Senaste kommentarerna i forumet

Dag 6. På banan igen, som flera ggr förr. Sover bra osv efter vit vecka. Ska inte räkna dagar nu utan köra avhållsamhet tills jag nått mina sunda mål. Då kanske jag kommer över min lömska tvåveckorsfallgrop. Men ska behålla Elias delmålstips om februari också.

det var igår. Vår förmiddagspromenad förde oss ut i en välskött skog, granarna stod lagom glest och växtligheten mellan stammarna var låg så man kunde se långt, långt in bland dem. Solen lyste från en klar himmel och ljuset silade ner mellan träden och skapade en stämning som förde tankarna till John Bauer och hans trollskogar. Snön låg orörd på den lilla skogsväg som förde oss djupare in på sagoväsendenas domäner, bara några enstaka spår efter hare och räv bröt det vita böljande täcket. Det knarrade betryggande under fötterna, allteftersom vi fortsatte byttes granskogen ut mot björkar, nakna och täckta av rimfrost, stolt poserande mot en bakgrund av blått, den där blåa färgen som bara en klar vinterdag kan måla himlen i. Och där var den igen, sinnesron, den där djupa, varma känslan som fyller en när inget fattas, när allt man önskar finns här och nu. Allt världsligt bleknar bort och man lyfts in i ett mjukt, varmt sköte av närvaro, av själva existensens innersta väsen. Inget annat betyder något, det förgångna är glömt och framtiden blott ett löfte, en hägring. Komma vad som komma skall, nu är nu och det enda som har något värde.

När naturen erbjuder mig en sådan här upplevelse faller masken, den sura enstöringen ersätts av en blödig amatörpoet och jag skäms nästan över mig själv. Det blir lite pinsamt, jag törs knappt läsa vad jag just har skrivit eftersom jag troligen skulle slänga alltihop när gubben kommer tillbaka från det mörka hörn han suttit och muttrat i. Samtidigt är det ju just det här jag eftersträvar, sådana här upplevelser som jag bara får när jag är nykter: En timme av den där flyktiga känslan av harmoni, av enkel genuin lycka som kan jag leva så länge på.
Det står en gammal träkista på farstubron, den ser ut att ha stått där sedan huset var nybyggt, beslagen är rostiga och det fattas en spik här och där, men den håller fortfarande att sitta på. När vi kom tillbaka hade jag ingen lust att gå in; det må vara inbillning men trots den tolvgradiga kylan så kändes det som om solen värmde en aning. Jag slog mig ner, tände en cigarrett och medans hunden letade sorkar under snön några meter bort så satt jag och funderade.

Jag tänkte på den serie av händelser som startade den gången, i början av juni förra året, då när jag först skrek på hjälp här inne, och förundrades över hur allt har fallit på plats. Det kan synas som en förenkling, och är det självklart också, men allt jag gjorde var att bestämma mig, verkligen bestämma mig, ända inifrån min själs djupaste skrymslen bestämma mig för att nu var det nog, nu hade jag druckit färdigt. Och acceptera att jag aldrig kommer att kunna dricka igen, inte om jag vill leva ett liv värt namnet. Det var inte lätt, och är stundtals fortfarande inte lätt, men jag vet åtminstone nu att jag har slagit in på rätt väg. Jag mår bra för det mesta, jag har insett hur jag vill leva och tagit de första stegen i den riktningen, jag har gjort mig av med gamla bördor och jag har hittat sidor av mig själv som jag inte trodde fanns, sidor som jag nog kommer att kunna vara stolt över i sinom tid. Så det här med att vara nykter är nog inte så tokigt i alla fall tänkte jag. Och senare, på kvällen, som för att avsluta dagen med lite perspektiv och balans så kissade hunden i min säng.

Ha en härlig dag allihop!

Alkoholproblem efter GBP. Har precis som du det sociala (och genetiska) arvet. Har tidigare som vuxen varit restriktiv med alkohol men ätit stora mängder godis. Önskar jag inte op:at mig...

