Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen, det är ju bra att hon inte dricker, då borde problemet bli mer uppenbart kanske. Men har du någon annan nära att prata med? Min fru är min tuffaste men bästa sparringpartner, hon har lämnat huset med barnen om det vart för mycke men kommer tillbaka för att försöka få saker att fungera. Men hon ställer krav, vilka med tiden kan bli lite flytande. Och jobbar man borta så har man större chanser till att återvända i grottan. För som du säger att du har problem så är det ju inte direkt ljust med drickandet . Så mycket skam och saker man verkligen inte vill att ska hända. Jag har under i stort sett hela mitt liv sett mig själv min far släktingar med stora eller små beroende på vem man frågar alkoholproblem. Saken är att vi vet ju innerst inne hur stora problemen är, frågan är bara om vi kan erkänna det. Mitt är enormt på mitt sätt mätt, jag kan förlora allt om jag inte stoppar, och jag har provat hela livet att dricka kontrollerat, och ja det går under en tid för mig men slutar i tragedi alltid. Men sen i slutändan måste man ju hitta sig själv och vara sin egen bästa vän. Och din bästa vän vill inte att du mår dåligt mer. Så lyssna på dig själv det försöker jag verkligen också.

Jätte fint att läsa dina inlägg! Vi kämpar tillsammans! ??

Såå då har man klarat ännu en kväll! Klockan är än så länge bara 23.30 men ligger i badet tills jag ska sova. Funkar rätt bra!
Idag har jag fixat gymkort! Bara 200 m från lägenheten så imorgon ska jag dit och gymma. Till veckan ha en träff med en pt så jag vet att jag gör saker och ting rätt! Det känns bra!
Gruvar mig fortfarande för helgen, på fredag är vi bjuden till sambons mor och far föräldrar på middag och dom är nykterister så det kommer gå bra i think. Men lördagen... får sitta med sidan uppe här och läsa och skriva! Märkt att det får mig att må bättre!

Idag skulle jag och min sambo gå igenom vitrinskåpet vad för alkohol vi hade för några kompisar hörde av sig efter helgens fest och fråga vad som fanns kvar,.
Det kliade i fingrarna då jag tog i flaskorna. Helt sjukt vad det kan göra med kroppen att bara lyfta på dom och veta att nej.... du får aldrig dricka igen, inte på ett långt tag! Ångest!!

Hoppas ni andra mår bra och kämpar er igenom denna jävliga "drog" ! Kram

Hej nej min fru dricker nästan aldrig. Jag tror hon har för mycket kontrollbehov för de. Absolut kan jag förstå att hon är trött på allt svammel, men då borde hon verkligen peppa mig för jag ska lyckas. Jag peppar ju henne i dom minus sidor hon har. Och så är de ju alla har vi minus sidor. Absolut är det jättetufft jag peppar mig själv men man blir lite ledsen när ens problem ignoreras eller skojjas bort. Men de är väl hennes sätt att tackla det på. Hon kommer nog aldrig lära känna mig helt om hon inte ser hela mig på Gott och ont. God natt

Hej, låter trist. Får man fråga om din fru dricker? Jag kan ju förstå att de nonchalerar en för att de blir trött på allt svammel man ställt till med under åren. Men samtidigt är ju din familj det viktigaste som finns. De är (borde) va dem som kan hjälpa en bäst, för de borde ju känna en bäst och se ens vanor. Jag hade en period då jag åkte rakt från jobbet till systemet och börja gömma flaskan i handskfacket, hon fann den, då började jag gömma den under sätet. Men likt förbn har hon allt funnit flaskan för eller senare. Men min poäng är att det finns som regel någon människa som känner en jättebra och vare sig det är en kompis sambo fru man förälder. Antingen säga problemet eller att de känner till det så de kan hjälpa en. Hoppas verkligen din försöker stötta dig. God natt

Ja de är nog väldigt klokt en dag i taget ??

Ensam i relationen = risk för att dricka pga negativa vibbar och känslan av att sitta fast i något jag inte vill
Fri = större möjlighet att dricka barnfria dagar fast färre tillfällen av ovan nämnda känslor
Äsch. Kommer nog inte fram till någon lösning än på ett tag.
Får bli en-dag-i-taget varianten så länge. Simma, gymma, cykla och springa som en iller på amfetamin. Och spana runt lite efter spännande 'objekt' ?

