Senaste kommentarerna i forumet

Jag har läst större delen av din tråd och ville bara säga hej, nu när jag registrerat mig. Det är väldigt fint att läsa, det du skriver. Fint och smärtsamt på samma gång.

Ang #705 "Hon, precis som så många andra, tycker att det är vettigt." Är det någon som inte tycker det, egentligen? Varför är man (jag) så rädd att erkänna problemet, att erkänna att man dragit ner eller slutat? Skulle verkligen någon utan egna förträngda alkoholproblem tycka att det är ett dåligt beslut?

Du skriver att du har mediciner för att jömna ut de värsta svackorna och att du dricker för att känna, eller släppa fram känslorna. Har du pratat med läkaren om det här. De mediciner som du har kanske inte funkar så bra helt enkelt.
Det känns som att du beskriver en depression. Likgiltigheten. Många av oss andra dricker för att slippa känna. Du gör tvärt om. Problemet är ju att alkoholen påverkar så oerhört negativt, så det är ju ingen bra lösning, det vet du ju.
Du skriver att du gråter när du dricker. Det är ju en slags terapi. Du kan inte få nån samtalsterapeut eller nån att prata med? Det kan ibland funka för att släppa fram känslor. Blir lite bekymrad när jag läser ditt inlägg. Det borde finnas helt andra vägar för dig tycker jag.

Är lite svårt att sätta. Eller det har jag ju redan gjort.

I förra årets almanacka fanns det månader utan en enda nykter dag.
Och en månad med 7 nyktra dagar totalt.
Det är liksom startläget.
Dock så har det sista halvåret, utan BiB, iaf inneburit mindre konsumtion, men ändå hälsoskadligt mycket.

Januari hade en nykter dag. Februari hittintills en.

Alltså två nyktra dagar i år.
Nu vill jag samla ihop flera.

Jag känner igen mig i mycket av de du skriver i ditt första inlägg; "skulle vilja sitta här vid datorn, skriva, surfa runt och dricka mitt vin." och " Eller kväll och kväll... mitt sug är som starkast vid 16-tiden och det är då jag börjar lite smått ...". Det är verkligen så jag känner. Det är så jag hamnade här. Jag är helt ny, upptäckte webbplatsen igår efter att ha vaknat bakfull och med ångest, hoppas på att andras berättelser kan ge styrka och mod att hålla fast vid beslutet. Jag tycker du verkar vara stark, stark som kämpar i sådan motvind. Suget i sig kan vara nog så jobbigt (jag har slutat många gånger ...) men att dessutom göra det utan hjälp och stöd i hemmet ... Det är verkligen starkt!

Dag fem idag då? Kämpa på!

Håller med dig. :)
Det går lättare med lite hjälp!

Radioprogram från Sveriges Radios "Kropp och själ": http://t.sr.se/2kcJrAg

Jo, jag vet vad svackorna beror på och jag har mediciner för att jämna ut det värsta. Jag har varit nykter en månad, så det handlar inte om att vänta ut effekterna av nykterheten.

Klart kan jag nog tänka, men jag tappar mina känslor. Blommor och träd? Någon som skäller ursinnigt på mig? En hel lista med vinster som jag ska få av min nykterhet? Jag känner ingenting. Ingenting.

Det jag saknar när det känns så här är förmågan att kunna känna, på riktigt känna att det är jobbigt. Jag har inga problem med att tillåta mig själv att må uselt, men den här envisa likgiltigheten är bara så fruktansvärt meningslös. Dricker jag så gråter jag - förtvivlat. Jag fattar inte att det ska vara så svårt att känna något nykter.

Jag har inte druckit sedan jag skrev mitt inlägg, men det är sant det där om att det inte är svårt att sluta utan att det svåra ligger i att inte börja igen. Jag får väl försöka hålla ut tills på tisdag då jag ska se över mina mediciner.

Tack för alla svar!