Har försökt som en tokig att komma in här.. hade verkligen behövts nu i helgen. Det var verkligen skillnad, att stå emot utan stödet här. Man inser nu hur mycket det betyder att kunna läsa och skriva här.
I helgen har jag ställts inför flera prövningar. Jag var i en situation där jag tidigare druckit mig redlös. Denna gång gjorde jag inte det. Jag drack ett glas vin följt av tre glas vatten. Så varvades det, blev sammanlagt två glas vin och en öl, men majoriteten av intaget bestod av vatten. Jag blev inte berusad och gjorde ingenting dumt eller ångestframkallande. Hade ändå fruktansvärt ont i huvudet igår, det visar väl på att kroppen inte längre är van vid alkohol som den var förr.
Jag känner mig ändå väldigt väldigt nöjd med hur jag skötte mig, stolt över mig själv!! Har saknat forumet och människorna här, skönt att vara tillbaka igen så nu ska jag läsa ikapp alla trådar. Önskar er alla en härlig söndagskväll.

har blivit rumsrena. När jag nu sitter här och skriver offline en söndag morgon skänker jag dem en tanke. Förr kallades dom nördar och man såg ner på dom, den allmänna bilden var av en finnig tonåring som satt i sina föräldrars källare, omgiven av elektronikskrot, passionerat knappande på tangentbordet. Ibland blev dom bovar när någon av dem lyckades hacka sig in i någon viktig datorcentral, även om det mest var i nyfikenheten som motivet kunde skönjas. Trots att det ofta handlade om höggradigt intelligenta människor så hade man inte samma respekt för dom som man hade för exempelvis en läkare, eller en ingenjör. Jag hörde nog aldrig någon nörd kallas för underbarn trots att en del av dom förtjänade stor beundran. Jag minns min första dator; det fanns inga program att köpa till den, man fick skriva själv. Vid den tiden hade jag just träffat min blivande hustru, hon bodde på Gotland och jag på fastlandet så jag tillbringade många nätter på båten med att skriva program till datorn. Inte lätt kan jag intyga, jag ser inte mig själv som korkad direkt men fick ändå lägga åtskilligt med tid på att få den att göra som jag ville.

Idag har tonåringen flyttat upp ur källaren och köpt sig en kostym. Det har växt fram en hirearki precis som i nästan alla andra yrken, där finns innovatörer, där finns specialister och så finns det fotfolket, de där som sitter och skapar kod till en liten, liten del av det stora hela. Yrket har blivit kommersialiserat, få når framgång på egen hand, de flesta låter sig anställas av något stort företag och hoppas på en traditionell karriär. Det här innebär också att man har anställningsavtal, reglerad arbetstid, semestrar och annat som hör ett vanligt yrke till. Rimligt tycker jag, det är väl en sak att sitta dygnet runt och jobba om man arbetar mot ett eget mål; att en dag få till det där superhäftiga spelet, eller affärssystemet, eller appen som alla vill ha och som kommer att göra en rik som ett troll. Men är man anställd och sitter vid sitt skrivbord i sitt bås i kontorslandskapet och gör vad man blir tillsagd så ska man naturligtvis ha samma arbetsvillkor som alla andra.

Problemen kommer först när något går snett, som det nu har gjort på vårt forum. Vi hade extrem otur, servern gick ner på allvar en fredag, det tar ett tag innan någon upptäcker det och så plötsligt är det helg och det är svårt att hitta någon IT-gubbe som jobbar. Inte konstigt egentligen, dagens system är så tillförlitliga att det är svårt att motivera varför man ska betala en gubbe för att sitta jour helg efter helg när inget händer. Hade vi varit en bank så kanske, men nu är vi ju bara ett gäng alkisar som sitter och snackar dynga. Cyniskt, ja kanske, men sån´t är livet: yrkestrafiken har alltid företräde. Ingen som har tillbringat en halvtimme framför datorn, bredvid ett gallskrikande modem, väntande på en liten suddig bild bara för att höra modemet tystna och veta att nu är det kört, nu får jag börja om, kan påstå att det inte har blivit bättre ändå. Samtidigt som antalet användare har ökat exponentiellt, har också tillförlitligheten ökat in absurdum. Så även om det är högeligen irriterande att inte komma in på forumet så beväpnar jag mig med tålamod och väntar, väntar....

