Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är väldigt ensamt när man inte får stöd av sin fru. Jag inser problemet helt och fullt jag lämnar inga dörrar på glänt ?. De har jag gjort förr och det funkar inte för mig. Min fru är lite rädd för allt som är jobbigt, jag hade inte mycket stöd när min pappa dog heller. Att ignorera det som är jobbigt tycker hon är lättare, men det gör att den som har det jobbigt är väldigt ensam. Tur iaf att detta forum finns här får jag stöd. Låter som du och jag har vissa likheter på hemmaplan. Tack för ditt stöd ❤?

Hoppas du får en bra läkare och att inte värdena innebär något allvarligt.
Fortsätt också med nykterheten! Inget blir bättre med att börja dricka igen. Inget!

/Pi31415

är det så att all hälso- och sjukvårdspersonal har skyldighet att göra en orosanmälan, men det är olika hur noga de är med detta. Det är ju tråkigt om detta hindrar människor från att söka vård. :-(

Mitt sikte är helt inställt på att köra a-fritt. Har varit i Barcelona många gånger, men aldrig som helnykter. Det kommer att finnas massor av frestelser, så om jag klarar det blir det en helt annan upplevelse av staden.
Med bl a din stöttning kommer det att gå vägen.

Eller låtsas att det inte finns. Vad förfärligt ensamt för dig! Kan du på något sätt få henne att förstå?
Undermedvetet kan man ju även själv förminska problemet med alkohol för att lämna en liten dörr öppen om-utifall-att man skulle vilja ta ett återfall eller försöka börja dricka så smått igen ? Eller, så kan iallafall jag tänka ibland. Viktigt med stöd från de närmaste.
Alla år har jag "tillåtit" min man att dricka nör han vill hemma, även om jag just då försöker hålla mig helnykter. För det mesta har det inte varit något problem, men de senaste veckorna, efter ett återfall som skrämde mig och kanske också fick mig att fatta att min typ av alkoholism är kronisk, blev jag arg på honom när jag så att han köpt hem vin. Fast han fattade inte heller! Kände mig ensam och osynlig. Men också lite jävlar anamma. Fan heller att någon annan ska kunna rubba mig, tänkte jag. Gillar förresten inte vin och det vet han ju om. Hade varit skillnad om han köpt hem en flaska vodka, men såpass känner han mig att det skulle han aldrig göra.
Håll ut! Och be om stöd en gång till, tycker jag

Så är det ofta för mig, som pga ADHD och lite annan känslomässig instabilitet, ofta trillat dit för att jag får ett akut behov av att radera hårddisken, dvs få tyst på hjärnan och stilla rastlösheten i kroppen. Så klart blir det etter värre när alkoholen går ur kroppen, men det är ju den omedelbara belöningen som hjärnan automatiskt tar fasta på.
Jag har mycket kontakt med både psykologer och kuratorer, går själv i terapi och jobbar som sådan....(frustrerande att vara en levande diagnosmanual samtidigt som det också är en styrka, men att inte kunna hantera sina egna impulser kan kännas lite ironiskt)
Istället för att tänka vad man vill ifrån kan det hjälpa att tänka vad man vill till och det måste vara något man värderar högt. Jag har motat en del risksituationer genom att visualisera hur stark kroppen känns efter och under ett bra träningspass och frågat mig själv om det är cärt stt supa bort den känslan. Ibland funkar det ibland tar impulsiviteten över.
Vad finns det som drar åt andra hållet för dig? Någonting du värderar högt och vill till och som inte passar bra ihop med alkohol?