Jag har skaffat en accessoar som på ett diskret men ändå tydligt sätt kompletterar min ensemble, dess närvaro utgör på ett naturligt sätt ett ställningstagande, en värdig presentation av min status som lantis. Det är en motorsåg. Jag köpte den billigaste modellen av ett fabrikat jag litar på, så jag siktade inte på någon skogshuggar-look, snarare skogsglänte-chic. Det är en nätt liten sak, jag har släkt som är skogsägare så förr om åren nöjde jag mig med deras gamla avlagda sågar. Tunga, klumpiga, slöa och svårstartade saker. I min ungdom brukade min far och jag fälla problem-träd, sådana som stod i villaträdgårdar och av olika orsaker inte kunde fällas på vanligt sätt. Mitt jobb var då att klättra upp i trädet, hala upp motorsågen och kapa trädet uppifrån och ner. Ingen skyddsutrustning existerade naturligtvis då, nuförtiden ska man ju se ut som om man är på en expedition till Mars så fort man går ut i skogen. Folk är så larviga med sina tår och fingrar nuförtiden.

Några gymnastikövningar av det slaget tänker jag inte ge mig på nu, jag får väl medge att jag inte är riktigt lika vig som förr, inte heller är jag lika dumdristig som jag var i min ungdom. Eller optimistisk. Jag minns ett tillfälle när en god vän hade köpt en sommarstuga ute i de Östgötska skogarna, i en gammal vedbod hittade vi en äkta gammal skogssåg, en sådan som jag bara sett i Kalle Anka tidigare. Den består av ett två meter långt sågblad med tänder som en förhistorisk krokodil och ett handtag i var ände. Det var allt; man står i varsin ände och försöker dra i bladet i jämn takt. Tricket är att synkronisera sina rörelser så att bladet hålls sträckt hela tiden, kommer man i otakt gör det ont. Självklart var vi tvungna att pröva, så vi valde ut en lämplig gran att såga ner och hugga upp till brasved. Det är här optimismen kommer in i bilden.

Det vi ansåg vara ett lämpligt exemplar för vår första övning som 1800-tals skogshuggare var trettio meter högt och närmare metern i diameter vid roten. Än idag vet jag inte vad som fick oss att tro att det var klokt att ge sig på ett träd som Paul Bunyan hade tvekat inför. Min far hade lärt mig grunderna i trädfällning, så vi krossade varken hus eller bilar, men jag fick en helt ny respekt för det jobb som det där lilla högljudda hjärtat i en motorsåg gör. Problemet var att vi inte hade tillgång till någon sådan backup, vi har helt utlämnade till våra egna muskler och en bit stål som vi lärde oss hata under de två dagar hela processen tog. Har man väl tillfogat ett träd ett dödligt sår finns det inget annat att göra än att fullfölja, ner måste det, kosta vad det kosta vill. Och kostade gjorde det, snart sagt varje muskel i våra otränade kroppar värkte med en intensitet som jag inte trodde var möjlig. Så när kutsarna låg där i en prydlig hög och det var dags att ta fram yxan så smet jag. Nästa gång jag hälsade på en månad senare, låg högen kvar lika prydlig som sist och om han fortfarande äger fastigheten ligger den nog där än.

Ha en fin dag!

Det låter som att du iallafall är fast besluten med att komma till rätta med problemet, vad härligt! Jag skulle precis som du ha svårt för Aa inriktningen eller annat med religiösa inslag. Det hjälper säkert många men vi är ju alla olika. Verkar vettigt det du ska på, dela gärna med dig om du får lära dig något klokt :) jag ska försöka fördjupa mig lite mer i mindfulness, både att öva och kolla upp forskning kring det för att bygga motivation och övertyga mig själv att kämpa på även när det känns jobbigt eller tråkigt..
Det hjälper faktiskt mycket att få skriva av sig och få svar här, jag känner mig redan lite bättre ;) hoppas inte jag mår för bra för fort bara så jag spårar ur igen! Låt mig veta hur det går. Tillsammans är vi starka, eller iaf starkare.