är i mångt och mycket inte verklig, men känslorna den genererar är det. Nu när jag sitter här och skriver (fortfarande offline tyvärr) denna lördag morgon känner jag mig lite ensam. Jag känner ju inte någon av er andra här på forumet, inte på riktigt i alla fall, ändå känner jag er bättre än jag känner många av mina vänner. Jag vet saker om er, och ni vet saker om mig, som jag tror få av våra vänner känner till. Det ligger en trygghet i det där, i anonymiteten; att kunna skriva om precis allt och veta att det inte kommer surt tillbaka någon gång i framtiden. Annars tar jag det mesta jag läser på nätet med en nypa salt, de flesta verkar ha en tendens att skönmåla sitt liv i varierande grad. Där var ju den där tjejen för några år sedan som photoshoppade ihop en komplett jorden-runt resa, utan att någonsin lämna sin kammare. Det var ju rätt extremt, men jag får ändå för mig att mycket av det jag läser på sociala media är en blandning av önsketänkande och självhävdelsebehov.

Här på vårt forum lyser allt det med sin frånvaro. Det finns ju inget att vinna på att vara den värsta alkisen, eller den bästa nykteristen, inget att tävla om, ingen att imponera på. Det känns skönt att kunna slappna av och läsa det som skrivs utan misstänksamhet, utan att undra över vad personen som skriver har för agenda. Jag själv skriver här för min egen skull, visst, men det är också trevligt att veta att någon läser. Jag märker det nu när jag sitter här och knappar på tangentbordet i vetskap om att det inte finns någon spara-knapp att trycka på. Jag kan inte låta bli att skriva, det har blivit en del av min morgonrutin och jag skulle inte må bra om jag hoppade över det, men precis som jag känner mig lite knäpp när jag går och pratar för mig själv så känns det underligt att sitta här och skriva för ingen alls. Jag hoppas forumet kommer tillbaka online snart.

Hunden tycker snö är gott, han äter den nästan som jag äter glass. Det har snöat i natt så i morse slickade han i sig nysnön som jag slickar på en mjukglass. Vid andra tillfällen har jag sett honom bita loss hårda snöbitar och tugga på som om det var en isglass som har smält så där lagom i sommarsolen. En del av en hunds tunga är täckt av smaklökar som är specialiserade på smaken av vatten och det märks. Han går runt rätt länge och nosar och tar ett litet smakprov här och där tills han hittar en fläck där snön smakar bra, han äter aldrig snö under ett träd, eller nära huset, eller runt buskar, det ska vara ute på öppen mark. Själv tycker jag vatten är vatten, blir jag inte sjuk av att dricka det så är det egalt var jag får det ifrån. Å andra sidan väljer jag mitt kött noga; hunden trycker gladeligen i sig allt med animaliskt ursprung. Och tur är väl det, det hade blivit dyrt att ha en hund som bara äter oxfilé.

Ett slags lugn har infunnit sig kring alkohol. Sug kommer stundtals men går att hantera, det försvinner snabbt. Drack en 3,5 öl till maten i fredags, det är inte min grej annars (ska vara högre procenthalt men inte 7or för då blir det för spritigt och ölen blir förstörd) eftersom jag tycker det är blaskigt.
Smakade okej till maten, men vatten hade nog varit bättre. Senare under kvällen öppnade jag en till, varför vet jag inte, men då hade smaklökarna kommit ikapp så hälften åkte ur. Av 47 dagar har jag druckit alkohol 3, om jag nu ska räkna fredagens öl och det ska jag väl göra, så statistiken är fantastisk!
Men godissuget kvarstår! Och är starkt!