Ville bara titta in och säga god morgon lite snabbt .. är på väg till jobbet ..
Såå glad jag blev att höra ifrån dig .. och att det gick bra på läkarbesöket besöket ..trots att det var nervöst och obekvämt ..
har själv varit med om det så jag vet hur jobbigt det är ..
Helle .. är stolt över dig att du vågade ta steget och söka hjälp .. det kommer att bli bra !!
Ja nu kör vi vidare på resan. ..på det nya (h)ärliga livet ..
Kramar Ler

har aldrig varit av något större intresse för mig. Ändå blir jag nyfiken när jag läser om större evenemang på natthimlen, och måste naturligtvis vara med och titta. Jag minns att jag, för ungefär tjugo år sedan, tog med ungarna och flög till Paris för att titta på en total solförmörkelse. Vi körde ut utanför staden och försökte hitta en mörk plats att stå på. Det var inte helt lätt, dessutom hade det tagit rätt lång tid att bara hitta ut ur staden, så det slutade med att vi, av tidsnöden tvingade, stod på en rastplats längs motorvägen och stirrade genom våra hemgjorda mörka glasögon på solskivan. Självklart var det mulet den dagen, men vinden var stark och mellan de förbiflygande molnet kunde vi ändå se evenemanget. Personligen vill jag nog placera det på listan över besvikelser i mitt liv, visst var det väl häftigt att se koronan och visst blev det mörkt, men det hela var över på ett par minuter och lämnade mig med ett frågetecken: Var det allt?

Nu var resan ändå inte bortslösad, vi tillbringade en dag i Paris vilket inte är fy skam, vi besökte en nöjespark med Asterix-tema, kanske inte i Disney-dimensioner men ändå tillräckligt stor för att räcka en hel dag, och så fanns det ett flyg- och rymdfartsmuseum på Le Bourget som ungarna inte kunde få nog av. Men som sagt, den astronomiska upplevelsen blev lite av en antiklimax. Man tycker jag borde ha lärt mig av erfarenheten, men när jag läste att man just idag kan se Jupiter tydligt, med en kikare till och med dess månar, så var jag naturligtvis bara tvungen att släpa mig upp ur sängvärmen för att se själv. Min son har en kikare på stativ som han använder på skjutbanan för att se hur han träffar, den lånade jag och ställde upp på balkongen. Och visst syntes den, men i artikeln jag läst lät det som om den skulle vara nästan lika stor som månen, författaren måste ha varit passionerad astronom för allt jag såg var en liten prick på himlen. Visst, den var lite större än alla de andra prickarna, men inte ens med kikaren kunde jag se mer än en lite större prick. Jag tror jag ska hålla mig till mer jordnära upplevelser i fortsättningen.

I natt vaknade jag och frös. Anledningen upptäckte jag snart nog; mitt täcke låg på golvet med en fridfullt snusande hund ovanpå. Jag undrar vad som hänt egentligen, jag brukar inte sparka av mig täcket i sömnen så misstankarna kom att gå i en bestämd riktning. Den hunden kan vara rätt smart ibland så jag undrar om han inte försiktigt har dragit ner täcket på golvet för att göra det till sitt. Så gjorde han med min sons sovsäck. Sonen hade varit ute i skogen och kom hem till mig och dumpade sina grejor. Sovsäcken hamnade på golvet framför tv'n och hunden tog den omedelbart i besittning. Det var ju gulligt och så, så han fick ha den kvar ett tag. Så tuggade ha bort dragskorna till blixtlåset; de var ju obekväma att ligga på och voilà: sovsäcken var hans. Jag tycker om det där täcket så jag tänker inte ge upp kampen men hunden kan vara så diskret när det gäller att snika åt sig saker han vill ha så vi får väl se vem som vinner.

Ha en bra dag!

att gratulera :

http://josefindahlberg.se/2017/february/7-ar-nykter-i-dag.html

Fint att läsa att du är nykter och fin❣/ mt

Så jobbigt! Klart man blir orolig över att få läsa sånt. Ovisshet och oro är ju faktiskt bland det värsta att leva i. Det är ju som det är att googla på sjukdomar och organ och 'förändring' kan ju betyda lite vad som helst. Hoppas du får träffa en kunnig, klok och sympatisk doktor och förstås hoppas jag att du får ett bra besked.
Ja, det har varit högt tempo här på forum efter helgerna, mer än vanligt faktiskt. Jag läser inte alls allt, men vissa berörs jag av och följer deras framsteg och utmaningar. Och dej glömmer jag inte!
Det spelar all världens roll att du orkar hålla tag i nykterheten - i första hand för för dej och för dina nära & kära! Säkert för många andra omkring dig men det är du som är huvudpersonen i ditt liv! Idag är det onsdag. Veckan går i rätt riktning:)
Stora vänskapskramen, livsmod och styrka till dej! / mt

Du har absolut helt rätt! Jag har legat i badet tills nu. Ska lägga mig och lyssna på ljudbok nu och somna till den. Sen försöka ta mig upp någorlunda tid imorgon så jag kan somna tidigare imorgon kväll. Men en till nykter kväll iaf! ☺️??

