten. Det var mycket intressant att notera att jag inte var ensam om att hålla mig till vatten. Det var säkert så många som var tjugonde person som avstod a. Något jag aldrig tänkt på tidigare. Helt plötsligt kändes det inte så ensamt att vara vit i detta skrålande folkhav. Fem procent nyktra är rimligt rent statistiskt, verkligheten stämde alltså med teorin. Om tio procent är alkoholistbenägna och några procentenheter av dem vandrar nyktra, några avstår ändå och resten ger efter för den hornförsedde, så landar man nog på den andel vita jag såg igår kväll. Och inte hade jag tråkigt heller, tvärtom. För att inte tala om denna lördagsmorgon som redan är en timme gammal för mig. Underbart!
Dagarna lunkar på och A-suget gör sig allt mindre påmint, ganska sällan och svagt faktiskt. Dygnet har fått så många fler klarvakna timmar och nattsömnen är av högsta kvalitet. De sunda tankarna är många fler nu när jag inte behöver ägna så mycket tid åt att planera drickandet. Pengarna jag sparar ökar i samma takt som midjemåttet minskar. Bara ett hål kvar i livremmen nu, sedan får jag göra fler eller köpa en kortare.
Så med 50 avklarade dagar känns det självklart att sätta nästa mål till 100.
Jag unnar verkligen alla här en vit och hållbar resa. Det finns så mycket fantastiskt att upptäcka under vägen. Sådant man skulle ha missat annars.
Trevlig, och nykter, helg på er!!!

Bara så du vet ❣ Och önskar dig en skön helg / mt

Då ser vi fram emot de längre krönikorna de 'vanliga' dagarna?
Allt gott / mt

väntar på ett avtryck från dig. Och från Monday Morning. Ni är saknade❣/mt