är en av de största i världen. Dels har ett av de största flygbolagen sin hemmahamn där, dels har ett av de stora fraktbolagen en omlastningsplats där. En av konsekvenserna av det är att det alltid är köer ut till startbanan. Jag har tillbringat många timmar där i väntan på att få starta, köerna har stor likhet med de som kan uppstå vid ett vägarbete i Tyskland när två filer blir en. Man sitter still och väntar, så rör man sig några meter, så sitter man där igen och trummar med fingrarna på stolsryggen framför sig. Men ett tillfälle har etsat sig fast i mitt minne; jag var på väg någonstans nära, så jag satt i ett litet propellerplan med plats för kanske tjugo passagerare. Framtiden såg inte ljus ut, de här små planen blir ofta styvmoderligt behandlade, de får snällt vänta tills flygplatsen är helt tömd på större plan. Känns det som i alla fall. Men denna gång var det helt tomt på taxibanan, en närmast klentrogen pilots röst ljöd ur högtalarna och sade att vi inte hade ett enda plan framför oss och att vi hade fått klartecken att bara köra ut till startbanan och gasa iväg.

Det kändes overkligt, lite otäckt faktiskt. Vad hade hänt? Visste de andra piloterna något som vår var omedveten om? Hade dom fått slut på passagerare på flygplatsen? Jag var orolig hela resan, inte förrän vi landade och hade lämnat planet andades jag ut. Lite samma känsla hade jag igår när jag tittade in här på forumet. Från att ha varit fullsmockat med inlägg, ett vattenfall av kommentarer, var det tyst och stilla som i en skogsglänta på natten. Jag kom tillbaka gång på gång och möttes av samma bedövande tystnad och jag blev orolig. Det kunde ju bara inte vara så att alla pålitliga skribenter hade gått ut och tagit återfall, alla på en gång? Det måste vara något fel på åtkomsten, att en massa folk var utestängda. Å andra sidan, jag hade inga som helst problem att logga in och några få andra hade ju kommenterat i några trådar. Min fantasi spelade mig många spratt i går; ju längre tiden gick i närmast total tystnad, ju vildare blev teorierna.

Kanske har vi alla någon inbyggd timer som gör att vi tar återfall samtidigt, som om vi alla är fiskar i ett stim och inte har något annat val än att följa stimmets rörelser? Kanske har alla mirakulöst tillfrisknat samtidigt och lämnat forumet för grönare ängder, och här sitter jag ensam kvar och pratar för mig själv? Teorierna var många och dystra och jag kände mig lite som den enda överlevaren efter apokalypsen. Så det var faktiskt en lättnad när jag idag upptäckte att jag inte heller kan logga in. Det måste alltså vara något fel med sidan och så snart det är fixat så återgår allt till det normala igen, jag kommer återigen att kunna läsa alla kloka inlägg och följa alla andras öden och äventyr. Nu när jag sitter här på fredag morgon, off-line, och knappar in dessa rader ser jag fram emot det ögonblicket.

Jag fastnade för din rad om ringande Pavlovska klockor. Jag tror du är något på spåren där. Jämförelsen kanske haltar en del, men jag var tidigare aktiv sportdykare och har också prövat fallskärmshoppning och väggklättring. Inom de hobbyerna är medvetandet om faran alltid närvarande och ingen skulle någonsin hoppa i utan att kolla och dubbelchecka att all utrustning är i skick och också den egna förmågan är tillräcklig. Litet på samma sätt förhåller jag mig till alkohol. Jag tar aldrig numera en öl utan att tänka ungefär "när drack jag senast/hur mår jag mentalt/hur mycket kommer jag att dricka/när skall jag dricka härnäst/varför gör jag det här/är det värt...".

Jag upplever att medvetandet hjälper, men någon garanti är det inte. Det finns många exempel redan på det här forumet där folk har berättat om hur de druckit sig till helvetet fullt medvetna och införstådda i vad de gjort. En annan grej som hjälper är att hålla medelintaget lågt. Betydligt lägre än de officiella måttlighetsgränserna, de gränserna är för folk som inte har problem.