Jo visst inser jag att jag har något slags problem även om jag inte dricker ofta. Det ligger heller inte i linje med mina värderingar om hur jag vill leva mitt liv. Framförallt så vill jag må bra och vara glad, och jag vet att det blir ordentliga svackor efter jag druckit, oavsett vad jag hittat på när jag varit onykter... Tack för svar, jag kommer fortsätta läsa här för att bli påmind!

Det är det som är livets stora fråga! ;) hur når man dit? Vi är många som vill veta! Nej skämt å sida, just nu är jag mer inne på att det faktiskt inte går, åtminstone inte det här året..för mig, eventuellt aldrig. Vi får se vad som uppdagas! Tack för varmt välkomnande :)

efter min senaste kväll så just nu känner jag mig väldigt motiverad till att inte dricka. Det är svårt att avgöra om jag har mest ångest över mina minnesluckor eller över det jag faktiskt kommer ihåg av hur jag betett mig. Har även ångest över att jag förgiftat min kropp och hjärna så totalt för en enda kväll av att "ha kul".
Idag läste jag en bok av Allen Carr som menar att enda gången man kommer att kunna dricka måttligt är när man ändrat inställningen till alkohol totalt, och att man då endast ser alkoholen som ett gift som inte ens är gott att dricka. Och när man blivit stenhårt övertygad om den inställningen, varför skulle man då vilja ta ett glas? Som att börja stoppa i sig lite arsenik då och då bara för att många andra gör det? Jag hoppas på att den inställningen ska sätta sig hos mig så att jag inte känner mig avundsjuk på folk som kan dricka normalt, eller som att jag går miste om något för att jag inte kan ta bara ett, eller två glas vin. Just nu har jag ingen längtan om att prova att dricka måttligt men jag vet att den idén kan dyka upp igen om några månader. Har även sett flera andra här som experimenterar med måttligt drickande. Om samhället var annorlunda hade det definitivt känns lättare att aldrig mer dricka. Alkohol är inte ens den roligaste drog jag har provat.

På varför!
Funderar mycket på det, trodde det va lätt att sluta.
Det va det oxå iofs, men det va svårare att inte börja igen.
Tror egentligen det är så tråkigt att va nykter, rastlösheten.
Man mår ju så bra när man är halvlullig, somnar direkt och man har inga bekymmer.
Har tränat massor på nyktra dagar senaste månaden, men så sviker jag mig själv när jag inte orkar träna.
Då kommer suget.
Är inte ledsen, mår bra.. Har inga bekymmer. Tror mer det blivit en vana att hälla i sig alkohol för att må bra och sova gott.
För sen att må skit dagen efter..
Jäkligt skumt egentligen när jag funderar på det, men det har bara blivit så.
Ska kämpa nu ????

Har du tagit reda på vad dessa svackor kan bero på? Menar då om det kan vara rent biologiskt/kemiskt? Eller vad är det som gör att det brukar vända?

Ja, vad kan göra att man håller motivationen till att vara nykter? Ibland kan det vara att skriva ner alla vinster med att undvika A kanske. Eller tvärtom, vad kostar det dig att välja A som medicin.

Det var några funderingar, vet inte om de kan vara till lite hjälp.
Personligen har jag alltid varit ute och rört mig när jag mått dåligt och ofta dyker det upp något på vägen som gör att man inte känner sig lika nedstämd. Kan vara en kvittrande fågel, ett vackert träd, ett lekande barn eller en människa som ger en ett leende eller en nickning.
Hur som helst, hoppas du klarar dig ur detta utan att bedöva/dopa dig, tror inte det är så bra i längden.

Take care!