Det vettifan vilket ben jag ska stå på.

Jag vägrar svara på forumet på måndagar, för vi vet...ja, måndagar är inte min grej helt enkelt.
Och så var det igår, en riktigt helvetisk måndagsjävul, och det hade inte blivit så många vackra rader till inlägg.
Lite har det väl lagt sig idag, om än lite irriterad.
Man kan behöva få lite distans till sina utbrott, och inte kväda i vredesutbrott.

Men jo med fickorna fulla av skit ordagrant som inte har blivit infekterade så är återhämtningen god.
Jag är fortfarande lite orolig i magen, och bara vetskapen om att det raskt kan hugga till ordentligt gör att det bullrar runt än mer än nödvändigt, en form av psykisk terror.
Ska snart dit igen och då fylla magen med luft för att göra en endoskopi, eller ja...trycka upp en kamera via röven.
Känns lite onödigt när de väldigt sällan gör något åt det, opererar bara speciellt sällsynta fall.

Det som gör mig än mer orolig är att det kom ett brev på posten några dagar efteråt.
Läkaren som utförde skiktröntgen fann att hon efteråt när hon hade tittat närmare på bilderna fann en förändring på levern,
Och att jag nu fått en ny tid hos henne för att kolla en våning upp.
Vadå för sorts förändring?, levercancer är det enda som dyker upp när man googlar detta.
Så det blir väl att boka ett besök på fonus på vägen hem då rå, eller?
Ja jag är scary inför den diagnosen, har mitt krökande som jag numera inte längre utför kommit ikapp mig.
Eller alla dessa kemikalier som jag har kommit i kontakt med i mitt yrkesamma liv satt sin prägel på det kroppsliga filtret.
Jo man kan få fettlever utan alkohol har jag läst, men allt bladder jag läser på nätet gör det bara än mer svårtolkat.
Jo jag har tappat kontrollen och känner mig nu orolig, det kroppsliga raset börjar nu bli okontrollerbart.
Det finna andra kroppsdelar som börjat falera som tar mycket av min energi och tankeverksamhet.
Har väldens konstigaste mardrömmar som väcker mig om nätterna och tvingar mig att hålla mig vaken så att jag inte faller tillbaka i det där hemska som händer i drömmarnas värld som jag heller inte kan kontrollera.
Ni vet när man vaknar kallsvettig och drömmen är närmare verkligheten än man tror verkligheten i sig självt är, pulsen är uppe i hundrsåttio och man har svårt att återkoppla till verkligheten, man sitter där i mörkret genomsvett och hyperventilerar.

Ja och på jobbet är det inte vettigt heller, det händer hur mycket konstigt som helst just nu och jag har inte....kontrollen.
Är helt i händerna på the A-team som tar alla besluten åt oss för att sedan ge kontraorder bara minuterna senare,
De verkar inte heller veta vilka riktlinjer som gäller, den hierarkiska pyramiden har beslutsångest.
Man släcker bränder med provisoriska lösningar som sedan blir permanentade och för att ett halvår sedan bli ifrågasatta varför de inte gjordes ordentligt.

Musten har liksom tagit slut på mig, känner mig orkeslös och trött, på i stort sett på allting, kroppen verkar ge upp helt och hållet.
Forumet kraschar och just då förstår man hur man har bytt ut ett beroende mot något annat.
Och när man väl kommer igång igen så ligger man över 300 inlägg efter, och det är inte ofta jag skyltar om forumet som att allt är läst, men jag har tvingats göra det ett flertalet gånger på sistone, för jag hinner inte läsa ikapp allt.
Och i all massa av inlägg så kommer min tråd att allt för snabbt hamna långt bak i aktuella inlägg.