Har strax klarat av min första vita helg på åratal! Och 5 nyktra dagar!

Vad mycket längre helgen kändes, fick otroligt mycket gjort.

Ska bli skönt att komma till jobbet imorgon. Måndagar brukar vara värst, rejäla fyllor fredag och lördag och återställare på söndagen.

Hoppas att jag klarar detta, har efter dessa få dagar redan börjat se på livet i ett annat ljus. Vill aldrig mer tillbaka till det som var innan.

Hej vännen! Saknar också dig härinne!! Jag har inte skrivit på väldigt länge - varit inne i en DÅLIG period men nu äntligen tagit itu med det och bokat läkartid. ... Hoppas det går bra för dig och att det är därför du inte är inne?!? Kramar

Hej och tack för hälsningen inne hos mig. Jo alkoholfri öl kan nog bli en ovana det med. Jag har satt i mig 4 st under denna lördag. Glad att det inte var starköl i alla fall!

Jag skall försöka återkomma med med ett längre inlägg imorgon. Nu behöver jag sova. Godnatt.

Hej på dej Steglitsan, tack för hälsningen hos mig.

Fint att se dig tillbaka, jag har myst mig igenom din omstart här. Naturligtvis inte över att du haft det svårt, men jag var orolig över dig och nu lyser det så tydligt i dina texter att du börjat ta hand om dig själv. Härligt, fortsätt så. Och jovisst, du skall sköta om det egna huset först - alltid.

Litet oroande att du talar om att kanske dricka måttligt snart igen. Du vet min teori om att ett ordentligt uppehåll (~1/2 år) behövs för hjärnan alls skall ha en chans att ställa om sig. Jag tror fortfarande på den teorin ;)

Hur som. Massor med kramar och ha en skön vårvinter,

Hoppas du är i form igen! / mt

...via en stor livsmedelsbutik som ligger granne med "mitt" systembolag idag. Hem kom jag, med mat och utan alkohol! Succé - lite otippad sådan! Jag har inte sonen i helgen och har en del att göra imorgon, men nu ikväll var det öppet. Typiskt tillfälle för drängfylla. Så nu sitter jag istället och mumsar chips och kollar på dokumentärer och läser och svarar på lite jobbmejl jag inte hunnit med i veckan. Ser framemot att vakna pigg och fräsch imorgon och ta ett morgonpass på gymmet! Hoppas ni har en härlig fredagskväll alla fina!

Så, nu är alla ölburkar borta, skänkte dem till de tappra tiggarna utanför Konsum som jag alltid brukar göra. Blir väl att ge dem en slant i fortsättningen istället.

Redan vid fredagsfikat på jobbet började det krypa i kroppen, min biologiska klocka vet att då är en rejäl fylla inte långt borta. Kändes tomt på något sätt när jag insåg att jag inte skulle dricka ikväll.

Nu sitter jag här och funderar på vad man ska göra istället..
Får väl bli en film och sedan en tidig kväll.
Ser fram emot att vakna upp nykter på en lördag, kan inte komma ihåg när det hände senast.

Jag har exakt samma problem dom du ..., både med à och med uppkopplingen. Irriterande! Det har ju blivit en god vana detta forum. Nån som vet vad problemet består i? Verkar inte vara mobilen i sig då min andra mobil funkar.
Önskar dig precis en så fin och harmonisk helg som du beskriver!

jag är här men min mobil kommer inte längre i kontakt med servern så jag har inte kunnat berätta något om veckan.
Men det har varit en mycket bra vecka eftersom det har varit en vecka av kloka val, väldigt lite ensamhet och noll alkohol. Helgen kommer gå i samma spår för alla alternativ är undanröjda. Kör både med livrem och hängslen just nu och insett att så får jag göra tills jag landat i en längre ihållande nykterhet.
Hoppas du får en fin helg!
Ja det önskar jag alla forumvänner och mig själv, en skön, fin och bra helg. För egen del noterar jag minskad ångest för varje nykter dag som går och ökat glatt humör. Nånstans inuti mig bor en ganska glad o nöjd person, henne vill jag hitta och få fram på nytt.