Ja det kanske hade fungerat men jag vet inte. Vi har de bra annars men de är just att hon flyr från allt hemskt i livet och jag är jätte öppen. Förstår att det inte är lätt med rädslan för friheten men samtidigt längtan. Tror du ska följa hjärtat de än det bästa du kan göra. Du klarar att kontrollera alkoholen om du vill. Det har till och med jag gjort ?. Vad som än händer i livet så går de bättre utan alkohol. Det är klart det blir konstigt med frihet, men jag tror de stärker en att leva i frihet/ensamhet. Kämpa på och följ hjärtat ❤

Är ju så jävla ambivalent. Så här resonerar jag:
1. Jag vet att jag är kroniskt alkoholberoende av periodaretyp. Motargument
2. Jag brukar alltid kunna hålla mig till en förutbestämd mängd, speciellt om det är ett tag sedan jag drack senast. För-argument
3. Mina återfall brukar börja med en dag som jag dricker "lagom", sedan uppehåll en vecka, därefter en eller två "lite-mer-än-lagom" dagar. Först veckan efter det kan det dra igång mer okontrollerat. För-argument
4. Om två veckor måste jag satsa seriöst på träning alla dagar i veckan om de tävlingar jag är anmäld till ska kunna genomföras. För-argument
5. Första mars betyder alkoholförbud i ett halvår om jag inte vill sabba tävlingssäsongen (och det vill jag inte) För-argument
6. Fast jag riskerar att välja spriten framför allt som är värdefullt och viktigt om jag sätter igång triggermekanismerna igen. Motargument
7. Om min plan håller och jag klarar en kväll med lagom mängd och mår bra av det och dessutom kan bryta efteråt kommer jag bli allt mer oförsiktig framöver. Motargument

Jag dribblade lite med för och motargumentens viktning. Det ser ut som för-argumenten "vinner" eftersom meningarna är uppstyckade ? men jag ser ju att det är stora risker för en enda liten upplevelse som kanske varar i några timmar....

Utan problem alls.
Hoppas natten blir lika snäll ?
Att jag somnar direkt och vaknar pigg och glad kl 6.30

Ja, varför skriver jag parterapi egentligen? Fått rådet själv, men vi är för olika. Tillsammans i ett rum tar jag över vare sig jag vill eller inte, och han lämnar villigt över till mig. Min man har träffat en kurator på VC ett par ggr nu och jag har blivit mycket tydligare med vad jag behöver. Lite förändring. Kanske skiljer vi oss ändå, men jag vågar inte just nu. Först skyllde jag på att det är praktiskt och ekonomiskt svårt. Sedan på att barnen skulle lägga skulden för skilsmässan på mig efersom det var mitt initiativ. Men det är faktiskt rädslan för friheten (samma frihet som jag eftersträvar och längtar efter)..
Vad händer de veckor jag inte har barnen? Vill inte lämna fullt så öppna dörrar för mig själv innan jag är säker på att jag kan och vill låta bli alkohol helt och hållet.

Du orkar.
Om vi hjälps åt.
Vi som förstår....

Kramar

Sjukgymnastbesök och mathandling innan barnen vaknat, fikafix, löprunda på någon mil, snabbdusch, snabblunch, bilfärd i 150 km/h till skidbacken med de två minsta barnen och fullt ös i tre timmar i solen, hem för middagslagning, röjning i köket efter slarviga tonåringar samtidigt, samtal med familjeterapeut samtidigt med middagsintag ang en av tonåringarna, uppackning av alla skidgrejer, kvällsmat, småplock.....Ja! Allt detta helt i värderad riktning på alla sätt. Nöjd. Och helt slut. Det jag räknade upp är inte allt men jag kan säga att det går i ett utan ens pissepaus (!) när jag sätter igång. Värderad riktning x 100 så att säga. Turbon på och gasen i botten.
Nu ska jag sova.

Är det så svårt för omgivningen att fatta att alkoholberoende är en fruktansvärd sjukdom som man inte önskar ens sin värste fiende. Jag vet inte om jag orkar börja om igen.

Ring din vän och säg att du ändrat dig!!!