Mitt inlägg kommer att kännas som mindre av betydelse och det märker man också på antalet gilla-knappar.
Jag låg i topp förut men liksom antalet lästa gånger togs bort så tappar jag mer och mer intresset för att vilja orka fortsätta skiva.
Det verkar inte vara av någon betydelse långre, och då känns det som om jag har gjort mitt...

Och på samma sätt känns det också att motivationen till att hålla mig nykter också börjar tunnas ut...
Det spelar ingen roll längre...

Berra

Försöker sova, men det är lönlöst.
Så blir tre eller Max fyra timmar dålig sömn.
Trots det mår man bättre än man gör bakis, så det är det värt

Lite så jag tänker.. just nu känns det som en omöjlighet att lägga sig innan 01 och kunna somna. Tränar man eftermiddagen är man kanske trött så man Vill sova tom!

Go kväll och tack så hjärtligt för stöd och att ni bryr er. Det värmer så otroligt mycket .
Läkarbesöket gick bra. Jag var verkligen nervös, hade bestämt mig för att inte försköna min historia utan vara fullständigt ärlig.
Läkaren var empatisk och verkade insatt i alkoholproblematik.
Till att börja med så fick jag remiss till en alkoholterapeut. Därefter utvärdering om vi ska följa upp med någon form av medicinering .
Känns så skönt att jag bad om hjälp.
Tror att jag delvis druckit mycket på skammen och lögnerna senaste tiden.
Nu börjar mitt vita (h)ärliga liv.

Kram alla kämpar där ute...

Träning är bra, man blir iaf trätt och kan somna på kvällarna.
Vilket visat sig va svårt så här i början, iaf för mig.
Så träna på du ??

Ja det känns jätte konstigt! Helgerna har man ju sett fram emot. Fest fest fest!
Min sambo föreslog att vi skulle gå ut och äta, men sa att jag inte var redo för det ännu.. känns jätte jobbigt att sitta ute på resturang bland massa andra häller i sig.
Träna ska jag ju också börja med, känns jätte tråkigt att ha det som en helgsyssla, men kanske är en bra grej att börja med iaf... tack! ✊?

Tack för tips! ✊?

Helle .. hoppas att det gick bra för dig idag på läkarbesöket
och att du vart väl omhändertagen ..
hoppas på att höra ifrån dig snart igen .. kram Ler

Elias .. Det är klart att du klarar det .. du har ju snart 50 vita dagar och fixat allt från vardagkvällar till
Nyårsafton .. Trettonhelgen .. Vanliga Helger .. Konferensen med jobbet i början av januari .. Grabbkväll med jaktlaget ..matlagning med vinet i grytan och ej i glaset ..
osv osv .. Så klart att du klarar det .. !!
Tänk på allt annat du kommer att uppleva i Barcelona : staden .. maten .. tapas .. människorna .. vårvärme ..
och kanske lite shopping .-)) ... Allt som gör livet värt att leva för ..
Ok , Elias .. Ha nu en riktigt bra konferens och vi vet alla här att du kommer att klara det !!

Du skrev en sak till mig när jag var i början, tror jag hade 2 veckor nyktra bakom mig och gick omvägar för att inte hamna framför ett systembolag.
Du skrev att jag skulle tänka: - Jag klarar att göra ett bra val till. Bara ett bra val till. Och det är just nu. Bara ett.

Om du anar vad jag har tagit det med mig. Tänker de orden dagligen.
"Jag klarar att göra ett bra val till"

Nykter 124 dagar nu bara för att jag har gjort dessa bra val.
Ett i taget :)

Tack Mimmla för det <3

Tack för pepp!
Ja, jag ska banne mig fixa det. Liksom du.
Vi kämpar på!

Skönt att du skuttar fram på rätt stig!

Snart 3 veckor för dig, visst känns det bra?
Ju längre du är avhållsam, desto lättare att parera när du är i skarp risk.
Kämpa på!