Hej på er :)
Har ni några roliga planer inför helgen?
Kram och trevlig helg!

Imorgon ska jag ut och äta med några vänner. De vet inte att jag inte vill dricka. De kommer att dricka och vi är bjudna på fördrink hos en av dem. Rött, vitt och bubbel. Jag väljer....bubbel. Vatten alltså! Gärna med en limeskiva! De får tycka vad de vill! Jag ska köra och har inget val. Dessutom ska jag berätta om min detox från alkohol. Eftersom drickandet blev destruktivt pga stress etc. Jag tror att jag kommer att ha roligast, skratta hjärtligast och diskutera djupast! Jag har inga problem att vara rolig, tramsig, allvarlig, känslosam. Jag behöver inte alkohol för att våga djupdyka i mig själv och våga visa vem jag är!
Tanken på hur underbart det skulle vara att dricka vin finns där i bakgrunden! Absolut! Supersugen! Som jag blev tipsad om här så accepterar jag suget! Jag blir inte full av suget! Observerar känslan, tankarna. Låter dem snurra och släpper sen vänligt ut dem ur min hjärna. Bjuder in viljan att vara nykter, sund, och att må bra. Vara en pigg och glad mamma! En bra förebild!
Styrka åt oss alla!!?

Att hitta någon skulle säkert göra att jag dricker mindre men det kan väl inte vara svaret? Jag vill som singel kunna känna att jag mår bra utan att dricka. Vill kunna slappna av utan att behöva dricka.
Jag vet om att jag dricker för mycket. Vet om att det inte är hälsosamt. Men vad ska göra för att jag ändrar mitt beteende? Jag blir typ aldrig bakis längre exempelvis. Sköter mitt jobb och inget i min vardag påverkas av mitt drickande.

Fan vad jag trycker sötsaker! Idag har jag ätit stora portioner glass, sockerkaka och lösgodis! Förra veckan bakade jag semlor och vi har vräkt på med det. Chips och nötter.
Började under hösten och eskalerat efter nyår. Det har nog att göra med att jag minskat på alkoholen under hösten och nu efter nyår totalt druckit en och en halv flaska, knappt, vin. Alkohol innehåller mycket socker.
Undrar om jag ska plocka bort sockret helt för att få bukt på både alkohol - och godissug? Blir det för stor förändring eller underlättar det? Jag är nog inne på det sistnämnda. Att ta hand om mig genom att även äta bra.
Återkommer i frågan!

Är man i gång igen två dagar nykter ???

Gud vad skönt det var att sova förra natten!
Somnade vid 20:30 och vaknade 07:00.

Tror att jag måste ha lyckats med nedtrappningen, skakningarna och den värsta oroligheten har lagt sig. Dock så fick jag huvudvärk och nästan panik på jobbet idag. Jag sitter i ett kontorslandskap med en massa kollegor, tidigare har jag inte tänkt på hur högljutt det kan vara där. Vet inte hur dem tänkte att man ska kunna koncentrera sig i sådan miljö.

På vägen hem så körde jag glatt förbi stället där jag alltid bruka köpa mig mitt sexpack som alltid har varit min bästa vän. Väl hemma så känner jag mig lite vilsen, konstigt nog inget allvarligt alkoholsug ännu. Kanske bara är lugnet före stormen, eller så är det Campralen gör sitt jobb.

Måste storstäda, har fortfarande fullt med vinflaskor, bag in box-kartonger och överfyllda icapåsar med tomma ölburkar kvar i huset.

Tack för idag och sov gott allihopa!

Läste också Polyglottboken för ett tag sen. Nu ligger den här trilogin av Kristina Sandberg på nattduksbordet (läste inte Ebba den?). Ibland är det skönt att läsa en deckare, bara slöläsa, och i den genren har jag upptäckt en skön snubbe som heter Linwood Barclay. Har du några boktips? Alltid gott att ha nåt bra på lager.

Må gott i kväll och i helgen!