Ikaros, klok som en bok ?. Vi kanske kan lägga till att ha allt i huvudet, inte direkt planera i en almanacka, så har du prickat in mig också. Lägg till lite järnbrist, så har vi utmattning och kanske orsaken till att det gick snett från början,

Är att du kommer må så mycket bättre efter några dagar som nykter.
Hjärnan blir klar, du kan tänka klart!
Vad du vill med dit liv.
Exakt så va det för mig, kämpar nu dag för dag. Lyckas inte varje dag, men när jag gör så mår jag topp ???
Kämpa, jag kommer följa dig.
Läser massor här, men fick en känsla att just dig ska jag följa och kämpa tillsammans med ??

Nej Hjärnklar, jag funderar inte på operation. Jag funderar däremot på hur det påverkar, precis som du skriver. Och jag kan känna en viss frustration över att det är flera som genomgått op och som hamnat härinne. DET tycker jag är problematiskt och nåt som gör att man i högre utsträckning ska gå igenom hela människans livssituation innan man låter någon ta operationssteget. Att vara smal och alkoholiserad är ju ingen höjdare. Det verkar som om vi är väldigt eniga i vad vi tycker ?. Jag blir lite förbannad helt enkelt över att man till viss del lättvindigt låter människor hamna i en sån situation.

Lim, Nystart, studenten och Hjärnklar, jag har ingen alkohol hemma. Måste försvara sambon lite. Han bad mig köpa en flaska vin som han skulle ge bort. Jag har ju dolt mitt missbruk rätt bra. Han har hittat flaskor, men jag har nästan uteslutande druckit när han har lagt sig. Inte ställt till med några scener, inte blivit otrevlig. Kort sagt nästan aldrig varit full så att han har märkt. För snart 2 år sen hände det ett några gånger att jag var full så han märkte, eller drack så han såg men inte mer än vid nåt tillfälle sen dess. Han tycker att det är ok att jag dricker lite vin hemma öppet, men jag vill inte börja med nåt vanedrickande. Därför har jag inte druckit öppet om vi inte haft besök. Låter kanske fånigt, men när jag drack öppet hällde jag gärna i mig lite extra vid sidan om i smyg. Så om jag ska få ordning på det här så kan jag inte börja dricka igen här hemma. Jag litar inte på mig själv och min beroende hjärna tar över.

och Sundare, hade ingen aning om att man kunde köpa gin på petflaskor (och tur var väl det). Ja, vi tar en vit vecka nu. Och du är för mig väldigt betydelsefull härinne. Klok, reflekterande och ärlig. ? Att du skriver så ärligt härinne ger mig jättemycket!

Bra råd! Acceptera och observera tankarna men inte reagera. Såklart!
Det förhållningssättet ska jag jobba på!
??

I helgen var det skidresa och jag var från början inställd på att vara helt nykter som jag varit i 25 dagar innan dess. Men sen var jag på afterski efter en hel dag i backen och tog en öl. Det skulle väl gå bra? Ja det gjorde det och även om det sedan blev två glas vin till middagen är jag nöjd med att det stannade där. Tre dagar i skidbacken slutade med totalt 3 öl och 4 glas vin. Inte nykter men total kontroll så det känns ändå rätt ok och en trevlig skidresa som var väldigt mycket måttligare än tidigare skidresor. Har också fått mina leverprover som såg jättebra ut (till skillnad från i höstas) så känner jag är på rätt väg. Ska nu få tid att sätta igång min behandling på Riddargatan 1. Gäller bara nu att jag inte faller tillbaka i det gamla destruktiva helgsupandet och kommande vecka/helg blir nyktert och fokus på träning och bra leverne.

Ha det bra

Jag är själv rätt ny här, men jag tror att vi alla kan ge och få hjälp ifrån varandra här.

Kämpa på!