... trillade dit nu på e.m. Vet inte varför. Hade tänkt sticka ut och springa i vårvärmen, men....
Har massor med pubar lättillgängligt här i Sthlm. Trodde jag var starkare men... Kanske är det inte jättestort issue, men det ända jag vet är att jag mår så mkt bättre utan A. Fortsättning följer...

Med vikten och alkoholen.
Vi verkar ha ungefär samma bekymmer, viktminskning och lika korta/långa perioder vi klarar oss utan drickan.
Men vi blir starkare för varje försök och vecka som går ????

Trots jag och flera med
Mig faller dit.
Så är jag i mkt bättre form nu än innan nyår. Kanske har druckit 1-2 dagar i veckan i snitt sen dess.
Inte perfekt, men så mkt bättre än att dricka varje dag och aldrig aldrig träna eller sova ordentligt.
Är faktiskt nöjd än så länge, ju mer jag tänker på det ju mer nöjd.
Innan nyår hade jag inte en tanke på en nykter dag eller träning.
Så kämpa hårt

Sjukt hur mycket jag tänkt på den kommande restaurangmiddagen och hur jag ska njuta av barnfritt och en kväll ute... men utan vin?! Har fortfarande inte riktigt klart för mig om det liksom ens är värt. Konstiga tankar men lite så snurrar det runt. Idag mår jag hur bra som helst (dag 8 tror jag) och mina allt mer frekventa o längre sunda perioder börjar synas i spegeln. Träningen har återskapat muskler med konturer, kost och avhållsamhet har gjort min ögon "större" och öppnare och mycket mer klarblåa.

litar fortfarande inte på mig själv för kommande middag men att jag kommer fortsätta sunt och ha långa vita perioder är jag fast övertygad om. Ser ju helst att jag klarar februari vitt så jag spräcker min tvåveckorströskel.

Jag känner igen mig så mycket i längtan att vilja koppla av o njuta för en stund! Men ge dig längre vit tid, jag tror det finns en renare avkoppling och njutning runt hörnet. Nosar själv på den efter många vita perioder på 14 dagar sen brukar jag falla tillbaka och få börja om med Depp, oro etc. Heja dig!

Precis så är det....tack för dina rader. Idag skall jag träffa min pratkontakt igen - efter 3 månader. Av olika anledningar så har vi inte kunnat få till ett datum (jobb/jul/nyår osv..) innan. Det känns bra - men liiiite som första gången. På något sätt. Jag bör väl ta upp min "lilla" återfall för ganska precis en månad sedan?! Det är ju meningslöst att INTE berätta det kan jag tycka. Då försvinner ju ärligheten i samtalet. Annars så rullar det på - våren närmar sig så sakteliga. Våren är lite av min akilleshäl - gillar den inte! Då är jag svag, eller brukar vara iaf. Det är min intention att jag inte skall få en sådan svacka denna vår att jag tar till flaskan. Jag vill kunna stanna upp i mitt mående - bra eller dåligt - och inte ta till första bästa (alko) nödbroms bara för att jag "känner". Hmmmm. Jag har vid ett par/tre tillfällen efter återfallet druckit 1-2 öl. Gott. Och av "rätt" anledning. Inget som ger sug efter mer, eller lämnar kvar ångest......Nu måste jag kila - terapeuten kallar.

Kämpa på alla kära vänner härinne. Vi gör det rätt så bra tycker jag - även om det är rejäla gupp på vägen ibland....:-)

Jag mig stark.
Känner att hoppet är tillbaka, ska försöka med en månad nu.
Dag tre idag ?

Kl. 8 var jag inne på Ica och köpte öl. Nojig som jag är var jag tvungen att köpa två stora påsar pyttipanna också. Låtsades att jag skulle laga lunch till ett helt arbetslag. Då måste där ju finnas några 6-pack öl såklart.
Ja, herregud vem lurar man?
Måste ta mig ur mitt tillstånd
nu. Sakta men säkert.
Återigen tack Magnus för info.

Låter väl härligt ?
Själv somnade jag kl 1 och vaknade minst en gång varje timme, gick upp 6.30
Känner mig hyfsat pigg och glad

Klart du klarar detta. Jag har inga tvivel på det.
Du kan ju knepen nu :D

Barcelona är en underbar stad.
Och mer underbar nykter än full.

Ta fram tjuren i dig! Stånga dig igenom.

Kramar

MM