MondayMorning
Tack för dina ord. Jag läser och tar till mig av vad du skriver. Skönt att höra att du kommit en bit på väg och har hittat knep för att hantera dina tankar när du vill dricka. Får jag fråga hur länge du har varit nykter? Det går kanske att hitta någonstans här på forumet men jag har inte hittat någon sökfunktion eller hur man går tillväga.
Min man vet att jag vill sluta men han tar inte till sig det. Han vill inte att något ska rubbas antar jag. Han är nöjd som det är. Har inte ringt mottagningen idag. Jag är sån att jag måste fundera lite mer innan jag gör något.

miss lyckad
Tack för ditt välkomnande! Vad härligt att höra att din sambo ville hänga med på din linje. Då kan man ju stötta varandra när det är motigt. Berätta gärna mer hur ni har gjort och hur länge ni har varit utan alkohol.

Känner mig väldigt nöjd med mig själv idag. Har haft det kämpigt och var så otroligt sugen på mitt vin. Kunde känna smaken och doften av svalt rosévin. Maken och jag gjorde ärenden på stan och han ville in på bolaget som vanligt men jag följde inte med in och jag förbjöd honom att köpa åt mig. Det som gjorde att jag orkade stå emot var tanken på det här forumet, på alla människor här som kämpar. Sen loggade jag också in på ett par appar som jag tror kommer att vara till hjälp. Där står det svart på vitt hur många dagar och timmar jag varit utan, hur mycket pengar jag låtit bli att göra av med samt några positiva saker på hälsan som redan har inträffat och vilka som kommer att komma om man håller ut. Ville inte sabba min statistik...

Blir tidigt i säng idag för jag sov rätt så dåligt i natt. Det gör jag ju i och för sig alltid. Brukar däcka av alkoholen och sova cirka fyra timmar och sen ligga vaken resten av natten och vrida mig i ångest. I natt låg jag bara vaken och hade långtråkigt. Ingen ångest!

Läste i Lena72s tråd att du funderar på op. Eftersom omkopplingen gör att allt du stoppar i dig går direkt till tunntarmen betyder det att alkoholen också gör det och direkt tas upp av blodet. Belöningscentret i hjärnan får sig en rejäl kick. Jag är opererad och den varning jag fick handlade om att vara beredd på att tåla betydligt mindre, testa hemma i mindre mängd. Ett år efter operationen tog jag vid återbesök upp att jag upplevde ett större sug och fick då förklaringen om kickar. Det är efter detta jag har haft mina minnesluckor. Tål mindre än förut men är också hälften så tung än tidigare.
Fundera en och tre gånger innan du med din medvetenhet om hur du och alkohol funkar innan eventuell op.

Följer din tråd även om jag är lite tyst nu❤

Tack igen för ditt pepp! Jo har insett det att jag följer ett mönster, tappar kontrollen. I helgen har jag läst massor om alkohol, bl.a. om att ha en kidnappad hjärna. Jag har definitivt det! Och verkligen två viljor, varav den vita inte har lyckats växa sig stark ännu. Men det ska den få börja göra! Har skrivit i min kalender o gjort upp ett vitt mål från och med 12/2. Jag tror jag behöver ett datum i nära framtiden som jag bestämmer lite i förväg, istället för plötsligt bara en dag som hittills. Veckan efter det datumet borde innebära en bra och realistisk chans för mig, inga resor eller andra stressmoment. Jag skall inte heller dricka varje dag fram till dess. Det har i varje fall hållit idag, en vit måndag! Hoppas du haft en bra start på veckan!

Tack för att du frågar! Det går inte så bra men idag är och förblir det en vit dag. Som du säger, varje glas mindre eller inte alls är en vinst! Skulle nog ha velat dricka idag eftersom jag känner mig stressad, men hade så mycket att göra på jobbet så kunde inte för då skulle jag inte ha kunnat koncentrera mig längre. Igår blev det dock alltför mycket drucket, så har skuldkänslor idag. Vad håller jag på med! Därmed lite enklare med en vit dag idag. Onödigt o dumt att inleda veckan med att dricka. Dessutom tidig väckning o resa imorgon. Kämpa på du med!